1 maj Norrtälje 2013

Vilken fantastisk dag!

Läs gärna mitt 1 majtal som jag höll i Norrtälje idag:1majNorrtäljetal2013-05-01

2013-05-01

1 maj tal 2013, Norrtälje
Nyligen lades apoteket i Lima, nordvästra Dalarna ned. Företaget Kronan AB tycker inte att man tjänade tillräckligt att ha ett apotek så långt borta. I Stockholms innerstad ser man däremot apotek i vart och vartannat gatuhörn. Nyligen privatiserade regeringen merparten av bilprovningen. Erfarenheterna från när man gjorde detsamma i Finland var högre priser och sämre tillgänglighet i glesbygden. Snart är vi där även här i Sverige. Fullt med bilprovningar inne i våra storstäder, men allt färre i glesbygden. Skolor och annan samhällsservice läggs ned på landsbygden. I en avreglerad kollektivtrafik vill de privata företagen endast köra på de linjer där de tjänar pengar. Det blir färre bussturer för de som bor utanför de större städerna. Sverige har blivit ett starkt urbaniserat land. Inget fel med det egentligen. Vill folk bo i städer ska de kunna göra det. Men vill vi också ha en levande landsbygd? Vill vi att Hela Sverige ska leva? Då krävs det att vi tar ett ansvar för att man ska kunna leva på andra ställen än just storstäderna. Vi försöker hitta en del lösningar på detta i vår helt nya landsbygdspolitiska plattform. Vi ogillar regeringens utförsäljning av apoteken och skulle gärna se ett förstatligande. Detsamma gäller bilprovningen. Men det går också att göra åtgärder i det kortare perspektivet: Statliga Apoteket AB borde tillåtas växa och öppna butiker i t ex glesbygden, det får de inte idag. Det höga vinstavkastningskravet ska sänkas; högsta tänkbara vinst är inte ett självändamål. Detsamma ska gälla för andra statliga företag som ex vis SJ. Alla linjer ska inte behöva gå med vinst. Högsta tänkbara service är det som vi sätter i fokus. Vi vill ha ett Sverige som växer och blomstrar även utanför Stockholms innerstad.

 

Vi tror att många framtidsjobb kan ligga i just glesbygden. Inte minst i jordbruket. För 20 år sedan var var åttonde måltid vi åt producerad i Sverige, idag – med helt öppna gränser – är det endast varannan och det är en siffra som går kraftigt nedåt. Bönderna lägger ned på löpande band i Sverige. Matimporten ökar.Vi vet allt mindre om den mat vi äter. Detta är något som inte minst den s k hästköttsskandalen har lärt oss. Vi vill hitta sätt att stimulera mer lokal och miljövänligare produktion. I framtiden vill vi att fler svenskar sysselsatta med att producera livsmedel, inte färre. Vi tror också att många fler kan få jobb i skogen. Vi har lagt konkreta förslag om s k gröna jobb i skogen med röjning och annat jobb som behövs i skogen. Visste ni att turismen idag är en av Sveriges basindustrier och omsätter en bra bit över 200 miljarder kronor varje år. Långt mer än de flesta av våra traditionella industriföretag. Mycket av de jobb som turismen bidrar med är just i glesbygden: vandrarhemmet, kanotuthyrningen, glasskiosken, skärgårdskrogen, de guidade visningarna i skogen, slalombacken och allt annat. Vi svenskar tycker kanske inte att detta är så märkvärdigt, men för alla tyskar, engelsmän, japaner och kineser som kanske inte har så mycket natur på hemmaplan är det resan till Sverige just den resa man länge har drömt om att göra.

Detta är några exempel på områden vi tar upp i vår senaste landsbygdspolitiska plattform. Med rätt stöd kan landsbygden bli levande och vi kan skapa nya jobb och bostäder. Det är precis vad vi vill!

Ordet privatisering kommer från latinets privare, som betyder beröva. Jag tycker det rätt tydligt beskriver vad frågan handlar om. Om man säljer ut egendom vi äger gemensamt är det något som berövas oss. Det gäller förstås inte bara i teoretisk bemärkelse. I Stockholms innerstad finns inte längre en enda offentligt driven vårdcentral kvar. Förskolor har sålts ut till inventariepriser. De nya ägarna kan kamma in miljoner varje år. Serafen heter en vårdcentral på Kungsholmen i centrala Stockholm. 2007 beslutade borgarna i Stockholms läns landsting att sälja ut den till underpris, för knappt 700 000 kronor. För ett tag sedan kunde samma vårdcentral säljas ut till riskkapitalister för ett värde av 20 miljoner kronor. Vilken skandal. Nu säger borgarna att de ska försöka få tillbaka pengarna. Lycka till, och trevlig resa till någon av kanalöarna mellan Frankrike och Storbritannien där pengarna högst sannolikt finns idag.

Den senaste av dumheter är, som jag nämnde, att regeringen beslutat att staten inte får öppna fler apotek. Det kan nämligen vara negativt för den stora merparten av privata apotek som finns på marknaden. Se där, statlig reglering för att understödja ett fåtal stora privata koncerner. Vad blir nästa steg? Att SJ inte får köra fler tåg? Att Telia inte får teckna fler telefonabonnemang? Vad det här visar oss är att när den borgerliga regeringen talar om en fri marknad, så är det sällan marknaden är så där värst fri. Privatiseringarna är en del av en mycket ideologisk politik där den borgerliga regeringen bestämt sig för att sälja för säljandets skull, inte för att det ska bli bättre för svenska folket.

Det handlar inte om utförsäljningar för att statskassan behöver det, ekonomin är trots allt rätt OK. Det handlar om ideologiskt drivna utförsäljningar av gemensamt ägd egendom.

Tack och lov beslutade en majoritet i riksdagen faktiskt för två år sedan att stoppa regeringens planerade utförsäljningar av flera statliga företag. Tack vare vårt agerande kommer inte regeringen att kunna sälja ut Nordea, Telia, SBAB, Posten och Vattenfall. En stor seger för oss som tror på ett gemensamt ägande över strategisk verksamhet.

Ja, berövandet är som sagt inte nåt teoretiskt. För våra barn i skolan eller våra äldre i äldreomsorgen är det en i allra högsta grad konkret realitet. Vi vet att enligt SCB gjorde de privata bolagen inom vård, skola och omsorg 8,7 miljarder i vinst 2010. Hur kunde de göra det? Ett exempel är att de privata företagen har färre anställda än de offentliga utförarna. Till exempel har offentligt drivna äldreboenden enligt Socialstyrelsen mer än 10 procent fler anställda per äldre jämfört med de privat drivna. Lärartätheten är i snitt 20 procent högre i kommunala gymnasieskolor än i de fristående (SCB 2012). Ett annat sätt att pressa lönekostnaderna är att ha mindre andel utbildad personal. I de kommunala förskolorna har fler en pedagogisk högskoleutbildning än i de privata (Skolverket 2011).

Det går att ändra på detta. Vi vet att den absoluta merparten av svenskarna vill att resurserna till välfärden ska stanna kvar i verksamheten, de vill ha ett stopp på denna pengarullning från det offentliga till privata vinster. Vi säger därför:

  • Skattepengar ska gå till verksamheten inte till privat vinst.
  • Välfärd ska fördelas efter behov inte efter lönsamhet (som har blivit konsekvensen i vården här i Stockholm).

Och det går att göra något åt detta. Som jag nämnde har vi fått in ett stopp på statlig nivå för fortsatta utförsäljningar. Jag hoppas vi kan fortsätta att lite på MP och S i denna fråga. Vad det gäller själva välfärdens innehåll går det att lagstifta om att skattebetalarnas pengar ska stanna kvar i vården, äldreomsorgen, skolan och förskolan. Huvudfokus ska vara att våra medborgare ska få så mycket ut som möjligt för den skatt de betalar. Alltså, nej till privata företag med vinstavkastningskrav, men jag till en del komplement till det offentliga; föräldrakooperativ eller om ideella föreningar vill driva någon verksamhet. Så kan vi bygga upp världens bästa välfärd – för det är vår målsättning.

Jag var på FNs klimattoppnmöte i Doha i december i fjol. Det är där representanter från alla världens länder träffas för att gemensamt hitta lösningar på hur vi ska kunna minska våra utsläpp. Det mest omtalade inlägget var nog det från Filippinernas klimatförhandlare Naderev Saño. Saño talade i plenum, inför hela toppmötet med politiker och tjänstemän från närmare 200 länder. Några dagar innan hans anförande hade hans land drabbats av en av de värsta naturkatastroferna på länge, tyfonen Bopha. Tyfonen svepte över ön Mindanao på södra Filippinerna. Den kom att få helt förödande konsekvenser. Hundratals döda människor och lika många saknade. Över 100 000 har fick sina hem förstörda, många av dem är fortfarande hemlösa. Aldrig någonsin har en så stark vind svept över området. Naderev Saño talade om tyfonens verkningar och menade att de fattiga länderna här och nu drabbas av klimatförändringens verkningar. Extrema väder som kraftiga vindar är ett exempel på sådant vi kan vänta oss mer av som en följd av klimatförändringarna, menar forskarna. Det är de fattiga länderna som drabbas värst av detta eftersom de inte har de ekonomiska möjligheterna att skydda sig med välbyggda hus, vallar, avledningskanaler för vatten och annat. Det var gripande att lyssna på Saño, men det som fick hela toppmötet att dra djupt efter andan och sedan få hans anförande att spridas på nyhetskanaler över hela världen (inklusive SVT) var när den filippinske chefsförhandlaren plötsligt inte kunde hålla tårarna borta. Han avslutade sitt anförande med att kräva att de rika länderna tar sitt klimatansvar och minskar utsläppen och hjälper de fattiga länderna. Han avslutade med orden:

Om inte vi – vem?
Om inte nu – när?
Om inte här – var?

Ja, det var oss han talade till.

Det här kan låta rätt nedslående, och det är det. Men det finns också en del hoppfulla tecken när vi talar klimatförändringarna. Det går faktiskt att göra något åt våra utsläpp. Vi kan till exempel titta på vårt eget land. Visste ni att vi i Sverige faktiskt har minskat våra utsläpp sedan 1990? Jo, från 72,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 58,2 miljoner. Det är en minskning med 20 procent. Och det är inte så konstigt. Trots att ordet klimatförändringar inte direkt var på modet togs en rad beslut på 1990-talet som kraftigt har minskat våra utsläpp. Och jag vill understryka att Vänsterpartiet var aktivt pådrivande i alla dessa.

  • 1991 infördes världens första koldioxidskatt. Andra miljöskatter och avgifter kom i dess efterföljd. Grundtanken var att förorenaren skulle betala samt att Sverige skulle få ökade resurser till miljöarbetet. Så skedde också. Koldioxidskatten brukar anges som det främsta enskilda styrmedlet för att minska utsläppen.
  • Stora satsningar gjordes också på utbyggnad av fjärrvärme. Från staten avsattes pengar för att hjälpa kommunerna med utbyggnaden. Det var en viktig del i omställningen från fossilt till förnybar energi.
  • Med energiöverenskommelsen 1997 mellan S, V och C fortsatte utbyggnaden av den förnybara energin. Samma partier var också med och införde de s k elcertifikaten som ytterligare skyndade på utbyggnaden av det förnybara, inte minst bioenergi och vindkraft.
  • I slutet av 1990-talet och en bra bit in på 2000-talet hade staten LIP, lokala investeringsprogram som sedan blev KLIMP Klimatinvesteringsprogram. Investeringsfonder varifrån kommuner, landsting och företag kunde söka pengar för att energieffektivisera, bygga ut förnybar energi, satsa på hållbarare transporter, klimatinformation och annat. Vid sidan av CO2-skatten har detta kanske varit det effektivaste styrmedlet för att minska utsläppen.

Allt detta har lett till kraftigt minskade utsläpp. Detta visar att det går att minska utsläppen och att vi behöver politiska beslut för att uppnå det. Jag vill understryka att Vänsterpartiet var en drivande kraft bakom alla dessa viktiga beslut för klimatet.

Vi i Vänsterpartiet vill arbeta vidare med dessa åtgärder som vi vet fungerar: Stora investeringar för minskade utsläpp, som dessutom ger tusentals nya gröna jobb. Vi är besvikna över att denna insikt inte har nått regeringen. För att göra det konkret. Med Vänsterpartiets politik skulle vi få en betydligt mycket bättre kollektivtrafik. Vi skulle få tätare avgångar och en något lägre taxa. Kanske skulle vi kunna få en spårförbindelse ända ut hit till Norrtälje i framtiden? I Norrtälje skulle fler kunna dra nytta av vårt extra stöd till investeringar i solenergi. Alla lantbrukare skulle kunna lägga upp solpaneler på sina tak, villaägarna likaså, men också på offentliga byggnader som skolor, bibliotek och äldreboenden. Vi har särskilda pengar i vår budget för denna utbyggnad. De stora energibolagen skulle åläggas att köpa tillbaka elen när dessa mikroproducenter producerar ett överskott (sommartid). Skolorna i Norrtälje skulle minska sina utsläpp genom bättre och mer vegetarisk mat. Bespisningspersonalen skulle få gå på utbildning i vegetarisk matlagning. Vi har lagt extra pengar för detta i vår budget. På tal om skolor; våra offentliga lokaler är i skriande behov av upprustning. Både för klimatet och för alla som vistas i våra förskolor, skolor, äldreboenden, sjukhus m m behövs omfattande renoveringar. Om vi isolerar bättre, byter ut ventilationen, belysningen och överlag renoverar med sikte på en bättre inomhusmiljö och minskad energianvändning kommer vi att minska utsläppen och samtidigt göra det bättre för alla våra elever, pensionärer och alla andra som har de offentliga lokalerna som sin arbetsplats eller bostad. Detsamma gäller för upprustningen av de s k miljonprogrammen. Här finns hundratusentals lägenheter som är i skriande behov av upprustning. Vänsterpartiet har avsatt pengar för detta.

Vänsterpartiets klimatpolitik har två huvudsyften: minska utsläppen och öka rättvisan. Det är det som vägleder oss när vi formulerar åtgärder. Och vi har pengarna till detta. Vi är det parti som faktiskt lägger mest på klimatinvesteringar av alla partier i riksdagen. Om man inte sänker skatterna som den här regeringen gör och om man dessutom drar in mer pengar från det som smutsar ned (CO2skatt, trängselskatt, kilometerskatt, handelsgödselskatt) så har man pengar till klimatinvesteringar.

Kommer vi att lyckas? Hur var det han sa, Filippinernas klimatförhandlare Naderev Saño? ”Om inte vi, vem? Om inte nu, när? Om inte här, var?” Det är bara att sätta spaden i marken.

Ja, egentligen är det inte så konstigt. Det handlar om att ställa om samhället helt och hållet. Vissa saker kommer vi troligen att göra mindre av i framtiden; långväga resor och konsumtion av prylar som vi inte alltid behöver. Men det finns annat som vi kan göra så mycket mer av – och det är precis vad Vänsterpartiet vill – vi kan ha fler lärare i skolan, mer personal som tar hand om våra äldre, vi kan idrotta mer, låta våra barn spela mer teater, ja, gå mer på teater själva, ha fri entré på muséerna, sjunga i kör, gå på stadsvandringar och spela rollspel. En ökad offentlig sektor, på bekostnad av den privata, är bra för klimatet. Och jag tror i synnerhet på kulturens och idrottens kraft som alternativ till konsumtionssamhället. Är inte vi människor innerst inne rätt trötta på att hela tiden bli reducerade till konsumenter som hela tiden ska göra ”rationella val”? Är det inte när vi gör saker tillsammans med andra, när vi upplever och skapar, som vi känner att vi växer som människor? Jag tror det. Och jag tror och hoppas också att vi i framtiden arbetar mindre och har mer tid att till göra det som känns rätt för oss. Det är nu 40 år sedan vi hade vår senaste lagstadgade arbetstidsförkortning; det är hög tid för en ny arbetstidsreform: för vår egen hälsa, för våra barn, våra relationer och kanske också för vår miljö.

1 maj har sin upprinnelse i just kampen om tiden. Det var arbetare i Chicago för snart 130 år sedan som strejkade för åttatimmarsdagen och sedan dess högtidlighåller vi den världen över varje 1 maj. Det är hög tid att lyfta blicken lite i politiken. Vill vi vara konsumenter på en marknad eller medborgare i ett samhälle? Vill vi att var och en ska se om sitt eller vill vi hitta gemensamma lösningar? Vänsterpartiet anser att kapitalismen står i vägen för ett samhälle där vi hittar gemensamma lösningar. Där vi skapar mer rättvisa och där vi löser miljöproblemen.

I riksdagen lägger vi varje dag förslag på lösningar som tar steg åt det hållet. I alla våra kommuner och landsting gör våra valda företrädare likadant. Och det som gör mig riktigt hoppfull är att vi har vänsterpartister även utanför våra valda församlingar: i fackföreningar, elevråd, miljöorganisationer, hyresgästföreningar, på Internet, Facebook, ja överallt där det finns människor brukar det också finnas vänsterpartister. Låt oss inte glömma att vi vill omdana samhället. Vi vill ha ett samhälle befriat från kapitalism, kvinnoförtryck och miljöförstörning. Ett socialistiskt samhälle.

Det här är inte något man gör på en kafferast. Men just den där kafferasten kan vara ett bra tillfälle att starta det hela på.

Jens Holm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s