Vattenfall, Colombia, kolet, ansvaret

Idag höll Vattenfall sin årliga bolagsstämma. Som riksdagsledamot har jag möjlighet att vara på plats på stämman och ställa frågor till bolagets ledning. Den möjligheten tog jag och några riksdagskollegor vara på. Min fråga handlade om Vattenfalls globala ansvar, mer precist för det kol som bolaget importerar från gruvbolagen Drummond och Prodeco som har verksamhet i regionen Cesar, norra Colombia. I den regionen har illegala och djupt brutala paramilitära grupper härskat sedan mitten av 1990-talet. Det finns omfattande vittnesmål som talar för att gruvbolagen har finansierat dessa grupper i syfte att rensa ut kritiska fackföreningskämpar, miljöaktivister och människorättsförsvarare. Sedan mitten av 1990-talet har mer än 3000 personer mördats i gruvområdena i Cesar, 55 000 personer har tvingats lämna sina hem och 240 personer saknas fortfarande.

IMG_4499
Maira Mendez Barboza
är dotter till en fackföreningsledare som den 19 februari 2001 mördades i sitt eget hem. Maira var då femton år när det hände. Hon har sedan dess krävt en rättegång mot de som mördade hennes far och upprättelse för alla offer för det paramilitära våldet i Cesar. Hon och andra kräver också att Vattenfall omedelbart ska avbryta sitt samarbete med gruvbolagen Drummond och Prodeco. Maira Mendez var med mig på Vattenfalls stämma. I mitt inlägg på stämman lyfte jag upp frågan om det paramilitära våldet och varför Vattenfall fortsätter att köpa stenkol från dessa företag. Det danska energibolaget Dong Energy har beslutat att avsluta sitt samarbete med bolagen. Man fattade beslutet efter den omfattande kritiken mot bolagen. Borde inte Vattenfall göra detsamma? Har inte Vattenfall ett ansvar för de företag man så intimt samarbetar mer?

Dessvärre svarade Vattenfall (VD Magnus Hall och chefsjurist Anne Gynnerstedt) att man i dagsläget inte har några planer på att sluta köpa kol från Drummond och Prodeco. Man ser dock mycket allvarligt på våldet. Man har en dialog med gruvbolagen, den holländska regeringen och den colombianska regeringen, berättade chefsjuristen Anne Gynnerstedt. Men har man dialog med gruvarbetarfacket? Det fick vi inget svar på. Vattenfall borde göra som Dong Energy och omedelbart stoppa samarbetet med dessa bolag. Man borde be alla drabbade i Cesarregionen om ursäkt och hjälpa dem i sina processer mot gruvbolagen.

Min kollega Birger Lahti ställde också frågor, då om Vattenfalls brunkol och den eventuella försäljningen av de tyska tillgångarna. Vattenfalls VD Magnus Hall berättade att Vattenfall inte hade ställt några krav på de eventuella köparna EPH om att inte öppna några nya dagbrott trots att regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lovat att inga nya dagbrott ska öppnas. Vattenfall har alltså öppnat upp för en affär som strider mot regeringens politik. Borde inte det få näringsminister Mikael Damberg och hela svenska regeringen att dra öronen till sig och stoppa affären?

Miljöpartiets Carl Schlyter var också på plats och ställde bra frågor, bl a om Vattenfalls utsläppsrätter som bolaget vill sälja istället för annullera (det måste vi sätta stopp för).

Se våra frågor och svaren från Vattenfalls ledning. Scrolla fram till 48,00 min då Birger kommer, därefter jag (ca 51,20, samt med en replik på deras svar).

Se också Svts inslag om Vattenfalls kolköp från Colombia.

Sätt stopp för Sven-Erik Bucht

Jag skriver idag på Dagens Arena om EUs ökade subventioner till animaliska livsmedel. Läs där eller nedan. Obs! rubriken är deras.

Sätt stopp för Sven-Erik Bucht
Dagens Arena, 2016-04-26
I ljuset av handelskriget med Ryssland och allmänt svåra tider för Europas bönder har EU:s jordbruksministrar beslutat om ett stödförslag på hundratals miljoner kronor till europeiska jordbruksföretag.

Bidragen kommer främst att gå till animalieproducerande verksamheter med produkter som mjölk, smör och kött.

EU:s jordbruksministrar har även beslutat om fördubbling av stödköpen av mjölk och smör samt även bidrag till lagerhållning av fläskkött. Andra förslag från Bryssel är inrättandet av ett europeiskt köttinstitut (Meat Market Observatory), exportkrediter, biståndspengar till mjölkexport och kraftigt ökade anslag för marknadsföring av jordbruksprodukter, i synnerhet animaliska livsmedel, men också till vin, sprit och sötsaker.

Vi vet alla att vi behöver konsumera mindre animaliska livsmedel. För mycket kött är dåligt för folkhälsan och förvärrar klimatkrisen. Efter att köttkonsumtionen ökat kraftigt i västvärlden börjar marknaden mättas. Därför finns merparten av de länder som EU-kommissionen pekar ut som lämpliga mottagare av subventionerade europeiska jordbruksprodukter för 2016 i den fattiga delen av världen, till exempel Kina, Vietnam, Indonesien och länder i Latinamerika.

I ett PM från EU-kommissionen från 2013 konstaterar man att det kommer att finnas goda möjligheter för ökad export av animalier till utvecklingsländer eftersom efterfrågan på sådana produkter kommer att öka med växande inkomster.

Det är mot den bakgrunden man ska se landsbygdsminister Sven-Erik Buchts resa till Kina i slutet av i fjol då syftet just var att sälja svenska animalier. Till Kina reste också EU:s jordbrukskommissionär Phil Hogan så sent som förra veckan tillsammans med en stor industridelegation (med kött-, mjölk- och även spritproducenter) återigen med det uppenbara syftet att sälja europeiska animaliska produkter, men även vin och sprit.

När Kina och andra utvecklingsländer hittills har konsumerat förhållandevis lite av animaliska produkter gör nu Sven-Erik Bucht och EU:s Phil Hogan allt för att öka konsumtionen av kött, mjölk och smör. Varför? Vad får det för konsekvenser för miljön och den globala folkhälsan?

Sverige och EU har flera gånger förbundit sig att avskaffa bidrag till sådant som förstör miljön. Av hälsoskäl uppmanar vi våra medborgare att vara måttfulla med kött och alkohol. Ändå har EU beslutat rulla ut detta gigantiska subventionsprogram till just det våra myndigheter uppmanar oss att konsumera mindre av. Och det kommer göras med dina och mina skattepengar.

Dessvärre har Sverige inte motsatt sig denna miljöfarliga och ohälsosamma mångmiljonrullning. Det är riktigt allvarligt. Den svenska hållningen borde vara att lyfta upp det helt självklara i sammanhanget. Bidrag ska inte ges till överproduktion eller till verksamheter som försvårar uppnåendet av andra viktiga samhällsmål.

Vi ska inte heller exportera ohälsosamma och miljöskadliga produkter till utvecklingsländer, i synnerhet inte med skattepengar. Däremot skulle pengar kunna gå till lantbrukare som skapar kollektiva nyttigheter för samhället, till exempel de som väljer att gå över till ekologisk produktion eller genomför andra åtgärder för miljö- och klimatanpassad produktion. Med rätt stöd skulle dagens kris kunna förvandlas till möjlighet.

Men massiva bidrag till det som spär på våra utsläpp av växthusgaser och försämrar folkhälsan – nej det håller inte. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har alltför länge agerat animalielobbyns lydiga hantlangare. Det är dags att sätta stopp för det nu.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Är det ”konsumentmakten” som ska minska köttkonsumtionen?

Jag skriver idag inför Vänsterpartiets kongress om att vi borde vara för en proportionerlig livsmedelsskatt. Läs där eller nedan.

Är det ”konsumentmakten” som ska minska köttkonsumtionen?
vansterpartiet.se, 2016-04-26
Vårt parti var ljusår före de andra i att lyfta upp köttkonsumtionens negativa påverkan för miljön och andra viktiga målsättningar. Redan 1996 motionerade vänsterpartiriksdagsledamöterna Maggie Mikaelsson och Hanna Zetterberg om minskad köttkonsumtion. Och så har vi fortsatt efter det. Och det är en viktig fråga att driva. Redan klimatberedningen 2008 konstaterade att det saknas styrmedel för att minska animaliekonsumtionens utsläpp. Idag har de utsläppen från konsumtion av animalier växt till ungefär tio miljoner ton per år i Sverige (om importerat kött räknas med). Det är ungefär lika mycket som de samlade utsläppen från våra drygt fyra miljoner personbilar.

Det har inte varit någon självklar position att politisera köttet. Vårt parti skulle mycket väl kunnat landa där så många andra har gjort; nämligen att det vi äter är en privatsak som politiker inte ska lägga sig i. Men på samma sätt som att vi vill ha politiska beslut för att minska massbilismen vill vi också ha beslut för att minska köttkonsumtionen. Det har varit en modig och helt korrekt hållning från vårt parti.

Det främsta skälet till att köttkonsumtionen har ökat så kraftigt i Sverige under de senaste 20 åren är att kött har blivit väldigt mycket billigare i och med de lägre priserna som EU-anslutningen medfört. En stor del av köttökningen i Sverige kommer därför från en ökad import av kött från andra EU-länder.

Att göra kött och andra livsmedel med hög klimatpåverkan dyrare genom en skatt skulle därför vara ett effektivt sätt att få stopp för denna ökade köttkonsumtion. En sådan skatt skulle också generera viktiga intäkter som skulle kunna användas till göra hälsosam och miljövänlig mat billigare eller direkt subventionera hållbar mat i offentlig sektor. En skatt på kött och andra klimatbelastande livsmedel har också föreslagits av både Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Det var därför vi i eko-ekoarbetsgruppen landade i förslaget om att en proportionerlig klimatskatt på livsmedel borde införas.

Men när jag läser partistyrelsens svar till motioner om ekoekoförslaget om en proportionerlig livsmedelsskatt blir jag besviken. PS motiverar sitt avslag med att man inte vet om en skatt på kött och andra livsmedel är möjligt eller lämpligt att införa. Vad menar man egentligen?

Om vi börjar med förslagets möjlighet. Menar PS på största allvar att det är juridiskt eller politiskt omöjligt att införa punktskatt på livsmedel med höga utsläpp? Vi i Sverige har redan punktskatter på tobak och alkohol, då med folkhälsan som argument. Nej, här får PS ta och sluta att fega; på samma sätt som vi driver en mängd andra politiska krav som andra säger är omöjliga eller orealistiska borde vi också våga driva livsmedelsskatten.

Partistyrelsen motiverar också sitt avslag med att det kanske inte är ”lämpligt” att införa en skatt på livsmedel med stora klimatutsläpp. Men är det inte just det som ett parti beslutar om; om något är lämpligt/politiskt motiverat eller inte? En köttskatt och/eller en skatt på livsmedel med höga klimatutsläpp har föreslagits av de två tyngsta och mest relevanta myndigheterna på området, av miljöorganisationer och forskare. Hur länge till tycker PS att vi ska vänta för att hitta ett mer lämpligt stöd?

Partistyrelsen tycker dock att vi ska fortsätta att verka för minskad köttkonsumtion, men vi ska undanhålla oss den viktigaste åtgärden; en skatt. Kvar blir istället ett stort fokus på informationskampanjer och fromma förhoppningar om konsumentmakten. Är det en skarp vänsterpolitik i en av klimatdebattens viktigaste frågor?

Nej, bättre kan vi. Låt oss vara först ut igen av partierna. Låt oss verka för en klimatskatt på kött och andra livsmedel med höga klimatutsläpp. Bifall motion E174.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och medlem i V Enskede

Löfven och Vattenfall

Igår avkrävde både jag och Jonas Sjöstedt svar från Stefan Löfven om Vattenfalls brunkollsaffär. Frågan ligger ju nu hos regeringen som ska säga ja eller nej till försäljning till tjeckiska EPH. Löfven pratade mycket i sitt svar om ”affärsmässighet” (är det affärsmässigt att sälja till ett skurkbolag med säte i skatteparadis kan man fråga sig?).

Men Stefan Löfven sa också att man ska, och här citerar jag ”göra det bästa möjliga ekonomiska för Vattenfall. Och det ska också vara det bästa möjliga ur klimatsynpunkt.” Lyssna själv, scrolla fram till 17,50:  Det är intressant för här visar att statsministern är öppen för att det inte bara är affärsmässiga överväganden som borde göras i den här affären utan också miljömässiga. Åtminstone när han får tala fritt utan manus…

Väger man in miljön och klimatet torde det vara en omöjlighet att sälja verksamheten till köpare som tror på en ”renässans för kolet” och vill öppna nya kolgruvor. Regeringen kommer att ge besked om ungefär två månader, så vi har tid på oss att stoppa affären.

För att höra min fråga till Löfven scrolla fram till 45,00 min.

Omförhandla EU-medlemskapet

I Storbritannien får folket folkomrösta om EU-medlemskapet. Det är ett bra och demokratiskt tilltag som andra EU-länder borde inspireras av. Hur borde den brittiska folkomröstningen påverka oss i Sverige?

I Sverige har vi redan folkomröstat och vi blev medlemmar 1995. Men sedan dess har EU utvecklats mycket. Jag är rätt övertygad om att majoriteten av svenskarna tycker att EU har gått åt helt fel håll, att man blir allt mer av en statsbildning och mindre av ett respektfullt samarbetsorgan. Därför tycker jag att ett minimikrav borde vara att Sverige skulle ha rätt till ett antal progressiva undantag mot EU. Och det bästa vore om dessa undantag formulerades så att de omfattade hela EU, men om inte det går så borde det åtminstone gälla i Sverige.

Jag tänker mig följande.

  • Inför ett socialt protokoll. Idag kör lastbilschaffisar lastbilar på Europas motorvägar för ett par tior i timlön, utan rätt till vila eller andra rättigheter som vi tar för självklara. På byggarbetsplatser arbetar svenskanställda till helt OK villkor medan de som är anställda av underentreprenörer baserade i andra länder har lägre löner och mycket sämre villkor. Det här måste ändras. Lika lön för lika arbete måste gälla. Om du som företag utför tjänster i ett land ska det landets lagar och villkor gälla.
  • Miljön ska överordnas marknaden. Ett land ska alltid kunna lagstifta till förmån för miljön och andra viktiga hänsyn (folkhälsa, djurskydd, konsumenträtt m m) utan att vara rädd för att EU säger nej med hänvisning till inre marknadsreglerna. Idag är det tvärt om. Vi i Sverige får inte gynna biodrivmedel (just nu har vi ett undantag) med sänkt skatt, förbjuda kemikalier, ha förbud mot azofärgämnen i mat och nu hotas också vårt totalförbud mot kvicksilver eftersom EU kräver att det måste vara lika i hela unionen. Det här blir en hämsko på progressiv politik. Miljön måste komma först.
  • Bindande undantag för euron. Idag har inte Sverige ett bindande undantag för EMU. I Bryssel förväntar man sig att vi ska bli medlemmar i valutaunionen fullt ut (man säger t o m att vi redan idag är halvvägs inne) trots att vi haft folkomröstning emot. Det här måste tydliggöras i form av ett skriftligt bindande protokoll som säger att vi har ett bindande undantag mot EMU och ska aldrig behöva gå med.
  • Ha rätt att lämna EUs jordbrukspolitik. EUs centralstyrda och många gånger miljöfientliga jordbrukspolitik kostar oss mycket pengar och hämmar både våra möjligheter att producera våra egna livsmedel samt att göra det på ett miljövänligt sätt. Här borde vi får rätt att lämna CAP, den gemensamma jordbrukspolitiken.

Jag uttalade mig igår på Rapport och Aktuellt om detta. Det ska bli intressant att se hur andra reagerar. Om Storbritannien har möjlighet att ställa krav på EU så måste vi också kunna få göra det. Kanske kan vi bygga upp en rörelse för rätten till progressiv lagstiftning? Det är nu vi har chansen.

Jag noterar också en intressant uppgift från Svts opinionsundersökning: Det finns i dagsläget en majoritet för att Sverige ska vara kvar i EU. Men om Storbritannien röstar för att lämna EU anser en majoritet av svenskarna (36%) att Sverige också ska göra det (32% tycker inte det). Svenskarna är med andra ord intresserade av det som händer på andra sidan Nordsjön. Det här är en opinion vi politiker borde lyssna på.

Regeringen måste stoppa Vattenfallaffären

Igår annonserade Vattenfall att man vill sälja sin tyska verksamhet (fyra kolkraftverk, fem brunkolsgruvor) till det tjeckiska bolaget EPH. Det skulle bli en för svensk ekonomi mycket dålig affär och för klimatet helt förödande om en försäljning blev av. EPH är ett tvivelaktigt bolag som går in där andra backar ur. De hoppas på en rennässans för kolet och kommer göra allt för att driva vidare och expandera verksamheten. Det kommer leda till ökande utsläpp från kolförbränningen.

Jag instämmer full ut med Naomi Klein, Bill McKibben, Johan Rockström och även socialdemokratiska Tro och solidaritet som nu kräver att den svenska regeringen måste sätta stopp för affären. Och det är det positiva i allt detta. Vattenfall är ett företag vi äger 100 procent gemensamt. Det är den svenska regeringen som ytterst bestämmer över bolaget. Det är också de som nu ska avgöra om det blir en affär eller inte.

Jag diskuterade regeringens ansvar i morse i Sveriges Radio. Jag tycker att det är lätt beklämmande att höra ansvariga MP-politiker frånsvära sig ansvaret för Vattenfall med argumentet att de inte har möjlighet att stoppa affären. Klart att de kan göra det. 2014 beslutade S och MP att Vattenfall inte skulle få öppna några nya kolgruvor i Tyskland. Det var ett bra beslut och ett konkret exempel på politisk styrning av ett statligt bolag. Nu ser vi att det beslutet kommer att förfelas med nya ägare som vill öppna nya gruvor. Då blir det ingen affär. Punkt slut.