Sojan, köttet, miljön

Har inte förrän nu hunnit lyssna på det omskakande programmet Matens pris. Fodret till de över 80 miljoner djur som slaktas inom svensk animalieindustri är under luppen.

Ja, hur kommer det sig att svenska kossor är världsledande i mjölkproduktion? Att kycklingarna växer så fort? Att det blir så mycket kött från grisarna? Ja, ett skäl är att de pumpas fulla med soja. Sojan är animalieindustrins olja. Ju mer soja, desto mer kött, mjölk och ägg. Därför förvandlas allt större arealer till sojaplantager i länder i Syd för att de svenska och europeiska animalieproducenterna ska få ett billigt och högavkastande foder.

Svensk foderindustri importerar varje år ungefär 300 000 ton soja. Detta leder till att minst 100 000 hektar extremt kemikalieintensiv åkerareal måste användas i Brasilien. Sveriges största sammanhängande jordbruksmark ligger med andra ord inte i Sverige, utan som utlokaliserat sojaplantage i Brasilien. Jag fick för ett tag sedan fram uppgifter på hur mycket soja som importeras till hela EU: 44 miljoner ton. Det motsvarar en skuggareal på 10 miljoner hektar i Brasilien och Argentina, varifrån EU-länderna köper huvudparten av sojan. EUs åkermark omfattar 70 miljoner hektar. De 10 miljoner hektaren, där sojan produceras, motsvarar alltså 12 procent av EUs totala odlingsareal! Läs gärna mer i min bok EU inifrån, kapitlet ”Köttindustrin”.

Detta kan knappast sägas vara ett rationellt användande av jordens odlingsbara ytor.

Vad kan då göras? Det som är slående är hur lite de svenska importörerna verkar bry sig. I Matens pris säger till och med Lantmännens företrädare – de största svenska importörerna – att de inte ställer några som helst krav. På sin hemsida påstår de att de numera gör det. Men frågan är hur det är med den saken. De svenska animalieproducenterna har de senaste 15 åren talat om att de vill minska sojaberoendet, men inte ett skvatt har hänt. Talk is cheap…

Hela poängen med svensk djuruppfödning ska väl vara att djuren ska konsumera sådant vi inte kan äta och sådant som växer här på hemmaplan. Det är iallafall den bild som vi matas med hela tiden i reklamen. Sojakopplingen visar att det inte är så. Jag tror man kan konstatera att LRF och Lantmännen nuförtiden har maximal profit som främsta ledord. De blir allt mindre intresserade av öppna landskap och att djuren ska ha det bra. Tragiskt nog.

Hela ansvaret bör alltså läggas på de svenska animalieproducenterna och dess leverantörer av importerad kemikaliesoja.

Kan politikerna annars göra något? En åtgärd jag diskuterade i EU-parlamentet var möjligheten att införa miljöavgifter på foder som är producerat på ett sätt att det belastar miljö och klimat på ett oproportionerligt sätt. Sojan skulle då drabbas och lokal produktion gynnas. Men det är inte lätt att utforma sådana avgifter (EU-kommissionen och WTO kommer göra allt för att stoppa dem), dessutom vill man ju inte att småbönder och anställda i Brasilien ska drabbas. Men sojan är extremt förknippad med superrika storgodsägare, så det problemet kanske inte är aktuellt i det här fallet.

Annars finns det ju ett enkelt sätt:

1. Verka för en minskad köttkonsumtion. När man äter mindre kött minskar foderbelastningen.

2. I den mån du äter kött, ät ekologiskt. Ekologiskt kött = ingen soja.

Se gärna mina rapporter om kött och klimat på meatclimate.org och rattvismat.nu. Se också den gedigna rapporten Mer kött och soja, mindre regnskog från bl a Swedwatch samt Aftonbladet debatt.

En reaktion på ”Sojan, köttet, miljön

  1. Ping: Fattiga på andra sidan jordklotet betalar dyrt för ditt billiga kött « Jöran Fagerlund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s