Dunkirk, eller med den franska stavningen Dunkerque, var tidigare mest känd som hemstaden för den skrupellösa vänsterpolitikern i Netflixserien Baron Noir samt den stora operationen Dynamo under andra världskriget. Men sedan 2018 har Dunkirk också blivit omtalat för sin reform med 100 procent gratis kollektivtrafik. Jag Stockholmsregionrådet Anna Sehlin (V) och riksdagsledamoten Jessica Thunander (V) tog tåget dit för att lära oss mera.
Sedan nolltaxan infördes 2018 resandet ökat med 100 procent. Det blev förstås en kraftig nedgång under pandemin, men nu då restriktionerna släpps har resandet inte bara återgått till den tidigare höga nivån utan ligger faktiskt lite över toppnivån innan pandemin. Innan nolltaxan hade Dunkirkregionen 30 000 dagliga resenärer, idag ligger siffran på 62 000. Resenärerna har kommit från alla håll, bland annat har en fjärdedel av de nya resenärerna varit tidigare bilister. Bilresandet i staden har totalt sett minskat med sju procent sedan nolltaxan infördes. Värt att komma ihåg är att även cyklandet har ökat sedan 2018, detta som en följd av medvetna satsningar på gång och cykel. I Dunkirk betalas bl a ut ett bidrag på 80 euro för alla som köper en cykel. Man har också en pool med begagnade cyklar som ungdomar kan få låna på årsbasis.
Nolltaxan infördes som en storsatsning på hållbar mobilitet. Som nämnts ovan har även stora insatser gjorts för att öka gång och cykel. Kollektivtrafiken bärs nu upp av bussar som går med tiominutersintervall från sju på morgonen till sju på kvällen (tidigare och senare går de med lägre intervall). Med en buss minst var tionde minut kan man vara säker på att man aldrig behöver vänta längre än tio minuter, oftast kortare eftersom vissa linjer korsar varandra. Systemet är ”simple et fiable” (enkelt och pålitligt), som en av kommundirektörerna uttryckte det. Kollektivtrafiken är modern med nya bussar i olika färger, de flesta går på gas (dock inte biogas) och vissa på el. Vid hållplatserna finns displayer som berättar om hur många minuter bussen ska komma. När du reser kliver du bara på bussen från vilken dörr som helst, inga kort behöver blippas eller biljetter köpas. Tres simple et fiable, helt enkelt.
Apropå bilar berättar regionledningen i Dunkirk för oss att det har varit viktigt att inte utmana bilisterna för mycket. Parkering i Dunkirk är fortsatt gratis och från början togs inga körfält bort från bilarna. Nu när bilresandet har minskat har man kunnat utöka utrymmet för kollektivtrafiken samt för fotgängare och cyklister. Parkeringsplatser och visst vägutrymme för bilar har tagits bort, något som inte mötts av några större protester.
Idén om nolltaxa i Dunkirk väcktes i valrörelsen 2014 då borgmästarkandidaten Patrice Vergriete för en vänsterkoalitionen Dunkerque en mouvement gjorde det till ett vallöfte. 2014 vann Vergrietes koalition valet med bred majoritet och blev 2020 omvald igen. Nolltaxan infördes successivt med avgiftsfritt på helger 2015 och i september 2018 blev det gratis för alla. Och gratis för alla innebär även för andra kommuninvånare och utländska besökare som vi. Dunkirk har gjort mobilitet till ett honnörsord och överallt ser man ”Bus 100% gratuit 7 jours sur 7” (100% gratis buss sju dagar till kl sju). Den klassiska parollen liberté, égalité, fraternité, (frihet, jämlikhet, broderskap) har i Dunkirk fått tillägget mobilité (mobilitet).
Nolltaxan har finansierats med en något höjd avgift på företagen, regionalskatt samt uteblivna kostnader för biljettsystem och kontroller. Företagsavgiften, eller som eg är en skatt som alla företag med mer än 11 anställda betalar, kallas Le versement mobilité. Tanken med den skatten är att den just ska användas till att underlätta för de anställda att ta sig till och från jobbet. Innan nolltaxan har finansierades endast 13 procent av kollektivtrafiken med biljettintäkter, så man kan anta att steget inte var alltför stort att hitta en annan finansieringskälla för kollektivtrafiken. I Frankrike finansieras generellt sätt kollektivtrafiken med en mindre andel från biljettintäkter och mer via skatter. I Sverige är ju förhållandet ungefär 50/50 i de flesta regioner (50 procent biljettintäkter, 50 procent skatt).
Dunkirkregionen är präglad av tung industri och sjöfart. Städer som Dunkirk, Calais, Lille har haft problem med nedstängda fabriker och arbetslöshet. Därför är det extra intressant att politikerna i området har gjort just hållbar mobilitet för alla till en paradfråga. Nolltaxan har också varit mycket uppskattad bland de 200 000 invånarna i Dunkirkregionen. Enligt Dunkirkregionens egna undersökningar är just nolltaxan den politiska reform som väljarna minns bäst. Grannkommunen Calais har nu också infört nolltaxa och i den större staden Lille pågår det diskussioner om att göra detsamma. Till Dunkirk kommer det en strid ström av politiker, stadsplanerare och journalister för att lära sig mer om nolltaxan.
Jag har tidigare skrivit om nolltaxan i Tallinn (som vi besökte 2014), Luxemburg (som införde nolltaxa 2020) och även vissa svenska exempel. Gratis kollektivtrafik växer starkt i Frankrike, vilket du kan läsa om i det här inlägget.
Det går inte att kopiera Dunkirks nolltaxereform rakt av, men det finns mycket att lära av den. En viktig lärdom med nolltaxa är upplevelsen av att kollektivtrafiken görs tillgänglig för alla utan begränsningar. Kollektivtrafik hamnar i samma viktiga samhällskategori som skola, bibliotek, allmän sjukvård och annan grundläggande samhällsservice som vi finansierar gemensamt för allas nytta. Vi i Vänsterpartiet hoppas därför att nolltaxereformer som den i Dunkirk kan inspirera svensk kollektivtrafik till att sänka sina taxor och på sikt införa nolltaxa.