Varför räddar inte regeringen Ojnareskogen?

Idag skriver jag i ETC om att klimat- och miljöminister Åsa Romson och regeringen med ett enkelt regeringsbeslut skulle kunna rädda Ojnareskogen på Gotland. Läs nedan el hos ETC.

Varför vill miljöministern inte rädda Ojnareskogen?
ETC debatt, 2015-03-25
Jag välkomnar inlägget i Dagens ETC (17/3) från ett antal företrädare från miljörörelsen om vikten av att skydda de unika naturvärden som finns på norra Gotland i form av Bästeträsk och Ojnareskogen. Men jag förvånas över att det är så tyst från regeringen, inte minst miljöminister Åsa Romson (MP).

Jag vet inte hur många gånger frågan har debatterats i medierna och i riksdagens kammare. Det har alltid varit såväl mitt partis som Miljöpartiets att de omistliga naturvärdena (ett antal så kallade rödlistade arter, grundvattnet, sjön Bästeträsk och själva Ojnareskogen) måste väga tyngre än företaget Nordkalks intresse av att starta ett kalkbrott.

Men nu är Åsa Romson tyst. Det är beklagligt eftersom det är här och nu hon verkligen skulle kunna göra skillnad. Länststyrelsen på Gotland har lämnat förslag om ett antal områden som föreslås få skydd i form av så kallade Natura 2000-områden. Ett av dessa områden är just Bästeträsk, i det område där Nordkalk vill starta ett stort kalkbrott.

En bortglömd dimension i debatten är det särskilda skydd mot täkter som tidigare fanns i svensk lagstiftning för områden med höga naturvärden, till exempel Ojnareskogen. Detta skydd, i form av den så kallade stoppregeln i Miljöbalken, avskaffades av den tidigare borgerliga regeringen 2009, med stöd av alla partier utom Vänsterpartiet. Nu lägger vi fram förslaget om att återinföra stoppregeln. Det skulle undanröja framtida konflikter mellan utvinning och naturskydd. Naturen skulle helt enkelt få det skydd den förtjänar i lagen. Men hittills har vi inte fått någon som helst indikation på stöd för detta från något annat parti, inte ens MP. Jag förvånas över detta och hoppas på ändring tills när vi röstar om detta i riksdagen om några veckor.

Jag hoppas också att regeringen nu sätter ned foten och bejakar länsstyrelsens förslag om att låta Bästeträsk, det vill säga området kring Ojnareskogen, bli ett Natura 2000, precis som de angränsade områdena redan är. Jag ställde just den frågan till Åsa Romson den 4 mars i riksdagen, men dessvärre utan positivt besked.

Det är märkligt och beklagligt, i synnerhet när det kommer från samma Åsa Romson som krävde just detta av dåvarande miljöminister Lena Ek. Romson sade följande i Sveriges radio 31/8 -12: ”Du borde i dagsläget utpeka detta till ett skyddat område. Varje dag på den här regeringens bord har ju möjligheten funnits att skydda området.”

Nu har Åsa Romson möjligheten i sin hand. Nu finns det dessutom ett konkret förslag från ansvarig myndighet. Det är ett enkelt regeringsbeslut det handlar om, men vi skulle ta ett stort steg framåt för att definitivt rädda Ojnareskogen och dricksvattnet på Gotland. Peka ut Bästeträsk som Natura 2000. Se sedan också till att stoppregeln återinförs i miljöbalken så att konflikter som denna inte ska behöva uppstå i framtiden.

Framtida generationer kommer att tacka en framsynt regering.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s