Bättre järnvägsunderhåll

Det är sorgligt att svenska järnvägar under lång tid har behandlats så illa. Vi behöver kraftigt ökade resurser till järnvägsunderhåll, men också ett effektivare underhåll i egen regi. Varför har infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) inte lagt fram något förslag i den riktningen? Jag ser fram att debattera detta med honom tisdag 26 april. Läs min interpellation nedan eller här.

Bättre järnvägsunderhåll
Interpellation 2021/22:440 av Jens Holm (V) till Tomas Eneroth (S)

De senaste veckorna har det varit mycket stora förseningar för tågen på den södra respektive västra stambanan. Resor mellan Stockholm–Malmö respektive Stockholm–Göteborg har ibland blivit mer än en timme försenade. Detta har sin upprinnelse i hastigt upptäckta fel i rälsen, vilket har lett till akuta reparationsåtgärder utanför Flen och Nässjö. Sprickorna i rälsen är dessvärre symtomet på decennier av eftersatt järnvägsunderhåll. Om vi inte skyndsamt skapar en bättre ordning för järnvägsunderhållet kommer järnvägen att få dras med fortsatta akutinsatser, vilket i sin tur kommer att leda till nya förseningar, och på sikt kommer järnvägen att tappa i attraktionskraft hos resenärerna. De nya resorna kommer då att ske med flyg eller egen bil, något som är mycket sämre ur ett klimatperspektiv.

Regeringens föreslagna tillskott till järnvägsunderhåll är helt och hållet otillräckligt. Därför föreslår Vänsterpartiet 60 miljarder kronor mer än regeringen till underhåll av järnvägen i vårt förslag till ekonomiska ramar för infrastrukturplanen 2022–2033.

Ett bra järnvägsunderhåll handlar inte bara om hur mycket pengar som anslås utan också om vem som har huvudmannaskapet och ansvaret. I dag är järnvägsunderhållet i Sverige helt och hållet avreglerat. Trafikverket är reducerat till en upphandlare av i dagsläget 34 baskontrakt. Resultatet har blivit att Trafikverket som förvaltare har dålig koll på sin egen anläggning. Denna negativa bild stärks av den statliga granskningen av järnvägsunderhållet, Framtidens järnvägsunderhåll (SOU 2020:18). Utredaren konstaterar att avregleringen inte lett till det önskade resultatet med ett effektivare och bättre järnvägsunderhåll och skriver: ”Konkurrensutsättningen av järnvägsunderhållet har inte lett till den effektivisering och innovation i underhållsverksamheten som var förhoppningen.”

Dessutom har avregleringen bidragit till kraftiga kostnadsökningar. Riksrevisionen pekar i rapporten Drift och underhåll av järnvägar (RiR 2020:17) på att slutpriset för ett underhållskontrakt i snitt ökar med 74 procent jämfört med anbudspriset. Utredningen Framtidens järnvägsunderhåll föreslår att Trafikverket ska ta tillbaka åtta baskontrakt och bedriva det underhållet i egen regi. Vänsterpartiet ser det som ett bra första steg mot ett mer robust och kostnadseffektivt järnvägsunderhåll som drivs i egen regi, men vi hade önskat att utredningen hade dragit den logiska slutsatsen och föreslagit att järnvägsunderhållet ska återgå till statlig regi.

Det har nu gått två år sedan utredningen Framtidens järnvägsunderhåll presenterade sitt betänkande. Dessvärre har regeringen avstått från att lägga fram något konkret förslag i linje med utredningens rekommendationer. Kombinationen av ett fortsatt underfinansierat järnvägsunderhåll med ett kostnadskrävande och ineffektivt avreglerat underhåll kommer att bli en växande underhållsskuld och en successiv nedbrytning av svensk järnväg. Detta är helt i strid med våra trafikpolitiska mål och klimatmålet om att minska utsläppen med 70 procent till senast 2030.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

När avser ministern att lägga fram förslag baserade på den statliga utredningen Framtidens järnvägsunderhåll?
Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att svensk järnväg inte successivt ska brytas ned?

Rusta upp Dellenbanan

Många nedlagda järnvägsbanor skulle för en mindre summa kunna rustas upp och bidra till ett hållbarare transportsystem. En av dessa är Dellenbanan i Hälsingland. Läs min fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) här eller nedan.

Dellenbanan
Skriftlig fråga 2021/22:1357, 2022-03-24 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Runt om i landet finns många järnvägsbanor som tidigare var välfungerande järnväg men som Trafikverket numera inte anser är värda att underhålla. Dellenbanan i Hälsingland är en sådan järnväg. Det är en sex mil lång, normalspårig och elektrifierad bana och den förbinder de två kommunerna Hudiksvall och Ljusdal med varandra. Dellenbanan utgör också en länk mellan Norra stambanan och Ostkustbanan. Dessvärre lades Dellenbanan ned för persontrafik 1985.

Parallellt med Dellenbanan går riksväg 84, med tät trafik av virkesbilar från inlandet mot kusten. Här går det också tätt med bussar. De allt större pendlingsströmmarna mellan Hudiksvall och Ljusdal har tvingat länstrafikbolaget att öka antalet bussturer. Sedan något år tillbaka går de nu varje halvtimme. Det finns alltså ett fullt tillräckligt underlag för att med lönsamhet bedriva såväl godstrafik som persontrafik och på så sätt skapa hållbarare person- och godstransporter och minska utsläppen av växthusgaser. Problemet är bara att här inte finns några pengar till banupprustningen, varken nu eller på längre sikt.

Här finns dock föreningen Dellenbanans Vänner, som idogt jobbar för banans pånyttfödelse. Banan finns, banfastigheten finns, kontaktledningsstolparna står på rad, rälsen ligger sammanhängande i hela sin längd, och här finns alltså även trafikunderlaget. Därför, när nu Trafikverkets planering för ett nytt dubbelspår längs kusten gått in i ett avgörande skede, vill föreningen förstås att frågan om en framtida möjlig anslutning av Dellenbanan till Ostkustbanan ska tas med i planeringen. Dessvärre har Trafikverket inte visat något intresse för det. En upprustning av Dellenbanan finns inte med i Trafikverkets förslag till nationell infrastrukturplan.

Det här är nu inte bara en fråga om Dellenbanan; det är en fråga av allmänt intresse, för alla landsändar. Helt nya järnvägar tar många år av planering och är kostsamma att anlägga. När det gäller de järnvägar vi talar om här, alla de banor som fortfarande är i upprustningsbart skick, så finns redan banfastigheten, banvallen, broarna, tunnlarna och vägövergångarna. Kostnaden att rusta upp dessa till kommersiell standard är bara en bråkdel av vad en helt ny järnväg kostar. Dellenbanans vänner har formulerat det som att 95 procent av kostnaderna för en ny järnväg mellan Hudiksvall och Ljusdal redan är tagna.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att vidta åtgärder för att en upprustning av Dellenbanan ska tas med i förslaget till ny nationell infrastrukturplan samt att andra tidigare anslutna järnvägsbanor också ska kunna rustas upp och återanslutas till järnvägsnätet?

Rusta upp Stångådalsbanan och Tjustbanan

Vi skriver om att rusta upp de två viktiga regionala banorna, Stångådalsbanan och Tjustbanan. Läs hos Högsby-Nytt eller nedan.

Rusta upp Stångådalsbanan och Tjustbanan nu
Högsby-Nytt, 2022-02-01

Stångådalsbanan och Tjustbanan löper genom ett område med fler än 300 0000 invånare i Östergötland och i Kalmar län. Det här är en bygd som kan rymma många fler. En rustad och modern tågbana för både person- och godstransporter kan lyfta och utveckla hela landsändan. Som ett led i den nödvändiga klimatomställningen behöver tågbanorna bli snabbare, säkrare och klimatsmartare.

Till skillnad från snabbjärnväg behöver de regionala banorna oftast bara småskvättar av pengar för att moderniseras och omgående börja göra skillnad i klimatomställningen. Med enkla medel kan Stångådalsbanan mellan Linköping och Kalmar göras snabbare. Hela resan kan kortas med en tredjedel från 3 till 2 timmar. Turtätheten kan ökas med fler mötesplatser för tågen. Banan blir säkrare med färre obevakade järnvägsövergångar. Koldioxidutsläppen från trafiken minskar med elektrifiering.

Det handlar om några miljarder för att lyfta en hel region och ge liv åt en landsbygd som lever i skuggan av storstadsregionerna kring Linköping/Norrköping och Kalmar i söder. En poäng är att Linköping inte hinner bygga bostäder åt alla som vill arbeta och studera i staden. Med snabbare tågtrafik blir en större del av södra Östergötland tillgänglig för pendling.

Just nu är Trafikverkets förslag till infrastrukturplan 2022-2033 ute på remiss till 28 februari 2022. Förslaget är sorglig läsning. Trots att riksdagens beslut att minska transportsektorns utsläpp med 70 procent till 2030 satsar Trafikverket miljarder som ökar bilåkandet. Vi vet ju att det inte går att bygga bort flaskhalsar i vägtrafiken; bilismen tar den plats den får, nya proppar uppstår och utsläppen ökar.

Samtidigt skjuter Trafikverkets plan nödvändiga järnvägssatsningar på framtiden. Stångådalsbanan och Tjustbanan nämns faktiskt i Trafikverkets infrastrukturplan. Pengar anslås till att byta ut ett föråldrat signalsystem, men för övrigt föreslås fortsatt utredning.

Det duger inte! Det är nu och inte om tio år banorna behöver rustas. Idag är Region Kalmar den främsta förespråkaren för Stångådalsbanan och Tjustbanan. Kalmar Länstrafik har beställt nya moderna tåg för leverans 2025. Tågen drivs med HVO, men har även eldrift och kan köra Kalmar-Stockholm utan byte.

Det är en avsevärd förbättring för folk i den här landsändan. De nya tågen kan användas när banan elektrifierats. Det är inte ens nödvändigt att elektrifiera hela banan eftersom tågen också har batterier. Region Kalmar är så mån om tågbanan att man skjuter till 500 miljoner om Trafikverket står för resterande upprustningskostnad. Här ser vi gärna att även Region Östergötland tänkte längre än till länsgränsen och gjorde motsvarande utfästelse.

Vänstern underkänner Trafikverkets infrastrukturplan och anser att regeringen måste ge Trafikverket tydliga direktiv om klimatsmart kommunikation i landet i stället för ökad biltrafik runt Stockholm. Klimatomställningsarbetet måste vara en vital del i de närmast tio årens planer.

Mer pengar behövs till klimatomställningen. När pandemin var ett faktum visade regeringen att det gick snabbt att få fram pengar till åtgärder. Klimathotet är många gånger allvarligare än pandemin varit och lika akut, så en motsvarande satsning är mer än rimlig.

Jens Holm, V, klimatpolitisk talesperson och ordförande i riksdagens trafikutskott

Linda Fleetwood, V, regionråd i Kalmar län

Roger Nyström, V, Kinda

Lars Johansson, V, Vimmerby

Lennart Beijer, V, Hultsfred

Lena Granath, V, Oskarshamn

Kerstin Sagström, V, Linköping

Trafikverkets förslag är provocerande

Jag skriver i Altinget idag om Trafikverkets undermåliga förslag till infrastrukturplan. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Trafikverkets förslag är provocerande
Altinget, 2022-01-10
De beslut vi fattar i dag är avgörande för hur våra barn och barnbarn ska kunna hantera framtidens utmaningar. Det stämmer i synnerhet på beslut om infrastruktur. Trafikverkets förslag till infrastrukturplan 2022-2032 (presenterat 30/11-21) borde därför få fler än trafikpolitiker att dra öronen åt sig. För trots att riksdagen har beslutat att transportsektorns utsläpp ska minska med 70 procent till 2030 föreslår Trafikverket en mängd investeringar som kommer att öka vägtransporterna och därmed utsläppen. Viktiga järnvägssatsningar skjuts på framtiden och de statliga investeringarna i cykelinfrastruktur är helt otillräckliga.

Provocerande förslag
Viktiga investeringar som fyrspår mellan Stockholm och Uppsala, dubbelspår från Gävle till Sundsvall och Härnösand, färdigställandet av Norrbotniabanan, bättre tågförbindelser till Norge, fyrspår från Alingsås till Göteborg och nya stambanor för höghastighetståg skjuts ännu längre på framtiden. Underhållet av befintlig järnväg kommer fortsätta att vara eftersatt, inte minst våra regionala järnvägar samt viktiga Inlandsbanan som riskerar att förfalla under den kommande tioårsperioden. Även delar av vägnätet, inte minst i glesbygd, kommer att fortsätta att förfalla om Trafikverkets förslag går igenom.

Ur det perspektivet är det direkt provocerande att Trafikverket samtidigt föreslår ett snabbspår för att bygga en helt ny motorväg i Stockholm. Tvärförbindelse Södertörn, som den kallas, kommer kosta 16 miljarder kronor och har avfärdats av Naturvårdsverket på grund av de ökade utsläppen som en ny motorväg på Södertörn skulle medföra. Tvärförbindelse Södertörn är inte den enda motorvägen i Trafikverkets plan, nya leder kring Förbifart Stockholm och motorväg E22 i Blekinge/Skåne är andra exempel på dyra motorvägsprojekt.

Det är obegripligt att Trafikverket, mitt i en klimatkris, föreslår en miljardrullning till nya motorvägar samtidigt som man låter järnvägen förfalla. Men vårt statliga verk gör det som de blivit tillsagda att göra av regeringen. Den tidigare S/MP-regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att presentera en infrastrukturplan som inte får kosta mer än 799 miljarder kronor och där ”lagt kort ligger”, ska gälla. Det senare innebär att om en motorväg en gång har nämnts i en tidigare infrastrukturplan måste den finnas med i nästa.

Infrastrukturplanen är Sveriges största investeringsplan. Det vi lägger pengar på nu kommer att påverka generationer framöver. Trafikverkets förslag är nu ute på remiss och ska slutligen antas av regeringen, troligen innan sommaruppehållet i juni. En regering som tar klimatutmaningen på allvar måste därför våga lyfta ut kostsamma och klimatfarliga motorvägsprojekt. Den ekonomiska ramen behöver också utökas. Vi i Vänsterpartiet föreslår att 170 miljarder extra förs in i infrastrukturplanen, främst till järnvägssatsningar och cykelinfrastruktur samt ett bättre underhåll av befintlig infrastruktur. Vi vill också se att regeringen följer riksdagens beslut och inkluderar satsningar i laddinfrastruktur för elfordon och nya isbrytare i planen.

Dessutom anser vi att de nya stambanorna för höghastighetståg ska byggas, men att det ska ske som ett separat lånefinansierat projekt. På så sätt skulle den nya järnvägen kunna byggas färdigt till i början av 2030 och pengar som i dag ligger inom plan skulle kunna frigöras till nya investeringar. Med lånefinansiering och större ekonomisk ram skulle vi också ha råd till att kraftfullt bygga ut cykelinfrastrukturen i Sverige. Cykel är det enda trafikslag som har ökat under pandemin, och det ökade cykelintresset ska vi möta med nya och säkra regionala cykelstråk finansierade med statliga medel.

”Klart att det går”
Jag kan konstatera att svenska politiker vid 1800-talets mitt var mer framsynta än dagens regering och trafikverk. Mellan 1855 och 1870 byggde Sverige Västra- respektive Södra stambanan, 100 mil helt ny järnväg mellan Stockholm och Göteborg och Stockholm och Malmö. Bygget innebar en gigantisk investering med nästan helt upplånade medel för ett då fattigt land i norra Europa. Bygget av stambanorna skulle snart följas av mer järnväg och skulle snart revolutionera Sverige och ta oss från att vara ett av Europas fattigaste länder till en välfärdsstat i toppklass.

Det gick då och det är klart att det går i dag. I dag är utmaningen inte bara att ge oss bättre kommunikationer, utan också att göra detta inom klimatets ram. Genom att undvika nya motorvägar, lånefinansiera de nya stambanorna och satsa 170 miljarder mer på hållbar infrastruktur kan vi göra det igen. Att bygga en modern och hållbar infrastruktur inom klimatets ram – det är vår tids stora utmaning. Låt oss göra det inte bara för oss själva, utan för våra barn och barnbarn.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och ordförande i riksdagens trafikutskott

Hållbar och rättvis infrastrukturpolitik

Igår debatterade vi regeringens förslag till infrastrukturproposition. Det behövs ökade investeringar i främst järnväg och cykelinfrastruktur och underhållet måste bli bättre. Vänsterpartiet satsa därför mest pengar av alla partier med 170 miljarder kronor MER än regeringen på hållbara infrastrukturinvesteringar för perioden 2022-2033. Vi kräver också en infrastrukturplanering i linje med vårt klimatmål för transportsektorn, minskade utsläpp med 70 procent till 2030. Det gör ex vis att ett antal storskaliga motorvägsprojekt måste plockas bort från planeringen. Här kan du se hela debatten. Nedan kan du läsa mitt anförande från debatten.

Anförande infrastruktur 2021-06-21
Fru talman,
Vi debatterar nu regeringens förslag till infrastrukturproposition med förslag på inriktningen för infrastrukturpolitiken för perioden 2022-2033. Propositionen innehåller de ekonomiska ramarna och de politiska prioriteringarna för perioden. Låt mig vara mycket tydlig. Det här förslaget räcker inte.
Det räcker inte för att möta de stora behov av ökat resande med tåg.
Det räcker inte för att underhålla våra järnvägar och vägar.
Det räcker inte för att bygga ut cykelinfrastrukturen i den omfattning som behövs.
Det räcker inte för att möta vårt klimatmål på transportområdet, om att minska utsläppen med minst 70 procent till 2030.

Det har varit direkt upprörande att lyssna på infrastrukturministerns försök att sälja in detta till infrastrukturbranschen, miljörörelsen och hela svenska folket som att detta skulle vara århundrandets satsning. Det här är INTE Bigger than Biden. I propositionen sätts den ekonomiska ramen till 799 miljarder kronor. Det är visserligen mer än tidigare propositioner, men det är långt mycket mindre än vad som behövs. Sett i ett historiskt perspektiv är regeringens förslag också alldeles för litet. Ett par decennier tillbaka låg de svenska infrastrukturinvesteringarna på 2 procent av BNP, med detta blir det lite drygt 1 procent.

Vad än ministern försöker göra sken av är det ett faktum att med regeringens förslag till infrapropp kommer ett antal prioriterade järnvägsprojekt inte att bli klara i tid. Jag talar om Norrbotniabanan, Nya ostkustbanan (dubbelspåret Gävle-Härnösand), fyrspåret Uppsala-Stockholm, ny järnväg Alingsås-Göteborg, dubbelspår genom Skåne Helsingborg-Hässleholm. Det blir ingen adekvat upprustning av regionala banor som Bohusbanan, Kinnekullebanan, Stångådalsbanan och Tjustbanan – tvärt om hotet om deras nedläggning förstärks med regeringens förslag. Det blir inga riktade satsningar till Inlandsbanan, den viktiga 110 mil långa järnvägen från Gällivare till Kristinehamn i Värmland. Ej heller nya godsspår till hamnar som Ystad och nybyggda Norviks hamn, söder om Stockholm. Ny järnväg till Sälenfjällen och nya järnvägsförbindelser Göteborg-Oslo, Stockholm-Oslo finns inte finansierat i det här förslaget. Och då har jag inte ens kommit till det största sveket, höghastighetsbanorna. Ursprungsförslaget, liksom Trafikverkets förslag, är att bygga de nya stambanorna från Skåne och Västkusten till Stockholm, som ett separat projekt med lånade pengar. Så blir det inte. Istället väljer infrastrukturministen att gå fram i snigelfart. Inte ens de tre prioriterade utpekade etapperna, Ostkustbanan, Göteborg-Borås och Lund-Hässleholm har en tillräcklig finansiering.

Med anledning av misstroendevoteringen tidigare idag. Debaklet med höghastighetsbanorna är beskrivande för S/MP-regeringens tondövhet för riksdagsmajoriteten. Det finns som bekant en majoritet bland S, MP, C och V att bygga höghastighetsbanorna snabbt och effektivt. Hade regeringen förhandlat vidare med Vänsterpartiet (vårt sista möte i den här frågan var 16 januari 2020) hade den kunnat lösa frågan. Men sedan vårt senast möte, januari 2020, har ingenting hänt. Har det möjligen med JA-avtalets punkt om att ”Vänsterpartiet ska hållas borta från allt politiskt inflytande” att göra? I vart fall visar det på regeringens oförmåga att lösa en fråga som den lätt skulle kunna få majoritet för.

Det största problemet med regeringens infrastrukturproposition är ändå utgångspunkten. Att regeringen fortsätter att bedriva infrastrukturplanering baserat på prognoser om ökad trafik, och inte baserat på våra politiska mål. Sedan den senaste infrastrukturpropositionen togs fram har det som bekant hänt en del. Sedan 2018 har vi en klimatlag som säger att alla politikområden ska verka för att klimatmålen nås och ett separat mål om utsläppsminskningar för transportsektorn. Utsläppen ska minska med minst 70 procent till senast 2030. Men i regeringens proposition är det fortfarande prognosstyrning som gäller, inte målstyrning. Det syns t ex i alla de motorvägsbyggen som fortfarande planeras för från regeringen. Det handlar om Tvärförbindelse Södertörn här i Stockholm, nya anslutningsvägar till Förbifart Stockholm, E22 i Skåne etc. Nya motorvägar leder till ökad bilism och ökade utsläpp. Därför är dessa projekt och hela prognosplaneringen inte acceptabelt. Vårt klimatmål, tillsammans med andra viktiga mål om jämlikhet och jämställdhet inom transportsystemet måste vara styrande.

Med anledning av har vi i Vänsterpartiet lagt fram en motion om en förbättrad infrastrukturpolitik. I vår motion föreslår vi kortfattat:

  1. En ny politisk inriktning för infrastrukturpolitiken där våra politiska mål blir styrande och inte prognoser om ökat bilresande. I synnerhet klimatmålet ska ha en sådan styrande funktion.
  2. Ökade ekonomiska ramar. Vi vill ha 170 miljarder kronor utöver regeringens förslag till investeringar i järnväg och utbyggd cykelinfrastruktur.
  3. 60 miljarder mer än regeringen till en finansierad underhållsplan för järnvägssystemet, så att all järnväg kan rustas upp. På så sätt kan underhållsskulden arbetas av.
  4. 9 miljarder mer än regeringen till bättre vägunderhåll, i synnerhet i glesbygd.
  5. Att höghastighetsbanorna fullt ut finansieras med lånade medel så att de nya stambanorna kan byggas som ett sammanhängande projekt och stå klara till i början av 2030. På så sätt kommer detta bygge inte konkurrera med andra viktiga infrastrukturinvesteringar.
  6. Med detta är Vänsterpartiet det parti som utan tvivel anslår mest pengar till att ställa om transportsystemet så att det blir modernt, jämlikt, jämställt och helt i linje med våra klimatmål.
  7. Med detta kan Norrbotniabanan bli klar i tid, dubbelspåret längs Norrlandskusten, fyrspåret mellan Uppsala och Stockholm, nya spår från Alingsås till Göteborg, upprustning av Inlandsbanan, dubbelspår genom Skåne, räddande av våra regionala banor och ett antal viktiga godsspår till våra hamnar och industrier. Med detta kan höghastighetsbanorna äntligen färdigställas i tid och vi kan också ta de första stegen mot att bygga ny modern järnväg till den norska huvudstaden, Oslo, från Stockholm och Göteborg. Med detta kommer vi också att få en robust statlig medfinansiering för utbyggd cykelinfrastruktur.

    I det här betänkandet föreslår utskottet också tre s k tillkännagivanden, d v s skarpa krav från riksdagen till regeringen. Alla dessa tillkännagivanden härrör från Vänsterpartiets motion om infrastrukturpropositionen. Vi är mycket glada att dessa förslag nu får majoritet i riksdagen. Tillkännagivandena är dessa:
    a) Höj Trafikverkets anslagskredit till 10 procent. På det sättet kan vi undvika att Trafikverket måste avbryta viktiga projekt när pengarna tillfälligt har tagit slut för året. Nu kan Trafikverket låna pengar från kommande budgetår.
    b) Inför en fullt ut finansierad elektriferingssatsning med utbyggd laddinfrastruktur i hela landet; längs våra vägar, rastplatser, parkeringsplatser, mackar, arbetsplatser, hamnar etc. Alla som vill köra ett elektriskt fordon ska kunna göra detta. Elutbyggnaden måste också koordineras med laddinfrastruktur i resten av Europa.
    c) Inköpen av nya isbrytare måste finansieras inom den nationella infrastrukturplanen. Behovet av nya isbrytare är stort och påverkar en stor del av våra godstransporter.

    Som jag sa tidigare, vi i Vänsterpartiet är mycket nöjda över att vi nu får riksdagens gehör för våra tre motionsyrkanden.

    Fru talman, vi behöver en modern infrastrukturpolitik som bidrar till att nå våra viktiga målsättningar, klimatmålet inte minst. Med Vänsterpartiets förslag till ändringar finns goda förutsättningar för att göra detta, men inte utan.

Infrastruktur i linje med klimatmålen

Vänsterpartiets infrastrukturmotion är nu presenterad. Läs gärna motionen i sin helhet här el via pdf:

Från innehållet:
Infrastrukturplaneringen ska utgå från våra klimatmål och bidra till att dessa nås, inte utifrån prognoser om ökat resande (regeringen och Trafikverket planerar ex vis för 27 procents ökad vägtrafik).
170 miljarder mer till nya järnvägar, järnvägsunderhåll, upprustning av vägar i glesbygd, cykelinfrastruktur och nya isbrytare.
Bygg höghastighetsbanorna som ett separat lånefinansierat projekt utanför den nationella infrastrukturplanen.
Stryk gamla motorvägsprojekt och lägg pengarna på hållbara investeringar.
Slopa järnvägens banavgifter för 2021 och höj dem inte fortsättningsvis.
Ökade satsningar på IT och mötesfrialösningar.
Dra nytta av pandemins positiva beteendeförändringar – investera i hållbara och rättvisa städer.

Detta som några exempel. Nu kommer motionen behandlas av riksdagen och slutgiltligen debatteras och klubbas i riksdagens kammare i juni.

Hållbara och rättvisa städer

Coronapandemin ger oss också möjlighet att göra om och göra rätt. Jag skriver därför om vikten av att bygga hållbara, transporteffektiva och rättvisa städer efter corona. Som enda parti avsätter vi drygt 10 miljarder kronor för detta. Läs hos Sydsvenskan eller nedan.

Vi borde slå vakt om det positiva som pandemin medfört.
Sydsvenskan, 2020-10-30

En rad forskare som arbetar med miljö- och hälsofrågor påpekar att pandemin har visat att stads- och samhällsplanering måste bygga på ett mer omfattande och genomtänkt helhetsperspektiv än idag, och att en frisk, grön och bullerfri miljö gynnar alla levande varelser (Aktuella frågor 4/10).

Forskarna påpekar också att pandemin utgör en möjlighet för hela samhället att dra nytta av att människor ändrat sina vanor.
I och med coronakrisen har antalet människor som cyklar till och från jobbet ökat kraftigt. Tack vare distansarbete undviker många onödiga resor.
I städer runt om i världen uppskattar invånarna att kunna andas bättre luft, slippa buller och ibland höra fåglarna kvittra.
Vi borde alla slå vakt om det positiva som pandemin medfört. Städer som Paris, Milano, Barcelona och Köpenhamn har gått ihop i ett borgmästarnätverk med syftet att få en grön återstart efter corona. Bilvägar och parkeringar ska ersättas med cykelvägar och grönområden.
Dessvärre är ingen svensk stad med i nätverket.
För att underlätta hållbar stadsplanering har Vänsterpartiet i vårt förslag till statsbudget anslagit drygt 10 miljarder kronor för de kommande tre åren för att bygga hållbara, transporteffektiva och jämlika städer efter corona.

Vänsterpartiet anslår också ett extra statligt stöd till kollektivtrafiken. Att som Region Skåne gör nu under coronapandemin dra in busslinjer går stick i stäv med att försöka få fler att resa kollektivt
Med Vänsterpartiets satsningar skulle Malmö, Helsingborg, Kristianstad och andra Skånekommuner kunna följa efter städer på kontinenten som nu omdanas utifrån att gång, cykel och kollektivtrafik ska ha företräde framför privatbilism. Kollektivtrafiken kan då också utvecklas, inte som nu avvecklas.
Men det krävs mer omfattande förändringar för att Sverige ska komma tillrätta med transportsektorns utsläpp av växthusgaser, buller och negativa påverkan på luft och stadsmiljö.

Under denna mandatperiod behöver tre reformer genomföras:

  1. Infrastrukturplaneringen måste utgå från klimatet. När regeringen och Trafikverket gör planer för hur framtidens infrastruktur ska se ut utgår de inte från vad som är hållbart – Sveriges klimatmål om minskade utsläpp med 70 procent till 2030 från transportsektorn – utan från prognoser om ökad vägtrafik. Det är ett av skälen till varför utsläppen från transportsektorn inte minskar i den utsträckning de borde. Bygger Sverige ut vägnätet medför det ökad trafik och därmed ökade utsläpp.
    Regeringen har ett ypperligt tillfälle att ändra på det i den infrastrukturplan som ska presenteras nästa år. Den infrastrukturplan som gäller nu omfattar 700 miljarder kronor, så det handlar om stora summor.
  2. Trafikverkets analysmetoder behöver förändras. Enligt Trafikverket är en förlorad restimme med bil dubbelt så mycket värd som en förlorad timme i kollektivtrafiken.Det gör att det blir mer samhällsekonomiskt lönsamt att bygga nya vägar och mindre att satsa på tåg och annan kollektivtrafik.
  3. Det bör ingå i Trafikverkets uppdrag att arbeta mer för att människor ska förändra sina vanor. Idag handlar det alltför mycket om att bygga nytt och för lite om att förändra beteenden. Trafikverket har till exempel inga pengar avsatta för åtgärder som ska få människor att resa kollektivt, gå, cykla och dra ner på hastigheten vid bilkörning.
    Sverige behöver en infrastrukturpolitik som utgår från vad som är hållbart och en myndighet (Trafikverket) som får tydliga direktiv att förverkliga den.

    Även om regeringspartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, säger att de vill skapa en mer hållbar infrastruktur, saknas de konkreta reformer som behövs.

    Såväl nya prognosmetoder som finansiering av beteendeförändring skulle kunna bli verklighet genom att regeringen i sitt regleringsbrev till Trafikverket preciserar de förändringar som krävs. De kommande åren blir avgörande för om Sverige ska vara i framkant eller på efterkälken när det gäller hållbar infrastruktur och stadsplanering.

    Jens Holm (V), ordförande i riksdagens trafikutskott och klimatpolitisk talesperson.

Varför planerar Trafikverket för Östlig förbindelse?

Trots att motorvägen Östlig förbindelse utanför Stockholm inte finns med i den nationella infrastrukturplanen (2018-2029) planerar ändå Trafikverket för projektet. Jag lyfter frågan med infrastrukturminister Tomas Eneroth (S). Läs min fråga nedan eller här.

Östlig förbindelse
Skriftlig fråga 2019/20:1603 av Jens Holm (V)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Trots att motorvägsprojektet Östlig förbindelse i Stockholm inte finns med i den nationella infrastrukturplanen planerar Trafikverket för bygget. Myndigheten har genom en riksintressespecificering reserverat stora områden i Stockholm där byggnation inte får ske. Det handlar om delar av Norra Djurgårdsstaden, Loudden, Sickla och Hammarby Sjöstad. Trafikverkets agerande äventyrar Stockholms stadsplaner på nya bostäder och arbetsplatser. Så mycket som drygt 4 000 nya bostäder och 6 000 arbetsplatser hotas. Ledningen för Stockholms stad är mycket oroade och vill att infrastrukturministern ska agera.

Av klimatskäl borde inte fler motorvägar byggas i Stockholmsregionen. Dessutom tar nya vägar plats från andra viktiga projekt, något som ovanstående exempel tydligt illustrerar. När mark reserveras för ett projekt som inte ens finns i den nationella infrastrukturplaneringen uppkommer det frågor om vad som ska väga tyngst: planerna på nya bostäder, jobb och klimathänsyn eller en motorväg som inte ens finns i den statliga planeringen.

Trafikverket hänvisar till att Östlig förbindelse är ett så kallat riksintresse, men bygget ingår inte i den nationella infrastrukturplanen. Utpekandet av Östlig förbindelse krockar med andra viktiga målsättningar, som bostäder och arbetsplatser samt ett annat riksintresse: nationalstadsparken. Att muta in stora delar av östra Stockholm förefaller då orimligt.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att vidta åtgärder för att Trafikverkets riksintressespecificering inte ska äventyra Stockholms stadsplaner för bostäder och jobb samt för att nationalstadsparken ska värnas?

Hög tid att överge just in time

Idag har vi debatterat infrastruktur i riksdagens kammare. Nedan eller här AnförandeInfrastrukturTU7 2020-03-16 mitt anförande. Här kan du också se debatten.

2020-03-18

Infrastrukturfrågor, TU7, Jens Holm (V)
Efter den situation med virusspridning av Covid-19 (Corona) som vi just nu är mitt uppe i kommer säkert många kloka slutsatser dras om vårt samhälle. Vi diskuterar nu Trafikutskottets betänkande TU7, Infrastrukturfrågor, och en slutsats som vi nog redan nu kan dra är att fungerande infrastruktur och transporter är helt fundamentalt i vårt moderna samhälle. Men vi behöver också ställa oss frågor kring vårt beroende av transporter och om det inte har gått lite väl långt. Idag har vi ett godstransportsystem som är uppbyggt kring just in time-principen. Inga lager finns längre, de finns på våra motorvägar. Allt ska levereras så nära konsumtionsögonblicket som möjligt. Transporter kostar väldigt lite, därför kan vi kosta på oss att ha dessa rullande lager på våra motorvägar.

Idag ser vi att priset för detta är mycket högt. Vi från Vänsterpartiet har tidigare kritiserat just in time-ideologin för att den försämrar villkoren för anställda i yrkestrafiken och leder till stora utsläpp av växthusgaser. Nu ser vi också att vår sårbarhet ökar. Inga lager av läkemedel, skyddsutrustning, livsmedel och andra förnödenheter leder till tomma hyllor. Alla som försökt att köpa en andningsmask eller handsprit vet vad jag talar om.

Jag tycker vi ska ha med oss det perspektivet när vi diskuterar vilken infrastruktur som vi vill ha i vårt land. Kanske blir den här krisen slutpunkten för just in time och superbilliga transporter. Gott så. Låt oss planera för ett transportsystem som är mer samhällseffektivt och som fullt ut integrerar transporternas påverkan på miljön och klimatet. Vi lägger årligen tiotals miljarder kronor, i den nationella planen på tolv år 700 miljarder kronor, på utbyggnad och upprustning av främst vägar och järnväg. Dessa investeringar är otroligt viktiga och pengarna kan användas bättre än vad som föreskrivs i innevarande infrastrukturplan.

Vi i Vänsterpartiet delar helt Klimatpolitiska rådets skarpa kritik av regeringens infrastrukturpolitik, nu senast upprepad i den granskningsrapport rådet gjort av regeringens klimathandlingsplan. Regeringen utgår inte från vårt klimatmål om minskade utsläpp, för transportsektorn – 70 procent till 2030 – utan utifrån prognoser om ökad vägtrafik. Det är förstås bakvänt och är ett av skälen till varför utsläppen från transportsektorn inte minskar i den utsträckning de borde. Bygger man ut vägkapaciteten kommer man också att få ökad vägtrafik och med det ökade utsläpp.

Därför vill vi i Vänsterpartiet att regeringen reviderar den nationella infrastrukturplanen så att den tydligt utgår från klimatmålet om minskade utsläpp från transportsektorn. Det skulle bli en plan där betydligt mycket mer pengar läggs på järnvägen och utbyggd cykelinfrastruktur. Gällande cyklingen, är det inte beklämmande att vi har en regering som slår sig för bröstet med sin cykelstrategi, men av de 700 miljarderna i nationell plan är mindre än två miljarder avsatta till utbyggnad av cykelinfrastruktur. De enda två namngivna cykelinfrastrukturobjekten (Märstastråket, Täbystråket) ströks av regeringen när man tog fram infraplanen.

Med en infrastrukturplan som utgår från klimatet torde nya vägprojekt som Tvärförbindelse Södertörn bli en omöjlighet. Tvärförbindelse Södertörn ska byggas här i Stockholmsregionen några mil söderut från där vi står nu, kommer att kosta minst elva miljarder kronor och leda till ökad biltrafik och ökade utsläpp. Det är därför som ex vis Naturvårdsverket och en samlad miljörörelse avfärdar bygget. Jag är lite förvånad över att det bara är Vänsterpartiet som tydligt säger nej till Tvärförbindelse Södertörn blad de politiska partierna. MP och C, som vill kalla sig för gröna partier – varför lägger ni er platt för miljardrullningen till bilismen?
På tal om infrastrukturutbyggnad. Jag är frustrerad över att det talas så mycket om att hela tiden bygga nytt, men mindre om att hushålla bättre med det vi har. I infrastrukturplaneringen har vi ett viktigt verktyg som brukar kallas fyrstegsprincipen, lanserat av dåvarande Vägverket i slutet av 1990-talet. Fyrstegsprincipen används aktivt av bl a Trafikverket och innebär att förändringar i trafiksystemet ska prövas stegvis med syfte att uppnå ett hållbarare transportsystem. Som namnet indikerar består fyrstegsprincipen av fyra delar, där steg ett och två handlar om att vidta andra åtgärder istället för att bygga nytt. Det kan handla om att förändra människors beteende genom att främja mer kollektiva resor, gång och cykel. Avgifter, skatter, information, hastighetsbegränsningar, IT-lösningar är andra exempel på steg ett och två-lösningar. De två andra delarna, steg tre och fyra handlar om att bygga om eller bygga helt och hållet nytt. Alltså att kapaciteten ökar. De stegen ska användas endast när steg ett och två är uttömda. Men precis som både Klimatpolitiska rådet och Riksrevisionen har konstaterat finns det ett ensidigt fokus på steg tre och fyra hos regeringen och Trafikverket. Att tillämpa insatser för minskat eller annorlunda resande är nedprioriterat av Trafikverket och regeringen. Ett av skälen till detta är att Trafikverket anser att de saknar mandat att finansiera steg ett och tvååtgärder. Det är helt ohållbart.

Regeringen bör därför förtydliga för Trafikverket att de ska arbeta mer aktivt med första steget i fyrstegsprincipen som handlar om att lösa brister genom sänkt efterfrågan eller överflyttningar mellan trafikslag. Regeringen måste också säkerställa att det finns möjlighet till statlig medfinansiering till steg ett och tvååtgärder i länsplanerna och i den nationella infrastrukturplanen. Bifall till reservation 33.

Om det är något vi kan lära oss av den kris vi nu är inne i så är det att inte förlita oss på ett överflöd av billiga transporter. Det är alltid någon som betalar transportens pris; yrkesföraren, vår miljö eller vår sårbarhet. Därför är det hög tid att bygga ett hållbarart transportsystem. Och det gör vi tillsammans. Lösningarna stavas: Mer kollektivtrafik, järnväg, sjöfart, gång och cykel – mindre nya motorvägar och flygplatser. Mer smarta transportlösningar inom fyrstegsprincipens ram.

Därför ska Tvärförbindelse Södertörn inte byggas

Expressens ledarsida kritiserar idag det dyra och klimatfarliga motorvägsbygget som går under namnet Tvärförbindelse Södertörn. Tvärförbindelse Södertörn är en föreslagen två mil lång motorväg mellan Kungens Kurva och Haninge, söder om Stockholm. S/MP-regeringen har drivit på projektet som nu presenterats av Trafikverket. Kostnaden uppskattas till 10 miljarder kronor. För den summan skulle man kunna bygga många cykelvägar och investera i kollektivtrafiken. Motorvägsbygget bygger dessutom på en kalkyl där bilresandet, och därmed utsläppen, ökar. Därför avfärdar bl a Naturvårdsverket bygget.

Dessvärre finns Tvärförbindelsen nu inlagd i regeringens nationella infrastrukturplan. Vi i Vänsterpartiet motsätter oss nya dyra motorvägar som ökar utsläppen av växthusgaser. Det är därför vi i Vänsterpartiet, som enda parti (dessvärre), har motsatt oss det här klimatfarliga motorvägsbygget.  Läs gärna mer om det i vår motion om den nationella infrastrukturplanen där Tvärförbindelse Södertörn ingår.