Hemlighetsmakeriet överklagat

EU har beslutat att s k läsrum ska inrättas i alla EU-länder för att parlamentariker ska kunna få läsa dokument kring handels- och investeringsavtalet med USA, TTIP. Jag har besökt läsrummet, som finns på utrikesdepartementet, två gånger. Jag saknade särskilt tretton dokument som räknades upp i ett beslut från EUs råds generalsekretariat från januari i år. Flera av dessa tretton dokument ska vara s k konsoliderade texter, d v s texter som kommit långt i förhandlingarna och där både EUs och USAs ståndpunkt blir tydlig.

Dessa texter ville jag förstås läsa. Men av UD har jag fått beskedet att de inte finns i läsrummet och inte i Sverige överhuvudtaget. UD påstår att EU inte kan lämna över dokumenten till Sverige pga vår offentlighetsprincip som bl a förbjuder att efterforska källan (t ex i händelse av läcka). UD hänvisar mig istället till ett läsrum i Bryssel.

Det tycker jag inte är OK. Ska man som riksdagsledamot vara tvungen att resa till Belgien för att ta del av handlingar som är relevanta för sitt uppdrag? Och förresten läsrum; det är endast öppet för riksdagsledamöter och högt uppsatta tjänstemän. Innan man går in i rummet måste man avhända sig några, för mig, helt grundläggande rättigheter såsom att berätta om innehållet för allmänheten. Alla dokument kring detta omfattande avtal borde offentliggöras för den breda allmänheten.

Därför överklagar jag nu hemlighetsmakeriet kring TTIP. Läs min överklagan nedan. UDs beslut om att jag inte får ta del av dokumenten (alltså det jag överklagar) finns här: avslag-j-holm-002

2016-09-30

Till den som det berör på UD/ansvarigt statsråd,
Jag överklagar beslut UD2016/11989/HI där UD inte möjliggör för mig att ta del av de tretton uppräknade TTIP-dokumenten. De dokumenten, varav flera ska vara s k konsoliderade texter, ska, efter beslut av Europeiska rådets generalsekretariat 19/1-16, finnas tillgängliga för läsning i respektive lands parlaments s k läsrum. Trots EU-beslutet hävdar UD att dokumenten inte finns tillgängliga i Sverige.

Det är helt i strid med EU-beslutet om att de ska finnas tillgängliga för läsning för oss parlamentsledamöter. UD hänvisar mig till det s k läsrummet hos EU-kommissionen i Bryssel. Jag anser att det är fullkomligt absurt och oacceptabelt att vi svenska lagstiftare ska tvingas resa till Belgien för att ta del av handlingar som rör vårt politiska uppdrag. EUs handelskommissionär Cecilia Malmström säger att förhandlingarna kring handels- och investeringsavtalet med USA, TTIP, är de mest öppna och demokratiska någonsin bland internationella handelsavtal. Men när man som engagerad lagstiftare försöker sätta sig in i frågan och vill läsa relevanta dokument försvåras eller omöjliggörs detta i praktiken. Det här visar att TTIP-förhandlingarna följer en trist tradition av hemlighetsmakeri.

Rådets generalsekretariat ska ha beslutat om att ytterligare tre dokument ska tillgängliggöras i ländernas läsrum. På min direkta fråga till UD har jag fått besked om att inte heller dessa dokument finns i UDs läsrum. Jag vill ta del av även dessa dokument. De dokumenten räknas upp i ett rådsbeslut från 4/2-16 som dokument nr 14 (”Graphic comparision on tariffs…”) nr 15 (”Explanatory note comparing EU-US tariff…”) och nr 16 (”General comments on Product Specific Rules in TTIP”).

Jag kan meddela att jag också försökt få ut dessa dokument från riksdagens näringsutskott, men inte heller de förfogar över dessa dokument.

Det är av yttersta vikt att jag som riksdagsledamot, och som kommer vara med och fatta beslut om detta omfattande avtal, ges möjlighet att sätta mig in i vad det handlar om. Jag överklagar därför UDs beslut och vill få tillgång till de tretton dokumenten samt de ytterligare ovan nämnda tre. Jag vill kunna ta del av dem här i Sverige och inte behöva resa utomlands för att läsa dem.

Jag förväntar mig en skyndsam behandling av min begäran i enlighet med offentlighetsprincipen.

Beslutet från UD bifogas.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Sveriges riksdag, 100 12 Stockholm
jens.holm@riksdagen.se
Tel: 08-786 57 33, mobilnr: 0708-250889

Inför klimattoppmötet i Marrakech, COP22

I början av november inleds FNs klimattoppmöte, COP22, i Marrakech, Marocko. I morse hade vi överläggningar med ansvarig minister, Isabella Lövin om COP22. EU har tagit fram förslag till gemensam position i form av en resolution (som jag av sekretesskäl tyvärr inte får dela här). Men jag säga så mycket att den resolutionen räcker inte för att Sverige och EU ska vara tillräckligt pådrivande för att vi tar vårt historiska ansvar för våra utsläpp.

Jag lämnade därför för Vänsterpartiets räkning en s k avvikande mening. Vi anser följande:

* EUs mål om att minska utsläppen med 40 procent till 2030 måste höjas till minst – 60 procent.

* Man verka för att den s k klimatfinansieringen till världens fattiga länder görs med nya och additionella medel, d v s att det inte tas pengar från ex vis biståndet.

* Formuleringarna kring tekniköverföring och kapacitetsuppbyggande till utvecklingsländer måste bli mycket tydligare. Hur ska det gå till. När? Vilken slags teknik avses? Kan man tänka sig undantag från dagens patent- och immaterialrättsregim för att underlätta tekniköverföringen? Svaren på de frågorna hänger tyvärr fortfarande i luften.

* Sverige borde tydligt avvisa formuleringar kring av kunna öka tillgodoräknandet av s k sänkor (skog och mark) som en del i uppfyllandet av sina minskningsåtaganden.

* Sverige borde presentera en egen position inför COP22 om vilka bidrag man har till de internationella klimatförhandlingarna, inte bara förlita sig på EUs ståndpunkt. Den svenska positionen behöver inte gå emot EU, bara komplettera och gå utöver.

Det finns mycket mer att säga om klimattoppmötet. Allt togs inte upp i vår avvikande mening på EU-nämnden. Det har delvis att göra med att regeringen också gör och säger flera bra saker, men mer måste göras.

En sak till, det är också högst otillfredsställande att flygets snabbt växande utsläpp inte finns med i klimatförhandlingarna. Nu sägs det att den frågan ska lösas på de pågående ICAO-förhandlingarna. Jag hoppas det, och tog upp frågan vid dagens möte. Men det finns stor risk för att ICAO landar på ett beslut som inte alls blir vad som krävs. Då måste Sverige driva på fortsatt i ICAO men också i andra sammanhang samt gå före på nationell nivå. Läs min fråga till regeringen om just detta.

 

 

Gruvindustrin, miljön och samhällsansvaret

Idag har vi debatterar och röstat om ett antal Vänsterpartiförslag om att göra svensk gruvdrift ekologiskt och socialt sett hållbarare. Dessvärre röstades våra förslag ned. Våra förslag baserades på Riksrevisionens rapport från i fjol om de ekonomiska risker som staten i dagsläget tar när man beviljar storskalig gruvbrytning utan krav på ekonomiska säkerheter. Läs deras rapport här (som pdf).

De förslag vi lade fram idag var följande:

  • Att det ska finnas en långsiktig branschfinansiering där bolagen betalar in pengar till en fond som ska kunna ombesörja miljösanering i händelse av oklarheter kring vilken aktör som ska ansvara för återställandet av gruvdrift.
  • Att det i Miljöbalken ska införas krav på ekonomisk säkerhet för de bolag som vill bedriva gruvdrift i Sverige. Om man inte kan  visa upp att man har tillräckligt med pengar i bolag eller ev dotterbolag för att återställa och sanera mark ska tillstånd för mineralbrytning ej beviljas.
  • Att Bergsstaten redan vid prospekteringsansökningar ska ställa liknande krav som ovan, d v s att pengar ska kunna avsättas för miljöarbete efter ev provborrning.
  • Att regeringen ser över regelverket för gruvnäringen i syfte i att åtgärda den internationellt sett minimala mineralavgift (gruvskatt) som vi har idag. Idag ligger den i Sverige på endast två promille, vilket är lägst i världen bland andra gruvnationer.

Betänkandet från Miljö- och jordbruksutskottet (som tyvärr avfärdade våra förslag med att ”arbete pågår hos regeringen” eller ”det är orealistiskt”) går att läsa här.

Här kan du se hela debatten. Jag går ut som förste talare. Missa inte heller replikerna.

Våra förslag som idag debatterades är inte allt vi föreslår på gruvområdet, utan endast det vi lagt fram med anledning av RiR-rapporten. Även om våra förslag inte blev bifallna är det i alla fall positivt att regeringen arbetar med flera av våra förslag, bl a en fond för branschfinansiering av miljösanering samt en höjning av mineralavgiften. Men man undrar varför det ska ta så lång tid? Vi vet ju redan vad som behövs!

Flyget, utsläppen, ICAO

Idag inleds internationella flygfartsorganets, ICAO, årsmötet. Man ska bland annat komma överens om hur flygets utsläpp ska begränsas. På bordet finns ett dåligt förslag om uppköp av krediter istället för verkliga utsläppsminskningar. Kommer Sverige verka för utsläppsminskningar på riktigt? Se min skriftliga fråga nedan till klimatminister Isabella Lövin.

Fråga 2016/17:43 Flygets utsläpp och förhandlingarna i ICAO
av Jens Holm (V) till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Utsläppen från den internationella flygsektorn är troligen de snabbast växande utsläppen i världen räknat per sektor. Sedan 1990 har de ökat med mer än 70 procent. Hade flygsektorn varit ett land hade det varit världens sjunde största utsläppare. Även i Sverige växer utsläppen från vårt utrikesflygande snabbt, och dess klimatpåverkan är nu ungefär lika stor som de samlade utsläppen från Sveriges personbilar. Dessvärre har vi inga konkreta styrmedel för att minska dessa utsläpp.

Det var en besvikelse att Parisavtalet inte landade i något minskningsåtagande för det internationella flyget. I stället hänvisas det till det internationella luftfartsorganet ICAO. ICAO:s årsmöte inleds den 27 september i Montréal, Kanada. Där hoppas man kunna komma överens om åtgärder för att minska utsläppen från flyget. Men enligt medieuppgifter (bland annat Sveriges Radios Klotet) handlar huvudförslaget inte konkret om att minska utsläppen utan i stället om att kompensera de växande utsläppen med åtgärder i andra länder genom uppköp av krediter (på engelska offsetting). Risken är överhängande att det inte blir några konkreta minskningsmål eller skarpa åtgärder för att minska utsläppen från flygsektorn.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet följande:

Kommer Sverige att stödja ett förslag i ICAO som är baserat på uppköp av utsläppskrediter i stället för konkreta reduktionsmål och verkliga minskningsåtgärder?

Budget för 2017 – steg framåt

Regeringen och Vänsterpartiet har nu presenterat förslaget till statsbudget för 2017. På det hela taget är det en budget som tar steg i rätt riktning, men mycket mer skulle behöva göras. De extra tio miljarderna till Sveriges kommuner, mer pengar till skolan och annan välfärdsverksamhet, höjt bostadsbidrag, höjd sjukersättning och många andra bidragshöjningar som går till dem med minst plånbok, vissa skattehöjningar för höginkomsttagare, jämställdhetsmyndighet och överlag bra satsningar på jämställdhetsområdet är exempel på viktiga reformer som Vänsterpartiet varit med och drivit igenom. Rättvisan får också genomslag i budgeten genom ökade transfereringar från rik till fattig samt något höjda skatter för höginkomsttagare. Därmed är den snedvridande effekten av den borgerliga politiken över. Nu ökar inte klyftorna längre mellan rik och fattig och mellan män och kvinnor.

På miljö- och klimatområdet sticker följande satsningar ut som särskilt positiva, flera av dem bär också ett tydligt V-avtryck.

  • Ytterligare 100 miljoner kr till lokala klimatinvesteringar, det s k Klimatklivet. From 2017 totalt 700 milj kr/år.
  • Skydd av värdefull natur och åtgärder för värdefull natur (nationalparker, naturreservat, bättre underhåll av dessa m m). Ligger kvar på de höga nivåer som regeringen+V tidigare höjt dem till; ca 2,3 miljarder kr/år.
  • Investeringar i utbyggd järnväg och järnvägsunderhåll, totalt 8,7 miljarder kr fram till 2020, den absolut största andelen går till järnvägen.
  • Elbusspremie 100 milj kr/år.
  • Kraftig höjning av investeringsbidraget för solceller (ett åttafaldigande enligt Stefan Löfven, se sid 4).
  • Mer pengar till kemikaliearbetet genom ca 260 milj kr/år till Kemikalieinspektionen.
  • Ca 850 milj kr/år till miljösanering (dubbelt så mycket som borgerliga regeringar anslog).
  • Ungefär 1 miljard kr/år till det viktiga havsmiljöarbetet samt Havs- och vattenmyndigheten.
  • Stadsmiljöavtal för hållbarare stadsplanering och utbyggd kollektivtrafik 750-1000 milj kr/år (stegvis ökning).
  • 3R-center för färre djurförsök, 15 milj kr/år.

Det är inte helt lätt att få överblick över en statsbudget. Satsningar över tid blandas friskt med insatser för ett enda år. Ibland talar man om en höjning med si och så mycket, ibland om det totala anslaget. Ibland räknar man helt enkelt fel som när regeringen missade två miljarder i klimatsatsningar nyligen och var tvungna att korrigera detta.

Hur ska man få överblick? Det enklaste tycker jag är att titta på den s k utgiftsutvecklingen som finns i varje utgiftsområde (statsbudgeten har totalt 27 utgiftsområden). De flesta av de satsningar som rör klimat och miljö står att finna i  utgiftsområde 20 i budgeten (3R finns i UO23). På sid 14 i UO20 finns utgiftsutvecklingen för miljö- och klimatområdet (se nedan). Här ser man att de totala utgifterna för 2017 beräknas bli 7,633 miljarder kr. Hur mycket är då detta? Ja det kan jämföras med den borgerliga regeringens budget som år 2013 budgeterade 4,249 miljarder kr för samma område. Alltså, dagens regeringen lägger hela 80 procent mer på miljö- och klimatbudgeten än vad den borgerliga regeringen gjorde. Här om någonstans ser vi en glasklar skillnad mellan höger och vänster i politiken. Med S+MP+V får vi nästan dubbelt så stora miljö- och klimatinvesteringar som med de borgerliga. Det är inte illa!

Anslagen för miljö och klimat, UO20, budget för 2017:

uo20_bp2017

Anslagen för miljö och klimat, UO20, budget för 2013 (borgerligt styre):

uo20_bp2013

 

Ett annat sätt att uttrycka klimatsatsningarna är att tala om anslagen fram till 2020 som då landar på totalt sett 12,9 miljarder kr enligt regeringen när de tillslut har räknat rätt.

Allt det här är bra. Men det behövs mycket mer. Vi behöver stora investeringar i vårt land för att ta oss ur massarbetslösheten, ta hand om alla nyanlända och inte minst ställa om till ett helt och hållet samhälle med ingen eller minimal klimat- och miljöpåverkan.

Gällande just denna budget återstår en sak att kommentera. Jag är förbryllad över att många av de riktigt stora reformerna kommer så sent, många efter 2018? Detta rör inte minst järnvägsinvesteringarna. Efter 2018 har redan valet varit och därför ökar osäkerheten i vad som blir av och inte. Dessutom måste en regering som verkligen tror på sin reformpolitik rulla ut den nu. Det är ingen ide att vänta. Vill man dessutom vinna valet 2018 behövs konkreta förändringar här och nu.

Vi i Vänsterpartiet får helt enkelt fortsätta att driva på för ökad rättvisa och större klimatansvar i regeringens budget. Och att det inte förslår att vänta till 2018, 2019, 2020…

 

Fortsatt oklart om skydd av skogen

Idag debatterade skogspolitik med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S). Hur vi kan få mer biologisk mångfald i skogen, skydda mer skog och hur skogsbruket i sig kan bli hållbarare. Den direkta anledningen till min debatt var att Bucht i somras sparkade utredaren Charlotta Riberdahl som hade till uppgift att föreslå förbättringar av skogsvårdslagstiftningen samt Buchts utspel om att s k arealbaserade mål inom skogen inte var så viktiga.

Bucht lovade att en ny utredare skulle komma på plats så snart som möjligt samt att tidsfristen, den sista mars 2017 skulle hållas. Han sa också att han förväntade sig att utredningen skulle leda till en förbättrad miljöhänsyn i skogsbruket. Gott så.

Men Sven-Erik Bucht tycktes överlag mycket tillfreds med hur skogsbruket bedrivs i dagens Sverige. Inte ett ord om naturskogen som snabbt skövlas, hotade värdekärnor, hur biologisk mångfald ersättas med en enfald av plantager av gran och tall liksom den stora frustration/sorg som många upplever när en hel skog från en dag till en annan har förvandlats till kalhygge. Bucht talade också om att Sverige redan idag skyddar 16 procent av skogen (en kraftigt uppblåst siffra, enligt mig) samt att han trodde att målet om att skydda ytterligare 150 000 hektar (formellt/statligt skydd) samt 200 000 hektar s k frivilliga avsättningar (sådana som skogsägarna själva bestämmer över) skulle räcka för att uppnå våra mål i enlighet med det s k Nagoyaavtalet och miljömålen.

Det sistnämnda är anmärkningsvärt. Målet om att skydda 150 000+200 000 hektar togs under den borgerliga regeringens tid trots protester från oss rödgröna (vi i V reserverade oss), men nu verkar socialdemokraten Sven-Erik Bucht vara nöjd med det blygsamma målet. Anmärkningsvärt, som sagt. Man ska komma ihåg att vi har över 23 miljoner hektar produktiv skogsmark i Sverige och att en knapp miljon av detta har ett formellt skydd (t ex som nationalpark eller naturreservat), så att skydda ytterligare 150 000 hektar är inte tillräckligt. De ytterligare 200 000 hektaren ska enligt förslaget vara frivilliga avsättningar, d v s skogsbolagen bestämmer i stort sett själva vilken mark de vill skydda och på vilket sätt. När jag frågade Bucht om han hade planer på att ställa kvar på dessa avsättningar (jag har förstått att det var just sådana förslag som utredaren Riberdahl på gång) ekade svaret tomt.

Sven-Erik Bucht påstod också att det var jag som hade sagt att han tyckte att arealbaserade mål var mindre viktiga, inte han. Det är väl bra om han nu står upp för att det är viktigt att när vi talar om skydd av skog talar i termer av arealer, d v s ytor som är mätbara både i omfång och innehåll. Men det var faktiskt Bucht själv som ifrågasatte areal/volymbaserade mål. Så här stod det i TT-intervjun från den 31 augusti i somras:

Landsbygdsminister Bucht tror också att ett mål ensidigt inriktat på att skydda så stora områden som möjligt är mindre bra.
– Jag tror att i diskussionen om hur man verkligen ska göra för att bevara rödlistade arter är inte volymskydd rätta svaret på alla frågor, i många andra fall måste det handla om att utveckla ny teknik, säger Bucht.

Ingen är gladare än jag om landsbygdsministern nu backar från den positionen och vill skydda mer skog. Men det är resultatet som räknas därför får vi fortsätta att trycka på för ett hållbarare skogsbruk och för ökat skydd.

Min interpellation kan läsas här.