Här produceras den hållbara maten

Adam Arnesson på gråärtsfältet, Johannelunds gård.

Igår besökte jag och några kollegor Jannelunds gård, Mullhyttan (sydväst om Örebro). Ekobonden Adam Arnesson har gått över till allt mer av vegetabiliska proteiner; t ex gråärter, borlottibönor, kidneybönor och svarta bönor samt havre till Oatly. Idag kan han föda 180 pers och klimatutsläppen har halverats på de 100 hektaren jämfört med tidigare då han bara producerade kött. Baljväxterna blir bl a mat till Södertälje kommuns skolelever.

Mer av humlor, fjärilar, blommor och lite ogräs är bidrag till ekosystemtet som han (el vi) har fått på köpet. Så här kan framtidens hållbara mat produceras.

Adam Arnesson var nöjd med sin omläggning av verksamheten till allt mer av vegetabiliska proteiner. Han och hans familj har precis öppnat en mindre butik där de säljer sina produkter. Verksamheten följs och dokumenteras av forskare på SLU i Uppsala. Arnesson berättar att det är få lantbrukare som producerar vegetabiliska proteiner för humanföda och omställningen kan vara utmanande. Inte så att det inte är roligt att producera livsmedel som tär mindre på planetens resurser, utan för att det finns lite hjälp och rådgivning att få. I dagsläget är kompetensen hos t ex LRF eller Jordbruksverket inte vad den borde.

Skulle politiken kunna göra en skillnad här? Skulle vi kunna införa ett offentligt stöd till alla bönder som vill sänka sin miljöpåverkan genom att gå över till att producera vegetabiliska proteiner? Kan vi se till att rådgivningen och stödet blir bättre? Kan vi  använda livsmedelsstrategin till att producera mer svensk hållbar mat, i stil med det Adam Arnesson och hans familj gör? Kan vi se till att EUs jordbrukspolitik blir mer fokuserad på att lösa våra miljöutmaningar och mindre till industrijordbruk som äventyrar planetens överlevnad?