Coronaepidemin ska tas på största allvar. De flesta av oss klarar en smitta av Covid-19 utan större problem, men för riskgruppernas skull måste vi göra allt för att dämpa spridningen. De åtgärder som vidtagits är riktiga och proportionerliga. Sannolikt behöver mer än så göras. De enklaste du kan göra är att tvätta händerna och inte gå till jobbet/skolan om du känner dig krasslig. Gör det!
Det som också slår mig i det här läget är hur mycket vi kan göra om vi bara bestämmer oss. Regeringen har just presenterat upp till 300 miljarder kronor som ska kunna användas till företag och anställda som nu drabbas negativt av krisen. Tidigare har riksbanken utlovat 500 miljarder kronor i helt räntefria lån till banker -> företag. Som riksbankschefen Stefan Ingves sa ”det är gratispengar” (500 miljarder kronor – det är höghastighetsbanorna två gånger om och då har vi ändå mycket pengar över). Från Bryssel får vi höra att de tidigare heliga förbudet mot s k statligt stöd ska ruckas på. Staterna uppmanas att gå in aktivt och se till att ländernas ekonomier inte krisar.
Och det här är bara början. Vi kommer att få se många mer stimulansåtgärder.
Det är rätt och riktigt. Men det som är slående i detta är att när vi tidigare har tagit upp att vi befinner oss i en akut klimatkris. Att vi bara har tio år på oss att ställa om har vi talat inför döva öron. Nu hotar corona grundvalen i vår kapitalistiska ekonomi, nämligen konsumtionen, och då finns inga gränser för räddningsinsatserna.
Om det finns något positivt som kan komma ur denna förfärliga pandemi så är det just detta. Det går om vi verkligen vill. Det finns så otroligt mycket vi kan göra och vi kan göra det snabbt. Och vi behöver göra det organiserat och tillsammans. Att tro att privata bolag skulle bygga upp lager av skyddsutrustning och viktiga läkemedel var vällovligt naivt tänkt. Nu måste vi uppfinna hjulet igen. Det gäller även klimatomställningen.
DNs kulturredaktör Björn Wiman skriver i en krönika om coronakrisen och lärdomarna för klimatomställningen: ”Klimatkrisen kommer att finnas kvar när coronapandemin har klingat av. Den fossila ekonomin kommer att försöka slå tillbaka omställningen med förnyad kraft, likt ett sårat rovdjur. Precis som nu kommer vi återigen att möta rädslan för framtiden ensamma, men vara tvungna att hantera den tillsammans.
Detta är den mest betydelsefulla parallellen mellan dessa två kriser. Coronakrisen är en möjlighet för våra samhällen att visa vad de är kapabla till när det verkligen gäller, ett slags generalrepetition för det som kan komma.”
Vi har lärt oss att ingenting är omöjligt. Att ställa om kan göras kraftfullt och snabbt.
Vi kan:
- Reglera industrin utifrån vad som får produceras och inte.
- Förbjuda fossila energikällor.
- Stimulera ekonomin med upplånade medel.
- Stoppa konsumtion av onödiga (klimatförstörande) varor.
- Ställa in nöjesflyg och hjälpa flygbolagen att ställa om.
- Se till att hela vår befolkning mobiliseras mot målet att minska våra utsläpp på ett organiserat sätt.
- Kringgå EUs marknadskrav och använda staten (i vid bemärkelse) som den drivande kraften i omställningen. I detta kommer en massa privata företag också att spela en viktig roll.
Detta som några exempel.