Debatten om klimatförändringarna har gjort att kärnkraftsanhängarna vädrar morgonluft. Jag märkte det inte minst under tiden i EU-parlamentet. Det fanns inte ett klimatrelaterat beslut där inte konservativa politiker försökte lyfta in kärnkraftens fördelar. Ibland lyckades de, och då var jag och andra miljöanhängare tvungna att rösta nej.
Och diskussionen är väl inte helt enkel, ska erkännas. Klimatförändringarna är ju det största hotet vi ställts inför på mycket länge. Kärnkraft är ett sätt att producera energi som sannolikt leder till mindre utsläpp än många andra fossila energikällor. Men det finns enorma risker med kärnkraften. Ja, men då svarar anhängarna att det finns det med klimatförändringarna också. De riskerna är ännu större…
Kärnkraftskritikens starkaste argument, säkerheten (risken för ett haveri, risken för anrikning av avfall -> produktion av kärnvapen, lagringen och den smutsiga brytningen), blir med iochmed klimatdebatten kraftigt nedfilat. Jag tycker emellertid fortfarande säkerhetsdimensionen är den viktigaste. Varför ersätta ett problem med ett annat? Men klimathotet försvårar debatten.
Men ett argument som kärnkraftsanhängarna sällan måste konfronteras med är det ekonomiska. Kärnkraft är extremt dyrt och tar lång tid att realisera. Kärnkraften tränger bort resurser från förnyelsebara energikällor. Ett gott, och skrämmande, exempel på det är Finlands byggande av reaktorn Olkiluoto 3. DN rapporterade igår, ”Finländsk kärnkraft med förhinder” (tyvärr ej på nätet), om bygget som överskridit alla tidsplaner och budgetar. Kostnaderna har nu dragit iväg med 23 miljarder kronor mer än budgeterat och projektet är minst tre år försenat. Slutnotan väntas hamna på 56 miljarder kr, minst.
Vad skulle man kunna ha gjort för de pengarna? Den stora vindkraftsparken Lillgrund kostade knappt 2 miljarder kronor att färdigställa (vid bygge på land mycket billigare). Den har en effekt på 110 megawatt och genererar 330 GWh/år, en kärnkraftsreaktors effekt är cirka tio gånger mer. Men även om man skulle bygga tio Lillgrund till skulle man ändå inte närma sig de astronomiska kärnkraftskostnaderna. Det går alltså att komma undan kärnkraften. Man slipper risken för ett haveri, inget farligt avfall och det är ett relativt enkelt underhåll. Och det är, i sammanhanget, förhållandevis billigt.
Folkpartiet och andra kärnkraftsfundamentalister behöver alltför sällan svara på den självklara frågan: Hur mycket kostar det? Hur lång tid tar det?
Kommentera