Strasbourg IV

Min första vecka som EU-parlamentariker börjar gå mot sitt slut. Jag sitter nu på flygplatsen Charles de Gaulle i Paris och väntar på planet hem. Guess what; jag träffade samma svenska moderater som på vägen ned: Christoffer Fjellner, Pål Jonsson och nu även Gunnar Hökmark, som också är moderat EU-parlamentariker. Även om vi tycker olika om princip allt måste jag erkänna att de är trevliga. Jag har blivit inbjuden av dom till lobbyn på flygplatsen. Perfekt, här dricker man jos och fint italienskt kaffe gratis och – framför allt – det finns i n t e r n e t.

Imorse checkade jag ut från hotellet där jag har bott. Fick en smärre chock när jag betalade: 106 euro för en natt (Jonas har tack och lov betalat de andra nätterna). Allt är verkligen superdyrt här i Strasbourg. Min standardbudgetfrukost (köpt i en morgontidig delikatessenbutik): fyra färska dadlar, tre bananer, färskpressad jos och en baugette kostar över sju euro. Men då är den god och mättande. Och vegansk förstås.

Så här har min dag annars sett ut:
8.00 Köpte frukost
8.10 Spårvagn till EU-parlamentet.
8.30 På kontoret, femte våningen. Snackade med Eva-Britt Svensson, min vänsterpartikollega. Hon har rummet bredvid mig. Vi snabbplanerade den kommande veckan, möten, konferenser vi inte kunde åka på, hur vi skulle rösta i olika frågor m m. Jag svarade på mejl, kollade blogginlägg och bläddrade igenom papper inför dagens möten. Lyssnade på Jonny Cash på hög volym (har ni sett filmen?, superbra!).
9.00 Gruppmöte med min partigrupp: GUE/NGL. Vi pratade om en del olika omröstningar, främst ett direktiv om nanoteknik. Jag bläddrade i papperna för att ta reda på det var… Lyssnade på ett gripande anförande av generalsekreteraren för Libanons kommunistparti, och upprördes över hans berättelse om alla civila och partimedlemmar som dödats av Israels anfall. Han försvarade rätten till väpnat motstånd så länge som Israel anföll, men nu hoppades han på en fredlig fortsättning, hårda krav på Israel och stöd till Libanons återuppbyggnad.
10.00 Sprang upp till kontoret igen. Kollade mejl. Lyssnade på min assistents (Daniel) radioval, Energy eller nån annan popkanal. Förvånande, han har mer sofistikerad smak än så… Konstaterar att han nog har varit finkänslig och inte ändrat radiofrekvensen sedan jag jag lyssnade igårkväll… Försökte återigen snabbinläsa mig på kemikalielagen Reach, lyckas inget vidare.
10.50 Är för tidig till möte om Reach. Småsnackar med Tory-politikerna John Bowis. Jag och en av vänstergruppens sekreterare Lisa Ekstrand tittar på en fruktansvärd fotoutställning som den konservativa partigruppen har gjort. Den består av en massa hemska bilder från attentat som ETA har utfört. Det är hemskt och är värt att fördöma. Men bilderna blandas med 1. demonstrerande ungdomar (som de titulerar som ETA-terrorister, 2. en bild från förintelsen och 3. en bild från de fruktansvärda bombdåden i Madrid i mars 2004. Allt blandas ihop och alla är tydligen terrorister, anser den spanska höger (med rötter i det gamla spanska fascistpartiet Alianza Popular).
11.00 Föredragning av sossen och italienaren Guido Sacconi om just Reach. Det pågår förhandlingar med ministerrådet och EU-kommissionen och frågan ska inom kort upp igen till oss i miljöutskottet. Intressant, men komplicerat.
11.30 Röstmöte börjar för NGL (Nordic Green Left) vår undergrupp inom GUE. Eg viktigt möte för vi ska bestämma hur vi ska rösta, men sitter kvar och lyssnar på Reach.
11.55 Inringning till parlamentet. Omröstningen börjar om fem minuter och jag börjar bli stressad. En fransk (eller holländsk?) konservativ parlamentariker har fastnat i en diskussion med svenska miljöpartisten Carl Schlyter om detaljer inom Reach. Jag fattar ingenting och vill skynda mig iväg till omröstningen. Ska inte de också rösta, undrar jag…
11.58 Sacconi tittar på klockan och förklarar mötet avslutat. Alla skyndar iväg till omröstningen. Jag är först ut.
11.59 Möter tack och lov Eva-Britt vid ingången till plenasalen. Hon ger mig korta röstinstruktioner och säger att Esko kommer att hjälpa mig om jag är osäker. Tack för det.
12.00 Omröstningen börjar. Jag röstar nej till ökade subventioner till fiskeindustrin (trots att förslaget faktiskt lagts av en person i min partigrupp), ja till ett betänkande om kvinnor och internationell handel (en hel del bra om kvinnors rättigheter), ja till en rapport om läget i Darfur och lade ned min röst till direktivet om nanoteknik (jag hade kunnat rösta för om en serie ändringsförslag hade gått igenom, men det gjorde de tyvärr inte). Småpratar lite med Esko mellan handuppräckningarna. Konstaterar att Le Pen har åkt hem. Nån konservativ ledamot reser sig upp och kräver att Israels ambassadör eller statsminister ska bjudas in till parlamentet, vi buar och protesterar vilt och förhoppningsvis blir det inget av det. En kvinna reser sig upp och säger att en romsk kvinna i parlamentet har trakasserats av någon annan i parlamentet. Vi applåderar till stöd för hennes protest.
12.40 Röstningen är avklarad. Jag skyndar mig ned till matsalen. Hittar ingen att äta med, så jag tränger mig ned mellan andra politiker och sekreterare. Äter min sallad snabbt. Dricker vatten. Får et sms från vår pressekreterare Roger som påminner om att jag måste ringa den där norska journalisten.
13.05 Uppe på kontoret igen. Intervjuas av en journalist på norska tidningen Klassekampen.
13.25 Plockar ihop mina grejer. Lägger en del saker i en låda som kommer att köras till Bryssel (alla MEPar har en sådan), trycker ned resten i min redan fullpackade handbagageväska. Säger hejdå till Daniel, Hanna och Berit. Ska just låsa kontorsdörren då jag ser den jättelika blombukett som Jonas fick när han slutade. Tar blommorna och ställer ut dem i korridoren och lägger en lapp under med den franska texten: Varsågod – ta dem gärna (om det nu blev rätt vet jag ej).
13.40 Ser att Eva-Britt är kvar. Säger adjö till även henne.
13.45 Får skjuts med en av EU-parlamementets chaufförer (jo, de har sådana) till flygplatsen. En spansk konservativ sitter bredvid mig i baksätet. Han blir uppringd och håller en lång utläggning om det som måste vara den hemska fotoutställningen. Jag såg senare att PP – som de spanska konservativa heter – har fått kritik för sin svepande användning av terrorismbegreppet. Han vet nog inte att jag är svensk vänsterpolitiker och förstår spanska, för han var rätt frispråkig. Han var uppenbarligen pressad, vilket jag uppskattar. Vi pratar engelska i bilen. Feliz viaje säger jag till honom när vi går in till flygplatsen.
18.41 Sitter i lobbyn på flygplatsen Charles de Gaulle i Paris. Har tröttnat på att dricka gratisjos och kaffe. Har skummat igenom i princip alla tidningar som finns här: L´Humanité – kommunistartiets dagstidning (den köpte jag själv), Liberation – centervänster – Le Figaro – fruktansvärt höger – tidskriften Alternatives Economiques – mycket intressant (den fick jag också köpa själv i kiosken) och förstås flera engelskspråkiga tidningar. Men nu är jag trött och vill HEM.