Imorgon ska jag gå på Jonas Sjöstedts släpp av hans senaste roman, Sahara. Jag läste korr på den strax innan den skickades till tryckeriet. Jag gillade verkligen hans föregångare Sammanflöden, men Sahara är ännu bättre.
Samma bladvändarvänliga tempo, politik utan att det blir pekoralt, trovärdiga persongestaltningar och en kraftig dos självironi (Sjöstedts alterego är ofta rätt klumpig och skulle inte klara sig långt utan sin assistent).
Ockupationen av Västsahara är det övergripande temat i boken. Lanseringen har en synnerligen bra tajming. EUs nykoloniala fiskeavtal med Marocko kommer troligen ses över nu till våren och de Rödgröna har lovat att bli det första EU-landet som erkänner Västsahara. Kanske kan en läsning av Sahara ge vår borgerliga regering en knuff åt rätt håll (även om jag tvekar) och inge de rödgröna utrikespolitikerna inspiration att fortast möjligt erkänna Västsahara efter valsegern i september…
Boksläppet imorgon är öppet för allmänheten. Kl 13.00 på Söderbokhandeln på Götgatan.
Jag kan skvallra att den utlovade sista delen, som väl kommer till hösten, i Sjöstedts romantriologi kommer vara ännu bättre än den bok jag just lovordat.
Kommentarer
Ett svar till ”Rafflande om Västsahara”
Behöver milisen bistånd!
Det är klart att en militant i mänskliga rättigheter är medveten om sina rättigheter . Rätt till yttrandefriheten samt rörelse är grunden . Med det politiskt spel som tiotusental människor skulle återvända till sina hem, även om de inte delar med central makten sin uppfattning om suveränitet som några har gjort, att kämpa och organisera för mänsklig rättigteter. Det är klart att juridiskt tal är politiskts tal, annars skulle de inse att det avhandlar om en pseudo situation som de är gisslan i vår omedvetenhet är mången gisslan i en kollektiv gulag I Tindouf I Algeriet
Men det är kanske inte konstigt att blanda mellan människlig rättigteter och export som är ett känt spel och i verkligen är de inte så naiva att tro att hela EU projekt inte är lobiskt projekt som skyddar deras intresse i Marocko och historisk erfarenhet har visat att rikedoms land har inte bildats med bistånd utifrån, som har gjort att nationalekonomin passar till multi internationella företag, som passar till den nyliberala marknaden, och det finns inte någon skillnad i marknaden mellan social demokrater och höger . Ni är i samma båt . Och det är inte arbetare och små bönder som känner till nyliberal finans politik, utan de gillas av de rika och medelklassen.
I den marockanska historian har väckts hopp till en ideal historia som var en grogrund till att skapa eller kanske skulle upprätta sina stater. Då skulle finna kanske bara finnas kvar Rabat. En Stat i Söder, så som de andra har provat i Rif genom att balkanisera detta land, när de har funnit olika slags folk.,. Om de misslyckades med det projektet, att skapa ett proletariats Stat i Algeriet och andra länder, men varför skulle detta lyckas bara I södra Marocko. Men när det var Polisario efter självständigheten från militär eliten i Algeriet, kan de ge utrymme till den som i sin närvaro utanför Tindouf lägren .
Klart, är de inte bara mänskliga rätter som de arbetar ”fredligt” om, i sina ståndpunkter utan de är en politisk synpunkt . Och de definierar sig genom i CODESA och på sin webbplats, som västsahariska människorättsaktivister, som de identifierar sig, i sitt politiska tal som de tillhör.
Ett organ som de arbetar i politiskt i . Och de är inte konstigt att de har funnit i nord, lika väl som i södra Marocko, som de har separatist åsikt om Central Makten, Men andra, de delar inte med dem sina åsikter, med de är kanske inte tabu att pratar om människliga rättigheter och de skulle prova sina pratiska tal om sina frågor om mänskliga rättigheter och försvara de som finns i Tindouf, och de som finna i era och deras praktiska tysta tal . Man de behöver inte göra selektivitet i sin pratiska kamp, är en fråga satt om er tysta arkeologi också som de inte är blinda att se det värkliga läget I Tindouf i Algeriet. På vilket sätt legitimerar de sin praktiska tystnad, som ett fattat beslut om rätt att prata om andra, när den andra är tysta om Tindouf, och de har inte rätt att representera andra så länge det inte har gjort omröstningen som avgöra vem som representerar dem . De skulle få vänta tills de får ett mandat för detta .
Marocko har alltid funnits de som de har sagt högt sina åsikter, du skulle kanske fråga, har du någon gång hört om andra röster i Tindouf, opposition, ingen röst har gjorts hörd i Tindouf.!!!! . .Men tyvärr, att prata om människans rättigheter i Tindoufs läger, som det var medborgare, som de flyktingarna som lever i rädsla under kontroll av paramilitära miliser, hållas som de i lägren i ångest och umbäranden, är manifestationer av livet i mörkläggningen, utan att utöva sina normala liv, till att delta i utbildningen, till barns hälsa och hälsoskydda kvinnor och bjuda till bostäder eller ge dem möjlighet att återvända till sin sjukvård i ursprungsländ i Marocko . När de fortsätter förtyck och förnekelse av västsahariska fångar i Tindouf I Algeriet .
Och det stöd i ekonomin, som de erbjuds går till stor del till Polisario handen eller milis och deras allierade i Algeriet och deras konton . När varje fång har rätt till samma behandling med rättslig hjälp, som en medborgare inför en domstol, utan att låta miliserna pröva deras rätt. När de får humanitär hjälp och gemenskap som stöd, betraktas de på grundval av 165 000 människor att äta mindre än 50 000 ? . .
Hakim Boutayab