Tala klarspråk om ordförandeskapet

Det är helt rätt att det nu är dags för ordförandekandidaterna i Vänsterpartiet att börja prata politik. Endast så kan vi få en riktig partiledardebatt. Därför känns det lite konstigt att vissa redan nu så tydligt kräver en kvinna som nästa ordförande. Lika säkra verkar man vara på den andra formfrågan i debatten, att det inte ska vara ett delat ledarskap.

Jag är enig i att Vänsterpartiets arbete för jämställdhet och kvinnors rättigheter måste lyftas och förbättras. Hittills har vi haft duktiga kvinnliga ordföranden, Gudrun Schyman, Ulla Hoffman och Ingrid Burman. Men det är inte självklart att feminismen bäst blir lyft genom att utesluta att vi får en ny manlig ordförande.

Och är det inte lite konstigt att de som hårdast kräver att nästa ordförande måste vara en kvinna är de som redan nu har ansvaret i VU och PS för att feminismen inte tillräckligt tydligt har kommit fram? igår krävde exempelvis partisekreterare Anki Ahlsten i Svenska Dagbladet en kvinna som ordförande. VU-ledamot Rosanna Dinamarca gjorde det tidigare i Sveriges radios Studio ett. Andra i partiets högsta ledning har anslutigt sig till samma krav. Samtidigt är det just de som är ansvariga för att partiets feministiska arbete inte har varit bra nog de senaste åren. Borde man inte åtminstone sitta still i båten och låta partimedlemmarna besluta?

Om ingen man får bli partiledare så återstår bara kandidater som sitter i dagens partiledning.Av dessa kandidater är det ingen som hittills har orkat lyfta de feministiska frågorna. Vi har inte vunnit några val under denna partiledning. Känns det så bra? Nej, jag tycker inte det.

I mitt tycke känns det här som ett ganska uppenbart agerande mot att Jonas Sjöstedt ska kunna bli ordförande. Om man nu tycker att Sjöstedt har stora brister är det väl bättre att tala direkt om dessa och inte göra det till en man-kvinna-fråga, eller en en man/kvinna – delat ledarskap.

Nej, det krävs mer substans i förslagen om man på allvar vill lyfta feminismen inom Vänsterpartiet. Frågan är för viktig för att en sittande partiledning ska kunna styra valet av ny partiledare.

Huvudfokus i ordförandedebatten borde därför inte ligga på formerna; man eller kvinna, delat eller en, utan på vilken politik som respektive ordförandekandidat vill driva. De som idag sitter i partiets verkställande utskottot borde vara försiktiga med att recensera framtidens ordförande för Vänsterpartiet. Hittills har varken valframgångarna eller det feministiska arbetet imponerat. Hög tid att lämna utrymme för andra.

Läs också Helena Duroj.

17 reaktioner på ”Tala klarspråk om ordförandeskapet

  1. Jag tror att det flesta inom vänstern är överens om att det inte är ledaren som bestämmer politiken, utan det är kollektivet i form av olika valda församlingar – kongressombud, partistyrelse och verkställande utskott etc. Ansvaret för dåliga valresultat och dålig politik vilar således inte på en person, utan på flera. För att lyckas i val måste man dock också kunna tilltala väljarna, folket. Där spelar, tråkigt nog, ledaren en stor roll. Detta är också en av anledningarna till att det nu ska väljas en ny ordförande.

    I valet 2010 fick Vänsterpartiet ca 334 000 röster, ett resultat som följer en nedåtgående trend som pågått i många år. Jonas Sjöstedt, en av kandidaterna till ordförandeposten, fick i EU-valet 2004 över 174 000 personkryss, alltså mer än hälften av Vänsterpartiets totala röstetal vid valet förra året. Märk väl att detta var i ett val där deltagande inte ens uppnådde 38 procent.

    Om det nu är kollektivet som bestämmer den politiska inriktningen, varför inte välja en ledare som går hem i stugorna och som kan föra ut Vänsterpartiets interndemokratiskt beslutade politik?

  2. Jag håller med om det du skriver – men tycker att diskussionen om delat partiledarskap känns som den logiska konsekvensen. Så slipper man att debatten hakar upp sig på om vi ska ha en man eller kvinna. Vi kan ha både och, det kan till och med bli en bättre lösning än att lägga allt ledaransvar på en enda person. Så kan vi gå vidare och diskutera vad de olika kandidaterna till ett delat ledarskap faktiskt TYCKER, istället för vad de har för kön.

  3. Hej, och tack för intressant läsning. Du har förstås rätt i en del. Bland annat i att partiet lyckats för dåligt under nuvarande ledning, bland annat med att lyfta feminismen. (låt det, inom parentes vara sagt att det kanske är just på grund av lärdomen att man inte lyckats som man nu vill se en kvinna, men det vet jag egentligen inte) Det är ju ett kollektivt ansvar, i första hand för VU och partistyrelsen men givetvis också för hela riksdagsgruppen som nog får sägas vara en del av partiets centrala nivå av företrädare. Dessutom har ju alla riksdagsledamöter närvarorätt på alla ps-möten vilket sällan utnyttjas tyvärr.

    Men en sak undrar jag över. Du kritiserar att en del tagit ställning för att nästa partiledare bör vara en kvinna. Men själv har du ju verkligen tagit ställning och driver kampanj sedan länge för din egen kandidat, Jonas Sjöstedt. Varför skulle de som vill ha en kvinna göra mer fel än du? Är det inte snarare du som då väldigt tidigt låst dig för en tänkbara lösning? Det framstår nästan som att du säger ja till en öppen debatt om partiledarskapet, men sen kritiserar andra väldigt hårt och ganska insinuant när de inte landar på exakt samma slutsats som du. Lite knepigt tycker jag. Eller har jag missförstått något?

  4. Men Kalle, hur menar du nu? Jens driver ju en kandidat helt öppet, vad han kritiserar är ju att i ett läge där vi faktiskt har flera kandidater sitta och diskutera som om vi inte hade det. Att Rosanna Dinamarca sitter i radio och säger att det vore bra med en kvinna med invandrarbakgrund som partiledare men slingrar sig från frågan om hon kandiderar är väl ett av de mer uppenbara exemplen. Jag tror inte du hittar en vänsterpartist som inte håller med om att allt annat lika vore en kvinna att föredra som ordförande. Men faktum är ju att allt annat inte är lika, vi har tre kandidater plus Rosanna om hon ger besked någon gång, och de har olika kvaliteer som gör dem bättre eller sämre lämpade som partiledare. Vilken ledarkonstellation som är bäst på att driva socialistiska och feministiska frågor beror ju inte bara på deras kön/bakgrund utan också mycket på deras politiska profil, och särskilt på deras politiska och mediala skicklighet, där det vad jag kan se finns väldigt stora skillnader.

  5. ok, det viktigaste en gång till::
    – Jens skriver ”Därför känns det lite konstigt att vissa redan nu så tydligt kräver en kvinna som nästa ordförande” medan han själv sedan länge begränsat sig än mer och driver en enda kandidat. Jag ser en bristande logik här.
    – Jens skriver ”Samtidigt är det just de som är ansvariga för att partiets feministiska arbete inte har varit bra nog de senaste åren” men det kan ju vara JUST DÄRFÖR man anser att en ny ordförande bör vara en kvinna. Jag ser nog en bristande logik här med.
    – Jens skriver: ”Borde man inte åtminstone sitta still i båten och låta partimedlemmarna besluta?” vilket verkar antyda att det är ok att han själv, som tongivande riksdagsledamot, har mycket fasta åsikter om vem som bör väljas medan han anser att i vart fall namngivna Rosanna och Anki inte bör uttala sig alls. Vet du, jag ser en bristande logik här också.
    Och nej, jag har själv inte låst mig i partiledarfrågan. Och ja, det är ok att som Jens bli lite nervig och irriterad när inte allt går på räls för ens egen kandidat. Men då får man också tåla lite granskning av sina argument.

  6. Nej Kalle, det är knappast mer begränsande att förespråka en särskild kandidat! Jag förstår inte var du ser det ologiska och konstiga i det. Det är snarare öppet och ärligt och det blir möjligt att föra en riktig diskussion om vem som ska väljas. Om Jens hade sagt ”det måste vara en lång person” så hade jag hållt med dig, Kalle.

    Det är ju faktiskt jävligt konstigt att, som Ohly på presskonferensen prata om att det måste vara en ung efterträdare eller att prata om kön, när det inte finns så himla många kandidater att välja på. Det blir ju väldigt uppenbart vilka personer det rör sig om, men diskussionen uteblir och istället blir det ett agendaställningstagande kring enskilda attribut. DET är konstigt.

  7. Nu är det dags för en partiledare från Norra delen av Sverige, efter 94 års ledarskap från den södra delen av Sverige. I valet till riksdagen fick Jonas Sjöstedt över 5000 personkryss. Observera att medlemsantalet i vänsterpartiet i Västerbotten är bara drygt 400 medlemmar. Anser att det är osmakligt av både Ohly och Ank A utspel i partiledarfrågan. Kravet på en kvinnlig partiledare kommer inte att lösa den nedåtgående trenden för vänsterpartiet. Det finns ingen ny karismatisk Schyman. Det gick ju inte så bra för socialdemokraterna, när de krävde en kvinnlig partiledare heller.
    Övrigt, bra skrivet av NN, håller med!

  8. Låt mig börja med att säga att det finns tre väldigt bra partiledarkandidater i nuläget. Vad de vill politiskt är fortfarande rätt oklart, men jag är säker på att bilden kommer att klarna när de får möjlighet att presentera sig.

    Vi har sagt att vi välkomnar en öppen debatt inför kongressen. Men uppenbarligen gillar inte alla det. Jovisst, några får gärna uttala sig även om de sitter i PS och ingår i riksdagsgruppen men bara de..för de har ”rätt kandidat”.

    Jag har överhuvudtaget inte uttalat stöd för någon av kandidaterna, det skulle jag aldrig göra. Men jag tänker delta i debatten prceis som alla andra i alla frågor utom i namnfrågorna.

    Jag har utifrån erfarenhet av partiets feministiska arbete dragit vissa slutsatser, dels att vi behöver fokusera mer på de feministiska frågorna och dels att tror jag att kön har betydelse för trovärdigheten. Jag tror också att många i partiet längtar efter en ny kvinnlig ordförande.

    Jag är rätt förvånad över att så få känner till det strategidokument som ska motioneras på inför kongressen och där generationsväxling finns med. Det är det Lasse Ohly talar om när han säger att vi iför valet 2014 måste se till att vara representerade av fler kvinnor, fler unga, fler invandrade kamrater och fler med facklig bakgrund. Det gäller på partiets alla nivåer. Läs gärna på hemsidan eller i Vänsterpress och skriv motioner.

    Jag förstår att stressen ökar i de olika kampanjgrupperingarna, men ta det lugnt, det är mer än fyra månader kvar. Partiet ska ha en demokratisk process och den processen måste inkludera allas möjlighet att få delta i debatten.

  9. Instämmer i att viktigast är person, inte kön om vänsterpartiet ska ha en ordförande. Däremot tycker jag att det krävs särskild motivering om valberedningen enbart föreslår en man. Historiskt sett har män alltid kvoterats till höga positioner, men detta kan inte vara skäl nog till att nu utse en kvinna.
    Däremot tycker jag att vänsterpartiet ska tillsätta två partiledare. Mitt skäl är inte att lösa problemet med kvotering av kvinnor eller tidigare av män, men det underlättar om partiet vill välja en man som också har goda partiledaregenskaper.

  10. Anki Ahlsten , du är den mest osynlige och tyste av alla partisekr. vi haft i partiet. Och varför gå ut just i Svenska Dagbladet med kravet på en kvinnlig partiledare?
    Vilket utåtriktat arbete har du utfört under åren, besökt partiföreningar etc? Du har också ett ansvar för att vi inte lyckats föra ut vår politik. Att partiet skulle vara så öppet, enat och tillåtande har jag då inte märkt av under Ohlys tid. Ni är inte lyhörda och tycks tappat förmågan att avläsa opinionen och medlemmarna i partiet. Att Jonas är mer populär än partiet verkar många av er i partistyrelsen ha svårt att smälta. Ingen har heller undgått ointresset av Stig Henriksson heller, och ta reda på varför han lyckas så bra. Det är så bedrövligt och obegripligt. Men, som vanligt är Vänsterpartiet duktig på att skjuta sig själv i foten.

  11. Till Kalle: min poäng var att de som sitter i VU tillhör den yttersta ledningen i partiet och de tycker jag ska ligga lågt i just ledningsfrågor. Ordförandefrågan i synnerhet. Annars känns det som att man försöker handplocka nästa ordf fr den innersta kretsen.
    Det är medlemmarna – gräsrötterna som ska vara drivande i ordförandedebatten. Riksdagsledamöter borde därför inte lägga sig i för mycket. Det håller jag med om. Men även vi är partimedlemmar och får tycka till. Men i måttliga mängder. Så tänker jag.
    Jo, jag vill gärna ha Sjöstedt som ordförande. Helst i ett delat ledarskap. Jag tycker det finns något mellan raderna när man hellre talar i kategorier; endast en kvinna, någon ung, helst med invandrarbakgrund etc. Är det inte bättre att fokusera på politiken?
    Till Anki: jag läste vad du sa i Svd och nu upprepar. Jag tycker inte att det är lämpligt att du – i egenskap av din roll – ställer kriterier/önskemål för den kommande ordföranden. Allt annat av ditt engagemang för partiets utveckling uppskattar jag.

  12. Än en gång, jag anser inte att kön är rätt parameter för att definiera valet partiledare.Jag tycker också att det är skamligt av Umeå att inte bjuda in kandidaterna till en offentlig utfrågning av vilka frågor som de ömmar skärskilt för. Vänsterpartiet kan även bli aktuell för de som röstat på andra partier i förra valet. Dessutom tycker jag att utfrågningen ska vara i en stor lokal på kvällstid så att även grovjobbare (Ex. fabriks och sjv. arb. arbetslösa och sjuka) har möjlighet att gå och höra vad vi står för.

  13. Ping: Fem tampas om makten | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv

  14. Ping: Jonas Sjöstedt is my man! | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv

  15. Ping: Feminism är inte manskvotering « F! Intersektionalitet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s