Rovdjursanförande

Jag har just debatterat rovdjur i riksdagen. Vi i Vänsterpartiet yrkar på avslag på regeringens proposition. Votering på tisdag. Läs mitt anförande nedan.

En hållbar rovdjurspolitik
Våra fem rovdjur – björn, varg, lodjur, järv och kungsörn – fyller en mycket viktig uppgift för den biologiska mångfalden. Våra rovdjur utgör också en självklar del av Sveriges fantastiska och mångfacetterade natur. Turister reser från hela världen för att uppleva den svenska naturen och våra rovdjur i det fria. Enligt flera opinionsundersökningar vill en mycket klar majoritet av svenska folket ha rovdjur  och livskraftiga stammar. Men ibland kan rovdjur också ställa till det. Inte minst för de som bedriver ekonomisk verksamhet med tamhushållning av djur i rovdjursfrekventa områden. Det är därför viktigt med livskraftiga rovdjursstammar, men också att vi tar stor hänsyn till de som lever och bedriver verksamhet i områden med rovdjur.

Därför måste beslut som handlar om naturvård och rovdjursstammar tas som långsiktiga och genomtänkta beslut som vilar på vetenskaplig grund. Det här är för viktigt för att styras av kortsiktighet och enstaka högljudda opinioner.

Vänsterpartiet vill därför ha en bred överenskommelse om rovdjurspolitiken, i nära dialog med olika intressen såsom naturvård, jakt, ursprungsbefolkning, djurskydd och rovdjursorganisationer. Tyvärr är detta förslag inte ett sådant. Aldrig någonsin under gången med denna proposition har något av regeringspartierna sträckt ut en hand och försökt göra en seriös överenskommelse med Vänsterpartiet om rovdjurspolitiken. Det är synd.

För ett par månader fanns däremot ett förslag som hade den fulla potentialen. Den statligt tillsatta utredningen Varkommittén hade arbetat seriöst sedan 2011 och lade i augusti fram sitt betänkande som inte bara rörde vargar, utan rovdjurspolitiken i bredare drag. Det fanns flera saker i vargkommitténs förslag som Vänsterpartiet inte delade fullt ut, men vi gillade det breda anslaget, med en uppslutning med allt från naturvårdsorganisationer till jägarna.

Vargkommittén föreslog bland annat att:

  • öka ersättningarna för skador orsakade av rovdjur
  • fler skadeförebyggande åtgärder
  • begränsning av den illegala jakten
  • en genetisk förstärkning av vargstammen
  • förenklad skyddsjakt
  • möjligheter till jakt när gynnsam bevarandestatus var uppnådd
  • Och att det ska vara vetenskapligt grundade nivåer fastslagna av Naturvårdsverket i samband med vetenskapen som ska gälla för gynnsam bevarandestatus. Dessa beslut ska alltså inte fattas i ett klubbslag här i riksdagen.

Vad har regeringen gjort av detta?
Tyvärr en total negligering. Istället för en bred och långsiktig lösning på vetenskaplig grund lägger den borgerliga regeringen, påhejade av SD, ett förslag med – ärligt talat – hemsnickade målsättningar för hur stora populationerna för våra rovdjur får vara.

Jag säger hemsnickrade målsättningar, just för att jag menar det.
Låt oss ta en titt på några av dessa siffror, som för år framöver kan komma att styra svensk rovdjurspolitik. Och man ska komma ihåg att när dessa siffror uppnåtts, alltså rovdjurens populationsstorlek, anser regeringen att s k gynnsam bevarandestatus infallit och därmed kan jakt tillåtas.

Vargen
Där anser regeringen att det räcker med 170-270 individer för att vargen ska vara livskraftig.
Detta kan jämföras med regeringens egen rovdjursutredning som sade minst 450, dess vetenskapliga forskarpanel, minst 700 eller Artdatabanken på lantbruksuniversitetet: 1250-2500 vargindivider. Mot detta ska alltså regeringens 170-270 ställas.
Varför går regeringen emot sin egen utredning? Varför landar man på 170-270? Kan det vara så att det ligger långt under dagens uppskattade population kring 350 vargar? Med detta kan alltså jakt på varg tillåtas.

Lodjuren
På två sidor argumenterar regeringen för att populationen av lodjur ska ligga på mellan 700-1000 individer. Enligt regeringen är detta den nivå som Sverige låg på 1995, då vi blev EU-medlemmar. Och enligt EUs s k Art- och habitatdirektiv får vi inte ha en lägre population än vad vi hade då. Alltså, 700 stycken, anser regeringen. Regeringen säger sig luta sig mot siffror från Artdatabanken. Men Artdatabanken klargjorde redan i våras att dessa siffror var felaktiga. Vem som bär skulden för det kan vi lämna därhän för närvarande. Men viktigt att komma ihåg nu är att Artdatabanken menar att Sverige 1995 snarare hade 1700 lodjur. Den absoluta miniminivån borde alltså vara detta, enligt EU-reglerna. Regeringen vet förstås allt detta, men man väljer ändå att snickra ihop en egen siffra 700-1000 lodjur alltså.

Kungsörnen
Jag vill ta ett exempel till på hur illa det kan gå när man politiserar vetenskapliga fakta som rovdjurspopulationer handlar om. På 1,5 sidor i propositionen argumenterar regeringen för att referensvärdet på kungsörn ska ligga på 150 häckande par. I propositionen skriver man att den ”svenska kungsörnstammen kan uppskattas till mellan 600-750 häckande par”. Jag hittar ingen referens till det påståendet. Men när man talar med Kungsörn Sverige – som nog är de som har bäst koll på detta – uppger de att det 2012 fanns 157 och 2013 125 lyckade häckningar i Sverige. Det är förstås en jättelik skillnad mot regeringens påståenden.

Jag skulle kunna tala om de två återstående rovdjuren också; björn och järv, men avstår av tidsskäl. Men den röda tråden i regeringens förslag är att dessa siffror för att uppnå gynnsam bevarandestatus är osäkra, ovetenskapliga och ligger alla under det som den statliga utredningen, Rovdjursutredningen, på området har föreslagit. Varför föreslår regeringen då dessa låga och osäkra nivåer för våra rovdjur? Jo, man vill förstås öppna upp för jakt på rovdjuren, i större eller mindre skala.

Det har varit många siffror. Jag vet. Jag tar upp dessa siffror för att jag vill peka på det vanskliga i att riksdagen ska sitta här och fatta beslut – en sen mörk kväll i december – om saker som kommer att påverka existensen och livsbetingelserna för lång tid framöver för våra björnar, lodjur, järvar, vargar och kungsörnar.

M, FP, C, KD och SD: Detta är inte seriöst. 

Istället för samarbete väljer de borgerliga+SD att polarisera. Istället för att ta långsiktigt ansvar försöker man vinna kortsiktiga poänger och lova jakt och färre rovdjur. Man för svensk rovdjurspolitik decennier tillbaka i tiden. Men, borgerliga+SD, jag tror svenska folket ser igen den bluffen. Jag tror den absoluta merparten vill att vi i Sveriges riksdag ska ta ansvar för den här frågan och både värna livskraftiga bestånd av våra rovdjur och ta ansvar för de som bedriver verksamheter på landsbygden. Vi hade en sådan öppning i Vargkommittén – låt oss ta fasta på den istället.

Jens Holm (V)

14 reaktioner på ”Rovdjursanförande

  1. Om det inte blev en bred uppslutning i riksdagen kan politikerna ändå trappa ned polariseringen när riksdagsbeslutet nu är taget istället för att fortsätta att underbygga den. Låt vargkommittens anda prägla diskussionsklimatet efter riksdagsbeslutet!
    När inte alliansen och S kan uppvisa samsyn om rovdjur, hur skall det då gå att få samsyn med V och MP? Jag tycker riksdagsbehandlingen tyder på att riksdagen eftersträvar fortsatt polariserad konflikt.
    Naturvårdsverket har inte tagit ställning till hur många vargar som behövs, dvs inte accepterat någon av de utredningar/ställningstaganden för varg som tidigare gjorts. Kännedomen om varg är långt större än för det mesta andra och har grundligt diskuterats under många år. Så för varg är det bra att riksdagen beslutar nu istället för att förlänga beslutet ytterligare ett år. Naturvårdsverket får fylla på beslutet med en precisering och vetenskaplig motivering. Naturvårdsverket kontrollerar jakten och kommer att hålla antalet ovanför ”golvet”.
    Det dåliga samspelet mellan regering och Naturvårdsverk i vargfrågan har varit beklaglig. För varg, björn och lo har Naturvårdsverkets uppfattning om behövligt antal förts fram till EU 2013. I samtliga dessa fall revideras antalen eftersom de som framförts inte höll för vetenskaplig granskning. Av de vargjaktbeslut som fattats av verket 2013 har en stor andel underkänts av domstol. Det är inte så konstigt att det finns rimligt tvivel på att Naturvårdsverket är bättre än riksdagen på att fatta beslut om antal relaterat till direktiv i den mycket kontroversiella vargfrågan.

  2. Regeringens vargpolitik har varit en skandal under de gångna åren.
    Först och främst, ett stort TACK till Jens Holm!
    Andreas Carlgrens och Lena Eks ända önskemål har varit att decimera
    antalet vargar och övriga rovdjur till en nivå som passar svenska jägare. Helt förkastliga licensjakter har anordnats trots att expertis både inom landet och inom EU har försökt att stoppa detta vansinne.
    Jaktparagrafen 28 har utformats så, att jägare och tamdjursägare numera kan skjuta ihjäl vargar utan föregående granskning från någon myndighet.Denna möjlighet har använts flitigt sedan den trädde i kraft per den 1 juli i år. Ca. 20 vargar har mist livet vid dax dato. Min förhoppning är att Sveriges rovdjurspolitik kommer att förkastas helt av EU-Kommissionen innan ett nytt massaker påbörjas.

  3. Ja Fritz jag förstår att du endast är en ”betraktare”, likt Jens, som står långt från eländet och njuter varje gång ett tamdjur eller någons hund blir massakrerat av rovdjur.
    Sedan har du helt fel för när varg blivit skjuten enligt p 28 kommer inspektörer från länsstyrelsen och undersöker platsen, finner de något onormalt tillkallas polis.
    Men jag förstår att endera är detta ren okunskap av dig eller är det avsiktlig rovdjurs propaganda. Detta i likhet med vad Jens sa när han stod i riksdagens talarstol och ljög om antalet lodjur. Han hänvisade till artdatabanken där han snabbt snappat upp felaktiga siffror som rovdjursvännen Robert Franzen fabricerat. Dessa siffror som Jens redovisade avslöjades redan veckan för talet som en bluff av Gunnar Glöersen . Nu har även antalet lodjur dementerades av Olov Liberg och förra chefen för naturvårdsverket Anders Bjärvall. Väntar med spänning på att Jens förklarar sin fadäs men det gör han troligtvis inte för om man slänger ut en lögn ett antal gånger så betraktas de snart som en sanning.

  4. Jag undrar ibland om hur många som fått sin mormor uppäten av Stora Stygga Vargen. Detta nästintill hysteriska hat mot ett djur som tillhör vår fauna är för mig oförståeligt. Jag bor i Skåne närmare bestämt nära skogen på Hallandsåsen och vårt ”stora” problem är Vildsvin, folk som bor i tätorterna undrar hur vi vågar gå ut i skogen när dessa vilddjur finns där. Får nog erkänna att på alla dessa år (över 30år) har jag sett spår efter grisar men inte några djur. Jag är ofta i skog och mark!
    Vildsvinsjakt hade kanske varit något att bita i för den inbitne jägaren, men de är tydligen för svårt,eftersom dessa djur är för smarta. Men för att återgå till hatet:
    Jag har fått gräva ner hönsnätet en halv meter i marken, satt ett tak av nät över hela hönsgården, gnagsäkrat golv och väggar i mina byggnader och varje kväll se till att dörrar, fönster och luckor är ordentligt stängda. Mina hönor och andra husdjur riskerar livet hela tiden om jag inte gör dessa åtgärder. För jag vet med säkerhet att mitt territorium patrulleras dag och natt. De som bevakar är Räv,Vessla, Mink, Mård, Iller, Råttor, Duvhök och Ormvråk som är vanligt förekommande där jag bor. T.o.m en och annan Varg har strukit förbi min husknut på sistone. Dessa rovdjur letar ständigt efter blottor och chanser till att få en bit mat. Trots detta ifrågasätter jag inte alla dessa rovdjurs existens och önskar livet ur dom. Jag hatar definitivt inte dessa djur, utan kan tom beundra deras företagsamhet. De gånger mina husdjur har mött sin baneman är det ofta beroende på slarv och dumhet från min sida, inte ondska från ovan nämnda rovdjur, utan det är bara till att lyfta på hatten och erkänna att jag blivit överlistad. Vad jag vill, är att tala om för rovdjurshatarna att det är nya tider nu och det är bara för oss att välkomna alla nya individer i vår fauna och lära oss att leva med det. För övrigt en väldigt bra och väl grundat inlägg av Jens! Tack för det! Thord Kristiansson Vänsterpartiet Skåne

  5. Thord, hade vi endast de rovdjuren du räknar upp i värmland så skulle även jag räkna mig som rovdjursvän men vänta tills ni har 200 vargar i länet. Förstår att din och Jens empati för drabbade människor inte räcker längre bort än till er egen nästipp.

  6. Bengt Berg. Vänsterpartiets representant för Värmland är värd en stor eloge för sitt ställningstagande i samband med riksdagens votering om våra rovdjur. Han sa efter voteringen:
    ”Mina bevekelsegrunder kommer väldigt mycket av hänsyn till vad folk tycker och tänker i norra Värmland. Ja, i hela Värmland förresten. Det är de som har valt mig och det är dem jag måste lyssna till.” Så uttalar sig en sann representant för sina väljare. Han lyssnar och kör inte över befolkningen som andra gör

  7. vänsterpartiets argument mot privatisering. av välfärd är obegripliga när det finns vänsterpartister som vill privatsera naturen och låta bönder jägare och renskötare göra som de vill med. Varg och andra rovdjur

  8. Erik om du inte visste det redan så ska jag tala om för dig att merparten av svenska skogar ägs av privata skogsägare.Vill du förstatliga dom? Vem har talat om att det ska bli någon vargutrotning? Inte proppen som togs den ger endast möjlighet till vargförvaltning inget annat. Vilka skattemedel är det du pratar om? Hoppas du kan svara för det är väl inte bara svammel du far med.

  9. Rennäringen bedrivs nästan uteslutande på statlig mark och renägarna betalar ingen ersättning för detta. bedömningarna om hur mycket rennäringen kostar skattebetalarna varierar från något hundratal till flera hundra miljoner årlicen. vissa kostnader är inte offentliga.

  10. Jag har inte begärt att vänstdrpartiet skall förstatliga skogarna. däremot är jag förvånad över att när man kritiserar privata initiativ inom vård skola och utbildning iinte vill göra det beträffande skog och mark. Tycker att man kan kräva av ett modernt vänstterpart att det inte bara kritiserar kapitalister och bolag utan även dumheter begångna av organisationer och folkrörelser. Den hets som bedri vits mot vargen av okunniga politiker och organisationsföreträdare passar inte i en demoktati

  11. De vänsterpartister som inte inser att alla folkliga och kollektiva beslut inte är bra har ingenting lärt av kommunismens sammanbrott

  12. Undrar vem som svamlar. Vänsterpartister och speciellt de som avviker från partilinjen har ett speciellt ansvar för den vänsterretorik som kommit till uttryck i bl.a. rovdjursdebatten. Kommunismen kunde inte hantera detta. Vilka organisationer, lagstiftning och vetenskap skall man lyssna till och åtlyda om de kommer med motstridiga besked. Är ni säkra på att det är jägare, får- och renägare som valt er. Det kan ju lika gärna vara de som uppskattat vänsterpartiets tidigare inställning i rovdjursfrågorna. Jägare- och bondeorganisationer är inte folkvalda och det är tveksamt om de motsvarar vänsterns definitioner av kollektiv. De flesta vänsterpartister har mer sitt arv i den tidiga arbetarrörelsen. inte i bondeorgaisationerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s