Vattenkraften och den biologiska mångfalden

Idag har vi debatterat vattenkraft och vilka miljökrav vi ska ställa på den. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är bra att regeringen lägger fram förslag om att vattenkraften måste ha moderna miljötillstånd. Men förslaget har tyvärr många brister. Varför inte ställa krav på de tusentals dammar som finns i Sverige och där ingen el produceras öht? Varför en helt och hållet underfinansierad fond? D v s det kommer inte bli tillräckliga miljöåtgärder; omlöp för fisken, restaurering av områden, uppbrytning av dammar etc. Och varför föreslår S/MP-regeringen att våra vattenmyndigheter ska lägga sig UNDER EUs miljökrav gällande klassificering av vatten vid vattenkraftsverk?

Kanske går svaret att finna i det faktum att S/MPregeringen har gjort upp med M, C och KD i detta. Då blir tyvärr miljöinnehållet därefter. Underbetyg!

Se hela debatten här.

Utfasningsplan för miljöskadliga subventioner

I måndags debatterade jag miljöskadliga subventioner med finansminister Magdalena Andersson. Det är inte rimligt att vi subventionerar det som skadar vår miljö med upp till 60 miljarder varje år. Pengar som hade kunnat gå till till att ställa om Sverige blir nu vinster i storföretags bokslut eller skatterabatter för redan välbeställda. I internationella sammanhang kräver regeringen att andra länder ska fasa ut sina miljöskadliga subventioner, men varför görs så lite på hemmaplan. Dessutom står det nu – efter Vänsterpartiets påtryckningar – i budgeten (s 50) att:

”Miljöskadliga subventioner behöver fasas ut i såväl Sverige som globalt. Även reformering av miljöskadliga subventioner diskuteras i flera internationella processer. Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen gjort en kartläggning av potentiellt miljöskadliga subventioner som överlämnades i juni 2017. Rapporten analyseras nu inom Regeringskansliet.”

Hög tid för handling med andra ord. Vad svarade finansministern? Se själva genom länken ovan.

Debatter om miljömålen och Östersjön

Här kan du se dagens debatter mellan mig och miljöminister Karolina Skog om hur alla miljömål ska kunna nås samt den akuta miljösituationen i Östersjön.

Här ser du debatten om miljömålen.

Här ser du debatten om Östersjön.

Nedan mina interpellationer som låg till grund för debatterna.

Åtgärder för att nå miljömålen
Interpellation 2017/18:490 av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Naturvårdsverket presenterade nyligen sin årliga uppföljning av hur arbetet med att nå de 16 miljökvalitetsmålen går i Sverige. Enligt rapporten kommer Sverige endast att nå 2 av de 16 målen, nämligen Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö. Det övergripande så kallade generationsmålet om att inom en generation ha löst de stora miljöproblemen är inte heller inom räckhåll.

Naturvårdsverket konstaterar att mycket mer måste göras för att målen ska nås. Jag instämmer med vår expertmyndighet i miljöfrågor. Viktiga miljömål som Levande skogar, Hav i balans, Ingen övergödning, Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Frisk luft, Ett rikt växt- och djurliv och Grundvatten av god kvalitet är långt ifrån att uppnås till 2020.

Om det viktiga målet Begränsad klimatpåverkan skriver Naturvårdsverket: De åtgärder och styrmedel som är på plats i Sverige räcker inte för att nå regeringens etappmål. Därför krävs kraftfullare åtgärder, både på nationell och på global nivå. Detta trots flera viktiga beslut såsom en ny klimatlag, klimatmål, klimatpolitiskt råd och kraftigt ökade anslag till de lokala klimatinvesteringarna.

Naturvårdsverket pekar särskilt ut vår konsumtion och dess klimatpåverkan som ett stort problem där det i dag saknas kraftfulla åtgärder. Rapporten tar också upp att den biologiska mångfalden inte kan ta mer stryk och här har mål som Levande skogar, Rikt odlingslandskap och Levande sjöar och vattendrag samt Hav i balans en helt avgörande betydelse.

Det är positivt att regeringen och Vänsterpartiet kommit överens om kraftigt höjda anslag till klimatarbetet, skydd av mer mark och mer aktiv kemikaliepolitik, för att ta några exempel från statsbudgeten. Men det räcker inte för att alla miljömålen inklusive generationsmålet ska nås. Mer måste göras.

Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

Delar ministern Naturvårdsverkets bedömning att endast 2 av våra 16 miljömål kommer att nås till 2020?
Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att alla miljömål, inklusive generationsmålet, ska uppnås?

 

Åtgärder för Östersjön
Interpellation 2017/18:496 av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Situationen i vårt innanhav Östersjön är akut. Östersjön har världens största områden av döda bottnar, algblomningarna börjar allt tidigare och flera fiskbestånd minskar. Det är några exempel på den akuta situationen. I och med att havet är omringat av land blir påfrestningarna till följd av näringsämnen och föroreningar i Östersjön extra stora.

Världsnaturfonden har i sin Östersjöbarometer granskat hur de nio Östersjöländerna har arbetat mot att uppnå god miljöstatus i Östersjön. Resultatet är nedslående. Även om Sverige rankas som minst dåligt är det inget av länderna som får godkänt i granskningen, inte heller Sverige. Av de viktigaste åtgärderna har länderna endast uppnått en tredjedel, och inget av länderna är i närheten av att genomföra de åtgärder som krävs för att nå målet om god ekologisk status för Östersjön senast 2021, som överenskommits inom Östersjöländernas samarbetsorgan Helcom och dess handlingsplan för Östersjön.

Det är inte första gången Sverige och de andra Östersjöländerna får kritik när det gäller uppfyllandet av nationella och internationella miljöåtaganden. Enligt Naturvårdsverket kommer miljökvalitetsmålen Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård till 2020 inte att uppnås utan nya styrmedel och åtgärder. Europeiska revisionsrättens rapport Bekämpning av eutrofieringen i Östersjön (2016) visar att Östersjöländernas åtgärdsarbete släpar efter. År 2016 presenterade Havs- och vattenmyndigheten den mest omfattande genomgången kring utsläppen av kväve och fosfor i Östersjön och Västerhavet (HaV 2016:12), vilken stärker bilden av att Sverige inte kommer att nå sina åtaganden inom Helcom.

Vänsterpartiet välkomnar de extra satsningar som görs med innevarande statsbudget för att komma till rätta med en del av utmaningarna i Östersjön, till exempel sanering av vrak, minskande av övergödning och miljögifter samt stärkande av skyddet av marina områden. Men mycket mer behöver göras.

Några exempel på vad som skulle kunna göras, och där jag i dagsläget inte ser att regeringen agerar, är att förändra landsbygdsprogrammet så att miljöersättningarna blir mer träffsäkra, att vidta fler åtgärder för att minska jordbrukets utsläpp av näringsämnen, att skydda fler marina områden, att förbjuda bottentrålning i Östersjön och att främja förändrade konsumtionsmönster, till exempel minskad köttkonsumtion, för att minska utsläppen av övergödande ämnen.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att Sverige ska nå målet om god ekologisk status i Östersjön till senast 2021 i enlighet med våra åtaganden i Helcom?

 

Ceta – debatt i riksdagen

Ceta_kammaren2018-03-21Vi har idag haft en lång debatt i riksdagens kammare om förslaget till handels- och investeringsavtal mellan EU och Kanada. Du kan se hela debatten här. Du får scrolla fram en bit för att komma till mitt inlägg och mina repliker.

Vi i Vänsterpartiet lägger som enda parti fram ett konkret förslag på avslagsyrkande, d v s att avtalet ska röstas ned. Dessvärre ser det i i dagsläget ut som att vi bara får stöd från ett antal progressiva miljöpartister. Omröstningen sker imorgon. Det är synd att Ceta ser ut att gå igenom. Å andra sidan måste avtalet klubbas i alla EUs länder och Kanada innan det träder i kraft fullt ut, och i många andra länder är diskussionen mycket hetare än i Sverige och chansen finns att avtalet kan stoppas.

Sex steg mot hållbarare fiske

Idag har vi debatterat fiskeripolitik i riksdagen. Jag sade bland annat att närmare 90 procent av fiskebestånden i världen är överfiskade eller fiskas till sin maximala gräns och situationen är akut i Sverige liksom resten av världen. Det är vi människor som skapat problemet genom decennier av helt och hållet ohållbart industrifiske, miljögifter, ohållbart jordbruk och ansvarslös exploatering och andra ingrepp som försvårar överlevnaden för det marina livet. När problemet är skapat av människan är det också vi som kan lösa det, med politiska beslut. Här är sex konkreta förslag för återställda fiskebestånd och ett levande marint liv.

  1. Fiska mindre och med mer skonsamma metoder. Följ den vetenskapliga rådvigningen och sätt fiskekvoterna därefter. Förbjud bottentrålning och inför mer av selektiva fiskeredskap som minskar bifångster. Kamerakontroll på fiskebåtarna kan vara ett bra sätt att kontrollera att rätt fisk och rätt kvantiteter tas upp. Det är bra att alla partier i riksdagen är överens om det.
  2. Inrätta mer marina reservat. Och i reservat ska inte storskaligt fiske tillåtas, i synnerhet inte bottentrålning.
  3. Ställ krav på att jordbruket tar ett större miljöansvar. Jordbrukets avgångar av kväve och fosfor är det främsta skälet till övergödningen i Östersjön och döda bottnar (för att ta ett exempel).
  4. Förbjud mer skadliga kemikalier och miljögifter liksom plast. Förr eller senare hamnar detta i havet och gör stor skada.
  5. Ställ större krav på vattenkraften. En stor del av vår fisk vandrar i våra älvar, men detta förhindras av dammar. Regeringens överenskommelse från förra veckan är ett steg framåt, men otillräckligt. Större ekonomiska krav måste ställas på fler utövare av vattenkraft. Dammar som gör stor ekologisk skada och har förhållandevis liten elproduktion måste rivas och älvar och vattendrag återställas.
  6. Ta bort subventioner till fiskeindustrin. Idag subventioneras den europeiska och svenska fiskeindustrin med miljardbelopp; yrkesfiskets flottor är befriade från bränsleskatt, bidrag ges till marknadsföring och förädling. EU upprätthåller kostsamma och nykoloniala fiskeavtal med utvecklingsländer. Här finns mycket att göra, och pengar att spara!

För att se hela mitt inlägg klicka här.

Biologisk mångfald – anförande

Idag debatterar vi biologisk mångfald och naturvård i riksdagen. Nedan mitt anförande. Har kan du också se hela debatten.

Biologisk mångfald – anförande
Den här debatten handlar om de två betänkandena Naturvård och områdesskydd och Biologisk mångfald. Vad det gäller den biologiska mångfalden får jag ibland frågan, varför är det så viktigt med mångfald? Varför många olika arter? Räcker det inte med samma slags träd i skogen, gröna gräsmattor eller åkrar med blott en eller ett par grödor på? Nej, det räcker inte. Ju färre arter som finns desto bräckligare blir våra ekologiska system.

Några exempel:

a) Angrips en skog av en illasinnad insekt drabbas sannolikt endast ett fåtal av träden om variationen är stor, men risken är uppenbar för att hela granskogen slås ut om granbarkborren får gå lös på ett plantage.

b) Vilken skog klarar sig bäst vid ett extremväder, som en storm?; ett plantage med samma slags träd i räta rader eller skogar med en mångfald av olika växter? Plantagerna står sig här slätt när träden faller som plockepinn om olyckan är framme, något vi såg i och med stormen Gudrun 2005.

c) Utan insekter som pollinerar, d v s möjliggör för växter att fortplanta sig, skulle en stor del av det som vi idag tar för givet inte finnas; blommorna, frukten, bären, spannmålen och så vidare.

d) På och omkring en ek kan så många som tusen arter leva; lavar, svampar, insekter m m. Och eken och andra träd är helt avgörande för att underlätta markens vattenupptag när det regnar, att sänka temperaturen och ge skugga i våra städer heta sommardagar, och inte minst att binda koldioxid och skapa bättre lokal luft.

Med andra ord; den biologiska mångfalden är helt enkelt avgörande för våra liv och vår välfärd.

Som Stina Bergström (MP) anförde skulle ingen gå in i ett flygplan om var tionde komponent var borttagen i motorn, men det är precis det som vi gör med våra ekosystem. Av de drygt 60 000 arter (20 000 bedömda enligt rödlistan) som finns i Sverige är ungefär 2000 hotade, enligt Artdatabankens senaste genomgång. Trots offentligt satta mål om ökad biologisk mångfald, levande skogar, rikt växt- och djurliv har situationen inte förbättrats under tid. Även om arters förekomst naturligt förändras är det ohållbart med den utarmning som sker av människan idag.

Det kom en riktigt skrämmande forskarrapport från Tyskland förra året. Forskare hade studerat insekter i ett 60-tal naturreservat i Tyskland under 25 års tid, fram till dags dato. Deras slutsats var att 75 procent av insekterna hade försvunnit under den här tiden. ”En ekologisk världskatastrof”, beskrev en av forskarna det som och menade att utvecklingen kan vara lika illa i andra delar av världen. Världsnaturfondens ”Living Planet Index”  pekar åt samma håll; andelen ryggradsdjur har minskat med 60 procent sedan 1970, arter som lever i sötvatten har minskat ännu mer; med drygt 80 procent. Det här är konkreta exempel på det som forskarna kallar det sjätte massutrotandet av arter. Men när det tidigare varit naturgivna orsaker som lett till dödande av arter, t ex meteoriter, är det idag människan som bär ansvaret för utrotandet av djur och växter. Situationen är minst sagt akut och det är vi människor som bär det fulla ansvaret.

Det här är en skrämmande utveckling. Och när jag hör landsbygdsministern och borgerliga företrädare hylla det svenska skogsbruket som till stor del bygger på att skapa plantager av levande skogar blir jag djupt oroad. Jag blir också djupt oroad av de företrädare som tycker att vi kan sprida mer av kemiska bekämpningsmedel på våra åkrar. Jag blir också djupt oroad av de borgerliga partierna och SD som kraftigt vill minska anslagen till biologisk mångfald i statsbudgeten. Det här är inte att ta ansvar för mångfalden i vår natur. Tvärt om, det är att spä på den pågående utarmningen.

Det är svårt att inte fascineras av hur allt hänger samman i naturen. Hur sambandet inte är starkare än kedjans svagaste länk. Ta blommorna som till våren gör sig maximalt attraktiva för att biet och humlan just ska besöka deras blomma och säkerställa fortplantningen genom pollinering. Rosens kronblad är färgrika och inbjudande och blomman doftar oemotståndligt för pollinerarna. Det är en signal om ”här finns en belöning att hämta”, vilket biet också får i form av söt nektar och pollen. Utan insekter som pollinerar skulle vi få betydligt mindre av, eller ingenting alls av, det vi idag tar för givet; päron, äpplen, jordgubbar, raps och inte minst den stora prakten av blommor varje vår och sommar.

Biologisk mångfald må vara en fråga om blommor och bin, men det handlar än mer om grunden för vår existens på den här planeten. Därför är det så viktigt att ta ett politiskt ansvar för den här frågan; att stoppa massutrotningen av arter och att öka mångfalden i vår natur. Det är vad vi i Vänsterpartiet gör – vi sätter en levande planet med biologisk mångfald först. Exploatering och kortsiktig vinst får stå tillbaka. Utan biologisk mångfald – inget liv.

Förslaget om detta finns i vår motion som just bär namnet Biologisk mångfald (2017/18:1149) och som behandlas i dessa betänkanden. Jag vill härmed passa på att yrka bifall till vår reservation nummer 4, MJU9 om skydd av marina områden där vi vill öka skyddet av marina havsmiljöer till minst 20 procent av ytan.

Jens Holm (V)

Sveaskog, skogen, ansvaret

IMG_2249

Här kan du se dagens debatt mellan bl a mig och näringsminister Mikael Damberg (S) om Sveaskogs planerade avverkning av skogar i Ore skogsrike, Dalarna. Sveaskog äger vi ju tillsammans, som ett statligt skogsbolag. Det innebär att vi kan ställa kvar, t ex att högre hänsyn ska tas till miljön. Mikael Damberg lutade sig mot ägardirektiven som togs fram av den borgerliga regeringen, 2010. Varför ändrar han inte dessa? Och är det rimligt med så höga avkastningskrav som 4,5 procent? Risken är uppenbar att det är skogen som blir lidande.

Se hela debatten här.

Ore skogsrike i riksdagen

Oreskogsrike_riksdagen

Debatt med miljöministern om Ore skogsrike, Dalarna.

Tänker regeringen agera för att stoppa avverkningen av skogen i Ore skogsrike, norra Dalarna? Jag tog upp frågan idag med miljöminister Karolina Skog. Dessvärre gav hon inte mig det svar jag ville ha, men hon försäkrade att Sveaskog måste följa det uppdrag regeringen gett dem. Men då borde ministern och regeringen kunna agera. Läs vårt replikskifte. Se också det öppna brev som miljörörelsen idag skickat till regeringen om Ore skogsrike och som miljöministern sa till mig att hon hade tagit del av.