”Partiledaren som klev in i kylan” av Daniel Suhonen handlar om Håkan Juholts korta men intensiva tid som ordförande (2011-2012) för Socialdemokraterna. Boken är stundtals en briljant och rafflande berättelse om politik både som den mest passionerade av sysslor, men oftast om det machiavelliska och smutsiga intrigmakeriet och mediedrevet mot Juholt. Suhonen skriver för långt och citerar lite för många protokoll, ibland blir han själv en del av ett fulspel när han spekulerar på lösa grunder och gestaltningen går ibland för långt när författaren berättar vad olika personer känner och tänker. Men boken är framför allt en skarp uppgörelse om politikens villkor på 2000-talet; om de tunga ekonomiska intressena, lobbyismen (vapen och privata välfärdsutövare) och svängdörrarna mellan den politiska makten och den ekonomiska. Boken är också unik, och viktig, på sitt sätt som en detaljerad berättelse om det hårda drevet mot Juholt. Ja, man kan kanske tala om ren mobbning. Det är iaf plågsamt att läsa om hur illa en människa kan behandlas i offentligheten, oavsett vad man anser om denne.
Håkan Juholt blev jag själv aldrig riktigt klar över då det begav sig; vem han var och vad han ville. Men i efterhand framstår han alltmer som en politiker som verkligen brann för något. Lite som Jeremy Corbyn i England och Bernie Sanders i USA, idag. Och politiker med glöd är tyvärr en bristvara idag där det är trångt i mitten och alla är rädda för att hängas ut i media.
Innan den s k hyresaffären briserade i oktober 2011 hade S 35 procent i opinionen, med Juholt som ordförande. Skulle Stefan Löfven idag få över 30 procent skulle det vara en succé. Det säger kanske nånting om att Juholt ändå var väldigt omtyckt till en början. Kanske låg hans politik egentligen helt rätt? Och kanske var det det som fick tunga intressen både inom och utanför S att gå på offensiven mot partiledaren? Det är frågor som Suhonen vänder och vrider på och också ger en hel del tänkvärda svar.
Boken rekommenderas. Den är mycket bra helt enkelt. Men det är helt OK att hoppa över ett och annat PS-protokoll där man tycker det blir tungrott.
P S Kan inte låta bli att citera en av Juholts kritiker, Ylva Johansson, (idag arbetsmarknadsminister) som på sin blogg den 1 januari 2012 skrev apropå opinionssiffrorna med Juholt: ”Mitt parti når nu, i mätning efter mätning, inte högre än 25 procent av partisympatierna. Ett allvarligt underkännande av socialdemokratin och vår partiordförande.” Citatet spreds brett i media och hjälpte till att putta Håkan Juholt över stupet. I Svensk väljaropinion nu i aug 2015 fick S blott 25,8 procent. Ett underkännande det också. Frågan är av vem?