1 maj Norrtälje, 2019-05-01

Idag har jag talat i Norrtälje. Nedan eller som pdf mitt tal: 1majNorrtälje2019-05-01

norrtälje_1maj_holm.jpg1 maj, Norrtälje

Kära kamrater, mötesdeltagare,

Bankskandalerna har duggat tätt det senaste året. Är det inte mångmiljonbonusar, så är det skattefiffel eller penningtvätt. Och dessvärre har de svenska storbankerna varit rejält insyltade i dessa skandaler. Men trots det fortsätter miljardrullningen till bankerna. I fjol gjorde de svenska storbankerna Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken återigen rekordvinster; 112 miljarder kronor, tre miljarder mer än föregående år. Den som säger att det inte finns pengar till skolan, sjukvården, psykvården, klimatomställningen, äldreomsorgen eller bättre kollektivtrafik ljuger. Sverige är rikare än någonsin. Problemet är bara att rikedomen är ojämlikt fördelad. Dags för ändring på det – och vi kan börja med att fördela bankernas jättevinster.

Varför gör förresten bankerna sådan ohemult stora vinster? Jo, vi är i behov av deras tjänster. För att få in lönen på kontot, att betala, lån till lägenheten och så vidare. Men vi kan faktiskt sköta det bättre gemensamt – låt oss inrätta en statlig bank utan vinstintressen och tveksamma skatteupplägg på Guernsey och Jersey. Låt sedan de banker som inte kan uppföra sig dö sotdöden.

Men vi kanske inte ska klaga så mycket?.Sverige leds ju trots allt av en socialdemokratisk regering och snart blir Göran Persson ordförande för Swedbank. Frid och fröjd? Nej, dessvärre inte. S/MPregeringen sitter visserligen vid ratten, men i baksätet är det Annie Lööf som styr. Jag har full respekt för att man måste kompromissa i politiken, ingen har längre 50 procent av rösterna. Men jag måste säga att nackhåret reste sig när jag såg överenskommelsen mellan regeringspartierna och C och L – det s k 73punktsprogrammet. Avskaffad skatt för de allra rikaste, utökat RUTbidrag, fortsatta vinster i välfärden samt försämringar av anställningstryggheten och höjda hyror. Ren och skär högerpolitik, med andra ord. Och mot det bjuder vi vänsterpartister det hårdaste tänkbara motstånd.

I sammanhanget har vi i Vänsterpartiet berikat det svenska språket med ett nytt ord; misstroendelöfte. Vi lovar att väcka misstroende mot den här regeringen om den lägger fram konkreta förslag om försämringar av anställningstryggheten och/eller höjda hyror. Det här är inget tomt hot, utan ett löfte, som sagt. Och vi kan komma att sätta kraft bakom det ordet snarare än Stefan Löfven kanske tror.

Vi skriver 1 maj och skogsbränderna har redan börjat. Igår ställdes majbrasorna in vid många valborgsfiranden. Detta på grund av torkan. I fjol var maj den hetaste någonsin och av de 22 senaste åren slogs värmerekord under 20 av dem. Detta är bara ett exempel på hur klimatförändringen är ett hot mot vår existens. Ibland beskrivs klimatförändringen som en linjär, nästan naturlig förändring; att det bara är något som händer. Men inget kunde vara mer fal. Det är människan som skapat den globala uppvärmningen och det är bara vi som kan göra något åt den. Aldrig någonsin under de senaste 800 000 åren har det funnits så mycket växthusgaser i atmosfären. Jag, sa att det var vi människor som skapat detta problem, det är sant. Men vi påverkar olika. Här finns det en tydlig rättvisedimension, eller snarare orättvisedimension. Det är de rikaste länderna som släppt ut den absolut största delen av växthusgaserna, men det är länder som Bangladesh, Mocambique, Kuba och Bolivia som drabbas värst. Det är också så att det är de rikaste på jorden som i störst utsträckning bidragit till uppvärmningen i kraft av sin makt och sätt att leva. Den franska ekonomen Thomas Piketty har räknat ut att den rikaste tiondelen står för 45 procent av världens utsläpp. Det är de rikaste som inte bara äger en bil, utan flera, som pendlar med flygplan och som konsumerar som om vi hade tre jordklot. Men det är de fattigaste på jorden som drabbas värst var klimatförändringen – här och nu.

Därför behöver klimatomställningen göras rättvist. Vi har alla ett ansvar, men de som släpper ut mest får ta ett större ansvar. Ta våra flygresor som exempel.
80 procent av världen invånare har aldrig någonsin satt sin fot i ett flygplan – de flyger inte helt enkelt.
Med vänsterpartiets förslag om en progressiv flygskatt blir flygresorna dyrare för ju fler gånger du flyger. Reser du som merparten av svenskarna en gång per år med flyg får du en flygskatt som idag, men reser du fem, tio eller trettio gånger med flyg höjs flygskatten successivt för antalet gånger du flyger. Även businessbiljetter kan beläggas med en högre flygskatt. Alla intäkterna kan sedan användas till det hållbara alternativet till flyget; tåget. På så sätt låter vi de som belastar mest också bidra mest till omställningen. När intäkterna går till nya järnvägar, bättre underhåll och lägre biljettpriser gynnar de dem med minst plånbok. En rättvis klimatpolitik helt enkelt. Vi har förstås en mängd andra förslag också på hur vi ska ställa om Sverige rättvist och hållbart – ja, det är faktiskt så att vi utnämndes till ”bästa miljöparti” inför valet i höstas av våra största miljöorganisationer. Fantastiskt att allt fler förstår poängen med röd politik för grön omställning. Det röda är det nya gröna!

Jag träffade på Greta Thunberg på en perrong i Hamburg häromveckan. Jag hade varit på en ren nöjes, medan Greta hade varit på ännu några klimatkampanjmöten i Europa. Jag kom ihåg första gången jag och Jonas Sjöstedt träffade henne. Sensommaren 2018 då hon som 15åring satt sig utanför riksdagshuset i en skolstrejk. Lite visste vi då om vad som komma skulle månaderna därpå med den globala rörelse för klimatet som Greta Thunberg inspirerat till. Den 15 mars i år genomfördes klimatdemonstrationer på över 2000 platser i 125 länder runt om i världen. Det var de största klimatmanifestationerna i världen, någonsin. Och det var ungdomar, våra barn och barnbarn som gick i bräschen. Där ser man vad en 16 årig svensk tjej kan åstadkomma. Och det här är precis vad som behövs. Med ett starkt tryck i samhället får också vi vänsterpartister den medvind vi behöver för våra krav om rättvis klimatomställning.

Jag tycker också att klimatstrejkerna är en viktig påminnelse om vad frågan handlar om. Ansvar. Att vi vuxna ska ta ansvar för våra barn och barnbarn. Det är de som ska leva vidare på den här planeten. Det är inte våra barn som har försatt oss i detta; det är vi.

Som socialister vet vi att kapitalismen, som med sitt krav på ständig ackumulering och kortsiktig vinst, står i bjärt kontrast till vad planeten behöver. Därför kämpar vi för ett annat ekonomiskt system. Men även i det korta eller mellanlånga perspektivet finns viktiga reformer att göra för att stoppa klimatförändringen. Och det är nu de kommande tio åren vi har möjlighet att ställa om för att förhindra en farlig och okontrollerbar klimatförändring. Därför vill vi:

Vi vill minska flygets utsläpp med en progressiv flygskatt och borttagande av subventioner till flygindustrin

Vi satsar pengarna på järnvägen

Vi vill ha gratis kollektivtrafik

Vi vill förbjuda nyblisförsäljning av bensin- och dieselbilar och istället satsa på elektrifiering

Vi vill ha politiska beslut för minskad köttkonsumtion och satsningar på växtbaserad kost. Veganerna räddar inte bara djuren, utan också planeten.

Vi vill avskaffa miljöskadliga subventioner; bidrag och skattenedsättningar till det som smutsar ned. Det här är röd politik för grön omställning.

Jag sa att de kommande tio åren blir helt avgörande för klimatet. Därför är valet till EU-parlamentet om ett par veckor ett ödesval. Det är nu vi har möjlighet att inte bara bestämma Europas framtida utveckling, utan faktiskt vilken roll världens största ekonomi ska spela för klimatet. Därför säger vi klimatet först. Och det finns en massa grundläggande problem med EU i det här sammanhanget. Låt oss vara tydliga med det. Marknaden är överordnad progressiv politik för folkhälsa, arbetsrätt och miljö, det finns mängder med exempel på det. Statliga subventioner och monopol är per definition förbjudna med EUs statsstödsregler – detta i en tid när vi behöver ett ökat statligt agerande för klimatet. Och subventionerna till motorvägar, flygplatser, gaspipelines och djurfabriker kan räknas i miljardtals euro varje år. Lobbyismen och storföretagens makt sitter i väggarna. Tro mig, jag har varit där. Men trots det tänker vi inte sitta i ett hörn och vara arga. Eller arga kan vi gott vara – men du placerar aldrig in en vänsterpartist i ett hörn.

Vår EU-kritiska syn gör att det är också vi som arbetar hårdast och får mest gjort i Bryssel. EU-kramarna är som de döda sillarna som flyter med strömmen. Vi går emot strömmen – och numera har vi en växande rörelse med oss, som kräver ökad demokrati, stopp för lobbyismvälde och bolagsmakt och framför allt en politik för rättvis klimatomställning.

Inte minst på miljöområdet ser vi tydligt att vår politik är den bästa. När Naturskyddsföreningen nyligen jämförde de svenska partierna inför EU-valet konstaterade de att Vänsterpartiet var bästa parti för miljön. Och när det europeiska klimatnätverket CAN nyligen presenterade sin jämförelse blev vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk i särklass bäst av de svenska EU-parlamentarikerna, långt mycket bättre än MPs och Fis ledamöter. Vänsterpartiet blev, återigen, bästa klimatparti. Röd politik för grön omställning – alltfler inser hur bra det är. Men vi låter oss inte nöjas med det.

Vi har en klar plan för hur vi vill skapa ett Europa som lever inom naturens ramar. Vi vill:

  • Höj klimat- och miljöambitionerna. Alla politikområden ska hålla sig inom dessa målsättningar.
  • Inför en progressiv klimatskatt på flyget
  • Alla intäkterna till tåget
  • Starta ett europeiskt tågbokningssystem. Här skulle lite EU-harmonisering göra nytta. Alla biljetter och tidtabeller ska gå att hitta. En väg in – gränslösa tågresor ut.
  • Förbjud nybilsförsäljning av fossilbilar senast 2025.
  • Gör om Europeiska investeringsbanken till en klimatinvesteringsbank – investeringar i hållbara transporter, vegetarisk mat och 100 % förnybar energi.
  • Avskaffa EUs miljöskadliga subventioner
  • Inga pengar till ett EU-försvar – allt till klimatomställningen
  • Rättvisa handelsavtal
  • Gör om EUs handelssystem för utsläppsrätter så att industrin får betala för sina utsläpp och tvingas ställa om till förnybar energi
  • Låt alltid medlemsländerna gå före på miljöområdet. Ingen ska tvingas försämra bra lagar för miljön.

Med vänsterpolitik kan vi bryta industrins, högerns och lobbyismens makt. Vi kan se till att EU går från att vara en del av problemet till en del av lösningen.

Och när vi ändå är igång kommer vi också att se till att Sverige och alla andra länder som vill får ett socialt protokoll som motverkar social dumpning på arbetsmarknaden. Alla ska vara välkomna att arbeta i vårt land, men det ska självklart vara till samma villkor och löner som svenskarna. Vi kommer också se till att EUs flyktingpolitik blir mer human. Turkiet ska inte vara unionens gränspolis. Familjer ska inte splittras, utan återförenas. Fler flyktingar ska välkomnas som kvotflyktingar. Och alla EU-länder ska åläggas att ta emot asylsökande. Det är grundläggande solidaritet.

EU-valet är ett ödesval för klimatet. Men det handlar också om Europas – alla vårs – framtid. Idag när vi återigen hör stöveltrampen på Europas gator. När grundläggande mänskliga rättigheter ifrågasätts; rätten till abort, rätten till kärlek oavsett kön, pressfrihet och yttrandefrihet då är det dags att säga: Nog nu! Nu räcker det med Fidesz, la Lega, Lag och rättvisa, Vox och SD. Nu sätter vi stopp för högerextremismen. Nu röstar vi i EU-parlamentsvalet och vi röstar så långt från det där avgrundsbrölet vi bara kan. Vi röstar feministiskt, ekologistiskt, internationalistiskt, socialistiskt – kort och gott vi röstar vänsterpartistiskt.

1 maj har sin upprinnelse i arbetarrörelsens kamp i slutet på 1800-talet för åttatimmarsdagen och värdiga arbetsförhållanden. Nu, 130 år senare, är det hög tid att lyfta blicken i politiken. Vad är det för samhälle vi vill ha? Vill vi ha samhälle eller marknad? Ska vi vara konsumenter eller medborgare? Samarbete eller konkurrens? Omfördelning eller naturens lag? Ständig ackumulation eller hållbar utveckling?

Vi vänsterpartister har svaret på det där. Vi vill bygga ett samhälle där vi fördelar efter behov och bidrar efter förmåga. Ett samhälle där var och ens fria utveckling är en förutsättning för allas fria utveckling. Ett samhälle där vi lever inom de ramar som naturen satt upp för oss. Ett samhälle där vi respekterar varandra som individer – oavsett kön eller etniskt ursprung. Det, kära mötesdeltagare, är ett socialistiskt samhälle.

Det är vad vi strävar efter. Idag. Imorgon. Alltid.

Jens Holm (V)

1 maj 2017, Skövde

Vilken fin 1 maj vi har fått i år. Jag talar i Skövde. Nedan och som pdf mitt tal: 1majSkövde2017-05-01.

1 maj, Skövde
Jens Holm (V)

Mötesdeltagare,
Jag läste i Svenska dagbladet häromdagen, inte en vänstertidning precis, att de svenska storbankerna återigen har redovisat rekordvinster. Bara det första kvartalet har Nordea tjänat in 10,5 miljarder, Swedbank, över 6, SEB 5 och Handelsbanken drygt 5 miljarder kronor. Tillsammans har de svenska storbankerna gjort en vinst på närmare 28 miljarder kronor. Bara under det här årets första kvartal. Den som säger att det är brist på pengar i Sverige har fel. De är bara ojämlikt fördelade.

Antalet miljardärer ökar kraftigt i Sverige. Då vill jag påminna om att en miljardär alltså är en person som innehar minst tusen miljoner kronor, en miljard. De är ”fler och rikare än någonsin” skrev Veckans Affärer för några månader sedan och publicerade sedan hela listan över de 178 svenska miljardärerna. Tillsammans äger de mer än dubbelt så mycket som hela statsbudgeten (972 miljarder kr), alltså allt vi spenderar på ett år på skolan, sjukvården, försvaret, miljön, biståndet och annat. Det finns gott om pengar i Sverige med andra ord.

Nu är det dags för förändring. Det är vår tur nu, säger vi i årets 1 maj. Det är vår tur nu att få ta del av kakan som växer. De borgerliga partierna gick nästan bärsärkagång i riksdagens kammare när det framgick i vårbudgeten att höginkomsttagare i Sverige kommer att få betala lite mer i skatt, att bankavgiften (resolutionsavgiften) kommer att höjas och att en flygskatt ska införas.

Och om de borgerliga blev upprörda över våra framgångar hittills, säger jag bara, det kommer mer. Det går att se till att superrika och banker får betala mer till det gemensamma. Det går att täppa till kryphålen i skattesystemet och stoppa pengaflödet till skatteparadisen. Det går att stoppa vinsterna i välfärden och se till att varje krona går till det den var till för, till eleverna i skolan eller gamla farmor på äldreboendet. Det är precis det vi i Vänsterpartiet jobbar för. Varje dag. Och vi har lyckats få Sverige att ta en del steg framåt. Vi fick nyligen igen 500 miljoner kronor till förlossningsvården. Tidigare har vi förhandlat fram 10 miljarder extra varje år till kommunerna, gratis medicin och glasögon till alla barn, höjt a-kassan, avskaffat stupstocken i sjukförsäkringssystemet och bidragit till de största miljö- och klimatsatsningarna på decennier. Det är bra, men mer behöver göras. Och mer är på gång. Jag lovar.

Jag läste just i min mobil att idag på 1 maj lanserar Jonas Sjöstedt ett förslag på 6timmmarsarbetsdag i alla kommuner och landsting i Sverige. Det här kommer bli den största satsningen på arbetstidsförkortning i Sverige på mycket länge, ja kanske någonsin. Vi kommer kräva från regeringen att det här ska in i budgeten redan nu till hösten. Det kommer att kosta en del, men som jag sa tidigare finns det gott om pengar i Sverige. Arbetstidsförkortning är en reform som ringar in precis det som Vänsterpartiet står för; rättvisa, jämställdhet och också byggandet av ett hållbarare samhälle.
Skövde, Skaraborg, det här är klassisk jordbrukarmark. Vi befinner oss i ett område som egentligen borde ha en fantastisk potential för livsmedelsproduktion. Här finns stora arealer, rent vatten och mängder med duktiga bönder som inte vill annat än förse oss med vårt dagliga bröd. Men idag importeras hälften av den mat som vi äter i Sverige. Idag lägger bönder ned på löpande band i Sverige. Vi i Vänsterpartiet säger att det här är helt ohållbart och vi vill vända den här trenden. Vi borde i princip kunna vara självförsörjande på livsmedel. Och vi i Vänsterpartiet har en strategi för detta. Vi vill att Sverige ska satsa på det vi kallar hållbar mat. Mat med låga utsläpp och som är hälsosam och god. Vi vill ha ekonomiskt stöd till den som går över till eko, en handlingsplan för mer vegetarisk mat, stöd till våra kommuner och landsting att upphandla mer lokalt och hållbart och överlag styra utvecklingen mot mer miljöanpassad produktion. En politik för hållbar mat, det är bra både för klimatet, för våra bönder och för folkhälsan. Och tajmingen är bra. Vi har just förhandlat fram en livsmedelsstrategi för Sverige. Den har sina fel och brister, men helt klart kan den vara ett redskap för mer och mer hållbar mat i Sverige. Det är dags att bryta trenden. Dags att satsa på den hållbara maten.

Sommaren 2015 fick den rumänska regeringen ta emot en stämning i mångmiljardklassen. Nej, stämningen handlade inte om att landet under årtionden har diskriminerat den romska minoriteten. Den här stämningen kom ifrån det kanadensiska gruvbolaget Gabriel Resources som hade ilsknat till rejält för att man inte fick öppna en guldgruva i kommunen Rosia Montana, i Transylvanien, Rumänien. Gruvbolaget har nu stämt Rumänien på fyra miljarder USdollar, en summa som motsvarar halva Rumäniens årliga hälsobudget. Nu kommer ärendet att avgöras hos i en investeringstribunal i Washington.

Det här är dessvärre bara ett exempel på det växande problemet med bolag som stämmer stater utanför det ordinarie rättsväsendet. Stater som lagstiftat för miljö och folkhälsa har tvingats betala miljardbelopp i kompensation till bolag. Vårt svenska Vattenfall vann i en tribunal mot Tyskland för ett par år sedan och lyckades få igenom försämrade miljöregler vid deras kolkraftverk i Hamburg.

Hur har det kunnat bli så här? Problemet är att det idag finns s k investeringsskydd i internationella handelsavtal som ger bolagen rätt att stämma stater. Och om vi tycker att det här känns oroande, då bör vi verkligen studera det s k CETA-avtalet som EU nu försöker sluta med Kanada. I CETA finns nämligen ett omfattande investeringsskydd inskrivet. Går avtalet igenom finns det risk för att vi kommer att få se ännu mer av helt absurda bolagsstämningar i framtiden. Skulle det t ex gå att stoppa Tasman metals planer på gruva i Norra kärr, vid Vätterns strand utan risk för en miljardstämning? Eller vad kan hända om vi inför Vänsterpartiets fullt rimliga förslag på gruvskatt, på 10 procent? Vi vill inte att det ska avgöras i en investeringstribunal utanför våra gränser.

Därför säger vi nej tack till handelsavtal på storföretagens villkor. Nej tack till CETA-avtalet. Nej tack också till det tilltänkta avtalet med USA, TTIP. Internationell handel är bra, men det får inte bli en tvångströja för progressiv politik. Miljö, konsumenträtt och djurskydd måste alltid vara överordnat bolagens intresse av maximal profit.

Och slaget är inte kört. CETA har visserligen klubbats på EU-nivå, men det måste nu godkännas av alla medlemsländers parlament, inklusive Sveriges riksdag. Här måste vi se till att det blir ett nej. Och vi har lyckats förr. 1998 stoppade en världsopinion det dåvarande förslaget till avtal om multilaterala investeringar, MAI-avtalet. 2012 stoppade vi det s k ACTA-avtalet, även det ett mycket långtgående avtal som gav bolagen alla rättigheter; staterna endast skyldigheter. Vi har gjort det förr och vi ska göra det igen, stoppa CETA.

För några månader sedan stod jag på en bro över floden Turag, norr om Bangladeshs huvudstad Dhaka. Där betraktade jag den flera meter höga sandvall som man har byggt för att skydda mångmiljonstaden från översvämningar. För översvämningarna har blivit allt värre i Bangladesh iochmed klimatförändringen. Redan nu har miljontals människor varit tvungna att flytta inom Bangladesh. Man har blivit flyktingar i sitt eget land. En sandvall mot klimatförändringen, tänkte jag. Kommer det att räcka?

Nej, det gör det inte. Och Bangladesh vill gärna ha hjälp att bygga bättre skydd mot översvämningarna. Men det man helst vill är att vi i den rika världen ska ta vårt ansvar för våra utsläpp. Utsläpp som här och nu drabbar ett land som Bangladesh. Och när man läser rapporter, som den som kom häromveckan, om att Arktis kan vara isfritt inom tjugo år förstår man att det är mycket bråttom. Förra året var det varmaste året någonsin och åren dessförinnan har också slagit värmerekord.

Men det finns också positiva trender att ta fasta på. Mycket pekar på att ökningen av utsläppen i världen faktiskt håller på att planas ut. Kina är numera världens största land på förnybar energi, och man stänger ned kolkraftverk på löpande band. För knappt två år sedan undertecknades Parisavtalet som ställer krav på alla världens länder att minska sina utsläpp. Och innan riksdagen tar sommaruppehåll kommer vi att rösta igenom Sveriges första klimatlag någonsin. En historisk lag som ska se till att alla politikområden tar klimatansvar och att utsläppen successivt minskar till att nå noll senast 2045. Här har Vänsterpartiet varit med och påverkat.

Det är bra, men det behövs mer. I förslaget till klimatlag är t ex våra utsläpp från konsumtion och flygresor absurt nog undantagna. Det håller inte. Alla utsläpp måste räknas och här spelar vi i Vänsterpartiet en helt avgörande roll. Det är vi som lägger fram konkreta förslag för en skärpt klimatpolitik.

Vi är redan i elfte timmen när det gäller att rädda vår planet från en direkt farlig klimatförändring, men det går. Det går om vi tar ett gemensamt ansvar. Om vi ser till att alla politikområden verkar för minskade utsläpp och håller sig inom de ramar som vår natur sätter upp. Det handlar om att göra bostadsbyggandet hållbart, se till att vi reser mer kollektivt och att fordonsflottan elektrifieras, att kommuner, landsting, AP-fonderna och hela den offentliga sektorn divesterar, alltså gör sig av med kol, olja och andra fossila investeringar. Att finanspolitiken överlag gynnar hållbara investeringar och att skatter tas ut på det som smutsar ned. Att vi äter mer vegetarisk och mindre kött och flyger endast då det inte finns andra alternativ. Vi behöver mer av vänsterpolitik i klimatkampen. Vi behöver kort och gott en röd politik för grön omställning på alla politikområden.

Ska vi lösa klimatkrisen och utradera stora orättvisor behöver vi ett annat slags samhälle. Kapitalismen står i vägen för de stora omdaningar vi behöver göra. Vi behöver ett samhälle baserat på helt andra principer. Vi behöver ett samhälle som är baserat på:
*  samarbete istället för konkurrens
* gemensamma lösningar istället för individualism
* jämlikhet istället för klyftor
* hållbarhet istället för kortsiktig vinst.

Så kan vi bygga ett samhälle som är både ekologiskt och socialt hållbart. Ett samhälle bortom kapitalismen. Det är det vi i Vänsterpartiet brukar kalla ett socialistiskt samhälle.

Det kan vara frustrerande att lägga en stor del av sin vakna tid på något som ändå inte resulterar i mer än 5-6 procent i valen. Men jag tror att lång och tålmodig kamp lönar sig. Trägen vinner. Vi ser runt om i världen att det finns utrymme för en radikal och modern vänster. Se på Bernie Sanders i USA som, trots kompakt motstånd från det ekonomiska etablissemanget, var så nära att bli Demokraternas kandidat, Podemos i Spanien som är det självklara alternativet till högern, i valet i Nederländerna där Socialistpartiet, det nya gröna vänsterpartiet och djurrättspartiet tillsammans fick en femtedel av rösterna och blev tre gånger så stora som socialdemokraterna och nu senast i Frankrike där vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon var på vippen att gå vidare till den andra valomgången.

Vad händer här i Sverige? Med socialdemokrater som går åt höger och ett miljöparti som sviker då borde det finnas stort utrymme för en radikal vänster. Och det ska vara vi, Vänsterpartiet. Vi ska vara partiet för alla som vill ha fredliga lösningar istället för vapenskrammel, som tror på rättvisa framför klyftor och internationell solidaritet istället för inskränkt nationalism. För alla feminister, miljöaktivister, internationalister; socialister. Vi i Vänsterpartiet ska vara partiet för den nya breda vänstern. Vår tid är nu, kamrater.

Tack.

Jens Holm
http://www.jensholm.se

Miljardärerna fler än någonsin
https://www.va.se/nyheter/2016/12/07/sveriges-178-miljardarer-2016/
Rörelseresultat på hissnande 27,7 miljarder kr
https://www.svd.se/28-miljarder-pa-3-manader–storbankernas-supervinst

 

1 maj 2016-05-01

Jag har idag talat i ett vårsoligt Norrtälje. Nedan eller som pdf finns mitt tal: 1majNorrtälje2016-05-01

Norrtälje1maj2016-05-01

1 maj, Norrtälje
Jens Holm (V)

Mötesdeltagare,
Jag skulle vilja börja med att tala om flyktingar, och inte vilka flyktingar som helst utan skatteflyktingar. Det här är personer som skriver sig och sina företag; Guernsey och Jersey, Luxemburg och öar i Västindien eller som nu senast avslöjats fått hjälp aven firma i Panama att fly undan skatt för miljardtals kronor. Det här dränerar världen på enorma belopp i uteblivna skatteinkomster. Det här underminerar skattemoralen och hela basen i våra samhällen. Att redan rika flyr med sina pengar till dessa skatteparadis; det är den verkliga flyktingkatastrofen.

Bara i Sverige förlorar vi – lågt räknat – 46 miljarder kronor varje år på skatteflykten.
46 miljarder kronor det är skolgången för en halv miljon elever i Sverige, inklusive lokaler, material och lönen till alla lärarna.
46 miljarder kronor motsvarar en heltidsanställning för 120 000 undersköterskor.
46 miljarder kronor skulle kunna se till att miljö- och klimatanslaget i statsbudgeten åttafaldigades.
46 miljarder kronor är helt enkelt otroligt mycket pengar.

Minst lika upprörande är att svenska banker – t ex Nordea – hjälp svenska skattefifflare med upplägg hos advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama för att undkomma skatt.

Det här måste få ett slut och det går att få ett slut på det. Vänsterpartiet har presenterat ett elvapunktsprogram för att stoppa skatteflykten. Det handlar bland annat om:
• Mer pengar till Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten. Då kommer vi att komma åt fler personer som flyr undan att betala skatt.
• Försvåra skattepupplägg genom obligatorisk anmälningsplikt för banker och byråer vid misstanke om olagliga upplägg.
• Förbjud brevlådeföretag.
• Mer internationellt skattesamarbete.
• Det handlar också om att beskatta områden som nu inte längre är belagda med skatt. Återför gåvo- och arvsskatten samt förmögenhetesskatten.
Så här kan vi täppa till en del av bristerna i skattesystemet och se till att pengarna går dit de ska.

Jo, det finns en till form av flyktingkatastrof, men det handlar egentligen en katastrof i mottagandet och inte om flyktingarna i sig. Mer än 60 miljoner personer är idag på flykt i världen. Den absoluta merparten av dessa flyktingar befinner sig i Somalia, Iran, Turkiet, Colombia eller något annat land i eller i närheten av konflikter. Endast en miljon av dessa 60 miljoner har kommit till EU det senaste året. Och hur har EU svarat på detta? Dessvärre håller man på att bygga ett Fort Europa på riktigt där Turkiet ska vara vår gränsvakt gentemot mellanöstern. Sverige var till en början ett ljus i mörkret. Vi och några länder till tog emot en stor del av de människor som strömmade in i Europa. Men från den 12 november i fjol lyser inte det ljuset längre i Sverige. Genom gräns- och IDkontroller har regeringen och de borgerliga partierna (förutom C) nästan omöjliggjort för människor på flykt att komma till Sverige för att söka skydd.

Det blir så lätt hänt att man talar om siffror, volymer, i det här sammanhanget. Låt oss komma ihåg att det handlar om människor av kött och blod. Mammor, pappor, barn; ja, hela familjer som tvingas fly. Då är det vår skyldighet att hjälpa till. Nej, Sverige kan inte göra allt, men vi kan göra mer. Det är vad vi skulle förvänta oss att andra länder skulle göra om vårt land hamnade i konflikt. Dessutom, Sverige mår bra att få lite mer av världen hit till oss. Vi är ett stort land med en ganska liten befolkning. Vi har plats för fler. Därför säger vi Refugees Welcome.

Men långsiktigt handlar det förstås att få stopp för det som gör att människor flyr. Kriget i Syren, som nu är inne på sitt femte år, måste få ett slut. Vi ska stödja de kurdiska grupper och annan progressiv opposition som både kämpar mot Al Assads förtryck och IS/Daesh. De som göder kriget med pengar och vapen måste stoppas. Världssamfundet måste lägga större energi på att få till stånd ett eldupphör och sedan en verklig fred. Världssamfundet har stoppat krig förr. Vi kan och måste göra det igen.

Förra året när jag talade här i Norrtälje berättade jag om att Vänsterpartiet gör skillnad när vi sätter press på regeringen. Då var det ett halvår efter valet 2014 och vi hade kastat ut borgarna från regeringen och åtta år av skattesänkningar och privatiseringar kunde få ett slut. Nu har vi stoppat den politiken. Är vi nöjda nu?

Nej, men en del betydande framgångar kan noteras som följd av våra förhandlingar med regeringen om budgeten. Vi har sett till att alla barn får gratis medicin och gratis glasögon. Läkemedel och kunna läsa en bok utan huvudvärk är inte längre en klassfråga. Vi har höjt a-kassan, fått bort stupstocken i sjukförsäkringen och vi har bidragit till de största miljö- och klimatsatsningarna på decennier. Det här är satsningar som aldrig skulle skett om det inte var för oss; Vänsterpartiet.

Nu kan vi lägga ännu en reform till framgångarna; 10 miljarder kronor extra till våra kommuner och landsting. Det här är en permanent satsning som jag hoppas kommer att landa väl för många kommuner och landsting som idag behöver mer resurser. Norrtälje kommer att få 30 miljoner kronor (det är för övrigt tre gånger mer än vad Danderyd får). Ett sätt vi finansierar detta på är införandet av en skatt på finanssektorn. Från och med 1 januari 2017 kommer denna bankskatt finnas på plats.

Är vi nöjda med detta? Nej, men det är klara steg i rätt riktning. Vänsterpartiet gör skillnad.

De senaste veckornas politiska rapportering har handlat om vem som varit på möte med vem och vem som inte tagit hand med vem. Jag vill understryka att man inte ska vara på samma middag som fascistiska organisationer. Jag vill också understryka att vi ska ha respekt för olika religiösa uttryck, men är man folkvald i Sverige förväntas man kunna ta både män och kvinnor i hand. Men dessa proportioner? En ministeravgång och ett regeringsparti i full kris? Det här är tyvärr bara ett exempel på hur vi allt oftare får diskussioner och medierapportering om symbolfrågor istället för politik. Tidigare jagade media lösnummer, nu jagar de klick. Det här är en farlig utveckling. Men även vi själva kan bidra till en förbättring; vi behöver vara mer källkritiska än någonsin, vara försiktiga med det vi sprider på sociala medier och – snälla – tro inte på allt som skrivs i tidningar eller sägs på Facebook. Jag hoppas nu att svensk politik kan återgå till att fokusera på innehållet och inte formen. Att vi kan diskutera politik igen.

Den 23 juni, dagen innan midsommar kommer Storbritannien att folkomrösta om huruvida de ska vara kvar i EU eller lämna. Det är bra att det brittiska folket får tycka till. Det är alltför sällan folk får ha ett ord med i laget när det gäller EU-frågor. Vi folkomröstade om EU 1995 och en majoritet röstade för inträde. Men EU idag ser inte ut som det gjorde då. EU hållet på att utvecklas till en stat och inte ett samarbete mellan länder. Jag tror inte det här är en utveckling som svenska folket gillar. Storbritannien har med folkomröstningen fått igenom ett antal långtgående undantag gentemot EU. Det borde vi också få.
• Vi borde få igenom ett socialt protokoll så att arbetare som jobbar i olika EU-länder ska göra det för samma lön och samma villkor som anställda i det land de befinner sig i.
• Vi borde alltid kunna gå före på miljöområdet. EU ska aldrig kunna hävda att ett progressivt förslag är ett handelshinder.
• Vi ska ha ett bindande undantag mot euron, det har vi inte idag.
• Vi ska kunna få lämna den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är den som gjort att livsmedelsproduktionen centraliserats och byråkratiserats och att vi idag i Sverige endast producerar hälften av den mat vi äter.
Får vi inte igen om detta mot Bryssel, då kanske det är dags för en folkomröstning även här.

På tal om EU. TTIP heter ett handels- och investeringsavtal som EU och USA just nu förhandlar om. Med avtalet ska storföretag kunna stämma stater om investeringsvillkoren försämras. Tanken är också att alla lagförslag ska granskas ur ett handelsperspektiv innan de får godkännas på EU-nivå. TTIP är helt enkelt ett avtal som är helt och hållet på storföretagens villkor, på bekostnad av allt vad progressiv lagstiftning heter. Det här måste vi bara stoppa. Och det går, för vi har gjort det förr.
1998 stoppade en världsopinion dåvarande förslaget till avtal om Multilateral investments, MAI-avtalet.
2012 stoppade vi det s k ACTA-avtalet, även det ett mycket långtgående avtal.
Nu har vi chansen att göra tredje gången gillt mot avtal som sätter storföretagen före folkets intressen. Låt oss göra det. Kasta TTIP-avtalet och andra likande avtal i papperskorgen.

Nu i veckan var jag på Vattenfalls bolagsstämma. Vattenfall är ju vårt största gemensamt ägda bolag. Därför kan vi påverka bolaget, och det är bra. Det är därför som vi i Vänsterpartiet kräver att regeringen ska sätta stopp för förslaget till försäljning av Vattenfalls brunkol i Tyskland och istället avveckla den och ersätta den med förnybar energi. Vid en försäljning skulle kolet bara övergå till en ny ägare som skulle kunna fortsätta att driva vidare, och expandera, verksamheten med ökande utsläpp som följd.

Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Det handlar om huruvida vi kan se till att våra kommande generationer kan leva på den här planeten utan risk för en direkt farlig global uppvärmning. Det är lätt att bli nedslagen när man talar om klimatet. Förra året var det varmaste året någonsin och åren dessförinnan har också slagit värmerekord. Vi ser mer av avsmältning av våra poler och glaciärer samt extremväder som hetta på vissa områden och extrema regn på andra. Det här leder i sin tur till konflikter och flyktingar.

Men det finns också positiva trender att ta fasta på. I fjol var faktiskt första året på länge då utsläppen inte ökade. Kina är numera världens största land på förnybar energi, och man stänger ned kolkraftverk och har sagt att nya kolkraftverk inte ska få öppnas. I fjol undertecknades Parisavtalet som ställer hårdare krav på alla världens länder att minska sina utsläpp. Och i den parlamentariska Miljömålsberedningen har vi i alla partier kommit överens om nya skarpare klimatmål. Sverige ska ha nollutsläpp senast 2045.

Det är bra, men det behövs mer. Det behövs mer politik förhindra en farliga klimatförändring. Det behövs vänsterpolitik. Och då pratar jag inte bara om progressiv klimatpolitik. Alla politikområden måste dra åt samma håll och hålla sig inom de ramar som vår natur sätter upp. Det handlar om att göra bostadsbyggandet hållbart, se till att transportpolitiken blir hållbar och att nya investeringar helt och hållet går till kollektivtrafiken samt att finanspolitiken gynnar hållbara investeringar och att skatter tas ut på det som smutsar ned. Vi behöver kort och gott en röd politik för grön omställning på alla politikområden. I Vänsterpartiet har vi en process där just alla politikområden ska gå i takt och vara hållbara. Det är det vi kallar för ekoeko och vårt ekoekoprogram kommer förhoppningsvis klubbas på kongressen nästa vecka.

Ska vi lösa klimatkrisen och utradera stora orättvisor behöver vi ett annat slags samhälle. Kapitalismen står i vägen för de stora omdaningar vi behöver göra. Därför behöver vi ett samhälle baserat på helt andra principer. Vi behöver ett samhälle som är baserat på:
samarbete istället för konkurrens
gemensamma lösningar istället för individualism
jämlikhet istället för klyftor
hållbarhet istället för kortsiktig vinst.

Så kan vi bygga ett samhälle som är både ekologiskt och socialt hållbart. Ett samhälle bortom kapitalismen. Det är det vi i Vänsterpartiet brukar kalla ett socialistiskt samhälle.

Jens Holm
http://www.jensholm.se

1 maj 2015

Jag har talat i Norrtälje. Det var mycket trevligt, stämningsfullt och peppande. Nedan eller som pdf mitt tal.

1majtal2015

1 maj, Norrtälje
Jens Holm (V)
För ett år sedan styrdes Sverige fortfarande av Fredrik Reinfeldt och en moderatledd regering. Privatiseringar och skattesänkningar var ledmotivet. Så är det inte längre. Nu har vi en S+MP-regering som kan få igenom statsbudgeten endast med stöd från Vänsterpartiet. Det här är ingen Vänsterpartistisk regering, den saken är klar. Men det är ändå så att åtta år av borgerligt experiment med vårt land är över. Vi har fått en ny regering och nu ska vi också se till att politiken blir ny och bättre.

Valet i fjol blev inte den succé som vi hade hoppats på. Men vi lyckades i alla fall få ett slut på det borgerliga styret. Vänsterpartiet har utvecklats till att bli alltmer relevant i svensk politik. Vi märker det på flera områden. Vi är med och tar fram statsbudgeten – vårt viktigaste styrdokument för landet Sverige. Nu i vårbudgeten finns det med många satsningar på välfärden och klimatinvesteringar. Mer sådana reformer kommer dessutom i höstbudgeten i höst.

Vänsterpartiet är med och styr över 100 kommuner och 13 landsting och regioner och vi är en del av den rödgröna majoriteten i Sveriges kommuner och landsting, SKL. Det handlar om styret för omkring tre miljoner invånare i Sverige.

Men det handlar också om att vi påverkar debatten på ett annat sätt än förr. Moderaternas nye gruppledare i riksdagen, Tomas Tobé, sa tidigare att ”moderaterna inte ska ses som ett parti som vill privatisera välfärden” och att just debatten kring vinster i välfärden var ett av skälen till den stora moderatförlusten i valet. Den förlusten kan han helt och hållet tacka Vänsterpartiet för. Varsågod – Moderaterna.

Även om vi ännu inte fått bort vinstjakten i välfärden; ni vet att en utredning nu är tillsatt och att den har i uppdrag inte att titta på om det går att begränsa vinster i välfärden, utan hur det här ska göras samt att privatiseringspolitiken ska få sitt slut. Det här är helt och hållet tack vare Vänsterpartiet. Låt mig också få påminna om var ordet privatiseringar härstammar från. Det kommer från latinets privare som betyder beröva. Det är i ett nötskal vad privatiseringarna leder till – ett berövande av det vi tidigare ägde och styrde över gemensamt

Vi märker också hur vi påverkar i andra frågor. Ni kommer ihåg det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien och debatten inför beslutet om att avsluta detta? Hur drog hela den debatten igång? Jo, när Jonas Sjöstedt tog upp frågan i ett replikskifte med statsminister Stefan Löfven i riksdagens kammare, den 29 januari. Frågan levde sedan vidare som ett självspelande piano tills regeringen tillslut sa nej till fortsatt militärt samarbete med en av världens brutalaste diktaturer.

Vi märker också hur vi påverkar när miljöorganisationer och – kan jag berätta för er – medlemmar i Miljöpartiet kontaktar oss och vill att vi ska lyfta än den ena frågan efter den andra. Vi märker det i frågan om företaget Nordkalk ska få förvandla Ojnareskogen på norra Gotland till ett 25 meter djupt och 170 hektar stort hål för brytning av sten. De vill vi i Vänsterpartiet inte. Miljörörelsen vänder sig också till Vänsterpartiet för att få hjälp med att se till att Vattenfall avvecklar kolkraftsverksamheten i Tyskland.

Vänsterpartiet är helt enkelt den progressiva oppositionen i riksdagen.

EU är fullt av obegripliga bokstavskombinationer. Så, här kommer en till; TTIP. TTIP är det transatlantiska handels- och investeringsavtal som EU och USA just nu förhandlar om. Avtalet kan leda till att vi måste försämra våra ambitioner på en mängd områden. Till avtalet har man knutit ett s k investeringsskydd för storföretagen med möjlighet att stämma stater om företagens vinster äventyras. Vi har redan sett vad sådana här investeringsgarantier leder till i andra avtal med investeringsskyddsklausuler. Philip Morris stämde Australien för att de lagstiftade om begränsningar för cigarettreklam, i Kanada har ett omfattande program för förnybar energi fått dras tillbaka efter stämning av EU och Japan, när Slovakien ville begränsa vinstuttag i socialförsäkringssystemet blev de stämda av det holländska bolaget Achmea och vårt svenska Vattenfall har stämt tyska staten på hissnande 43 miljarder kronor för beslutet att avveckla kärnkraften. I alla dessa fall har bolagen haft klausuler om s k investeringsskydd som grund. Vi säger nej tack till handelsavtal på storföretagens villkor. Internationell handel är bra, men det får inte bli en tvångströja för progressiv politik, oavsett om det är miljö, konsumenträtt, djurskydd eller stopp för vinster i välfärden.

De senaste veckorna har helt förfärliga scener utspelat sig på Medelhavet. Hundratals människor; män, kvinnor, barn, har drunknat när de har försökt fly från krig och förföljelse. EU har ett stort ansvar för detta. Vi i Vänsterpartiet har länge varnat för det vi kallat Fort Europa; att EU stänger människor ute genom en helt igenom repressiv politik. Jättelika resurser har lagts på gränsbevakningsorganet Frontex för att hålla asylsökande borta. EU har sett till att länderna infört visumkrav mot omvärlden, byggt upp övervakningssystem och register och överlag gjort allt för att människor inte ska kunna utnyttja sin mänskliga rättighet att söka asyl när man fruktar för sitt liv. I en tid då delar av Mellanöstern och Nordafrika står i brand måste vi ta ett större ansvar för att hjälpa människor som är på flykt. Sverige gör redan en del, men vi ska komma ihåg att den absoluta merparten av människorna kommer inte som flyktingar till vare sig Europa eller Sverige som sådant. De är kvar i Syrien eller blir flyktingar i Libanon, Turkiet, Jordanien och andra länder i närheten. Fokus nu måste vara att rädda människoliv. Det måste byggas upp en räddningsoperation med kapacitet att rädda människor i nöd, det behövs fler lagliga vägar in i Europa bl a genom s k humanitära visum och fler länder måste ta ansvaret för flyktingar. Medelhavet har blivit dödens hav. Så får det inte vara. Låt oss se till att Medelhavet återigen blir den varma inbjudande plats som vi nordbor drömmer om att då och då kunna åka till.

Allt detta är akut och måste göras nu. Men om vi inte löser grundorsaken till migrationsströmmarna kommer jag stå här på nästa 1 maj och prata om Medelhavet som dödens hav. Det vill jag inte. Därför måste vi gå till botten med problemet; bekämpa klimatförändringen med minskade utsläpp och anpassningsåtgärder, överbrygga globala orättvisor med ökat bistånd och progressiv handelspolitik samt stoppa vapenexporten, det är med våra vapen människor dödar varandra rumt om i världen. Vi måste kort och gott bygga en mer fredlig och rättvis värld.

Över en miljon minkar hålls instängda på pälsfarmer i Sverige. De tvingas framhärda sina liv i  minimala nätburar, utan möjlighet till att utöva sitt naturliga beteende. Vänsterpartiets politik stannar inte vid oss människor. Vi kräver respekt för djuren. Vi kräver ett stopp för pälsindustrin och att djur ska ha rätt till ett naturligt beteende. Vi lägger också fram förslag på hur vi ska kunna äta mindre kött och mer vegetariskt. På så sätt ger vi djuren möjlighet till ett bättre liv och vi kan minska utsläppen från animaliesektorn. Och tänk också, vad spännande det kan vara att äta vegetariskt en eller ett par gånger i veckan; man upptäcker mat som är både god, hälsosam och billig. Vänsterpartiet kräver respekt för djuren.

Låt mig bara säga om minkarna. I förrgår lade Vänsterpartiet fram ett konkret förslag för ett stopp för pälsindustrin. Vi ville ha en ändring av djurskyddslagen där det ska står att minkar ska ha rätt till att söka föda, klättra, dra sig undan, umgås med andra minkar och simma; kort och gott utöva ett naturligt beteende. Det här skulle ha inneburit ett stopp för pälsindustrin. Dessvärre var det bara Vänsterpartiets ledamöter som röstade för. MP, S och alla de borgerliga ledamöterna röstade emot. Det var en stor besvikelse. Nu har MP-ledamöter lovat oss att regeringen snart ska lägga fram ett förslag med samma innebörd. Det får vi hoppas. Djuren ska inte utsättas för fler svek.

På tal om mat och påverkan på miljön. Jag tror att Sverige egentligen har fantastiska möjligheter att producera mer mat. Vi har stora arealer, rent vatten och tusentals duktiga bönder som inte vill annat än förse oss med vårt dagliga bröd. Idag är det inte så. Hälften av all mat är importerad. Bondgårdar och lantbrukare lägger ned på löpande band. Vi vill bryta den här trenden. Vi vill att Sverige ska satsa på det vi kallar hållbar mat. Mat med låga utsläpp och som är hälsosam och god. Vi vill ha ekonomiskt stöd till den som går över till eko, hjälpa våra kommuner och landsting att upphandla mer lokalt och hållbart och överlag styra utvecklingen mot mer hållbar produktion.

Låt mig bara ta ett exempel. Det köps alltmer ekologisk mat i Sverige. Det är bra. Men hälften av de ekologiska produkterna som konsumeras i Sverige importeras, inte minst från Danmark och Tyskland. Det här handlar om import för ett värde på ungefär fem miljarder kronor per år. Det här är produkter som vi nästan uteslutande skulle kunna producera själva – och det ska vi. Med vår satsning, som vi kallar Sverige – det hållbara matlandet skulle tusentals nya jobb skapas. Vi skulle bryta en trend från nedläggning till uppstart av nya lantbruk. Inte minst häromkring Norrtälje ser jag stora möjligheter. Lägg därtill att turismen är en växande näring i Sverige – den omsätter faktiskt mer än något av alla våra största exportföretag – och svenska bönder  och svensk landsbygd borde kunna ha en rätt ljus framtid. Men då behövs det politisk vilja och den står Vänsterpartiet för.

Jag besökte Moskva för några veckor sedan. Då hade jag förmånen att få ett kort samtal med visselblåsaren Edward Snowden. Snowden offrade ett bekvämt liv och ett välbetalt jobb för att berätta för omvärlden om USAs underrättelsetjänst NSAs massövervakning av miljontals människor, inklusive stats- och regeringschefer. I de s k Snowdendokumenten framgår också att svenska FRA är en av NSAs absolut mest strategiska allierade och har sedan 2011 kontinuerligt lämnat information till NSA direkt från våra internetkablar. Och detta samarbete pågår i detta nu…

NSA och deras allierade har byggt upp ett globalt övervakningssystem med kapacitet att kontrollera i stort sett allt vi gör på internet och rätt mycket därtill. Edward Snowden är tacksam för att människor driver hans sak; att han ska bjudas in till olika länder, få asyl etc. Men hans tydliga budskap till oss idag i Moskva var att fortsätta att sätta fokus på det övervakningskomplex som har byggts upp. Att han inte ensam ska behöva vara integritetens och våra rättigheters riddare.

Men är det då så farligt att leva i ett massövervakningssamhälle? Ja, vi vet att stora register missbrukas. Vi vet att bara känslan av att vara övervakad påverkar och begränsar människor i deras vardag. Och vi vet också att de övervakningssystem som idag byggs upp av demokratier och rättssamhällen imorgon kan tas över av odemokratiska och ljusskygga krafter. Det är självklart att polis och underrättelsetjänster ska ha kapacitet att jaga grova kriminella och terrorister. Men det är just bara dessa som också ska övervakas. Det görs genom en selektiv övervakning; genom t ex telefonavlyssning eller kameraövervakning av grova kriminella, men inte genom massövervakning.

I veckan kom jag tillbaka från Lausitzfälten i östra Tyskland. Där har svenska Vattenfall fyra stora kraftverk som förses med kol från fem stora dagbrott. De lokala konsekvenserna av dessa dagbrott kunde vi se med egna ögon; byar som raserats, människor som tvingas flytta, lokala utsläpp och nedsmutsat grundvatten. Men än värre är vad dessa gruvor gör med vår värld. Årligen släpper Vattenfalls brunkolsverksamhet ut större utsläpp än vad Sverige gör som land. Och nu finns planer på att öppna fem nya dagbrott. Skulle det ske talar vi om utsläpp kring en miljard ton, mer än Sveriges samlade utsläpp för drygt 20 år framöver. Är det något FNs klimatrapporter lärt oss är det att kolet måste vara kvar i marken. Vattenfall vill nu slippa det här problemet genom att sälja verksamheten. Men vad händer då? Jo den nya ägaren – i dagsläget ett tjeckiskt investmentbolag med delvis kinesiska finansiering – vill förstås maximera profiten. Det gör man genom att driva verksamheten vidare och öppna nya dagbrott. Det får inte ske. Därför säger vi i Vänsterpartiet; sälj inte – avveckla istället brunkolen successivt i takt med att det förnybara byggs ut. Vi har satt 2030 som ett slutmål för verksamheten.

Klimatfrågan är vår tids överlevnadsfråga. I december i år äger det stora klimattoppmötet i Paris rum. Då är det tänkt att ett nytt klimatavtal ska komma på plats och att klimatet ska räddas. Kommer det att bli så? I dagsläget är det lätt att känna pessimism. 2014 var det varmaste året någonsin, och åren dessförinnan hade också slagit värmerekord. På Grönland har jag själv sett världens största glaciär – Ilulissatglaciären – knäcka loss isberg efter isberg och det i en allt snabbare hastighet. Var det världens undergång jag betraktade?, det undrade jag när jag var där 2007. Samma tanke slog mig när jag blickade ut över det enorma dagbrottet Welzow süd i östra Tyskland. Om det blir mer av detta, hur ska vi då rädda världen?

Då är det lätt att bli nedslagen.

Samtidigt blir jag hoppfull av allt som händer. Tyskland är ett motsägesefullt land. Granne med dagbrottet finns byn Proschim. Proschim är inte bara är helt självförsörjande på förnybar energi, de producerar 15 gånger mer än byns behov och skickar ut elen från solpanelerna, vindkraften och bioenergin ut på nätet. I världen slår utbyggnaden av den förnybara energin alla rekord, inte minst i Tyskland. Det här är hoppfullt.

Och vänsterns lösningar är helt oundgängliga i klimatomställningen. Marknaden löser inte klimatutmaningen. Vi behöver skatter och avgifter på det som smutsar ned. Vi behöver politiska beslut som fasar ut fossila energikällor helt och hållet. Vi behöver politiska beslut som rustar upp våra skolor, äldreboenden och sjukhus så att energikonsumtionen minskar och inomhusmiljön blir bättre. Vi behöver politiska beslut som hjälper oss att leva mer hållbart i vår vardag; så att vi kan cykjla mer och resa mer kollektivt, äta mer vegetariskt och ekologiskt samt bidrag till solceller och klimatrenoveringar av våra bostäder – inte lyxrenoveringar av villor och bostadsrätter. Vi behöver helt enkelt röd politik för grön omställning.

Kommer det att ske? Jag väljer att tänka tillbaka på tiden inför klimattoppmötet i Köpenhamn, hösten 2009.  Under hela hösten 2009 kommer jag ihåg hur media rapporterade dagligen om klimatförändringen. Hur frågan var på allas läppar. Ja, till och med Fredrik Reinfeldt sa att frågan var viktig. Och det kanske säger något om vad ett opinionstryck kan göra med en politiker… Till klimattoppmötet kom också mer än 100 av världens stats- och regeringschefer. Barack Obama var där, Lula, premiärminister Singh från Indien, Ho Jintao från Kina, Merkel, Reinfeldt och de andra EU-ledarna var också där. Varför kom världen ledare till kalla blåsiga Köpenhamn? Jo, man var så illa tvungna. Man var så hårt pressade av världsopinionen, av alla som sa; nu får ni ta och fixa det här. Och man var nära, men tillslut blev det inget tillräckligt bra resultat i Köpenhamn.

Nu är det dags igen. Men tro inte att Stefan Löfven och Obama kommer att fixa det åt oss. Vi måste se till att de känner pressen. Låt oss mobilisera för minskade utsläpp och en omställning till hållbarhet så att vi räddar världen från en okontrollerbar och farlig klimatförändring. Låt 2015 bli året då klimatet återigen kommer högst upp på dagordningen. Om vi inte ses på demonstrationen i Paris, hoppas jag att vi gör det i Stockholm eller på annan plats. 2015 blir kanske inte året då vi räddar världen, men om det blir året då vi tar besluten som får skutan jorden på rätt kurs. Då är det bara att se till att hålla kompassriktningen och öka tempot åren därefter. Och här kommer Vänsterpartiet att spela en helt avgörande roll.

Jag sade inledningsvis att Vänsterpartiet är alltmer relevant i svensk politik – att vi påverkar här och nu. Men vi ska också verka för mer långsiktiga och djupgående förändringar. Ska vi få en bättre välfärd, jobb åt alla, mer jämställdhet och ställa om Sverige till hållbarhet behöver vi gemensamma lösningar. Kapitalismen är ett system som står i vägen för detta. Därför behöver vi ett annat samhälle; ett samhälle baserat på helt andra principer, där gemensamma lösningar, samarbete och där principen från var och en efter förmåga åt var och en efter behov är det som är vägledande för politiken. Vi brukar kalla detta för ett socialistiskt samhälle. Det är det vi kämpar för i Vänsterpartiet. Här och nu, imorgon och i övermorgon.

Tack.

Jens Holm, Norrtälje