Edward Snowden for the Nobel Peace Prize

Today we nominate Mr Edward Snowden to the Nobel Peace Prize. Please read more here edwardsnowdennomination2017-01-30 or below.

To the Members of the Norwegian Nobel Committee:

We write to nominate Edward Joseph Snowden for the Nobel Peace Prize.

Alfred Nobel intended that the Peace Prize would promote disarmament. Today, militaries around the world place ever greater emphasis on engagement in cyberspace, with its almost unlimited possibilities for spying, disruption, and destruction.  No one has sounded the alarm more eloquently than Edward Snowden as regards military encroachment upon the world’s systems of electronic communication, and how such encroachment violates rights of privacy and threatens the continued existence of democracy.

Edward Snowden became one of history’s great whistleblowers when he revealed to leading journalists that the United States conducts all-encompassing mass surveillance around the world. In a conscientious and responsible manner, he exposed a system in which the phone, internet and other communications of individuals and whole nations are intercepted and permanently stored. Snowden insisted that it must be up to an informed global citizenry to decide whether they wish to live in a world in which they are constantly monitored by the United States military. With courage and careful judgment, he initiated a global debate about surveillance systems that operate beyond democratic control and the rule of law. Many states are now trying to build up similar capacities as the US. Snowden´s work has permitted an open and democratic debate, globally, about the risks of cyberwarfare and global surveillance.

Snowden’s contribution is of particular importance today, when the American military’s capacities for interception and disruption in cyberspace are under the authority of a new commander-in-chief.  President Donald J. Trump has expressed little intention to respect legal or ethical limits on the use of his power.  It is therefore a particularly suitable moment to award the Nobel Prize for Peace to Edward Snowden.

Yours truly,

Jens Holm, Member of Parliament, Sweden

Annika Lillemets, Member of Parliament, Sweden

Wiwi-Anne Johansson, Member of Parliament, Sweden

Carl Schlyter, Member of Parliament, Sweden

Lotta Johnsson Fornarve, Member of Parliament, Sweden

Amineh Kakabaveh, Member of Parliament, Sweden

Valter Mutt, Member of Parliament, Sweden

Daniel Sestrajcic, Member of Parliament, Sweden

Annika Hirvonen Falk, Member of Parliament, Sweden

Hans Linde, Member of Parliament, Sweden

Ge Edward Snowden fredspriset

Idag nominerar jag och nio andra riksdagskollegor Edward Snowden till Nobels fredspris. Läs vår nominering nedan eller som pdf: edwardsnowdennomination2017-01-30

To the Members of the Norwegian Nobel Committee:

We write to nominate Edward Joseph Snowden for the Nobel Peace Prize.

Alfred Nobel intended that the Peace Prize would promote disarmament. Today, militaries around the world place ever greater emphasis on engagement in cyberspace, with its almost unlimited possibilities for spying, disruption, and destruction.  No one has sounded the alarm more eloquently than Edward Snowden as regards military encroachment upon the world’s systems of electronic communication, and how such encroachment violates rights of privacy and threatens the continued existence of democracy.

Edward Snowden became one of history’s great whistleblowers when he revealed to leading journalists that the United States conducts all-encompassing mass surveillance around the world. In a conscientious and responsible manner, he exposed a system in which the phone, internet and other communications of individuals and whole nations are intercepted and permanently stored. Snowden insisted that it must be up to an informed global citizenry to decide whether they wish to live in a world in which they are constantly monitored by the United States military. With courage and careful judgment, he initiated a global debate about surveillance systems that operate beyond democratic control and the rule of law. Many states are now trying to build up similar capacities as the US. Snowden´s work has permitted an open and democratic debate, globally, about the risks of cyberwarfare and global surveillance.

Snowden’s contribution is of particular importance today, when the American military’s capacities for interception and disruption in cyberspace are under the authority of a new commander-in-chief.  President Donald J. Trump has expressed little intention to respect legal or ethical limits on the use of his power.  It is therefore a particularly suitable moment to award the Nobel Prize for Peace to Edward Snowden.

Yours truly,

Jens Holm, Member of Parliament, Sweden

Annika Lillemets, Member of Parliament, Sweden

Wiwi-Anne Johansson, Member of Parliament, Sweden

Carl Schlyter, Member of Parliament, Sweden

Lotta Johnsson Fornarve, Member of Parliament, Sweden

Amineh Kakabaveh, Member of Parliament, Sweden

Valter Mutt, Member of Parliament, Sweden

Daniel Sestrajcic, Member of Parliament, Sweden

Annika Hirvonen Falk, Member of Parliament, Sweden

Hans Linde, Member of Parliament, Sweden

Köttkampanjen i EU slopas

EU har efter stora protester tvingats dra tillbaka den aviserade kampanjen för ökad köttkonsumtion. Nu kommer man istället informera om hållbara matval. Vilken seger! Jag tog upp den här frågan för ett år sedan med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och krävde att svenska regeringen skulle agera. Europeisk miljörörelse och vänstergruppen samt den gröna gruppen i EU-parlamentet har också agerat. Tillslut segrade vi!

Vi får hoppas att detta nu är starten på ett skifte i EU där subventioner till det som försämrar miljö och folkhälsa avskaffas till förmån för hållbarare alternativ. Det finns fortfarande subventioner i miljardklassen kvar som går till köttindustri och annat som utarmar vår planet.

Snart ska jag iväg på seminarium på Handelshögskolan på temat hållbar konsumtion. Konsumentminister Per Bolund ska också dit. Påminner om den debatt om konsumtion (och även köttkonsumtion) som jag hade med honom för några veckor sedan.

Robin Hood var lika röd som grön

Jag skriver idag på Dagens Arena. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Robin Hood var lika röd som grön
Dagens Arena, 2017-01-23
Världens åtta rikaste personer (män) äger lika mycket som 3,5 miljarder av världens övriga invånare. Skillnaden mellan de rikaste och fattigaste i världen har aldrig varit större än idag. Det var några av slutsatserna i rapporten från hjälporganisationen Oxfams rapport ”An economy for the 99 percent” som nyligen presenterades.

Det här är inget annat är groteska skillnader som inte någon ansvarstagande politiker borde kunna ducka inför. Men ändå är det tyst från vår regering. Förutom en lätt justering av inkomstskatten för de rikaste och några välkomna skatter på miljöområdet följer SMP-regeringen i den tidigare borgerliga regeringens fotspår. Ingen förmögenhetsskatt, ingen gåvoskatt, ingen höjd bolagsskatt och, gud förbjude, absolut ingen fastighetsskatt. Helt i linje med den triangulering-mot-mittenstrategin tog Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin ordet mot Jonas Sjöstedt (V) i förra veckans partiledardebatt: ”Varför vill Vänsterpartiet återinföra förmögenhetsskatten?” löd Fridolins angrepp mot vänsterledaren.

Det finns ett enkelt svar på den frågan. Det är politiskt och moraliskt helt rätt att ta från de rika och fördela till behövande. Det visste redan Robin Hood  Men uppenbarligen övertygar rättviseargumentet inte på MP-ledningen. Det kan då vara värt att påminna om att det också finns ett nära samband mellan inkomst och utsläpp. Ju mer pengar du har desto mer belastar du också vår planet. Det är en av slutsatserna i de franska forskarna Thomas Piketty och Lucas Chancells rapport ”Carbon and inequality: from Kyoto to Paris” (3/11-15 Paris School of Economics).  Enligt rapporten står den rikaste tiondelen i världen för hela 45 procent av världens utsläpp. Den 1 procent i världen med störst utsläpp (med individer från bl a USA, Luxemburg, Singapore och Saudiarabien) släpper i genomsnitt ut 200 ton CO2 per person årligen. Vi svenskar snittar på 6-10 ton, även det långt över vad som är hållbart. Den procent som släpper ut minst, med människor från fattiga länder som Honduras, Mozambique och Rwanda står för i snitt 0,1 ton CO2 per person årligen. De superrika släpper alltså ut 2000 gånger mer än de fattigaste i världen och ungefär 30 gånger mer än världssnittet på ca 6 ton per person och år.

Det här är förstås inte hållbart. Alla utsläpp ska förstås minskas, men utsläppen från de superrika är extra provocerande. Det handlar om lyxkonsumtion och ett hejdlöst lyxresande. Bara i USA lär det finnas 10 000 privatjet för enskilda individers flygresor. I vissa av världens storstäder reser de superrika med helikoptrar och landar på skyskrapornas tak istället för att röra sig nere på marken som andra människor. Ska man kunna resa precis som man vill, och med tillhörande utsläpp, bara för att man har sjukt mycket pengar?

Nej, självklart inte. Att vi behöver en offensiv miljöpolitik för att stoppa klimathotet är en självklarhet. Men minst lika viktigt är att vår ekonomiska politik blir rättvis, för rättvisans skull, men också för vår planet. Så länge de superrika kan ta helikoptern till kvällsminglet kommer alla andra fråga sig varför de ska källsortera och resa kollektivt.

Att minska de rikastes förmögenhet är därför en bra sak för klimatet. Därför, Gustav Fridolin, behövs en förmögenhetsskatt. Robin Hood var lika grön som röd.

Jens Holm (V), miljö- och klimatpolitisk talesperson

Trump och motståndet

Idag demonstrerade jag med ett stort antal andra stockholmare mot installationen av USAs 45e president Donald Trump. Rött forum arrangerade vår demonstration på Sergels torg. En bit bort arrangerades Kvinnormarschen mot Trump. De båda demonstrationerna förenades sedan i en marsch mot USAs ambassad. Det var en bra och positiv stämning. Den enda fördelen med valet av Trump är att han har lyckats ena en mängd vitt spridda krafter. Det är å andra sidan inte det sämsta.

Mitt anförande lät ungefär så här:

Donald Trump försöker påskina att hans regeringen står för något nytt. Det är fel. Donald Trump och hans regering kastar oss tvärt emot tillbaka i tiden. Tillbaka till en tid då det var de rika och besuttna som hade makten. Då kungar, adelsmän, militärer och biskopar delade upp makten emellan sig. Nu sker samma sak. Trumps regering lär vara den rikaste någonsin. Den består av mångmiljonärer och storbolagsledare, många med direkta kopplingar till fossilindustrin. Donald Trump själv blir USAs genom historiens rikaste president. Det här kommer tyvärr påverka den politik de kommer att föra. Och det är inte en politik för miljöansvar och ökad rättvisa. Därför demonstrerar vi idag.

I fjol var det hetaste året någonsin. Åren dessförinnan, 2015 och 2014 slogs det också värmerekord. Klimatförändringen är här och den har skapats av oss människor. Vi måste agera här och nu för att rädda planeten. Därför behöver vi politiska ledare som tar klimatfrågan på allvar och agerar.

Dessvärre är Donald Trump allt annat än en sådan ledare. Trump har lovat att öppna nya kolgruvor och stoppa anslag till det förnybara. I gårdagens installationstal kunde vi höra honom lova nya motorvägar och flygplatser, med ökade utsläpp som följd. Han kommer att dra in bidrag till miljöprojekt i USA och internationellt. Han säger att USA ska lämna Parisavtalet för klimatet. Ja, Donald Trump ifrågasätter klimatförändringen och påstår att hela idén om den har uppfunnits av kineserna för att vinna konkurrensandelar mot USA. Vilka dumheter. Detta måste vi motsätta oss.

Hans regering består inte bara av superrika utan också klimatskeptiker och personer som kommer direkt från fossilindustrin. Det gäller t ex utrikesministern (Rex Tillerson) som han hämtat från fossilbolaget Exxon Mobile eller chefen för Naturvårdsverket som blir en klimatskeptiker med kopplingar till fossilkapitalet (Scott Pruitt). Vad jag har förstått kommer det inte att finnas en renodlad miljöminister i Trumps regering.

Det här är mycket allvarligt. Det är ett slag i ansiktet på oss alla som kämpar för rättvisa och klimatansvar. Vad gör man när man får ett slag i ansiktet? Jo, man slår tillbaka. Men vi ska göra det med aktivt icke-våld och organisering. Det är precis det vi alla är en del av här idag. Och det är precis vad som sker runt om i världen. Jag hörde att det var några tusen, max 10 000, som var med på installationen av Donald Trump igår. Samtidigt demonstrerade långt många fler på Washingtons gator. Och idag kommer det att bli hundratusentals som går i kvinnomarschen mot Trump.

Motståndet har precis börjat. För planetens överlevnad. Kärleken är större än hatet. Glöm inte det.

Tack.

Jens Holm, Sergels torg, 21/1-17

 

De superrika och utsläppen – dags att agera

Robert Höglund, Oxfam, skriver bra på DNdebatt idag om världens superrika och den smått hissnande uppgiften om att världens åtta rikaste personer (män) äger lika mycket som 3,5 miljarder av världens övriga invånare. Skillnaden mellan de rikaste och fattigaste i världen har aldrig varit större än idag. Världen är i stort behov av omfördelning, mellan Nord och Syd och mellan rika och fattiga inom de respektive länderna. Den saken är klar.

I sammanhanget kan det vara värt att påminna om att liknande asymmetrier finns om vi tittar på världens utsläpp av växthusgaser. I rapporten ”Carbon and inequality: from Kyoto to Paris” (3/11-15 Paris School of Economics) konstaterar de franska forskarna Thomas Piketty och Lucas Chancel att den rikaste tiondelen i världen står för hela 45 procent av världens utsläpp. De 50 procent av jordens befolkning som släpper ut minst ansvarar för endast 13 procent av utsläppen. Den 1 procent i världen med störst utsläpp (med individer från bl a USA, Luxemburg, Singapore och Saudiarabien) släpper ut hela 14 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Den topp-1-procenten släpper i genomsnitt ut 200 ton CO2 per person årligen (snittet för en svensk ligger på 6-10 ton). Den procent som släpper ut minst, med människor från Honduras, Mozambique, Rwanda och andra fattiga länder, står för i snitt 0,1 ton CO2 per person årligen. De superrika släpper alltså ut 2000 gånger mer än de fattigaste i världen och ungefär 30 gånger mer än världssnittet på ca 6 ton per person och år (s 29). 

Det här är förstås inte hållbart. Och uppgifterna pekar mot att det behövs en klassdimension även i klimatpolitiken. Alla utsläpp ska förstås minskas, men utsläppen från de superrika är extra provocerande. Det handlar om lyxkonsumtion och ett hejdlöst lyxresande. Bara i USA lär det finnas 10 000 privatjet för enskilda individers flygresor. I vissa av världens storstäder reser de superrika med helikoptrar och landar på skyskrapornas tak istället för att röra sig nere på marken som andra människor. Ska man kunna resa precis som man vill, och med tillhörande utsläpp, bara för att man har sjukt mycket pengar?

Hur kan vi komma tillrätta med de superrikas utsläpp? Kanske ska man gå vägen just genom flygandet. Piketty och Chancel föreslår just det; en global flygskatt som administreras lokalt i världens länder och som är extrahög på dyra businessbiljetter. Vissa länder har redan flygskatter och här i Sverige är det förhoppningsvis på gång. Kan vi driva på så att fler länder får det? Så att den blir extra träffsäker mot de superrikas flygande? Kan vi se till att intäkterna går till att snabbt ställa om våra samhällen, t e x till kollektivtrafik och tågresande?

Det vore ett steg på vägen, men mycket mer behövs. Det är hög tid att problematisera de superrikas livsstil ur ett klimatperspektiv. Och sedan att agera därefter.

Ska MP börja hylla handelsdogmen?

sjostedt_kammaren2017-01-11
Ett av de intressantare meningsutbytena vid gårdagens partiledardebatt var när Jonas Sjöstedt frågade (scrolla till 2,17) Miljöpartiets Gustav Fridolin om CETAavtalet med Kanada och risken för att storföretag kan stämma stater som vill gå före på miljöområdet. Jonas Sjöstedt tog upp exemplet med det kanadensiska gruvbolaget Gabriel Resources som stämt Rumänien på fyra (!) miljarder dollar för att inte tillåta en gruva i Rumänien (jag har skrivit om detta tidigare).

Med CETAavtalet kan det bli fler av sådana stämningar, och då även mot Sverige. Tycker verkligen MP att det är OK att storföretag ska kunna stämma stater som vill agera för miljön? I EU-parlamentet är ju MP mot CETAavtalet. Och det är ju samma CETAavtal som snart kommer hamna på riksdagens bord, då framlagt av Fridolins regering…

Det anmärkningsvärda var hur Fridolin svarade. Inte för en sekund kritiserade han det grundläggande problemet med att företag ska kunna få stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet. Istället valde Fridolin att hylla CETA i dess nuvarande form som ett modernt avtal. Han hade väl åtminstone kunnat vara ärlig och säga; det här är inget vi vill ha, men vi är så nödda och tvungna eftersom vi sitter i regeringen. Men istället väljer han att plädera för en handelsdogm helt och hållet på storföretagens villkor och hotar miljön. Är det verkligen MP-politik?

Missa inte heller replikskiftet mellan samma debattörer. Fridolin kritiserar här Vänsterpartiet för att vilja återinföra förmögenhetsskatten. Ja, självklart! Som Sjöstedt svarar, det handlar inte bara om att göra något åt de växande klyftorna i Sverige. De superrika belastar också klimatet långt mer än vanligt folk med sin helt och hållet ohållbara livsstil. Att det inte verkar bekymra Fridolin förvånar mig.