Rätt att cykla mot enkelriktat

‪Absurt att staten motarbetar Stockholms och andra kommuners reformer för att underlätta cykling. Nu måste regeringen agera så att det ska gå att fortsätta att cykla mot enkelriktat där det passar. Läs min interpellation här eller nedan.

Rätt att cykla mot enkelriktat
Interpellation 2019/20:364, 2020-02-27
Av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Framkomligheten i täta städer är en utmaning, och långa restider gör det svårare för vardagspusslet att gå ihop. Regeringen har en ambition om att cyklingen ska öka, och det är bra. Cykeln är ett framtidsfordon som kan lösa många utmaningar – inte bara kopplat till framkomlighet i städer utan också till minskade utsläpp och bättre folkhälsa i hela landet. Det som saknas, förutom att regeringens mål om ökad cykling behöver bli tidssatt och kvantifierat, är att regeringen avsätter tillräckligt med resurser och tar fram lagstiftning som gör att det blir lätt för resenären att välja rätt. Det ska vara snabbt, smidigt och enkelt att resa aktivt och hållbart i jämförelse med att resa med utrymmeskrävande bilar.

Vi som cyklar dagligen vet att så sällan är fallet; cykelinfrastrukturen är ofta otrygg och tar tidsödande omvägar. Den reform Stockholms stad har tagit fram har dock varit mycket uppskattad. Under den förra mandatperioden inleddes ett arbete med att skylta om enkelriktade gator till dubbelriktade för cykling. Ett stort antal kvarter har skyltats om, och stadens trafikkontor har sett att det ökat framkomligheten utan att orsaka olyckor. Stockholms stad har använt den skyltning som är vanlig i Europa: skylt C1 med tilläggstavla gäller ej cykel. Skyltningen har också förekommit i andra kommuner.

En studie som bygger på europeiska erfarenheter har visat att cykling mot enkelriktat leder till minskad risk för trafikolyckor och till ökad cykling. Trots detta har Transportstyrelsen nyligen sagt nej till att tillåta tilläggsskylten i Stockholms stad för att tillåta cyklister på enkelriktade gator. Det är uppenbart att regelverket behöver moderniseras för att ökade cykelambitioner ska uppnås.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att vidta åtgärder för att ett moderniserat regelverk för cykling mot enkelriktat ska införas?

Främja kollektivt resande – inte bilism

Sedan 2012 värderar Trafikverket tidsvinster olika för olika trafikslag i sitt arbete med att räkna på samhällsekonomisk lönsamhet för olika infrastruktursatsningar. Det har resulterat i att en förlorad minut blir en större förlust för trafikanten om den reser med egen bil jämfört med en kollektiv resa med tåg eller buss.

Forskare och trafikplanerare har kritiserat Trafikverkets kalkylmodeller och menar att de drabbar kollektivtrafikanter och missgynnar investeringar i järnvägsinfrastruktur i transportplaneringen. Kritiken har framförts nu senast i en serie artiklar i Dagens Nyheter där Trafikverkets tidsvärderingsberäkningar har granskats.

Jag delar den kritiken. Vi kan ju inte ha tidsvärderingar som ligger till grund för framtida infrastrukturinvesteringar som premierar biltrafik och missgynnar kollektiv. Jag kommer att debattera den här frågan med infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) ti den 3 mars. Läs min IP här eller nedan.

Undervärdering av tåg- och bussresandets samhällsnytta
Interpellation 2019/20:342, 2020-02-14
Av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Sedan 2012 värderar Trafikverket tidsvinster olika för olika trafikslag i sitt arbete med att räkna på samhällsekonomisk lönsamhet för olika infrastruktursatsningar. Det har resulterat i att en förlorad minut blir en större förlust för trafikanten om den reser med egen bil jämfört med en kollektiv resa med tåg eller buss. En besparad timme räknas med Trafikverkets metod till 116 kronor för en lång bilresa, medan tiden endast skattas till 78 respektive 42 kronor med tåg eller buss. En förlorad timme är således mer än 30 procent mindre värd för tågresenären och mindre än hälften så mycket värd för den som har tagit bussen. Som grund anger Trafikverket att det är lättare för resenären att arbeta på tågresan samt att komforten är större. Så kan det förstås vara, men det blir orimligt om det kollektiva resandets fördelar i praktiken blir en nackdel i infrastrukturplaneringen. Om dessutom förutsättningarna är så goda för att arbeta under en kollektivresa borde det väl rimligen värderas som en nytta för samhället.

Som jämförelse kan nämnas att i Danmark och Storbritannien ges alla transportslag samma värde, precis som i Sverige före 2012. I Frankrike värderas tågresor i en del fall dubbelt så högt som bilresor.

Dessa beräkningar är mycket viktiga eftersom de ligger till grund för politiska beslut om framtida investeringar i infrastruktur. Som exempel kan motorvägsprojektet Förbifart Stockholm nämnas. I de tidigare kalkylerna var motorvägsprojektet knappt samhällsekonomiskt lönsamt. Men efter att Trafikverket 2012 ändrat kalkylvärdena så att restidsvinster med bil skattas mycket högre än andra transportslag steg lönsamheten för motorvägsbygget. Bil gynnas således på bekostnad av kollektivt resande med Trafikverkets tidsvärdering.

Forskare och trafikplanerare har kritiserat Trafikverkets kalkylmodeller och menar att de drabbar kollektivtrafikanter och missgynnar investeringar i järnvägsinfrastruktur i transportplaneringen. Kritiken har framförts nu senast i en serie artiklar i Dagens Nyheter där Trafikverkets tidsvärderingsberäkningar har granskats.

Oavsett beräkningsmodell finns en stor brist i dagens sätt att försöka kvantifiera upplevda tidsvinster och förluster. Modellerna tar inte avstamp i centrala politiska målsättningar som borde vara relevanta för infrastrukturplaneringen, i synnerhet inte våra klimatmål men inte heller andra miljömål eller att uppnå minskad trängsel på våra vägar.

Hade politikerna strikt följt Trafikverkets prognoser hade viktiga järnvägsprojekt som Citybanan i Stockholm, Citytunneln i Malmö, Västlänken i Göteborg, Norrbotniabanan eller utbyggnaden av tunnelbanan i Stockholm över huvud taget inte blivit av. Det är tur att så inte är fallet. När järnvägsprojekt har avslutats har resandet ökat långt mycket mer än vad Trafikverket kalkylerat.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att vidta åtgärder så att Trafikverkets tidsvärderingskalkyler inte missgynnar tåg- och kollektivtrafik?
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att Trafikverket ska börja göra beräkningar som har klimat- och miljömålen som utgångspunkt och ram?

Rädda nattågen

Det är helt oacceptabelt att nattågstrafiken till Jämtland och övre Norrland nu splittras upp och riskerar att försämras. Regeringen måste ingripa och säkerställa att vi fortsätter att har dagliga nattåg från Göteborg hela vägen norrut. Läs min skriftliga fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S).

Minskad nattågstrafik
2020-02-13, Skriftlig fråga till Tomas Eneroth (S) av Jens Holm
Persontrafiken med tåg har ökat kraftigt. De senaste åren har intresset för ett mer hållbart resande i förhållande till bil och flyg ytterligare stärkt efterfrågan på en fungerande och tillgänglig tågtrafik som även inkluderar nattågstrafik.

Förutsättningarna borde därmed vara goda för att i ökad utsträckning ge människor tillgång till klimatsmart resande med tåg istället för bil och flyg. Det förutsätter dock enligt Vänsterpartiets uppfattning att regeringen, förutom att kraftigt öka investeringar i nya spår och ge SJ ett tydligt uppdrag att fokusera på samhällsnyttan, snarast bör vidta åtgärder för att bryta marknadsexperimentet på järnvägsspåren för att få ett sammanhållet järnvägssystem som sätter resenären i centrum.

De senaste dagarna kan vi tydligt se exempel på effekterna av vårt uppsplittrade och upphandlade järnvägssystem. SJ införde sedan drygt ett år tillbaka daglig nattågstrafik från Göteborg till Jämtland och övre Norrland som framgångsrikt skapade nya resandeflöden. Men då Trafikverket sedan valt att upphandla nattågstrafiken till Jämtland och övre Norrland var för sig och enbart till och från Stockholm är möjligheterna förändrade. Detta då SJ genom upphandlingen fått nattågstrafiken Stockholm–Jämtland och Vy (norskt statligt bolag) nattågstrafiken Stockholm–övre Norrland. Därmed råder för närvarande stor osäkerhet för nattågstrafiken från Göteborg till Jämtland och övre Norrland efter mitten av december i år. Detta är enligt vår uppfattning en ohållbar situation som tyvärr tydligt belyser ryckigheten i vårt splittrade järnvägssystem.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Avser ministern vidta åtgärder för att säkerställa fortsatt daglig nattågstrafik till och från Göteborg och Jämtland/övre Norrland med samma operatör?

Jens Holm (V)

Värna tvärspåret Arvidsjaur-Jörn

Jag har idag skickat in den skriftliga frågan nedan till inframinister Tomas Eneroth (S). Vi borde vårda Inlandsbanan bättre, tvärspår som Arvidsjaur – Jörn är en mycket viktig del.

Till infrastrukturminister Tomas Eneroth, 2020-0131
Tvärspåret Arvidsjaur – Jörn
Inlandsbanan – järnvägen från Kristinehamn till Gällivare – kan spela en helt unik roll i Sverige både för turism och ökade godstransporter. Inlandsbanan borde rustas upp så att den fullt ut kan fylla den viktiga funktionen som ett stråk i norr för gods och persontrafik. Dessutom finns ett ökat intresse från Norge att transportera mer gods genom Sverige på ett hållbart sätt. En upprustad Inlandsbana skulle här kunna spela en mycket viktig roll. Ska detta fungera behövs tvärbanor till och från Inlandsbanan, exempelvis tvärbanan mellan Arvidsjaur–Jörn.

Enligt uppgift vill Trafikverket stänga tvärbanan helt för trafik och omvandla tvärbanan Arvidsjaur–Jörn till en sluten testbana. Uppgifter gör också gällande att ett byggbolag ensamt skulle få ta över användningen av banan. Det skulle i så fall omöjliggöra viktig framtida trafik fram till Inlandsbanan. Detta torde gå helt stick i stäv med intentionerna i vår Nationella plan för transportinfrastrukturen där Inlandsbanan är föremål för en funktionsutredning, vilket innebär att Trafikverket ska utreda hur Inlandsbanan ska kunna ingå i nästa planeringsomgång och planrevidering.

Om Trafikverket på allvar bestämmer att sträckan Arvidsjaur–Jörn ska stängas vore det ett mycket allvarligt slag mot möjligheterna att utveckla Inlandsbanan. Kan detta verkligen vara förenligt med regeringens ambitioner om att öka transporterna på järnväg både för gods och personer?

Vi behöver transportera mer på järnväg. I norr kan Inlandsbanan spela en viktig roll att avlasta norra stambanan. Men att stänga av ett framtida viktigt tvärspår till förmån för ett enskilt bolags intressen kan knappast vara rätt väg att gå.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Avser ministern vidta åtgärder för att tvärbanan Arvidsjaur–Jörn fortsätter att vara ett öppet tvärspår till Inlandsbanan?

………………………………………

Jens Holm (V)

Sveriges sämsta bygge någonsin?

Vi har nyligen fått besked om att motorvägsbygget Förbifart Stockholm kommer att bli ännu dyrare och bli försenat med fyra år. Förutom pengarullningen – pengar som annars kunnat gå till kollektivtrafiken – bygger motorvägen på en prognos om ökad biltrafik. Det är därför den döms ut av en enig miljörörelse och vår expertmyndighet, Naturvårdsverket. Nu är det dags att dra i nödbromsen och stoppa detta gigantiska felbygge.  Läs min interpellation här eller nedan. Debatt blir i riksdagens kammare mellan mig och infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), fredag 29/11.

Förbifart Stockholm
Interpellation 2019/20: 143 av Jens Holm (V)
Tafikverket har nyligen meddelat att motorvägsprojektet Förbifart Stockholm kommer att försenas med fyra år och bli 3,3 miljarder kronor dyrare. Prislappen ligger nu på 37,7 miljarder kronor.
Vänsterpartiet har länge varit motståndare till Förbifart Stockholm. Motorvägen har dömts ut av en samlad miljörörelse och även av vår expertmyndighet Naturvårdsverket. Förbifart Stockholm kommer att medföra ökad massbilism i Stockholmsregionen och ökade utsläpp av växthusgaser. Dessutom kommer den höga prislappen, nu ännu högre, att tränga ut helt centrala investeringar i kollektivtrafiken i Stockholm. Sedan de första planerna om Förbifart Stockholm har vi fått Parisavtal och den svenska klimatlagen. Det Klimatpolitiska rådets granskning av den svenska klimatpolitiken visar tydligt att alla politikområden måste ta sitt ansvar för att minska utsläppen, och de pekar särskilt på behovet av kraftfulla åtgärder inom transportsektorn samt en samhällsplanering som minskar bilberoendet. Förbifart Stockholm framstår därför som alltmer otidsenlig.
Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
1. Givet de kraftiga utgiftsökningarna samt den negativa påverkan på klimatet, avser ministern att ta initiativ till att bygget av Förbifart Stockholm avbryts?

2. Om inte detta, avser ministern att ge Trafikverket i uppdrag att designa om Förbifart Stockholm så att projektet håller sig inom budget och lever upp till våra klimatmål?

………………………………………

Jens Holm (V)

Flyget, utsläppen, skattebefrielsen

En liten seger!

Jag har flera gånger tagit upp det absurda i att flyget inte ens behöver betala skatt för det bränsle man använder. Ett av problemen är Internationella luftfartsorganet, ICAO, som säger att flygbränsle inte får beskattas. Förra veckan tog jag upp frågan med infrastrukturminister Tomas Eneroth (S). Och vet ni vad, häromdagen skickade han ut ett pressmeddelande där han sa att han nu drev frågan om att avskaffa flygets skattebefrielse inom ICAO.

Nu får vi med gemensamma krafter se till att det också snart blir så.

Läs min debattartikel på temat. Min senaste skriftliga fråga.

 

Det är nu eller aldrig – flygets utsläpp

Jag skriver till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) idag med anledning av luftfartsorganet ICAOs generalförsamling, som inleds idag. Läs på Altinget eller nedan.

Det är nu eller aldrig, Tomas Eneroth,
Altinget 2019-09-24

Bäste Tomas Eneroth,
Nu inleds det internationella luftfartsorganet, ICAO:s, toppmöte i Montreal, Kanada. Du kommer vara på plats och representera Sverige. När vi diskuterade flyget och dess utsläpp senast i riksdagen var vi båda överens om att skarpa åtgärder måste till för att flygets utsläpp snabbt ska minska.

Fördubblade utsläpp
Även om flygandet glädjande nog har minskat något i Sverige, går utvecklingen i världen inte åt rätt håll. Utsläppen från världens flygande har fördubblats de senaste 20 åren. Hade flygindustrin varit ett land hade det varit en av världens tio värsta utsläpparländer. Trots det saknas det nästan helt och hållet beslut om hur flygets utsläpp ska minska.

I Sverige har vi infört en flygskatt, det är bra. Och i EU ingår inrikesflyget i handeln med utsläppsrätter. Men detta räcker inte på långa vägar för att hindra de snabbt växande utsläppen från flygindustrin.

Miljarder i skattebefrielse
Ett skäl till flygets framväxt är att flygsektorn inte betalar för sina miljökostnader. Världens länder håller flyget under sina armar på olika sätt. Den största subventionen till flygindustrin är att flyget inte betalar skatt på sitt bränsle. I Sverige handlar det om flera miljarder i subvention till ökat flygande och i EU kostar flygets skattebefrielse 200–300 miljarder kronor årligen i form av förlorade skatteintäkter. Genom att flyget är skattebefriat blir biljettpriser ofta låga och människor lär sig att flyga istället för att ta tåget. Det här är helt orimligt från ett klimatperspektiv.

Avtal från 1944 försvårar
Flygets skattebefrielse går att datera tillbaka till den så kallade Chicagokonventionen från 1944, som säger att flygbränsle inte får beskattas. Den överenskommelsen gjordes långt före Parisavtal och klimatmedvetenhet och framstår i dag som totalt obsolet. Chicagokonventionen lyder under ICAO, därför är det så viktigt att avskaffandet av skattebefrielsen lyfts just där.

Det är här du kommer in i bilden, Tomas Eneroth. På toppmötet har du chansen att klart och tydligt uppmana alla länder att verka för att flygets skattebefrielse snarast möjligt ska tas bort. Dagens flygande hotar planetens överlevnad. Att se till att flyget betalar skatt på sitt bränsle skulle vara ett första viktigt steg mot minskade utsläpp och att transportslag som tåget ska kunna få spela en viktigare roll för våra transporter.

Det är nu eller aldrig, Tomas Eneroth. Kommer du tala till världens länder och kräva att flyget ska betala skatt för sitt bränsle?

Världen lyssnar.

Jens Holm (V), ordförande riksdagens trafikutskott

Red upp i elskoterkaset

Nu har det åttonde elskoterbolaget etablerat sig i Stockholm, amerikanska Bird. Som jag konstaterat tidigare kan elsparkcyklar, rätt använda, vara en tillgång. De kan underlätta korta transporter och om de ersätter bilen bidra till minskade utsläpp. Men ska det bli så krävs det att de ingår i någon form av urbant transportsystem. Det är idag inte fallet i våra städer, i synnerhet inte här i Stockholm där jag vistas mest.

Att andra människor idag begränsas i sin framkomlighet och den otroligt kraftiga ökningen i skador kopplade till elskotrarna är helt oacceptabelt. Jag förvånas också över att dessa kommersiella bolag, ofta uppbackade av internationella riskkapitalister, får etablera sig precis som de vill, utan krav på tillstånd från våra lokala makthavare.

Nu är det dags att skapa ordning och reda i det elskoterkaos som idag råder. Jag har därför lyft frågan till regeringen. Här min skriftliga fråga och nedan eller här min interpellation till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S). Det är ännu inte klart när debatten om min IP blir.

Dagens Industri skriver om min interpellation. Här finns mitt inlägg i Dagens Nyheter.

Ordning och reda kring elskotrar
Interpellation 2018/19:307 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Användandet av elskotrar/elsparkcyklar sprider sig lavinartat i Sverige och internationellt. Många upplever elskotern som ett smidigt färdmedel för att ta sig fram mellan relativt korta punkter i en stad. Företag uppbackade av riskkapital erbjuder korttidshyrning av elskotern. Bara i Stockholm har på kort tid en handfull olika elskoteraktörer etablerat sig med syfte att tjäna pengar på uthyrning av skotrarna.

Men elsparkcyklarna skapar inte bara frihet för användarna; de begränsar framkomligheten för många andra, inte minst funktionshindrade. Trots en frivillig avsiktsförklaring med Stockholms stad fortsätter kvarlämnade elskotrar att upplevas som ett stort framkomlighetsproblem i Stockholm. Felaktigt använda kan skotrarna också utgöra en stor trafikfara både för användarna och för andra. Enligt S:t Görans akutmottagning i Stockholm får man in minst ett fall om dagen med allvarliga skador orsakade av elsparkcyklar. Tidigare i år skördade de hyrbara elskotrarna sitt första dödsoffer då en person förolyckades i Helsingborg.

Det är uppenbart att lagstiftare, lokalpolitiker och myndigheter inte har hunnit följa med i den snabba utveckling som elsparkcyklarna är ett uttryck för. I praktiken råder i dag kaos kring både användning och uppställande av elskotrarna i många av våra städer, inte minst vår huvudstad. Även insamling av överblivna sparkcyklar lämnar mycket övrigt att önska avseende arbetsvillkor för dem inom den så kallade gigekonomin som samlar in cyklar till minimal betalning. Ett konkret exempel på hur samhället inte har följt med i utvecklingen är att elsparkcyklar i dag klassas som cyklar i lag och förordning. Det gör att det inte finns någon åldersgräns för användandet, ej heller krav på hjälm (för dem över 15 år) samt att elsparkcyklarna får framföras på samma sätt som vanliga cyklar, bland annat på gångvägar så länge gångfart tillämpas.

Vi kan inte stillatigande se på när allt fler skadas och människor begränsas i stadsmiljön av kommersiella företags drift att tjäna pengar på elskotrar. Många aktörer förväntar sig att samhället styr upp rådande oordning. Ordningslagen och lokala ordningsföreskrifter borde kunna användas för att redan här och nu reglera verksamheten. Sannolikt skulle en klassning av elskotrarna i en egen fordonskategori underlätta kontrollen av verksamheten. Som konstateras i rapporten Eldrivna enpersonsfordon (2018), beställd av Trafikverket, skulle en egen klassificering underlätta kontrollen av fordonen och bidra till större säkerhet och överlag större möjligheter till en bättre ordning i våra städer.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att skyndsamt ta initiativ till att elskotrar ska få en egen klassificering i lag och förordning?
Vilka övriga initiativ avser ministern att ta för att olyckor ska undvikas och framkomligheten för alla ska garanteras i våra städer?

 

Elscootrar och ordningslagen

Dagens kaos med elscootrar håller inte. Kan Ordningslagen användas för att skapa en bättre ordning? Läs min skriftliga fråga till inframinister Tomas Eneroth (S).

Elscootrar och ordningslagen
Skriftlig fråga till Tomas Eneroth, 2019-08-26
Användandet av elscootrar/elsparkcyklar sprider sig lavinartat i Sverige och internationellt. Många upplever elscootern som ett smidigt färdmedel för att ta sig fram mellan relativt korta punkter i en stad. Företag uppbackade av riskkapital erbjuder korttidshyrning av elscootern. Bara i Stockholm har på kort tid en handfull olika elscooteraktörer etablerat sig med syfte att tjäna pengar på uthyrning av scootrarna.

Men elsparkcyklarna skapar inte bara frihet för användarna, de begränsar framkomligheten för många andra, inte minst funktionshindrade. Många aktörer förväntar sig att samhället styr upp rådande oordning. Ordningslagen och lokala ordningsföreskrifter torde vara lämpliga verktyg för att redan här och nu reglera verksamheten, å andra sidan är det inget som används aktivt med syfte att reglera elscootrarna.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Anser ministern att ordningslagen är ett tillräckligt verktyg för våra kommuner att utfärda lokala ordningsföreskrifter för hyrbara elscootrar eller kan förändringar av lagen vara nödvändiga?

Jens Holm (V)

Öka framkomligheten för cyklister

På vissa gator kan det vara en god idé att låta cyklister cykla på enkelriktad väg. På så sätt blir det lättare att ta sig fram med cykel, och är det bra skyltat är det inga problem med säkerheten. Så fungerar det numera på flera platser i landet, bl a i Stockholm. Men på grund av trångsynt agerande från länsstyrelsen i Stockholm riskeras nu denna framkomlighetsreform. Regeringen måste agera. Läs min skriftliga fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) nedan el via länken.

Lagstiftning för cykling mot enkelriktat
Skriftlig fråga 2018/19:795, 2019-06-18
Av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Framkomligheten i täta städer är en utmaning, och långa restider gör det svårare för vardagspusslet att gå ihop. Regeringen har en ambition om att cyklingen ska öka, och det är bra. Cykeln är ett framtidsfordon som kan lösa många utmaningar – inte bara kopplat till framkomlighet i städer utan också till minskade utsläpp och bättre folkhälsa i hela landet. Det som saknas, förutom att regeringens mål om ökad cykling behöver bli tidssatt och kvantifierat, är att regeringen avsätter tillräckligt med resurser och tar fram lagstiftning som gör att det blir lätt för resenären att välja rätt. Det ska vara snabbt, smidigt och enkelt att resa aktivt och hållbart i jämförelse med att resa med utrymmeskrävande bilar.

Vi som cyklar dagligen vet att så sällan är fallet; cykelinfrastrukturen är ofta otrygg och tar tidsödande omvägar. Den reform Stockholms stad har tagit fram har dock varit mycket uppskattad. Under den förra mandatperioden inleddes ett arbete med att skylta om enkelriktade gator till dubbelriktade för cykling. Flera hundra kvarter har skyltats om, och stadens trafikkontor har sett att det ökat framkomligheten utan att orsaka olyckor. Stockholms stad använder nu den skyltning som är vanlig i Europa: skylt C1 med tilläggstavla gäller ej cykel. Skyltningen finns också i kommuner såsom Tranås, Nybro och Marstrand, och flera kommuner i Svenska Cykelstäder är intresserade av att införa konceptet men väntar på att det ska införas i svensk lagstiftning. Länsstyrelsen i Stockholm anser dock att skyltningen inte är laglig, och det kan leda till kostsam omskyltning till ett sämre alternativ som riskerar att öka otryggheten i trafiken och förhindra att det införs i fler kommuner.

Det är uppenbart att lagstiftningen behöver moderniseras för att ökade cykelambitioner ska uppnås. Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att ta initiativ till att modernisera trafiklagstiftningen för att möjliggöra införande av cykling mot enkelriktat där det är lämpligt?