Öka framkomligheten för cyklister

På vissa gator kan det vara en god idé att låta cyklister cykla på enkelriktad väg. På så sätt blir det lättare att ta sig fram med cykel, och är det bra skyltat är det inga problem med säkerheten. Så fungerar det numera på flera platser i landet, bl a i Stockholm. Men på grund av trångsynt agerande från länsstyrelsen i Stockholm riskeras nu denna framkomlighetsreform. Regeringen måste agera. Läs min skriftliga fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) nedan el via länken.

Lagstiftning för cykling mot enkelriktat
Skriftlig fråga 2018/19:795, 2019-06-18
Av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Framkomligheten i täta städer är en utmaning, och långa restider gör det svårare för vardagspusslet att gå ihop. Regeringen har en ambition om att cyklingen ska öka, och det är bra. Cykeln är ett framtidsfordon som kan lösa många utmaningar – inte bara kopplat till framkomlighet i städer utan också till minskade utsläpp och bättre folkhälsa i hela landet. Det som saknas, förutom att regeringens mål om ökad cykling behöver bli tidssatt och kvantifierat, är att regeringen avsätter tillräckligt med resurser och tar fram lagstiftning som gör att det blir lätt för resenären att välja rätt. Det ska vara snabbt, smidigt och enkelt att resa aktivt och hållbart i jämförelse med att resa med utrymmeskrävande bilar.

Vi som cyklar dagligen vet att så sällan är fallet; cykelinfrastrukturen är ofta otrygg och tar tidsödande omvägar. Den reform Stockholms stad har tagit fram har dock varit mycket uppskattad. Under den förra mandatperioden inleddes ett arbete med att skylta om enkelriktade gator till dubbelriktade för cykling. Flera hundra kvarter har skyltats om, och stadens trafikkontor har sett att det ökat framkomligheten utan att orsaka olyckor. Stockholms stad använder nu den skyltning som är vanlig i Europa: skylt C1 med tilläggstavla gäller ej cykel. Skyltningen finns också i kommuner såsom Tranås, Nybro och Marstrand, och flera kommuner i Svenska Cykelstäder är intresserade av att införa konceptet men väntar på att det ska införas i svensk lagstiftning. Länsstyrelsen i Stockholm anser dock att skyltningen inte är laglig, och det kan leda till kostsam omskyltning till ett sämre alternativ som riskerar att öka otryggheten i trafiken och förhindra att det införs i fler kommuner.

Det är uppenbart att lagstiftningen behöver moderniseras för att ökade cykelambitioner ska uppnås. Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att ta initiativ till att modernisera trafiklagstiftningen för att möjliggöra införande av cykling mot enkelriktat där det är lämpligt?

Politik för ökad cykling

Jag är i Göteborg på Svenska Cykelmässan. Snart är det debatt mellan oss riksdagspolitiker. Vad kan vara mer lämpligt än att idag på denna fantastiska klimatmobiliseringsdag (demonstrationer i över 120 länder, på över 2000 platser!) få slå ett slag för ökad cykling? Och ska vi cykla mer är det något annat som bör stå tillbaka, det är bilen. Alltför länge har bilen varit normen i hur vi planerat våra städer och byggt ut vår infrastruktur. Vi i Vänsterpartiet vill ändra på det. Vi vill att gång, cykel och kollektivtrafik ska vara normen. Bilen tar vi när inte andra alternativ står till buds.

Fem steg mot ett mer cykelvänligt samhälle:
1. Sätt ett mål för ökat cyklande. Vi vill att 20 procent av vaneresorna ska göras med cykel 2020. Det skulle innebära nästan en fördubbling jämfört med dagens nivåer.
2. Investera för ökad cykelinfrastruktur. Slopa dyra klimatfarliga vägprojekt som Förbifart Stockholm eller Tvärförbindelse Södertörn – lägg pengarna på cykelinfrastruktur och kollektivtrafik/järnväg. Och bygg sammanhängande cykelstråk över kommun- och regiongränserna.
3. Ändra i Väglagen så att cykelvägar kan byggas oavsett om bilväg finns eller inte i närheten.
4. Låt oss kunna ta med cykeln på tåget.
5. Skylta bättre, bygg fler cykelparkeringar, låt oss svänga mot rött vid högersväng, sänkt bashastighet i våra städer, fler lånecyklar, återinför elcykelpremien m m – ja det finns en mängd större och mindre åtgärder som kan göras för att göra det ännu enklare, trevligare och säkrare att cykla.

Cykelns tid är nu.

Läs gärna vår motion på temat och min artikel i tidskriften Bicycling.

En politik där cykeln väger tyngre än bilen

Jag skriver för tidskriften Bicycling om hur vi ska få fler att cykla och färre att åka bil. Läs den där eller nedan.

En politik där cykeln väger tyngre än bilen
Bicycling, 2018-08-31
Det är morgon och jag cyklar längs Nynäsvägen på väg mot riksdagen. Som vanligt ser jag långa rader av nästintill stillastående bilar sakta på väg mot centrum. Cyklandet känns lätt när jag rullar förbi dem, en efter en. Så har det sett ut i många år när jag har cyklat. Men det nya är att jag känner mig allt mindre ensam där på cykelbanan. Vid stoppljuset i Skanstull ser jag mig omkring. Där står småbarnsmamman med barnet i cykelsadeln, den flåsande medelåldersmannen hängandes över bockstyret, hantverkaren med verktygen i cargocykeln, kvinnan i min mammas ålder som snart åker från oss alla med sin elcykel och så jag. Att cykla är att transportera sig fort och smidigt, utsläppen blir noll och gratismotionen får vi alla på köpet. Inte undra på att cyklandet är vår nya folkrörelse.

Men det ska sägas. Nu är det så många som cyklar att cyklandet inte är helt utan intressekonflikter. Bilisterna tycker vi är i vägen, vissa fotgängare blir rädda när cyklisterna åker ned mot Gamla stan likt bålgetingar och själv kan jag bli arg på cyklister som verkar tro att trafikregler inte gäller dem. Vi har bara en begränsad yta i våra städer. Därför måste vi se till att det blir plats för alla.

Därför är det hög tid för en aktiv cykelpolitik. Det kan inte vara rimligt att vi fortfarande – 2018 – planerar våra städer utifrån bilens behov, med ytkrävande parkeringsplatser och dyra vägar som konsekvens. Trots Parisavtalet och målsättningar om minskade utsläpp från vägtrafiken är det fortfarande bilen som är normen. Cykelinfrastruktur planeras endast i relation till bilvägar, och det som investeras i cykelvägar är kaffepengar i jämförelse med det som går till infrastruktur för bilar. Det borde förstås vara tvärt om; vi ska bygga våra samhällen så att bilen används endast i undantagsfall, annars gäller kollektivtrafik eller cykling. Vi i Vänsterpartiet vill ha ett mål för ökat cyklande och vill att cykelns andel av resorna ska vara 20 procent till 2020. Det skulle innebära nästan en fördubbling av dagens cyklande. Även om det börjar bli bråttom är det fullt möjligt, men då måste vi skapa de rätta förutsättningarna.

Med kraftigt ökade investeringar i cykelinfrastruktur skulle vi kunna bygga riktiga cykelbanor, som sammanhängande stråk både inne i städerna och utanför. Skyltningen behöver bli bättre och vi behöver fler cykelparkeringar. Självklart ska cykeln kunna tas med i kollektivtrafiken. Skicka våra politiker och Trafikverkets planerare på studieresa till Nederländerna eller Danmark för inspiration.

Det här kostar ju en massa pengar invänder någon. Ja, men försvinnande lite jämfört med vad byggandet av nya motorvägar kostar. Är det inte konstigt, den vägburna trafikens utsläpp ska ha minskat med hela 70 procent inom 12 år, och ändå planeras det för nya dyra motorvägar? Stoppa Förbifart Stockholm och andra dyra vägprojekt medan vi fortfarande kan.

90 procent av tiden använder jag min cykel till att färdas från punkt A till punkt B. Jag tar cykeln för att det går fortast och är enklast helt enkelt. Men ibland plockar jag fram min gamla racercykel för att få ett träningspass. Det finns så många helt fantastiska gamla landsvägar att cykla på kring Stockholm, där jag bor. Men smolket i bägaren är den lätta anspänningen av att hela tiden vara beredd att kasta sig ut i vägrenen, i värsta fall ned i diket. Därför vore det på sin plats med en bestämmelse om att bilar som kör om cyklar ska göra det på samma sätt som om de kört om ett annat fordon, det vill säga genom att hålla avståndet. Inne i våra städer borde cyklarna ha företräde framför bilar i korsningar och där det är lämpligt och noga utmärkt kunna cykla mot bilarnas körriktning. Det är bilarna som ska anpassa sig efter cyklarna, inte tvärt om.

Under hela 1900-talet har politiker överträffat varandra i höjda anslag till motorvägar. Och med nya vägar kommer fler bilar. Och längre köer. Ett civiliserat sätt att hantera mobilitetsutmaningar anno 2018? Nej, svaret säger sig självt när jag tittar ut över Nynäsvägens bilköer.

Civilisation är att tillsammans bygga ett hållbart transportsystem – befriat från avgasångor och bilköer. Möjligt? Ja. Det går genom mer och bättre kollektivtrafik och mer gång och cykel. Det är en politik där cykeln väger tyngre än bilen.

Jens Holm, miljöpolitisk talesperson (V)

Hög tid för aktiv cykelpolitik

jens_cykelturneJust nu är jag på cykelturné i Stockholms södra förorter. Att cykla är ett fantastiskt sätt att ta sig fram; det går fort och skapar inga avgaser. Med elcyklarna kan vi dessutom cykla längre sträckor och cykeln kan bli ett reellt pendelalternativ även för den som inte drömmer om att göra Vätten runt eller Tour de France. Men fortfarande – 2018 – planeras våra städer utifrån bilens behov; med ytkrävande parkeringsplatser och dyra vägar som konsekvens. Trots Parisavtalet och målsättningar om minskade utsläpp från vägtrafiken är det fortfarande bilen som är normen. Cykelinfrastruktur planeras endast i relation till bilvägar och det som investeras i cykelvägar är kaffepengar i jämförelse med det som går till infrastruktur för bilar.

Det är dags att ändra på det nu. Därför är det hög tid för en aktiv cykelpolitik. Vi ska bygga våra samhällen så att bilen används endast i undantagsfall, annars gäller kollektivtrafik eller cykling. Vi i Vänsterpartiet vill ha ett mål för ökat cyklande och vill att cykelns andel av resorna ska vara 20 procent till 2020. Det skulle innebära nästan en fördubbling av dagens cyklande. Även om det börjar bli bråttom är det fullt möjligt, men då måste vi skapa de rätta förutsättningarna.

Men kraftigt ökade investeringar i cykelinfrastruktur skulle vi kunna bygga riktiga cykelbanor, som sammanhängande stråk både inne i städerna och utanför. Skyltningen behöver bli bättre och vi behöver fler cykelparkeringar. Självklart ska cykeln kunna tas med i kollektivtrafiken. Skicka våra politiker och Trafikverkets planerare på studieresa till Nederländerna eller Danmark för inspiration! Vänsterpartiet är också helt för elcykelpremien som gör att du kan få bidrag på upp till 10 000 kronor för att köpa en elcykel. Om vi har bidrag för elbilar är det klart att vi ska ha det för elcyklar också. I våra kommuner och landsting finns mängder med saker att göra för att öka cyklandet. Här i Stockholm vill vi t ex ha 2000 nya lånecyklar.

Det här kostar ju en massa pengar invänder någon. Ja, men försvinnande lite jämfört med vad byggandet av nya motorvägar kostar.  Vill du också ha ett parti som sätter cykeln och kollektivtrafiken först – rösta på Vänsterpartiet.

Läs gärna vår senaste cykelmotion; Ökad cykeltrafik för miljö och hälsa.