Sahara Marathon

Den 28 februari kommer jag springa Sahara Marathon. Loppet går mellan de tre flyktinglägren, El Ayoun, Auserd och Smara i sydvästra Algeriet. Det känns som ett utmärkt tillfälle att kombinera politik med idrott. Två av mina favoritintressen!

Den politiska delen handlar om att loppet arrangeras nu för elfte året i rad till förmån för ett fritt Västsahara. Västsahara ockuperas av Marocko sedan 1975 och brukar kallas Afrikas sista koloni. Det är en brutal ockupation Marocko bedriver, oppositionella fängslas, saharier försvinner, misshandlas och dödas. Marocko suger också ut Västsahara på naturresurser som fisk och fosfat. Ockupationen fördöms av det internationella samfundet, men Marocko fortsätter ändå sin ockupation. Mot detta vill jag protestera.

Den andra delen handlar om att jag älskar att springa. Jag försöker träna flera gånger i veckan och vart jag än reser (till Bogotá, Port Elisabeth i Sydafrika, London, Lanzarote, Bryssel, Strasbourg eller Rådmansö) har jag med mig mina joggingskor och min oumbärliga gps-klocka. Jag har sprungit maraton en gång tidigare,  Stockholm Maraton för ett antal år sedan. Det var superjobbigt. Jag gick i mål utmattad på 3,46 och med extremt ömma knän som följd. Nu har jag legat i och tränat en del. Fortfarande saknar jag ett par riktigt långa lopp, men jag tror iallafall att jag borde vara i tillräckligt god form för att klara av loppet. I fjol sprang jag Hässelbyloppet 10 km på 40,22 och jag har gjort Lidingöloppet flera gånger på tider mellan 2,23-2,30.   Löparnördar kan följa min träningsdagbok.

Jag hoppas springa Sahara Marathon under fyra timmar. Men allt beror förstås på omständigheterna. Blir det extremt varmt blir det förstås också väldigt jobbigt. Oavsett tid kommer det att kännas som en seger att få visa min solidaritet med de 170 000 sahariska flyktingar som lever i lägren där loppet arrangeras. Det är trots allt det viktigaste; att få visa mitt stöd till det sahariska folket och springa för ett fritt Västsahara.