Att löpa

kistaloppet_holmGrymt nöjd. För första gången har jag sprungit en mil under 40 minuter. Idag gjorde jag Kistaloppet på 39,29 minuter. En stor bedrift för att vara mig!

Att löpa ett par gången i veckan är ett bra sätt att rensa skallen och få tänka på annat än motioner, krympande isar, djurförsök och ministrar som går mig på nerverna, som annars upptar en stor del av mitt professionella liv. Att löpträna är också ett bra sätt att lära sig att sätta upp personliga mål och sedan försöka uppnå dessa. Något som är bra att ha med sig i andra verksamheter (sprang förresten på Löparakademin som verkar göra spännande saker i miljonprogramsområdena med hjälp av just löpning). Detta ska sägas med en en viktig reservation (iallafall för mig; den enda man ”tävlar” emot är sig själv och går det inte som man tänkt sig får man inte ta det på alltför stort allvar). Att löpa är också ett bra sätt att få ordning i skallen. Jag vet inte hur många gånger jag har haft grubblat på ett par helt olösliga problem, men under löpningen sorteras tankarna och när man kommer tillbaka känns problemen mycket mindre. Men framför allt är det helt enkelt underbart att komma ut i naturen ett par gånger i veckan. Man mår helt enkelt fantastiskt bra av att löpa!

Jag skriver ”löpträna” ibland. Det ska sägas att det jag gör är att jag sticker ut och springer. Nån gång ibland kan det bli en backträning eller intervaller, men nästan alltid handlar det om att springa 10-15 km. Jag registrerar visserligen mina pass på jogg.se, men mer systematiskt än så är det inte. Löpningen får inte bli ännu ett måste, då är det snart inte så roligt längre.

Men det är svårt att få tid att löpa. Som riksdagsledamot tycker jag aldrig att tiden räcker till. Det finns alltid lite mer du kan och borde göra. Uppgifterna är egentligen oändliga. om ambitionen är att förändra världen.  Så det gäller att sätta upp rimliga mål. Att begränsa sig. Jag försöker därför att kila in ett löppass även där det ser trångt ut. På resa? Jag har alltid löparskorna med mig och kan intyga att det går lika bra att springa på Grönland som i Saharas öken, i Hong Kong, Havanna, Bogotá, Durban, Mamalapuram (södra Indien) som i Malmköping och Stockholm (förstås). Man kan helt enkelt springa överallt. Långa dagar i riksdagen? Åtminstone en gång i veckan försöker jag få in ett lunchpass. Barn som måste läggas? Jag springer ändå, även om det blir vid 22.00-tiden på kvällen.

OK, det här blev ett präktigt inlägg tycker kanske vissa (som inte gillar löpning). Det var inte menat så. Det är grymt att löpa och nästan alla kan göra det. Går du och känner att du skulle vilja röra på dig. Stick ut och spring. Du kommer inte att ångra det.

Är det förresten nån som vet om det finns nån politiker (i Sverige eller utomlands) som är en riktigt duktig löpare? Vore kul att veta…

4 reaktioner på ”Att löpa

  1. Grymt!

    Klart imponerande att komma under 40 (inte minst nu när åldern ligger i samma härad..). Själv har jag sprungit hyfsat ofta i runt ett år, ligger en bit under 50 och har 45 som men mål, men har insett hur mycket som krävs för att komma ner i tid.

    Ryggdunk för alla dina insatser i politiken också!

  2. Ja, du verkar ha det gott ne4r du kmoemr hem till den idyllen 🙂 Jag hade kunnat te4nka mig att gunga lite sje4lv, men det kanske gungan inte he5ller ff6r? 😉 Riktigt se5 idylliskt e4r det inte i gre5a Gbg, men det e4r iallafall lite ve5rve4rme i luften, alltid ne5t! Ha det gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s