Jag gläds åt att regeringen Reinfeldt nu avgår. Det var ett av Vänsterpartiets mål i det här valet; att få en ny regering och ny politik. Men annars är det mer som oroar än entusiasmerar mig. Några reflektioner:
SD
Att Sverigedemokraterna får närmare 13 procent är extremt oroväckande. Innebär detta att 13 procent av svenskarna hyser främlingsfientliga åsikter? Nej, det tror jag inte. Rösterna på SD tror jag främst är ett uttryck för det orättvisa Sverige vi har fått. Har man gått år efter år som arbetslös, blivit utförsäkrad (79 000 har blivit det under den borgerliga regeringen), kanske hotas av vräkning, har ingen bostad att flytta in i eller ser att sina barn får det allt tuffare i en alltmer segregerad skola, ja, då anser vissa kanske att SD är den perfekta proteströsten. Här har vi misslyckats kapitalt att fånga upp detta missnöje. Med SD får vi tyvärr bara mer av högerpolitik. Här finns vänsterns stora utmaning; att berätta för väljarna vilket tvättäkta högerparti SD är och att en röst på dem inte skapar ett rättvisare Sverige.
V 5,7 procent
Att vi går fram med en tiondel jämfört med förra valet är tyvärr inte mycket att hurra för. Jag har ärligt talat svårt att se varför vi inte växer mer. Vi har gjort en bra valrörelse, Jonas Sjöstedt har varit fenomenal i debatterna och vi har varit det tydliga vänsteralternativet till den borgerliga regeringen. Det är självklart ett gigantiskt problem att Fi nästan uteslutande tar rödgröna röster (77 procent totalt av väljarna kommer från de rödgröna partierna; 33 från MP, 30 V och 14 procent från S). Och när Fi inte ens kommer in – då blir de rödgröna kraftigt försvagade.
Men detta räcker inte som förklaring. Vi får fortsätta att fundera på hur vi ska kunna växa.
Ny regering
Jag ser fram emot att rösta ja till Stefan Löfvén som ny statsminister för Sverige och att vi ska få en ny rödgrön regering. Många frågar mig; kommer Vänsterpartiet sätta sig i en sådan? Vi får väl se, svarar jag i dagsläget. Allt beror på vad det blir för politiskt innehåll.
Vad hände med miljön?
Trots extremväder i Sverige under sommaren och nya larmrapporter om växande utsläpp av växthusgaser i världen är det bara att konstatera; valet 2014 blev inget miljöval. Det är inte OK att vår tids ödesfråga behandlas på det här sättet. Även vi i Vänsterpartiet måste fråga oss själva om vi hade kunnat göra mer för att få upp miljöfrågorna på dagordningen. Och, ja, vi hade kunnat göra MYCKET mer.
Några nedslag
Fantastiskt glädjande att vi nu får rödgröna (och rosa) styren runt om i landet, inte minst här i Stockholm där Vänsterpartiet gått fram kraftigt och landade på 8,9 procent och får två mandat till i fullmäktige. Detta är särskilt positivt i ett läge där också Fi växte starkt. Kul med 9,4 procent för V i Göteborg, men vad blir det för majoritet? I Malmö gick V också kraftigt fram till 8,4 procent, liksom i Umeå där vi fick hela 13 procent. I min gamla studentstad Uppsala gjorde V också ett bra val med 8,7 procent och det ser ut att bli en rödgrön majoritet. I min hemstad Sundsvall kan det bli en S-V-majoritet om politikerna så önskar, men lite synd att det var S som gjorde det stora framrycket (45 procent) och V hamnade på rikssnittet 5,7 procent.
I förra valet tappade vi vårt enda mandat i borgerligt dominerade Lidingö med en enda (!) röst. Jag ser att vi nu tar tillbaka det, och kanske med lite större marginal än bara en röst…
Men resultatet i Fagersta var däremot inte upplyftande. Vi tappade vår egna majoritet (56 procent) och jag hör nu på radion att Stig Henriksson (V) nu avgår som kommunstyrelsens ordförande. En mycket framgångsrik epok går i graven. Vänsterpartiet är nu näst största parti med 29,7 procent, efter S på 38 procent. Det finns trots allt goda möjligheter att ta igen det vi har tappat. I grannbruksorten Norberg gör Vänsterpartiet däremot ett bra val och vi går fram till 21,1 procent. I vänsterfästet Degerfors fortsätter V att vara största parti men tappar till 42,2 procent och blir antagligen beroende av samarbete med S för att kunna styra vidare.
Att man i Göteborg förlorade den viktiga folkomröstningen om trängselskatt är förstås en stor besvikelse. Nu blir det svårare att få bort trängseln och få resurser till kollektivtrafiken. Botkyrkaborna har klokt röstat för att Tullinge ska vara kvar i kommunen. Det hade varit olyckligt att slita isär Botkyrka, som behöver både sina invånare från miljonprogrammet och villorna.
Det var allt för nu.