Europakten

Vi har just haft EU-nämndssamanträde om den s k europakten (finanspakten), förslaget om att ytterligare detaljstyra medlemsländernas ekonomier. Några av Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs närmaste medarbetare var på plats och informerade. Allt är hemligt, så jag får inte avslöja några detaljer. Men vad det handlar om är ju redan rätt väl känt.

Att Europa befinner sig i en stor kris är det inte tu tal om, men vad är då lösningen? Man måste självklart ta itu med de ekonomiska problem som finns i flera länder. Det skulle vara fint om ex vis Grekland och Italien såg till att beskatta sina högkomsttagare, höjer de miljöskatter man så kraftigt har sänkt samt kraftigt drar ned på utgifterna till försvaret. Men på sikt – och europakten handlar om vad man ska göra på sikt – handlar det om att bygga upp en helt ny ekonomisk modell. En modell där vi investerar oss ur krisen. Där vi finner hållbara lösningar med investeringar i förnybar energi och kollektivtransporter. Där kultur och välfärdsverksamheter får florera, men där kortsiktig konsumtion minskas.

Tyvärr finns inget av detta med i europakten. Här finns inget mål om full sysselsättning, ingen ambition om ökade investeringar, ingenting om att bygga ett hållbart samhälle. Kort och gott inget svar på framtidens avgörande frågor. Europakten är baserad på en dogmatisk syn på ekonomi. EU-kommissionen och domstolen får ännu mer makt över medlemsstaternas ekonomier. I grunden är europakten dåligt för EU. Pakten kommer leda till ännu större nedskärningar, minskat folkligt inflytande och brist på gröna investeringar.

Europakten, tillsammans med en del andra omfattande lagtexter från Bryssel (t ex det s k Sexpacket), skapas för att EMU är ett projekt som inte fungerar utan en gemensam ekonomisk politik. Just det som vi på Nej-sidan varnade för hela tiden. Just det som svenska folket sade nej till vid EMU-omröstningen 2003. Nu kommer styrningen av våra ekonomier successivt ändå. Anders Borg och regeringen försöker sälja in europakten med att Sverige inte kommer att omfattas av dess krav förrän vi går med i EMU (vilket vi får hoppas aldrig sker). Det kan visserligen vara sant. Men då blir den logiska följdfrågan, varför ska vi då gå med?

Man får hoppas att MP och S håller huvudet kallt och säger nej till europakten. De vill väl inte bidra till att vi smygansluts till EMU?

LO-tidningen1, LO-tidningen2, Jonas Sjöstedt, Europaportalen