Enligt läroböckerna ska vi EU-parlamentariker granska EUs institutioner. Mäktiga EU-kommissionen är kanske den viktigaste institutionen att hålla koll på. Som parantes kan nämnas att EU-kommissionen – som är en ren tjänstemannaorganisation och tillknäppt som en mussla – numera klubbar fler EU-lagar än vad ministerrådet gör. Det säger något om den maktöverförning som skett till denna 100 procent överstatliga EU-organisation.
Att ställa frågor och debattera med/mot EU-kommissionen är därför en prioriterad verksamhet. Jag hade därför ställt en fråga till handelskommissionär Peter Mandelson om förhandlingarna om nytt handelsavtal med Colombia. Jag blev glad när jag såg att Mandelson var i EU-parlamentet för att ta debatten med oss EU-parlamentariker. Men döm om min förvåning när jag upptäckte att min fråga hade flyttats ned till plats 74 under slaskrubriken ”Övriga frågor” (alla vet att det är sådana frågor som aldrig hinner debatteras i plenum). Mandelson hade själv en egen rubrik med nio olika frågor, d v s det var fullt rimligt att han skulle haft tid att svara på min Colombiafråga.
Jag tog därför upp frågan med EU-parlamentets presidium – det är ju de som ska styra debatten – och bad dem flytta min fråga till Mandelson. Då fick jag det chockerande svaret att det var EU-kommissionen s j ä l v (!) som bestämde ordningen på frågorna. D v s kommissionen kan själv välja vilka frågor man ska svara på och inte. Så här skriver EU-parlamentets presidium: ”As a matter of fact attribution of the questions to Question Time is the sole responsibility of the Commission and the E.P. cannot intervene.” Så var det med den granskningen!
Läs gärna själv min korrespondens med parlamentets presidium: granskning_presidiet.doc
Läs min fråga till Mandelson: colombia_mandelsonEP.doc (som han vägrade debattera).
Läs det skriftliga svaret: colombia_mandelsonEP_svar.doc (det som jag inte fick debattera. Märk väl hur det stavar Colombia, dags för en språkkurs, kanske…).
Som om det inte vore nog: Idag var det dags för utfrågning av ministerrådet. En av de första frågorna hade ställts var av min vänsterkollega Esko Seppänen om det s k Lissabonfördraget. Det kunde ha blivit en intressant debatt om det inte vore för att man stoppade den helt och hållet! Det hade ju varit en debatt i tisdags sa man från presidiet (en debatt där endast ett fåtal hade talartid och där ministerrådet inte kunde ställas till väggen på samma sätt). Förresten var det EU-parlamentets presidium eller ministerrådet som tog det beslutet? Eller var de båda kanske eniga när EUs nya grundlag ska manglas igenom med minsta möjliga motstånd?
Det är inte lätt att vara kritisk granskare när inte ens de mest grundläggande institutionella verktygen fungerar.