Regeringen sviker de fattiga

Miljöminister Andreas Carlgren vill på DN-debatt ge sken av att regeringen driver en klimatpolitik i linje med de fattiga ländernas önskningar. Man önskar att det han skriver hade varit korrekt.

1. Carlgren slår sig för bröstet med de 8 miljarder kronor som Sverige kommer bidra med i form av snabbstartspengar för klimatet. Carlgren slirar på sanningen när han säger att pengarna inte finansieras genom en ”omfördelning av andra biståndsmedel”. Men det är ett faktum att dessa pengar tas från biståndsbudgeten. Detta är helt i strid med Klimatkonventionen, som slår fast att de rika ländernas klimatpengar till de fattiga ska vara ”nya och additionella”. Att ta pengarna från biståndsbudgeten är alltså inte att tillföra nya klimatpengar.
2. Carlgren refererar till Sveriges internationella biståndsåtagande på 0,7 procent av BNI. Det är korrekt att OECD-länderna har enats kring att avsätta minst 0.7 procent av BNI till utvecklingssamarbete. Men Carlgren berättar inte att alla svenska partier utom Moderaterna har varit överens om att biståndet ska ligga på minst 1 procent av BNI. Innebär Carlgrens referens till 0,7 procent att Centern nu har övergett den mer ambitiösa målsättningen?
3. Miljöministern har helt rätt i att finansiering via statsbudgetarna inte räcker för att klara utvecklingsländernas klimatarbete. Det behövs nya innovativa finansieringsmekanismer. Men det Carlgren inte berättar är att det sedan flera år tillbaka finns flera förslag om finansieringsmekanismer: Allt från en global koldioxidskatt, avgifter på internationell flygtrafik och intäkter från handeln med utsläppsrätter. Ett av de mest genomarbetade är det norska förslaget från Balitoppmötet 2007 om att ta delar av intäkterna från den internationella utsläppshandeln till klimatarbete i Syd. Många länder har välkomnat det förslaget, dock inte Sverige som aldrig givit sitt stöd till det.
4. Flera EU-länder vill att EU ska höja sitt reduktionsmål av växthusgaser från 20 till 30 procent. Statsminister Fredrik Reinfeldt har vid flera tillfällen i år gjort klart att detta inte är den svenska linjen, bland annat på EU-nämnden den 27 oktober. Andreas Carlgren säger sig nu vilja skala upp till 30 procent. Det är förstås välkommet, men varför har han väntat så här länge med att lyfta det förslaget? Och, är detta endast Carlgrens vilja eller står hela regeringen bakom förslaget?
5. Andreas Carlgren brukar tala sig hes för hur bra regeringens klimatpolitik är. Men det han inte berättar är att den bärande delen i den borgerliga klimatpolitiken handlar om att köpa upp billiga utsläppskrediter i andra länder. Av de 10 miljoner ton som återstår av regeringens reduktionsmål av växthusgaser kommer hela 6,5 miljoner ton att minskas med köp av billiga utsläppskrediter, CDM-projekt, främst i världens största diktatur, Kina. Mängder av rapporter har kritiserat CDM-projekten för att i praktiken inte leda till minskningar av utsläppen. Det stora användandet av utsläppskrediter i andra länder innebär också att den viktiga klimatomställningen som måste ske i alla industrialiserade länder skjuts på framtida generationer. Det är en djupt oansvarig politik. Det världen behöver är utvecklade länder som inser vidden av vår ohållbara utvecklingsmodell och tar sitt ansvar för denna. Det är därför Vänsterpartiet vill göra hela minskningen av det svenska klimatmålet på hemmaplan. Vi vill dessutom ha ett separat klimatbistånd som är frikopplat från den ordinarie biståndsbudgeten. Det är så man bygger förtroende i de internationella klimatförhandlingarna.