Infrastruktur i linje med klimatmålen

Vänsterpartiets infrastrukturmotion är nu presenterad. Läs gärna motionen i sin helhet här el via pdf:

Från innehållet:
Infrastrukturplaneringen ska utgå från våra klimatmål och bidra till att dessa nås, inte utifrån prognoser om ökat resande (regeringen och Trafikverket planerar ex vis för 27 procents ökad vägtrafik).
170 miljarder mer till nya järnvägar, järnvägsunderhåll, upprustning av vägar i glesbygd, cykelinfrastruktur och nya isbrytare.
Bygg höghastighetsbanorna som ett separat lånefinansierat projekt utanför den nationella infrastrukturplanen.
Stryk gamla motorvägsprojekt och lägg pengarna på hållbara investeringar.
Slopa järnvägens banavgifter för 2021 och höj dem inte fortsättningsvis.
Ökade satsningar på IT och mötesfrialösningar.
Dra nytta av pandemins positiva beteendeförändringar – investera i hållbara och rättvisa städer.

Detta som några exempel. Nu kommer motionen behandlas av riksdagen och slutgiltligen debatteras och klubbas i riksdagens kammare i juni.

Storstädernas cykelboom måste bli permanent trend

Under pandemin har många upptäckt cykeln som ett bra och miljövänligt sätt att ta sig till jobbet. Låt oss fortsätta så. Jag, Anna Sehlin (V) och Rikard Warlenius (V) skriver om att vi behöver politiska beslut för att underlätta för fortsatt cykling. Läs vårt inlägg i ETC eller nedan.

Storstädernas cykelboom måste bli permanent trend
ETC, 2021-04-20

Cykelaffärernas omsättning ökade med 26 procent under 2020. Speciellt i storstäderna är det många som börjat gå och cykla mer, i skuggan av pandemin har nya resvanor etablerats. Vanor som främjar både klimatet och folkhälsan. Men ska vi behålla den här förändringen även när pandemin klingar av så är det dags att göra satsningar som behövs för att bygga framtidens gång- och cykelvänliga storstäder.Enligt den europeiska cyklistorganisationen European cyclist federation har mer än tio miljarder kronor satsats på ökad cykling sedan pandemin bröt ut i Europa och 230 mil ny cykelinfrastruktur har anlagts. I Milano konverterades till exempel under våren 35 kilometer bilväg till gång- och cykelvägar.

Många gröna initiativ samlas inom det internationella borgmästarnätverket C40:s omställnings­agenda, som lanserats i och med pandemin. Att behålla det utrymme som skapats för cykel- och fotgängare istället för bilism identifieras här som en särskilt viktigt åtgärd.

Stockholm stad är medlem i nätverket C40 men har inte ingått i arbetsgruppen för den gröna och rättvisa återhämtningen. Och Stockholms satsningar på cyklandet under pandemin misslyckas tyvärr med att imponera i ett internationellt sammanhang. Detta trots att cyklandet i Stockholms stad ökade med 14 procent mellan januari och november 2020, enligt preliminära uppgifter från Trafikkontoret. Alla i landet har inte möjlighet att cykla till jobbet eller skolan men där folk har det bör det främjas. Just i Stockholmsregionen kan faktiskt hela 70 procent cykla till sin arbetsplats på under 30 minuter.

Vill vi att cykeltrenden ska hålla i sig måste stora satsningar göras på ny och säker cykelinfrastruktur både i och mellan storstadskommunerna. Det betyder mer statliga pengar till utbyggd cykelinfrastruktur. Det behöver finnas rejäla öronmärkta cykelsatsningar i den nationella infrastrukturplan som regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att ta fram. Vi behöver systematiskt omvandla yta i storstäderna från att främja biltrafik till att skapa plats för cykel och gångtrafikanter. Gång- och cykeltrafik måste finnas med i ett tidigt skede när nya områden planeras. En allmän sänkning av bashastigheten i Sveriges städer till max 40 kilometer/timme, mot dagens 50, är också något som skulle göra stor nytta och dessutom inte kosta ett öre att genomföra.

Utöver satsningar på det nationella planet så vill vi bland annat se följande åtgärder i Stockholmsregionen för att skapa en cykelvänlig stad.

• Stockholms stad ska jobba för att minska biltrafiken med 30 procent från 2017 års nivå.

• Fler gator ska göras om till permanenta gångfartsgator, både i innerstan och i förorterna.

• Den regionala cykelplanen med satsningar på cykelinfrastruktur i hela region Stockholm måste genomföras skyndsamt.

• Ett regionalt lånecykelsystem med cyklar som går att använda över kommungränserna i hela region Stockholm måste komma på plats.

• Minst 2000 nya lånecyklar ska tillhandahållas i ytterstaden och det ska finnas lånestationer vid alla kollektivtrafikknutpunkter.

• Bilfria zoner ska införas.

• Vid tillfälliga ökningar av cykel- och gångtrafik ska ”pop-up cykel- och gångbanor” på lämpliga gator inrättas för att underlätta ökningen.

• Gång- och cykelinvesteringar bör göras på snabba och säkra cykelvägar med utrymme för omkörning såväl som säkra och framkomliga gångbanor samt en tydlig separation dem emellan.

Det finns ingen tid att förlora. Vi behöver konkreta, kraftfulla åtgärder för att se till att så många som möjligt fortsätter att välja cykeln framför bilen för att ta sig fram.

Jens Holm (V) riksdagsledamot och ordförande i riksdagens trafikutskott

Rikard Warlenius (V) kommunfullmäktigeledamot och vice ordförande i trafiknämnden i Stockholms stad

Anna Sehlin (V) kommunfullmäktigeledamot och vice ordförande i trafiknämnden i Stockholms stad

Tio reformer för ökad cykling

Idag debatterar vi cykelfrågor i riksdagen. Mitt anförande kan du läsa nedan.

Tio reformer för ökad cykling
Att cykla är fantastiskt ur alla aspekter; inga utsläpp av växthusgaser, inget buller, minimal risk för smittspridning och den bättre hälsan får man på köpet. Det finns därför många goda skäl till att samhället ska främja en ökad cykling. Dessvärre har inte cykling setts som ett transportmedel i Sverige. Det märks också i infrastrukturplaneringen – alltså det som vi politiskt styr över. I bästa fall ses cykling som ett bihang till bilismen. I värsta fall syns cyklingen inte alls. Ingetdera är gott nog. Vi behöver en aktiv politik för ökad cyklism. Låt mig ta upp ett antal förslag från oss i Vänsterpartiet till hur vi i närtid kan göra det enklare och säkrare att cykla.

  1. Dra nytta av pandemin. Pandemin i sig är förstås förfärlig, men det sker också positiva förändringar. Cykling har på kort tid vuxit fram som ett klimatsmart och smittsäkert sätt att ta sig till och från jobbet. Runt om i världen ser vi hur städer, regioner och stater satsar på att få invånarna att cykla mer. Enligt den europeiska cyklistorganisationen European Cyclist Federation har mer än 10 miljarder kronor satsats på ökad cykling sedan pandemins genombrott i Europa och 230 mil ny cykelinfrastruktur har anlagts. I Paris ska nio helt nya cykelstråk anläggas, från stadens förorter in till city. 65 mil cykelinfrastruktur ska byggas i den franska huvudstaden. I Milano, Paris, London och Berlin konverteras bilvägar till cykelvägar. I London har världens största bilfria område anlagts. Bryssel har sänkt bashastigheten, något som gynnar cykling. Och mycket mycket annat. Och i Sverige… Ja, vad har regeringen gjort i Sverige? Regeringen har lovat 325 miljoner kronor i ökade cykelanslag för i år. Det räcker inte långt och bleknar vid en internationell jämförelse. Mer pengar måste satsas på att bygga ut cykelinfrastrukturen, och passa på nu under pandemin då viljan att cykla är extra stor.
  2. Investera mer i cykelinfrastruktur. De 1,5 miljarder som finns i den nationella infrastrukturplanen räcker inte. Planen omfattar totalt 700 miljarder kronor. Varför strök regeringen de enda två namngivna stråken som fanns i utkastet till infraplanen, Märstastråket och Täbystråket?
  3. Sätt ett konkret mål om att ökad cyklandet i Sverige, t ex att cykling ska utgöra 20 procent av alla resor till senast 2025.
  4. Ändra i Väglagen så att cykelvägar kan byggas separat oavsett om det finns en bilväg på plats eller inte. Och här vill jag yrka bifall till det tillkännagivande som nu kommer att röstas igenom i detta betänkande. Efter motioner från flera partier, bl a Vänsterpartiet, kräver vi nu av regeringen att Väglagen ska ändras så att cykelbanor ska kunna anläggas oavsett om det finns en bilväg där eller inte. Detta kommer avsevärt förenkla utbyggnaden av cykelinfrastruktur i Sverige. Hur S, C och L kan motsätta sig detta, dessutom med hänvisning till den privata äganderätten, det övergår mitt förstånd. Varför ska just byggande av cykelvägar försvåras?, det måste S, C och L kunna svara på.
  5. Satsa på s k steg 1 och 2-åtgärder. Det är bättre att förändra beteende och trimma det som redan finns istället för att bygga nytt. Steg 1- och 2-åtgärder måste kunna få statlig finansiering, det går inte att rulla över hela ansvaret till kommunerna. Pengar borde kunna finansiera insatser som: tillfälliga cykelbanor (pop-upbanor), information, skyltning, ekonomiskt stöd för ökad cykling, lånecyklar m m.
  6. Sänk bashastigheten i städer. Ändra normen från 50 km/h till 30 km/h, Med sänkt bashastighet blir det enklare och säkrare att gå och cykla i våra städer, något som FNs trafiksäkerhetskonferens här i Stockholm i fjol också förespråkar.
  7. Se till så att vi kan ta med cykeln på tåget. Jag vill här yrka bifall till reservation nr 8 från Vänsterpartiet som just handlar om detta. I många andra länder är det en självklarhet, dock inte i Sverige. Det skulle förenkla vår mobilitet så otroligt mycket om man kunde få ta med sig cykeln på tåget. Går det i Danmark, Tyskland, Schweiz och Österrike så går det förstås i Sverige.
  8. Gör det enklare att cykla mot enkelriktat och tillåt högersväng mot rött där det passar. Lita på att våra kommuner kan fatta de bästa besluten för sina invånare.
  9. Ta hänsyn till cyklisterna vid byggande av två-plus-ettvägar. Vid byggande av två-plus-ett-vägar bör alltid cykeltrafikanternas framkomlighet vara lika viktig att beakta som trafiksäkerheten för bilister. Därför behöver riktlinjerna till Trafikverket göras om så att cyklisternas framkomlighet och säkerhet alltid prioriteras.
  10. Det är helt orimligt att tusentals elsparkcyklar/elscootrar får förhindra framkomligheten för fotgängare, funktionshindrade och cyklister. Styr upp elsparkcyklarna. Se till så att det här blir en tillståndspliktig verksamhet. Då kan våra kommuner få bestämma om det finns plats för elsparkcykeluthyrning och isåfall på vilket sätt.

Låt oss fatta de rätta besluten för att underlätta för fler att cykla. Att cykla är bra för hela samhället; tidseffektivt, billigt, hälsosamt, klimatsmart och även smittsäkert. Idag tar vi ett viktigt steg framåt när vi kräver att regeringen förändrar väglagen för underlätta för byggandet av nya cykelvägar. Låt oss sedan snabbt fortsätta att driva igenom fler cykelreformer.

Jens Holm

Trafikutskottet underlättar för cykelvägar

Mycket positiv nyhet! Trafikutskottet har idag beslutat att underlätta utbyggnaden av cykelinfrastruktur. Cykelväg ska kunna anläggas oberoende av bilväg. Dagens väglag från 1971 behöver därför ändras så att cykelvägar inte ses som ett bihang till bilväg. Det här innebär att Trafikutskottet ställer sig bakom en motion bl a från Vänsterpartiet. I mitten av januari ska riksdagen slutgiltligen klubba förslaget sedan blir det upp till regeringen att skyndsamt verkställa det.

Vi har länge bråkat med regeringen och Trafikverket om att det måste bli lättare att bygga cykelvägar. Fantastiskt att vi nu har en majoritet i utskottet som tycker som vi. Det här är en stor seger för Cykelsverige.

Här kan du se Trafikutskottets betänkande. På sid 1 och sid 27 ff finns tillkännagivandet om cykelvägar.

Låt oss cykla mer i Sverige

Idag har vi debatterat cykelpolitik. Du kan se mitt anförande här. I korthet gick det ut på:

  1. Att cykla är fantastiskt ur alla aspekter; inge utsläpp, inget buller, liten trängsel och bättre hälsa får man på köpet.
  2. Vi behöver en politik för ökad cyklism.
  3. Det finns ett antal saker vi kan göra i närtid för att snabbt föra det enklare och säkrare att cykla. Till att börja med: sätt ett mål för ökad cyklism. Vänsterpartiet vill fördubbla cyklandet till 20 procent av alla resor.
  4. Investera mer i cykelinfrastruktur. De 1,5 miljarder som finns i den nationella infrastrukturplanen räcker inte. Planen omfattar totalt 700 miljarder kronor. Varför strök regeringen viktiga stråk som Märstastråket och Täbystråket när infrastrukturplanen lades fram? Där försvann också ca 400 miljoner kronor till cykelinfrastruktur.
  5. Ändra i Väglagen så att cykelvägar kan byggas separat oavsett om det finns en bilväg på plats eller inte. Kravet på det s k funktionella sambandet mellan bilväg och cykeldito måste ändras eller tas bort.
  6. Sänkt bashastighet i städer är bra för framkomligheten för gång och cykel. Ändra normen från 50 km/h till t ex 40 kom/h, något som FNs trafiksäkerhetskonferens här i Stockholm nyligen var inne på i sin resolution.
  7. Gör det enklare att cykla mot enkelriktat och tillåt högersväng mot rött där det passar. Lita på att våra kommuner kan fatta de bästa besluten för sina invånare.
  8. Låt oss kunna ta med cykeln på tåget. Det funkar i andra jämförbara länder, klart att det går även här.
  9. Reglera elsparkcyklarna. Det är helt orimligt att tusentals elsparkcyklar/elscootrar får förhindra framkomligheten för fotgängare, funktionshindrade och cyklister.
  10. Regeringens cykelstrategi är vällovlig, men räcker inte. Nu är det dags för handling. Ta och vakna, S och MP!

Rätt att cykla mot enkelriktat

‪Absurt att staten motarbetar Stockholms och andra kommuners reformer för att underlätta cykling. Nu måste regeringen agera så att det ska gå att fortsätta att cykla mot enkelriktat där det passar. Läs min interpellation här eller nedan.

Rätt att cykla mot enkelriktat
Interpellation 2019/20:364, 2020-02-27
Av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Framkomligheten i täta städer är en utmaning, och långa restider gör det svårare för vardagspusslet att gå ihop. Regeringen har en ambition om att cyklingen ska öka, och det är bra. Cykeln är ett framtidsfordon som kan lösa många utmaningar – inte bara kopplat till framkomlighet i städer utan också till minskade utsläpp och bättre folkhälsa i hela landet. Det som saknas, förutom att regeringens mål om ökad cykling behöver bli tidssatt och kvantifierat, är att regeringen avsätter tillräckligt med resurser och tar fram lagstiftning som gör att det blir lätt för resenären att välja rätt. Det ska vara snabbt, smidigt och enkelt att resa aktivt och hållbart i jämförelse med att resa med utrymmeskrävande bilar.

Vi som cyklar dagligen vet att så sällan är fallet; cykelinfrastrukturen är ofta otrygg och tar tidsödande omvägar. Den reform Stockholms stad har tagit fram har dock varit mycket uppskattad. Under den förra mandatperioden inleddes ett arbete med att skylta om enkelriktade gator till dubbelriktade för cykling. Ett stort antal kvarter har skyltats om, och stadens trafikkontor har sett att det ökat framkomligheten utan att orsaka olyckor. Stockholms stad har använt den skyltning som är vanlig i Europa: skylt C1 med tilläggstavla gäller ej cykel. Skyltningen har också förekommit i andra kommuner.

En studie som bygger på europeiska erfarenheter har visat att cykling mot enkelriktat leder till minskad risk för trafikolyckor och till ökad cykling. Trots detta har Transportstyrelsen nyligen sagt nej till att tillåta tilläggsskylten i Stockholms stad för att tillåta cyklister på enkelriktade gator. Det är uppenbart att regelverket behöver moderniseras för att ökade cykelambitioner ska uppnås.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att vidta åtgärder för att ett moderniserat regelverk för cykling mot enkelriktat ska införas?

Öka framkomligheten för cyklister

På vissa gator kan det vara en god idé att låta cyklister cykla på enkelriktad väg. På så sätt blir det lättare att ta sig fram med cykel, och är det bra skyltat är det inga problem med säkerheten. Så fungerar det numera på flera platser i landet, bl a i Stockholm. Men på grund av trångsynt agerande från länsstyrelsen i Stockholm riskeras nu denna framkomlighetsreform. Regeringen måste agera. Läs min skriftliga fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) nedan el via länken.

Lagstiftning för cykling mot enkelriktat
Skriftlig fråga 2018/19:795, 2019-06-18
Av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Framkomligheten i täta städer är en utmaning, och långa restider gör det svårare för vardagspusslet att gå ihop. Regeringen har en ambition om att cyklingen ska öka, och det är bra. Cykeln är ett framtidsfordon som kan lösa många utmaningar – inte bara kopplat till framkomlighet i städer utan också till minskade utsläpp och bättre folkhälsa i hela landet. Det som saknas, förutom att regeringens mål om ökad cykling behöver bli tidssatt och kvantifierat, är att regeringen avsätter tillräckligt med resurser och tar fram lagstiftning som gör att det blir lätt för resenären att välja rätt. Det ska vara snabbt, smidigt och enkelt att resa aktivt och hållbart i jämförelse med att resa med utrymmeskrävande bilar.

Vi som cyklar dagligen vet att så sällan är fallet; cykelinfrastrukturen är ofta otrygg och tar tidsödande omvägar. Den reform Stockholms stad har tagit fram har dock varit mycket uppskattad. Under den förra mandatperioden inleddes ett arbete med att skylta om enkelriktade gator till dubbelriktade för cykling. Flera hundra kvarter har skyltats om, och stadens trafikkontor har sett att det ökat framkomligheten utan att orsaka olyckor. Stockholms stad använder nu den skyltning som är vanlig i Europa: skylt C1 med tilläggstavla gäller ej cykel. Skyltningen finns också i kommuner såsom Tranås, Nybro och Marstrand, och flera kommuner i Svenska Cykelstäder är intresserade av att införa konceptet men väntar på att det ska införas i svensk lagstiftning. Länsstyrelsen i Stockholm anser dock att skyltningen inte är laglig, och det kan leda till kostsam omskyltning till ett sämre alternativ som riskerar att öka otryggheten i trafiken och förhindra att det införs i fler kommuner.

Det är uppenbart att lagstiftningen behöver moderniseras för att ökade cykelambitioner ska uppnås. Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att ta initiativ till att modernisera trafiklagstiftningen för att möjliggöra införande av cykling mot enkelriktat där det är lämpligt?

Politik för ökad cykling

Jag är i Göteborg på Svenska Cykelmässan. Snart är det debatt mellan oss riksdagspolitiker. Vad kan vara mer lämpligt än att idag på denna fantastiska klimatmobiliseringsdag (demonstrationer i över 120 länder, på över 2000 platser!) få slå ett slag för ökad cykling? Och ska vi cykla mer är det något annat som bör stå tillbaka, det är bilen. Alltför länge har bilen varit normen i hur vi planerat våra städer och byggt ut vår infrastruktur. Vi i Vänsterpartiet vill ändra på det. Vi vill att gång, cykel och kollektivtrafik ska vara normen. Bilen tar vi när inte andra alternativ står till buds.

Fem steg mot ett mer cykelvänligt samhälle:
1. Sätt ett mål för ökat cyklande. Vi vill att 20 procent av vaneresorna ska göras med cykel 2020. Det skulle innebära nästan en fördubbling jämfört med dagens nivåer.
2. Investera för ökad cykelinfrastruktur. Slopa dyra klimatfarliga vägprojekt som Förbifart Stockholm eller Tvärförbindelse Södertörn – lägg pengarna på cykelinfrastruktur och kollektivtrafik/järnväg. Och bygg sammanhängande cykelstråk över kommun- och regiongränserna.
3. Ändra i Väglagen så att cykelvägar kan byggas oavsett om bilväg finns eller inte i närheten.
4. Låt oss kunna ta med cykeln på tåget.
5. Skylta bättre, bygg fler cykelparkeringar, låt oss svänga mot rött vid högersväng, sänkt bashastighet i våra städer, fler lånecyklar, återinför elcykelpremien m m – ja det finns en mängd större och mindre åtgärder som kan göras för att göra det ännu enklare, trevligare och säkrare att cykla.

Cykelns tid är nu.

Läs gärna vår motion på temat och min artikel i tidskriften Bicycling.

En politik där cykeln väger tyngre än bilen

Jag skriver för tidskriften Bicycling om hur vi ska få fler att cykla och färre att åka bil. Läs den där eller nedan.

En politik där cykeln väger tyngre än bilen
Bicycling, 2018-08-31
Det är morgon och jag cyklar längs Nynäsvägen på väg mot riksdagen. Som vanligt ser jag långa rader av nästintill stillastående bilar sakta på väg mot centrum. Cyklandet känns lätt när jag rullar förbi dem, en efter en. Så har det sett ut i många år när jag har cyklat. Men det nya är att jag känner mig allt mindre ensam där på cykelbanan. Vid stoppljuset i Skanstull ser jag mig omkring. Där står småbarnsmamman med barnet i cykelsadeln, den flåsande medelåldersmannen hängandes över bockstyret, hantverkaren med verktygen i cargocykeln, kvinnan i min mammas ålder som snart åker från oss alla med sin elcykel och så jag. Att cykla är att transportera sig fort och smidigt, utsläppen blir noll och gratismotionen får vi alla på köpet. Inte undra på att cyklandet är vår nya folkrörelse.

Men det ska sägas. Nu är det så många som cyklar att cyklandet inte är helt utan intressekonflikter. Bilisterna tycker vi är i vägen, vissa fotgängare blir rädda när cyklisterna åker ned mot Gamla stan likt bålgetingar och själv kan jag bli arg på cyklister som verkar tro att trafikregler inte gäller dem. Vi har bara en begränsad yta i våra städer. Därför måste vi se till att det blir plats för alla.

Därför är det hög tid för en aktiv cykelpolitik. Det kan inte vara rimligt att vi fortfarande – 2018 – planerar våra städer utifrån bilens behov, med ytkrävande parkeringsplatser och dyra vägar som konsekvens. Trots Parisavtalet och målsättningar om minskade utsläpp från vägtrafiken är det fortfarande bilen som är normen. Cykelinfrastruktur planeras endast i relation till bilvägar, och det som investeras i cykelvägar är kaffepengar i jämförelse med det som går till infrastruktur för bilar. Det borde förstås vara tvärt om; vi ska bygga våra samhällen så att bilen används endast i undantagsfall, annars gäller kollektivtrafik eller cykling. Vi i Vänsterpartiet vill ha ett mål för ökat cyklande och vill att cykelns andel av resorna ska vara 20 procent till 2020. Det skulle innebära nästan en fördubbling av dagens cyklande. Även om det börjar bli bråttom är det fullt möjligt, men då måste vi skapa de rätta förutsättningarna.

Med kraftigt ökade investeringar i cykelinfrastruktur skulle vi kunna bygga riktiga cykelbanor, som sammanhängande stråk både inne i städerna och utanför. Skyltningen behöver bli bättre och vi behöver fler cykelparkeringar. Självklart ska cykeln kunna tas med i kollektivtrafiken. Skicka våra politiker och Trafikverkets planerare på studieresa till Nederländerna eller Danmark för inspiration.

Det här kostar ju en massa pengar invänder någon. Ja, men försvinnande lite jämfört med vad byggandet av nya motorvägar kostar. Är det inte konstigt, den vägburna trafikens utsläpp ska ha minskat med hela 70 procent inom 12 år, och ändå planeras det för nya dyra motorvägar? Stoppa Förbifart Stockholm och andra dyra vägprojekt medan vi fortfarande kan.

90 procent av tiden använder jag min cykel till att färdas från punkt A till punkt B. Jag tar cykeln för att det går fortast och är enklast helt enkelt. Men ibland plockar jag fram min gamla racercykel för att få ett träningspass. Det finns så många helt fantastiska gamla landsvägar att cykla på kring Stockholm, där jag bor. Men smolket i bägaren är den lätta anspänningen av att hela tiden vara beredd att kasta sig ut i vägrenen, i värsta fall ned i diket. Därför vore det på sin plats med en bestämmelse om att bilar som kör om cyklar ska göra det på samma sätt som om de kört om ett annat fordon, det vill säga genom att hålla avståndet. Inne i våra städer borde cyklarna ha företräde framför bilar i korsningar och där det är lämpligt och noga utmärkt kunna cykla mot bilarnas körriktning. Det är bilarna som ska anpassa sig efter cyklarna, inte tvärt om.

Under hela 1900-talet har politiker överträffat varandra i höjda anslag till motorvägar. Och med nya vägar kommer fler bilar. Och längre köer. Ett civiliserat sätt att hantera mobilitetsutmaningar anno 2018? Nej, svaret säger sig självt när jag tittar ut över Nynäsvägens bilköer.

Civilisation är att tillsammans bygga ett hållbart transportsystem – befriat från avgasångor och bilköer. Möjligt? Ja. Det går genom mer och bättre kollektivtrafik och mer gång och cykel. Det är en politik där cykeln väger tyngre än bilen.

Jens Holm, miljöpolitisk talesperson (V)

Hög tid för aktiv cykelpolitik

jens_cykelturneJust nu är jag på cykelturné i Stockholms södra förorter. Att cykla är ett fantastiskt sätt att ta sig fram; det går fort och skapar inga avgaser. Med elcyklarna kan vi dessutom cykla längre sträckor och cykeln kan bli ett reellt pendelalternativ även för den som inte drömmer om att göra Vätten runt eller Tour de France. Men fortfarande – 2018 – planeras våra städer utifrån bilens behov; med ytkrävande parkeringsplatser och dyra vägar som konsekvens. Trots Parisavtalet och målsättningar om minskade utsläpp från vägtrafiken är det fortfarande bilen som är normen. Cykelinfrastruktur planeras endast i relation till bilvägar och det som investeras i cykelvägar är kaffepengar i jämförelse med det som går till infrastruktur för bilar.

Det är dags att ändra på det nu. Därför är det hög tid för en aktiv cykelpolitik. Vi ska bygga våra samhällen så att bilen används endast i undantagsfall, annars gäller kollektivtrafik eller cykling. Vi i Vänsterpartiet vill ha ett mål för ökat cyklande och vill att cykelns andel av resorna ska vara 20 procent till 2020. Det skulle innebära nästan en fördubbling av dagens cyklande. Även om det börjar bli bråttom är det fullt möjligt, men då måste vi skapa de rätta förutsättningarna.

Men kraftigt ökade investeringar i cykelinfrastruktur skulle vi kunna bygga riktiga cykelbanor, som sammanhängande stråk både inne i städerna och utanför. Skyltningen behöver bli bättre och vi behöver fler cykelparkeringar. Självklart ska cykeln kunna tas med i kollektivtrafiken. Skicka våra politiker och Trafikverkets planerare på studieresa till Nederländerna eller Danmark för inspiration! Vänsterpartiet är också helt för elcykelpremien som gör att du kan få bidrag på upp till 10 000 kronor för att köpa en elcykel. Om vi har bidrag för elbilar är det klart att vi ska ha det för elcyklar också. I våra kommuner och landsting finns mängder med saker att göra för att öka cyklandet. Här i Stockholm vill vi t ex ha 2000 nya lånecyklar.

Det här kostar ju en massa pengar invänder någon. Ja, men försvinnande lite jämfört med vad byggandet av nya motorvägar kostar.  Vill du också ha ett parti som sätter cykeln och kollektivtrafiken först – rösta på Vänsterpartiet.

Läs gärna vår senaste cykelmotion; Ökad cykeltrafik för miljö och hälsa.