Plattläggningen för Storebrorssamhället

Jag och MPs Maria Ferm har just debatterat datalagringsdirektivet med justitieminister Beatrice Ask. Ferm hade ställt en interpellation till Ask om regeringen är beredd att driva på mot EU om datalagringsdirektivet. För några veckor sedan fick ju vi i riksdagen igenom att direktivet inte ska införas det närmsta året.  Jag och Ferm frågade Ask om regeringen var beredd att använda detta år till att trycka på EU för att vi inte ska behöva införa datalagringsdirektivet. Justitieministerns svar var rätt klart: Nej.

Samtidigt klargjorde Ask att hennes grundläggande kritik mot datalagring (bland annat framfört i en V-MP-C-M-reservation från 2005, läs det i Vs motion mot DLD) ligger fast. Hur får hon det att gå ihop? Jag tolkar det som att Ask väljer att inte ta strid för en del helt fundamentala rättigheter. Det är verkligen att lägga sig platt för Storebrorssamhället.

Vänsterpartiet kommer iallafall inte lägga oss platta. Igår hade jag och MP ett möte med bland annat Piratpartiet och vi har en hel del bra idéer kring hur vi ska få frågan på dagordningen.

EU kräver att vi inför datalagringsdirektivet, och visst är det svårt att gå emot det. Samtidigt visar kommissionens egen utvärdering att direktivet har många brister. Är det verkligen proportionerligt och vettigt att massövervaka alla medborgare bara för att EU ska visa att man sätter hårt mot hårt mot brottsligheten? Finns det inte redan goda möjligheter för polisen att bekämpa brottslighet? Det är ju sådana saker som regeringen borde ta upp mot Bryssel. Och tajmingen nu är det bästa eftersom kommissionen nu håller på att se över datalagringsdirektivet.

Jag erinrar mig att de borgerliga partierna sa att vi skulle ”in i EU för att påverka”. Nu när man har chansen att påverka lägger man sig platt. Det är den slappa uppgivenhetens politik.