Valet och kulturskymningen

Jag skriver i Syre. Läs min artikel där eller nedan.

Valet och kulturskymningen
Syre, 2022-09-17

Jag hoppas att valet 2022 kan gå till historien som ett bottennapp efter vilket allt blev bättre. Förutom en del regionala och lokala framgångar finns det nämligen inte mycket att hurra för.
Värst är förstås att vi nu ser ut att få en regering som styrs av SD, från baksätet eller till och med direkt med SD-ministrar. Att det kommer att bli en politik som ytterligare ökar klyftor och ställer olika grupper mot varandra klargjordes redan i valrörelsen. Klimatkrisen ska lösas med önskedrömmar om ny kärnkraft. Skogen kommer i än högre hastighet kunna förvandlas till virkesåkrar tack vare den heliga äganderätten. Det lilla strimma av internationell solidaritet som funnits kvar i form av stöd till utvecklingsländer kommer att strypas när biståndet ska finansiera skattesänkningar och fortsatta skatteavdrag för välbeställd svensk medelklass.

Allt det är djupt oroväckande och måste mötas av hårdast tänkbara motstånd. Men det som kan slå ned som en veritabel bomb är när SD får förverkliga sin reaktionära kulturpolitik. Kulturpolitik … låter det inte 1970-tal? När stod kulturen senast i fokus i en valrörelse? Det var tyvärr länge sedan och nu kan vi få skörda draksådden av att en mängd obskyra förslag inte har granskats kritiskt. Vad kommer hända med public service? Hur hårt ska innehållet granskas? Privatiseras SVT1 eller SVT2? Vilka böcker ska få finnas på våra bibliotek, och hur går det med utbudet på våra museer? Kommer läroplanen ändras så att den fostrar kommande generationer till äkta svenskar?

Det här är frågor som helt flugit under radarn i valrörelsen. Men nu är detta en realitet, för tro inte att SD inte kommer att utnyttja sin roll som det största partiet i den blåbruna koalitionen. Manar vi inte till motstånd kan just kulturskymningen bli det mest konkreta och skrämmande resultatet av en SD-styrd regering.

Jag tror inte Ulf Kristersson (M) rår på Jimmie Åkesson (SD). Ett uttryck lyder: ”Den som försöker rida på en tiger hamnar till slut i dess mage”. Som ett större parti med en tydlig agenda blir det snarare SD som äter upp M än tvärtom. Och kanske kommer Kristersson trivas rätt bra där i Åkessons mage. Sedan 2018 har Moderaterna inte gjort annat än kopiera SD:s politik och därmed legitimerat den.

Det är för övrigt inte bara M som har legitimerat SD, även Socialdemokraterna har gjort det med sitt tal om EU:s stramaste invandringspolitik och överlag hårdare straff. Men för varje gång S eller M lagt fram ett förslag på området har SD kunnat ta det ännu längre. På så vis har politiken vulgariserats och förråats.

Vad lär vi oss av detta? Att triangulering är livsfarligt. Att försöka bedriva politik på en nationalistisk planhalva är dömt att misslyckas, originalet kommer alltid framstå som mer trovärdigt. Rasism och högerextremism måste mötas med konkreta reformer om ett bättre samhälle. När dystopierna målas upp måste alltid visionen om något bättre ljuda högre och tydligare.

Det här valresultatet var skräp. Nu organiserar vi oss och bygger motstånd mot de brunblå. Kanske får vi också lite hjälp på vägen av att regeringsbildningen inte blir enkel. Ett extraval ska inte uteslutas. Då ska vi vara redo.

Jens Holm

TUMME UPP
Ser ut att bli maktskifte både i Stockholms stad och regionen.

TUMME NED
De alltför långa köerna till vallokalerna. Valsedelshanteringen måste organiseras bättre eller utföras elektroniskt.

Valresultatet är tyvärr vårt eget fel

Jag skriver i Flamman. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Valresultatet är tyvärr vårt eget fel
Flamman, 2022-09-14

För att kunna göra en bra valanalys behöver vi säga som det är. Det här var ett riktigt uselt resultat. Vänsterpartiet gick bakåt till 6,7 procent och tappade var sjätte väljare. Till stora delar är valförlusten självförvållad. I stället för att surfa vidare på tvåsiffriga opinionssiffror och ett vänstermomentum efter segern mot marknadshyrorna har Vänsterpartiets partiledning lyckats sjabbla bort hela övertaget. I stället för att växa bland våra kärnväljare har de vänts ryggen i en fåfäng förhoppning att vinna nya väljargrupper. Men några nya väljare har inte tillkommit.

Dessutom talar allt för att Sverige får en regering styrd av SD, från baksätet eller direkt inom regeringen. Det är mycket illavarslande, men jag lämnar den delen och fokuserar på Vänsterpartiet.

Hur kunde vi gå från ett opinionsstöd på 10 procent i början av året till 6,7 i valet? Det behöver inte vara fel att vilja växa i bruksorter, om begreppet vidgas till att omfatta hela landsbygden. Men vad gjordes egentligen för att nå väljarna utanför de stora städerna?

Valresultatet talar sitt eget tydliga språk. Vi har tappat snarare än växt i det som kallas bruksorter. Några exempel är Gällivare, Sollefteå, Avesta, Söderhamn , Sandviken, Hofors. Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen, men resultatet är detsamma; kraftiga väljartapp i det som kan kallas bruksorter. Faktum är att jag inte hittar en enda bruksort där Vänsterpartiet har gått framåt. Och det måste väl ändå ha varit tanken: att vi skulle gå framåt, inte bakåt på dessa platser?

Att locka SD-väljare till partiet har misslyckats totalt. Flödet från V till SD har varit fem gånger så stort proportionerligt sett som tvärtom, enligt Valu.

Vissa ledande vänsterpartister förklarar valförlusten med att vänsterväljare stödröstat på MP. Valu visar att det varit ett stort flöde från V till MP. Hur mycket av detta som är stödröster är inte lätt att säga, men klart är att partiledningens omläggning av klimatpolitiken har straffat oss i valet. Att ersätta en respekterad och genomtänkt position i klimatfrågan (som är en av de viktigaste för vänsterväljare) till en entonig industrisatsning har inte imponerat på miljöengagerade vänsterväljare. Att välja MP i ett sådant läge blev naturligt för många.

Att göra klimatpolitiken till industripolitik gjorde att Vänsterpartiet helt plötsligt lät som de andra partierna. Under valet var det ärligt talat svårt att skilja Nooshi Dadgostar från Ulf Kristersson i klimatfrågan. En teknofix med jättemycket el var bådas främsta lösning på klimatkrisen. Behovet av omfördelning av resurser och utsläppsutrymme, beteendeförändringar, regleringar och stödet till utvecklingsländerna som här och nu kämpar mot klimatkrisen var helt frånvarande i Vänsterpartiets centrala kommunikation. Det var inget annat än ett svek mot alla som satt sin förhoppning till Vänsterpartiet som partiet för en rättvis klimatomställning.

Tack och lov gick Vänsterpartiet framåt i flera kommuner och regioner, inte minst i Stockholm. I Stockholms stad ökade vi till 15 och regionen till drygt 11 procent, och det finns förutsättningar för ett progressivt maktskifte. Men i riksdagsvalet i både Stockholms stad och i region Stockholm gick vi däremot bakåt, inte framåt som i kommunen och regionen. Att vi lyckas gå fram i stad och region men inte på riksnivå tyder på att något är fel med det centrala valbudskapet.

Visst går det att peka på att det varit en extrem valrörelse med fokus på frågor som inte varit till V:s fördel. Men det går inte att skylla på externa faktorer, en valrörelse handlar ju om att bygga en opinion för vår sak. Det är så ett framgångsrikt parti fungerar.

Vi har tappat var sjätte väljare. Våra kärnväljare känner inte igen oss. Vad hände med klimatpolitiken? Feminismen? Antirasismen? Varför låter V som alla andra?

Det här usla valresultatet måste diskuteras förutsättningslöst. Därefter hoppas jag att vi kan dra slutsatser och gå vidare som ett stärkt och enat parti.

Jens Holm

Vi röstar vänster

Klart vi röstar på Vänsterpartiet i alla tre valen, riksdagen, regionen och kommunen. Gällande kommunen står jag på plats 16 på listan till Stockholms stad. Fem starka skäl till att du ska rösta på vänsterpartiet.

  1. Rättvisan. Ökad rättvisa går som en röd tråd genom vänsterpartiets politik på alla nivåer. Skatt efter bärkraft; Amazon, Facebook, storbankerna, höginkomsttagare får betala mer skatt. Vanligt folk har allt att vinna i form av utbyggd välfärd, billigare kollektivtrafik och Sveriges ambitiösaste miljö- och klimatpolitik.
  2. Den rättvisa klimatomställningen. Sammantaget har Vänsterpartiet den mest ambitiösa politiken för att ställa om Sverige till ett land som lever inom de ramar som naturen sätter upp. Vi halverar priset i kollektivtrafiken, bygger ut järnvägen, ger AP-fonderna och våra statliga bolag nya ägardirektiv så att verksamheten bidrar till klimatomställningen, laddinfrastrukturen bygger vi ut gemensamt och strukturerat, köttkonsumtionen ska minskas med satsningar på växtbaserad mat, vi skärper flygskatten så att den blir progressiv och lägger ned flygplatser – vi börjar med Bromma i Stockholm. Vi tar också ett globalt ansvar med nytt och additionellt klimatbistånd och omförhandlade handelsavtal där klimatomställning och utvecklingsländernas behov sätts i första rummet. Och hur ska en trovärdig klimatomställning kunna göras utan rättvisa? Med Vänsterpartiets politik hänger det gröna ihop med det röda. Röd politik för grön omställning, kallar vi det.
  3. Naturen. Vi kommer ta ansvar för våra skogar, stränder och grönområden. Vi vill förbjuda kalhyggesbruk, skydda mer mark och värna våra stränder från exploatering. Vi vill ha en ny skogsvårdslag som sätter naturen och allmänhetens behov av levande skogar först. Inget parti värnar skogen så mycket som Vänsterpartiet. Och självklart ska vi värna djuren. Pälsindustrin ska förbjudas, djurförsöken minimeras och djurfabrikerna stängas ned helt och hållet.
  4. Gemensamt ägande. När andra vacklar säger vi klart NEJ till privatiseringar av det vi äger gemensamt. Skolor, äldreboenden, vårdcentraler, sjukvård, hyresrätter… Det ska inte säljas ut, utan ägas och drivas gemensamt.
  5. Mänskliga rättigheter och antirasism. Det sägs att den som försöker rida en tiger hamnar i tigerns mage. Det är vad som håller på att hända med Ulf Kristersson och Moderaterna. Det är SD som kommer styra högerblocket om de vinner 11/9. Vänsterpartiet är det självklara antirasistiska partiet. Vi har alltid, och kommer alltid, stå upp för global solidaritet, human flyktingpolitik och alla människors lika värde. Vi kommer bygga ut och utveckla SVT, SR, våra museer, bibliotek och all kultur i landet. De högerextrema ska aldrig få förvandla Sverige till ett Ungern eller Polen. Därför, känner efter var hjärtat dunkar… Det är till Vänster.

Rösta på Vänsterpartiet för rättvisa, klimatomställning, naturen, det gemensamma ägandet och våra mänskliga rättigheter.

Ett bättre Stockholm, Sverige och värld är möjligt!

Hög tid för hållbar mobilitet

Slutdatum för fossilbilar, satsningar på biogas, laddinfrastruktur i hela landet, satsningar på minskad bilism och ökad kollektivtrafik, gång och cykel. Vänsterpartiet kommer mycket väl ut i Gröna bilisters granskning över partiernas politik för hållbar mobilitet. Läs deras enkät till partierna här. Läs också i Altinget där jag förklarar varför Trafikverket måste få ett uppdrag att arbete med transporteffektivitet.

Bra miljöbeslut på Vkongressen

Vilken Vänsterhelg det har varit! En massa bra beslut för miljön och klimatomställningen har fattats på Vänsterpartiets kongress nu i helgen. Nu har vi en valplattform som tydligt sätter fokus på rättvis klimatomställning och stärkt biologisk mångfald. Hela valplattformen, med kongressens ändringar kan läsas här.

Några av de viktigaste motionerna som röstades igenom kan du läsa nedan. Inom parantes röstsiffrorna:

E 113 (Ja: 124 Nej: 97)
Skogens roll att naturligt minska och lagra utsläpp behöver stärkas och torrlagda våtmarker som läcker utsläpp ska återställas.

E 115 (Ja: 151 Nej: 62)
För att uppnå klimatmålen behöver skogens funktion som kolsänka bevaras de kommande decennierna, därför behöver kalhyggesbruket fasas ut. Den skog som avverkas måste användas klokt där endast restprodukter ska användas till biobränsle.

E 181 (Ja: 134 Nej 86)
Att som individ försöka minska sin klimat- och miljöpåverkan är bra, men det kommer aldrig att räcka. Vi måste ta oss an klimatkrisen som samhälle. Mycket av det vi konsumerar behöver vi för att leva bra liv – mat, kläder, boende och resor – men sättet sakerna och energin framställs på behöver ändras. För de flesta av oss sker en stor del av konsumtionen och resandet för att hållbara alternativ saknas. Det gäller inte minst på landsbygden. Det är samhället och politikens ansvar att se till att alternativen finns. Där inte teknikskiften räcker för att minska utsläppen måste konsumtionen styras bort från det smutsiga och alla ges förutsättningar att leva mer hållbart. Vi ser ett hållbart liv som ett bättre liv. Kortare arbetsdagar med mer tid för relationer och egna intressen, produkter som håller och lätt kan återanvändas och delas istället för slit- och släng. Renare storstadsluft, billig och fungerande tåg- och kollektivtrafik. Hälsosammare mat från vår egna svenska landsbygd. Men för ett fåtal är konsumtion en livsstil av ett liv i lyx och överflöd. Den rikaste procenten släpper ut 10 gånger mer utsläpp än en majoritet av befolkningen. Det är denna elit som behöver dra ner sin konsumtion och mest.

E 345 (Ja: 136 Nej: 85)
Arbetare, som idag är anställda i privata företag och offentlig verksamhet ska inte drabbas av
arbetslöshet när samhället ställer om från fossilberoende. Deras yrkeskompetens behövs också i den
gröna omställningen, men för att kunna hantera de nya gröna jobben behövs massiva satsningar på
omställningsstöd, kompetensutveckling och utbildning i vad hållbar samhällsutveckling innebär.

Många fler beslut togs än dessa.
Nu kan vi se fram emot att göra en fantastisk valrörelse.
Röd politik för grön omställning!

Vänsterpartiets kongressida kan du läsa alla motioner och ta del av alla kongresshandlingar.