De rikas brist på trovärdighet bäddar för fiasko

Det talas redan om ett fiasko i Köpenhamn. I brittisk media kritiserar man danskarna för att sakna diplomatisk färdighet (Telegraph, BBC). Det kan nog ligga något i det. Men jag tror ändå att den huvudsakliga orsaken är bristen i trovärdighet hos det danska ordförandeskapet och deras allierade i EU.

I grund och botten är toppmötet en strid mellan Nord och Syd, det märktes redan i Poznan. Klyftan har bara växt därefter.  Ska klyftan överbryggas kan det bara göras i konkret handling. Sopa rent framför egen dörr, vaska fram nya klimatmiljarder och sluta försöka dribbla bort ansvarsfrågan. Klimatkonventionen är tydlig i det avseendet. Det är den rika världen som ställt till problemet (med 77 procent av de historiska utsläppen) och därför ska de ta både det första och andra steget för att lösa det.

Danmark försökte redan från början att parallellförhandla fram ett avtal som skulle vinna USAs och den rika världens gunst. Där brast en stor del av förtroendet. Obama tror att han kan dimpa ned på mötets sista dag och lösa allting. Reinfeldt, som ändå ska leda EUs position, kommer två dagar innan. Där brister också förtroende. När Reinfeldt och EU lovar klimatmiljarder är det långt från tillräckligt och man tar från biståndsbudgeterna. Ska de fattiga länderna jubla över att pengarna tas från malariabekämpningen och utbildningsbiståndet?

Till syvende och sist handlar det om om man verkligen vill uppnå något i Köpenhamn. Jag tror att många ledare från i-länderna ser toppmötet som ett av många. Varken mer eller mindre. Utvecklingsländerna har laddat sedan Balimötet och vill ha en alltmer akut situation löst. Då blir det en solklar krock.

Andreas Malm har en poäng i DN igår:

”Att gå omkring på Bella Center i Köpenhamn är som att röra sig i en sömngångarvärld. Tiden går långsammare här inne än utanför, och alla tycks veta om det. Svalkan från mässområdet, där rika regeringar drömmer om sig själva i glansiga broschyrer, gör besökaren dåsig. Från podiet talar ordförandena i sömnen, i bokstavskombinationer och tekniska formler: ett eget språk för de rika att luta sina huvuden emot medan världen utanför bokstavligen sätts i brand.”

Hur många larmrapporter till ska behövas innan de rika länderna väcks ur sin törnrosasömn?

Se också BT om ett Danmark som inte längre leder mötet.