Havsplanerna och vindkraften

Kommer regeringen verka för en omfattande utbyggnad av havsbaserad vindkraft? Då behöver man ta försvarsmakten i örat och förklara att vindkraft och flygplan kan samexistera. Ser fram emot ett positivt svar från miljö- och klimatminister Per Bolund (MP). Läs min skriftliga fråga här eller nedan.

Om Sveriges havsplaner och vindkraft
Skriftlig fråga 2020/21: 1957, 2021-02-24 från Jens Holm (V) till Per Bolund (MP)

Energimyndigheten ansåg 2018 att havsplanerna bör ge utrymme för 50 TWh elproduktion från havsbaserad vindkraft. Det motsvarar drygt en tredjedel av den nuvarande elanvändningen i Sverige. Därefter har LKAB presenterat sina planer om en koldioxidfri produktion av järn, som kräver ytterligare 55 TWh ”grön el”. LKAB anger att de för sin klimatomställning är ”extremt beroende av elpriset”, men ”exempelvis projektering av ny vindkraft gör detta fullt möjligt”.

De omfattande planerna på elektrifiering av industrier i norra Sverige kräver en större vindkraftsutbyggnad i mellersta och södra Sverige, där elanvändningen är som högst. Den havsbaserade vindkraften har mycket goda förutsättningar. På grund av motstånd från Försvarsmakten reducerades dock antalet områden som pekades ut som lämpliga för vindkraft i Havs- och vattenmyndighetens slutliga förslag till havsplaner: ”De områden som anges för energiutvinning i havsplanerna möjliggör för sammanlagt ungefär 23 TWh till 31 TWh i årlig elproduktion.” Samtidigt skrev Havs- och vattenmyndigheten: ”En högre grad av samexistens krävs för att samhällsmål för både försvarssektorn och energisektorn ska uppnås och för att havsplanerna ska uppnå sitt syfte om hållbar utveckling. Havsplaneringen har tydliggjort behovet av att utveckla energietableringssystemet i syfte att möjliggöra fler energiområden i havet.”

Myndigheten var alltså medveten om att de utpekade områdena för vindkraft inte var tillräckliga, utan det borde möjliggöras fler sådana områden. Dessutom är det mycket viktigt att möjlighet till etablering inte begränsas till ytor som anges som lämpliga för energiutvinning/vindkraft, vilket bör klargöras i regeringens kommande havsplaner.

Regeringen bör, enligt Vänsterpartiet, gå vidare med de förslag i Fossilfritt Sveriges vätgasstrategi som är relevanta för den havsbaserade vindkraften, nämligen att verka för samexistens mellan Försvarsmakten och vindkraft, ge myndigheter i uppdrag att upprätta en nationell strategi för havsbaserad vindkraft, motsvarande strategierna för landbaserad vindkraft och vattenkraft, samt följa EU-kommissionens uppmaning och upprätta ett svenskt planeringsmål för havsbaserad elproduktion ur ett elsystemperspektiv.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:
Avser regeringen att i de kommande havsplanerna möjliggöra för en omfattande utbyggnad av havsbaserad vindkraft, samt att ge myndigheter i uppdrag att utarbeta en nationell strategi för sådan vindkraft?

Jens Holm (V)

Stärkt klimatanpassning

Mycket illa att regeringen skurit ned på de viktiga anslagen till klimatanpassning. Jag lyfter nu frågan med miljö- och klimatminister Per Bolund (MP). Läs min fråga hos riksdagen eller nedan.

Stärkt klimatanpassning
Skriftlig fråga 2020/21:1844 av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Det är glädjande att intresset i Sverige är så stort för att höja tempot i det viktiga klimatanpassningsarbetet. Klimatanpassning handlar om att hantera de negativa effekter som ett förändrat klimat medför. Det kan handla om anläggande av vallar, förhindrande av skred, vattenavledning och andra åtgärder för att förebygga för extremväder och händelser orsakade av klimatförändringen. Hittills har det inkommit ansökningar till Myndigheten för samhälle och beredskap (MSB) om totalt 670 miljoner kronor för klimatanpassning. Men nu är pengarna slut, och viktigt klimatarbete riskerar att utebli. I år har regeringen sänkt anslagen till klimatanpassning, från tidigare 75 miljoner kronor till endast 20 miljoner. När Sveriges Radio den 17 februari 2021 ber miljö- och klimatministern om en kommentar duckar han. Att smita undan går dock inte i Sveriges riksdag, där ministrar måste svara på ledamöternas frågor.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:

Avser ministern att höja ambitionerna i klimatanpassningsarbetet, och innebär detta även ökade resurser för detta ändamål?

Klimatinvesteringsbank – bättre än omvägen via bankerna

Skriver idag i Altinget om regeringens förslag till s k gröna kreditgarantier. De 50 miljarder man tänker använda till detta, som ska kanaliseras via affärsbankerna, skulle ha gjort större nytta i en statlig grön investeringsbank. Läs mitt inlägg nedan eller här.

Klimatinvesteringsbank – bättre än omvägen via bankerna
Altinget 2020-09-17
Regeringen, C och L har enats om 50 miljarder kronor i så kallade kreditgarantier för klimatinvesteringar. En ”game changer” som finansmarknadsminister Per Bolund (MP) kallar det. Men frågan är om det är så mycket som ändras med dessa pengar? Hur mycket av pengarna kommer överhuvudtaget att användas? Och, skulle vi kunna få bättre nytta för pengarna?

Kreditgarantier göder bankerna
Det som definitivt inte är en speländrare är att regeringen återigen tillämpar principen om privata vinster och offentliga förluster. Vid presentationen av kreditgarantierna meddelade Per Bolund att det är banker och andra finansiella aktörer som ska kanalisera klimatpengarna. För nästa år anslår regeringen 10 miljarder kronor i garanti till bankerna och för år 2022 och 2023 ytterligare 40.

Det är mycket välkommet med pengar till klimatinvesteringar. Sverige har under decennier investerat för lite, i synnerhet i den rödgröna omställningen. Men problemet med kreditgarantierna är att pengarna inte direkt går till klimatet, utan omvägen via bankernas redan välfyllda kassavalv. Hade det inte varit bättre att använda pengarna till direkta statliga klimatinvesteringar?

Bolunds val ett mysterium
Jo, exempelvis genom en statlig grön investeringsbank, något Per Bolund förespråkat tidigare. Varför han inte lägger de 50 miljarderna på en klimatinvesteringsbank är för mig ett mysterium. Att en grön investeringsbank fungerar vet vi redan. Det bästa exemplet är den brittiska statliga gröna investeringsbanken ”UK Green Investment Bank”, som inrättades 2012 efter ett beslut av den dåvarande konservativa Cameronregeringen.

Mellan åren 2012 och 2017 investerade banken närmare 40 miljarder kronor i eget kapital i ett hundratal olika projekt, främst inom de tre huvudområdena: Havsbaserad vindkraft, energieffektivisering och avfallshantering. För varje pund som banken investerade mobiliserades ytterligare tre från externa källor, så i praktiken investerades över 150 miljarder kronor i klimatomställning. Investeringarna har bidragit till omfattande utsläppsminskningar – åtta miljoner ton endast för 2017 – och energieffektiviseringar, för att inte nämna skapandet av mängder nya gröna jobb.

Våren 2018 var jag i London och träffade en av förgrundsfigurerna i Green Investment Bank, Gavin Templeton. Han menade att ett av bankens främsta bidrag har varit att bana väg för investeringar, i synnerhet i havsbaserad vindkraft, som annars inte hade blivit av. ”Jag kan garantera att mycket av off-shore vindprojekten inte skulle ha byggts om inte banken hade lagt upp grundplåten. I dag har investeringskostnaderna rasat i Storbritannien och det kan vi till stor del tacka investeringsbanken för”, berättade Gavin Templeton när vi träffades i en skyskrapa i Londons bankdistrikt.

Danmark följer Storbritannien
En liknande satsning presenterades i Danmark i måndags där regeringen och samarbetspartierna har enats om att inrätta en klimatinvesteringsfond. ”Framtidsfonden”, som den kallas, förväntas på kort tid mobilisera över 100 miljarder danska kronor i klimatinvesteringar och skapandet av 27 000 nya gröna jobb. Fonden kommer att fungera snarlikt som en renodlad klimatinvesteringsbank.

Går till klimatet – inte till Wallenberg
Vad är då fördelen med en statlig grön investeringsbank i stället för att låta Handelsbanken, Swedbank, SEB med flera sköta utlåningen till investeringarna?

För det första: vi vet att investeringarna blir av. Det är nämligen det direktiv som vi skulle ge till banken och dess ledning.
För det andra: en statlig investeringsbank ska förstås vara solid och välskött, men behöver inte ha samma avkastningskrav som de svenska privata affärsbankerna.
För det tredje: avkastningen går tillbaka till bankens verksamhet, det vill säga nya klimatinvesteringar – inte i vinst till familjen Wallenberg.
För det fjärde: en statlig klimatinvesteringsbank skulle vara en garanti för goda investeringar och därmed kunna mobilisera stort externt kapital för att ytterligare öka investeringarna.

Klimatet är förloraren
Med en statlig grön investeringsbank skulle Sverige äntligen kunna höja tempot i klimatomställningen och göra det nödvändiga investeringarna. Vi skulle kunna ställa om transportsektorn, bostäder/lokaler, industrin och energiproduktionen i en aldrig skådad hastighet. Men för att göra de två liberala samarbetspartierna nöjda får Miljöpartiet nu i stället acceptera det sämre alternativet och gå omvägen via de privata affärsbankerna.

Det är dyrt, tidsödande och osäkert. Den största förloraren är klimatet.

Jens Holm (V)
Riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson