Jag har just haft interpellationsdebatt med finansminister Anders Borg om s k miljöskadliga subventioner. Regeringen har under en lång tid sagt sig vilja kartlägga och fasa ut miljöskadliga subventioner. Det här är något som jag har välkomnat och backat upp så mycket jag kunnat (men också kritiserat för att det inte finns någon konkret handlingsplan). I världen uppskattas de miljöskadliga subventionerna uppgå till 544 miljarder US dollar enligt världsenergiorganet, IEA. Naturvårdsverket gjorde i februari en genomgång (rapport 6455) av de svenska miljöskadliga subventionerna. Om man summerar dessa uppgår de till dryga 50 miljarder kronor årligen.
Dessa subventioner handlar i mycket stor utsträckning om nedsättningar eller totala befrianden från olika skatter, t ex koldioxidskatten och energiskatten. Det handlar också om direkta subventioner, som till jordbrukssektorn (t ex köttindustrin) och fiskeindustrin. Trots att det är så mycket av subventionerna har regeringen nyligen gjort en ny definition av vad en miljöskadlig subvention är. I framtiden är det bara ”icke-skatterelaterade” miljöskadliga subventioner som gäller. Alltså, en väldigt stor del av alla dåliga subventioner.
I dagens debatt kunde Anders Borg, enligt mig, inte riktigt motivera denna omdefiniering. Han kunde inte heller konkret berätta vilka subventioner det är som ska fasas ut. Det enda han nämnde var den tidigare nedsättningen av koldioxidskatten på diesel, som regeringen nu håller på att fasa ut (något vi stödjer förstås). Busy doing nothing är uppenbarligen mantrat från regeringen även på det här området. Illa!
Se hela debatten här. Nedan min interpellation eller här (den är ställd till Lena Ek, men Anders Borg svarar).
den 22 januari Interpellation
2013/14:242 Utfasning av miljöskadliga subventioner
av Jens Holm (V) till miljöminister Lena Ek (C)
I februari 2012 presenterade Naturvårdsverket rapporten Potentiellt miljöskadliga subventioner (rapport 6455). Det är en sammanställning av de svenska miljöskadliga subventionerna. Sammanlagt uppgår de svenska miljöskadliga subventionerna till 50 miljarder kronor årligen. Det kan handla om skattebefrielse eller nedsättning av koldioxidskatten och andra skatter för bland annat torv, gruvindustrin, fisket samt för flyg och sjöfart. Kärnkraften behöver som bekant inte ta sitt fulla ansvar vid händelse av en olycka, vilket också är en form av subvention, enligt myndighetens sammanställning. Subventionerna rör också jordbruket, inte minst köttindustrin som står för stora utsläpp, samt strukturstöd till fiskeindustrin.
I ett skriftligt svar till mig skriver miljöministern: ”Sammanfattningsvis vill jag säga att jag och regeringen prioriterar frågan om utfasning av miljöskadliga subventioner.” (den 30 november 2011, svar på fråga 2011/12:166) Att fasa ut miljöskadliga subventioner är något som regeringen också har lyft upp i flera budgetar som en prioriterad fråga. Miljöministern framhåller vidare i det skriftliga svaret att Sverige är delaktigt i flera internationella nätverk för att driva en utfasning av miljöskadliga subventioner där. Det är bra, för både de svenska och de internationella miljöskadliga subventionerna är omfattande.
Miljöministern och jag har sedan debatterat frågan om miljöskadliga subventioner i interpellationsdebatten om miljöskadliga subventioner den 12 juni 2012. Miljöministern lovade där att fortsätta att driva utfasningen av miljöskadliga subventioner. I regeringens senaste höstbudget (s. 74) står det: ”Miljöskadliga subventioner ska också kartläggas. Detta sker i nära samarbete med myndigheterna med ansvar inom miljömålssystemet.” (prop. 2013/14:1, utgiftsområde 20, s. 74)
Men frågan är vilka subventioner som avses. När miljöministern gav Naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga de miljöskadliga subventionerna var det endast de ”icke-skatterelaterade” subventionerna som avsågs. I regleringsbrevet till Naturvårdsverket för 2013 skriver regeringen: ”Naturvårdsverket ska ta fram en handledning för kartläggning och analys av icke-skatterelaterade miljöskadliga subventioner.”
Men en stor del av subventionerna är ju just relaterade till skatter. Genom att endast tala om icke-skatterelaterade subventioner torde en stor del av subventionerna uteslutas.
Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Lena Ek:
Driver ministern även att de skatterelaterade miljöskadliga subventionerna ska fasas ut?
Driver ministern i de internationella forum där miljöskadliga subventioner tas upp att samtliga miljöskadliga subventioner ska fasas ut, även de skatterelaterade?