Storbritannien har röstat för att lämna EU (52 % lämna, 48 % stanna). Beslutet måste tolkas som ett klart underkännande av EU och vad det har utvecklats till; en odemokratisk och dysfunktionell superstat som hämmar progressiv politik. Förhoppningsvis kan det här bli början på något nytt och bättre, ett wake-up call. Det går faktiskt utmärkt att samarbeta utan att nödvändigtvis skapa en överstatlig union. Den svenska regeringen borde därför verka för att Storbritannien ansluts till ett reformerat EES-avtal eller annat liknande avtal. Det vore ett bra svar mot de domedagsprofetior som nu kommer att spridas. Några av de nordiska vänsterpartierna, inklusive Vänsterpartiet, har just antagit ett bra uttalande i den riktningen.
Jag hoppas därför att Storbritanniens lämna-beslut kan bli början på något nytt och bättre. Ett europeiskt samarbete som verkligen är ett samarbete, men inte där enskilda länder hämmas i att gå före med progressiv politik, och ett samarbete som fokuserar på det som är relevant och skippar resten.
Det är alltför sällan Europas folk har fått tycka till om EU och dess utveckling. De få gånger det sker röstar folk nästan alltid mot att flytta mer makt till EU. Storbritanniens folkomröstning sänder förstås signaler genom hela EU och det är en unik möjlighet för Sverige att verka för något bättre. Därför borde statsminister Stefan Löfven nu kliva fram i den här diskussionen och kräva ett om ett omförhandlat EU-avtal för Sveriges del. Vi borde garanteras ett s k socialt protokoll för att garantera att alla som arbetar i Sverige gör det på samma villkor, att vi alltid ska kunna gå före på miljöområdet, bindande undantag för EMU och att vi vår ta tillbaka bestämmandet över jordbrukspolitiken. Förhoppnings skulle dessa undantag inte bara gälla för Sverige utan kunna för hela EU.
För övrigt instämmer jag i att det har varit beklämmande att följa delar av den brittiska folkomröstningskampanjen som till stor del handlat om invandringskritik. Därför är det så viktigt att progressiva krafter kliver fram och visar att ett Storbritannien utanför EU inte behöver betyda mindre samarbete eller stängda gränser, utan nya former för samarbete på progressiv grund.