En kris är också en möjlighet. Nedan några saker som har slagit mig under denna coronakris.
- Alla ropar efter staten
Nu vill alla ha pengar från staten, staten ska ha lager av mediciner och skyddsutrustning, staten ska se till att våra sjukvårdsinrättningar gör rätt prioriteringar och kort och gott utan en stark statsmakt är man dåligt rustad inför en kris. Värt att tänka på efter några decennier av ständig nedrustning av det mesta inom offentlig sektor. - Just in time’s död
Att ha rullande lager på våra motorvägar har alltid varit dåligt ur ett miljöperspektiv. Hur mycket vi än tjatat om det verkar det inte ha bitit. Att tro att mediciner, skyddsutrustning och livsmedel bara ska finnas där för oss har varit en lovligt naiv uppfattning. Just in time funkar inte helt enkelt. Coronakrisen lär oss att det kan vara bra med viss lagerhållning och framför allt mer av lokal produktion. Så blir vi mindre sårbara. - Vi hjälper men ställer också krav
Flygbolag, banker, biltillverkare och stora kommersiella kedjor går nu på knäna. Samhället bör komma till dess undsättning för att förhindra konkurser och ökad arbetslöshet. Men om staten går in med pengar till privata företag är det också rimligt att staten får en del av ägandet. Detta för att styra utvecklingen åt rätt håll, inte minst minskad miljöbelastning. Efter krisen kan staten fortsätta att äga, bolaget går tillbaka till ursprungsägarna eller till de som arbetar inom bolaget. Staten är inte en bankomat ur vilken det finns fri dragningsrätt. Betalar vi ut pengar ställer vi också krav. - Vi behöver fler progressiva företag
Blir så glad när jag hör om kemiföretaget Perstorp som nu startar en storskalig produktion av handsprit. Man gör det inte för att tjäna pengar, utan för att man kan och vill göra en samhällsinsats. Och de är inte de enda. Sverige är fullt av företag, organisationer och privatpersoner som vill göra en insats. Låt oss låta alla dessa goda initiativ florera. Att sko sig själv och maxa vinsten har blivit ute – kanske ser vi början på en ny rationalitet, ett nytt tänkande? - Djurfabrikernas slut
Coronasmittan är bara en i raden av epidemier som sprids från djur till människa. I det här fallet är det sannolikt från vilda eller semivilda djur, men det är ett faktum att dagens intensiva djuruppfödning (tusentals djur i en och samma besättning, omfattande transporter, antibiotika och annan medicinering) är ett gigantiskt folkhälsoproblem, vid sidan av dess förödande effekter på djur, klimat och biologisk mångfald. Minns galna kosjukan, svinpest, fågelinfluensan och en mängd tillbud som vi aldrig får höra något av för att de stoppas i sin linda (inte desto mindre till stora samhällskostnader) eller tystas ned. Nu är det hög tid att fråga oss vad det är för livsmedelsproduktion vi vill ha. Vill vi ha livsmedel som är säkert, hälsosamt, djuretiskt och klimatsmart – då är det dags att lämna djurfabrikerna bakom oss. Vi borde styra om vår livsmedelsproduktion mot växtbaserade livsmedel.