Pigavdrag, nej – service efter behov, ja

Hade egentligen inte tänkt att ge mig in i den här debatten. Många har redan skrivit bra mot skattesubventionerade hushållstjänster. Men det är så frustrerande att följa medias rapportering, i synnerhet Svt, om de hushållsnära tjänsterna. Helt okritiskt torgför man intresseorganisationen Almegas påstående om att pigavdragen har gett 11 000 nya jobb. Inget sägs om de höga kostnaderna eller om den tydliga klassdimensionen i borgarnas subventioner för hushållsnära tjänster.

Pigavdragen gynnar överklassen, det är rätt uppenbart. Tabellen nedan till vänster visar de med de lägsta inkomsterna av Sveriges befolkning och de med höga och högsta inkomsterna (till höger) samt nyttjandet av pigavdraget. Varför är de blå staplarna till höger så mycket högre? Jo, för att detta är en subvention som så gott som uteslutande gynnar de som redan har det gott ställt.

Det är precis som SCB konstaterar, att det är i rikemanskommunerna Danderyd, Lidingö och Täby utnyttjandet av pigavdraget har varit som störst. Borgerliga politiker ler säkert i mjugg över debatten kring pigavdraget. Jag kan inte heller låta bli att le en smula. Jag tror nämligen att debatten är bra för Vänsterpartiet. Vi är motståndare till denna subvention till redan välbeställda. Ju mer frågan diskuteras desto tydligare kommer det att framgå att vi hellre gör något annat med våra gemensamma resurser. Alla som känner i ryggraden att det är fel att vi ska använda skattepengar till att subventionera de rika kan känna en tröst i att Vänsterpartiet inte tvekar på att avskaffa pigavdraget fortast möjligt.

Jag tycker däremot att diskussionen kring hur vissa ska kunna få hjälp hemmavid är intressant. Jag är till exempel inte främmande för att funktionshindrade, äldre och andra med behov ska kunna få kraftigt utökade möjligheter att åtnjuta hushållsnära service. När jag jobbade på socialroteln i Stockholms stad införde vi något som vi kallade fixartjänster. Att äldre skulle kunna få hjälp med enklare hemmasysslor (skruva i glödlampor, sätta upp gardiner, flytta ned saker i förrådet, bära tunga grejer etc). Något sådant skulle man kunna spinna vidare på och se till att det blev tillgängligt till ett rimligt pris. Men de som ska få denna service ska vara personer med behov.

Redan friska och välbeställda får mer än gärna köpa städtjänster till hemmet. Jag moraliserar inte över det. Men de får betala för det själva. Våra skattepengar ska gå dit där de gör mest nytta.

Pelaseyed, Esbati, Fagerlund, Utredarna