Bottentrålning, kamerakontroll, fiskeavtal

Igårkväll debatterade vi betänkandet MJU14, Fiskeripolitik i riksdagens kammare. Debatten handlade mycket om bottentrålning (som vi vill förbjuda), försöksverksamhet med kamerakontroll på fiskeflottor (som alla partier står bakom), nykoloniala fiskeavtal med utvecklingsländer (som vi vill göra om till biståndsprojekt för hållbart fiske) och mycket annat.

Hela debatten kan ses här.

Hållbar skogspolitik

Ikväll har vi debatterat betänkandet MJU13, Skogspolitik. Nedan mitt anförande. Hela debatten kan ses här.

Skogspolitik, MJU13, 2017-04-27
Den största delen av Sveriges yta är täckt av skog. Det möjliggör för de vilda djuren att leva fritt i naturen. Det öppnar för spännande upplevelser för oss människor; att jogga, plocka svamp eller gå ut med hunden i skogen. Skogen är en av de få platser i vårt samhälle där vi skyddas från vardagens stress och puls. Skogen skapar också fantastiska möjligheter för s k ekoturism; att människor från andra länder kan njuta av den svenska vildmarken. Men det är också från skogen vi får vår träråvara, som kan användas till i stort sett allting från plankor till hus, textilier, till kartong och papper och restprodukterna kan bli biobränsle för att driva våra fordon. Skogen ska räcka till mycket. Och här är det viktigt att hitta rätt balans.

Jag är mycket oroad över tillståndet i våra svenska skogar. Vi oroar oss över skövling av s k tropisk skog i fjärran länder, men hus ser det ut här på hemmaplan? Skogen växer visserligen så det knakar, men är det skogar eller timmeråkrar? Det är en relevant fråga att ställa sig. Vi säger ju i ett av våra 16 miljömål att vi ska ha levande skogar i Sverige. Med det brukar vi mena skogar med stor variation och biologisk mångfald. I merparten av våra skogar ser det inte ut så. Miljömålet levande skogar är ett av de 14 miljömål som nu ej kommer att uppnås med nu fattade beslut och styrmedel.

Här finns det mycket att göra. Några av vänsterpartiets förslag som finns med i det här betänkandet:
• Fortsätt att skydda mer skog, men se till att det blir med ekologiskt representativa miljöer. Det är inte bara storleken som räknas, utan också innehållet. Och högre krav på de frivilliga avsättningarna måste kunna ställas.
• Större mångfald i skogsbruket. Nationellt stöd för hyggesfritt skogsbruk, att ett kalhyggesfritt skogsbruk ska ingå i målet om levande skogar. Det kan också vara större mångfald i så måtto att mer än barrträd ska tillåtas växa och att mer av lövskog ska stimuleras.
• Hela skogsvårdslagstiftningen måste ses över. Det bästa vore om skogsvårdslagen kunde ingå i miljöbalken. Tanken om Frihet under ansvar måste överges. I vilka andra viktiga politikområden säger vi att aktörerna har friheten att bestämma själva? Sanktionsmöjligheter måste införas för brott mot hänsynsreglerna i skogsvårdslagen. Det ska löna sig att göra rätt, men också få konsekvenser om man gör fel.
• Miljöhänsyn och allmän hänsyn måste väga tyngre. Idag ska produktion och miljö väga lika tungt, men vi alla vet att det inte funkar så. Bara för att ta ett exempel. Innan en slutavverkning har Skogsstyrelsen möjlighet att ställa krav. En avverkningsanmälan ska göras till myndigheten. Har den inte ställt några krav inom sex veckor kan avverkning utföras. Hur ofta ställer då Skogsstyrelsen sociala eller miljömässiga krav inför en avverkning? I journalisten Marcej Zarembas uppmärksammade artikelserie i Dagens Nyhets, 2012 konstaterade han att av 67 000 avverkningsanmälningar var det endast 8 där Skogsstyrelsen ställde krav på hänsyn till människa eller landskap. Endast 8 av 67 000. Det kan inte vara rimligt.
• Avverkning av skog med höga naturvärden måste stoppas. Här är arbetet med s k nyckelbiotoper, alltså områden med höga naturvärden, hel avgörande. Här välkomnar vi att Skogsstyrelsen just meddelat att man ska återuppta arbetet med att inventera nyckelbiotoper, men ställer oss frågande till varför man sedan inte ska registrera det man har hittat. Har måste regeringen agera.
• Stärk samrådsförfarandet vid slutavverkning av skog. Det ska inte kunna vara så att när du kommer hem från semestern så är skogen där du gått ut med hunden och plockat blåbär under årtionden helt plötsligt förvandlad till en stubbåker. Berörda ska alltid kunna säga sitt om en planerad avverkning. Därför behöver samrådsförfarandet i miljöbalken stärkas. Jag yrkar härmed på reservation 7 som handlar om just detta.
• S k produktionshöjande åtgärder som främmande trädslag, stubbrytning, gödsling, dikning måste regleras tydligare i miljöbalken. Det är inte OK att så stora ingrepp idag är så otydligt reglerade.

I grunden handlar det om hur man ser på skogen och ägandet. Man kan, som de borgerliga + SD, tycka att ägande ger rätt. Och därmed en rätt till stor frihet att bestämma själv över skogen, oavsett hur det påverkar andra. Men man kan också resonera, som vi i Vänsterpartiet gör, att skogen är en kollektiv nyttighet, något som vi alla ska ha rätt till. Är det skogsbolagens vinstintresse som ska styra eller allmänhetens rätt till marken som ska väga tyngst? I det här fallet säger vi att allmänhetens röst måste väga mycket tyngre än idag. Då blir det fullt logiskt att kritisera dogmen om ”frihet under ansvar”, att kräva större insyn i skogsbruket, att mer skonsamma och varierade skogsbruksmetoder, att skydda mer skogsmark och verka för större biologisk mångfald och ökad social hänsyn, kort och gott ett hållbarare skogsbruk.

Jens Holm (V)

Tänker regeringen agera mot de nykoloniala fiskeavtalen?

I början av juni hålls ett internationellt havsmiljömöte i FNs regi i New York. Den svenska regeringen och klimat- och biståndsminister Isabella Lövin i synnerhet har varit initiativtagare till det angelägna mötet. Det är särskilt hållbarhetsmålet 14 om hav och marina resurser som står i fokus för mötet. Inom ramen för det målet ryms bl a en hållbar förvaltning av våra fiskeresurser. Som bekant är en stor del av världshaven redan nu utfiskade, så läget är akut. Eftersom Sverige kommer vara en tung aktör på mötet borde vi också ha möjligheter att påverka vad som sägs och vilka beslut som fattas.

Här borde vi kanske se till att sopa upp framför egen dörr. Jag tänker på EUs s k fiskeavtal med utvecklingsländer, 14 stycket till antalet och de flesta i fattiga afrikanska länder. Även om dessa avtal har förändrats något med t ex krav på bättre uppföljning för att undvika överfiske och mindre summor som går till lokal fiskeförvaltning är de i grunden nykoloniala avtal som har till syfte att låta europeiska fiskeflottor fiske upp fisk i fattiga länders hav.

Vi i Vänsterpartiet har lagt fram förslag om att dessa avtal ska omvandlas till internationella samarbetsprojekt för att utveckla lokalt och hållbart fiske. Årligen lägger EU 180 miljoner Euro på dessa avtal och merparten går till att europeiska fiskeflottor ska kunna fiska längs kusterna hos Mauritanien, Tanzania, Guinea Bissau, Senegal, Sao Tomé etc. Tänk om Sverige istället skulle föreslå att dessa pengar ska gå till att utveckla lokalt hållbart fiske med lokal förädling. Även om mötet i juni är i FNs regi vore det ett bra tillfälle för Lövin att lyfta frågan om EUs och andra rika länders ansvar för ett rättvist och hållbart fiske. Kommer ministern verka för att dessa avtal avvecklas och ersätts med något bättre?

Jag ställde frågan till Isabella Lövin under dagens frågestund i riksdagen. Se min fråga och hennes svar här (scrolla fram till 27,00 min).

Vattenfall granskar kolbrutaliteten i Colombia

Jag var idag på Vattenfalls bolagsstämma. Vi riksdagsledamöter har ju möjlighet att delta och ställa frågor på stämman. I fjol på stämman hade jag med mig Maira Mendez från Cesarprovinsen i Colombia. Vattenfall köper betydande mängder kol från områden, från de internationella bolagen Prodeco och Drummond. Mairas pappa var fackföreningsledare på kolfälten. I början av 2000-talet mördades han brutalt av paramilitära grupper. Han är bara en av drygt 3000 fackföreningsaktivister som mördats i Cesarregionen sedan mitten av 1990-talet.

Vattenfall_stämma_2017.JPG

Jag tog upp frågan igen och frågade Vattenfall hur länge till de skulle tillåta att förföljelserna av fackliga aktivister i Colombia skulle få pågå. Det positiva är att Vattenfall nu har agerat. Man har varit på plats i tre veckors tid och håller på att ta fram en rapport om situationen i Cesarregionen och Vattenfalls ansvar. ”Vi vill vara med och påverka. Det är en mycket omfattande process och den kan säkert ge en del av de effekter som du efterfrågar”, lovade Vattenfalls ordförande Lars G Nordström. Jag frågade var smärtgränsen går för Vattenfall. När är det dags att helt och hållet dra sig ur affärerna i Colombia?

”Skulle det här inte förbättras får vi ta ställning till det då”, svarade Magnus Hall, VD Vattenfall, som också berättade att Vattenfalls rapport ska vara klar till i slutet av juli i år. Jag förväntar mig då att den blir helt offentlig. Jag bjöd också in Vattenfall att komma till riksdagen och presentera rapporten.

Vi får se vad det står i rapporten, men det är i alla fall ett stort steg framåt att Vattenfall säger sig gå till botten med frågan. Kanske har våra protester förra året puschat dem åt rätt håll den här gången…

Se mitt inlägg från Vattenfalls stämma här (1,00,25 in i sändningen, min kollega Birger Lahti pratar driftssäkerhet vid 54,00 min och Carl Schlyter (MP) gör ett inlägg efter mig).

Se mer om Colombia, Vattenfall och kolet.

Bort med bly från skogen

Betydande mängder bly sprids i våra skogar som en direkt följd av jägarnas blykulor. Tänker miljöministern verka för ett förbud mot bly i jaktammunition? Se min skriftliga fråga. Svar om en vecka.

Fråga 2016/17:1262 Förbud mot bly i ammunition vid jakt
av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Nyligen konstaterades i en studie att kungsörnar som äter inälvor som lämnats kvar från jakten blir förgiftade om djuren skjutits med blyhaltig ammunition eller om örnarna äter skadskjutna djur. Splitter från blykulor orsakar förgiftning, vilket försämrar örnarnas flygförmåga. Ett förbud mot blyammunition är troligen det enda sättet att rädda örnarna.

Studien har letts av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med bland annat Naturhistoriska riksmuseet, Umeå universitet, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) samt örnforskare i USA. Man konstaterar att kungsörnar med högre blyhalter rörde sig mindre och flög lägre än kungsörnar med låga blyhalter. Men analyser indikerar att redan låga blyhalter kan öka dödsrisken hos kungsörn.

Blyproblemet är förmodligen inte bara begränsat till älgjakten utan förekommer vid all jakt då blyammunition används och där även skadskjutna djur utgör giftig föda för kungsörn och andra asätare.

Att bly i jaktammunition är både ett hälso- och ett miljöproblem har redan tidigare konstaterats, och många andra länder har förbud eller delvis förbud mot att använda bly i jaktammunition.

Mot denna bakgrund ställer jag frågan till miljöminister Karolina Skog:

Avser miljöministern att verka för att ett totalförbud införs för bly i jaktammunition?

Skogen och ministerns tigande

Imorgon var det tänkt att jag skulle få besked från landsbygdsminister Sven-Erik Bucht om vad han tänker göra för att värna skogen, i synnerhet våra s k nyckelbiotoper (läs min interpellation). Skogsstyrelsens generalsekreterare har ju stoppat den så viktiga inventeringen av värdefulla skogsområden, nyckelbiotoper, i ett område stort som halva Sverige. Inget alternativt sätt att identifiera dessa områden har tagits fram. Det man inte ser kan man lätt förlora, d v s stora områden med värdefulla skogsområden riskerar nu avverkning.

Om det skulle vi ha debatterat i riksdagens kammare imorgon. Men nu har jag fått ett meddelande där ministern låter meddela att han inte ämnar debattera min interpellation imorgon. Så här lyder motiveringen i det meddelande som har skickats via riksdagsförvaltningen:

”Näringsdepartementet har meddelat att statsrådet Bucht inte kommer att kunna besvara din interpellation 366 Inventering av nyckelbiotoper den 25 april pga att beredningen inte är klar.”

Ett minst sagt märkligt svar. Att regeringens interna ”beredning” inte är färdig kan väl inte hindra en minister att svara på frågor i riksdagens kammare? Då skulle det isåfall inte bli så många debatter. Nu kommer debatten med Bucht istället att bli så sent som fredagen 19 maj. Det innebär att det kommer att ha gått mer än två månader innan ministern svarar på min interpellation. Detta strider mot riksdagsordningen (8 kap, 2§)som stipulerar svar inom två veckor.

Man undrar vad det är som gör det så svårt för regeringen. Klarar man verkligen inte av en rak debatt om skogen och hur mer värdefulla områden ska kunna skyddas?

Värt att veta är att jag kommer att debattera samma fråga med miljöminister Karolina Skog fredagen den 5 maj. Läs den interpellationen här. Även den debatten har blivit kraftigt fördröjd av ansvarig minister.

Läs vad Altinget skriver om detta.

Pant, plastpåsar, avfall

I veckan har vi debatterat avfall. Vi i Vänsterpartiet föreslog bland annat pant på fler förpackningar, se reservation 5 (dessvärre var det bara vi som röstade för, även om fler i debatten uttryckte sig positivt). När en förpackning införs i ett retursystem ser man att insamlingsgraden ökar markant. Vi föreslog också att ett förbud mot att slänga mat i livsmedelsbutiker ska kunna införas (reservation 8). Ett sådant förbud finns redan i Frankrike. Jag lyfte också frågan om att kommunerna borde ha det fulla ansvaret för att förpackningar och tidningar samlas in, något som föreslogs redan för fem år sedan av en statlig utredning. Vad väntar regeringen på? Se hela debatten här.

Ris och ros om överlåtbara fiskerättigheter

Idag arrangerar vi i Miljö- och jordbruksutskottet ett seminarium om de s k överlåtbara fiskerättigheter som infördes i Sverige 2009. Det innebär att fiskeföretag kan köpa och sälja rätten att fiska med varandra. Allt redovisas i rapporten Uppföljning av systemet med överlåtbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket. Jag har varit ordförande i den arbetsgrupp som tagit fram rapporten. En av våra slutsatser är att systemet lett till ökad ägarkoncentration inom det pelagiska fisket (fiske långt ute till havs, främst sill och makrill) och att det är oklart om systemet lett till hållbarare förvaltning av fiskeresurserna. Kritiken från det småskaliga och kustnära fisket har också varit stor mot systemet. Å andra sidan har det varit ett effektivt sätt att få ned överkapaciteten inom fiskebranschen och det har genomförts utan att en enda krona i statliga subventioner har betalats ut (vilket annars kan vara fallet om man t ex betalar ut skrotningspremier av fartyg).

I rapporten föreslår vi bl a att kamerakontroll av fiskefartyg ska kunna införas på prov, bättre transparens av främst pengaflödena i systemet, att det småskaliga fisket måste värnas samt att det måste analyseras noggrant vilket system som ska gälla efter 2019 då tiden för de överlåtbara fiskerättigheterna går ut.

Läs gärna rapporten, klicka på länken ovan. Programmet till seminariet finns här: Program fiskeseminarium 20 april