Borgarna har förvärrat för djuren

Man kanske ska vara försiktig med att kapa till sig partipolitiska poänger avslöjandet av misären inom den svenska grisuppfödningen.  Den snabbt växande efterfrågan på kött  – konsumti0nen har ökat med hela 50 procent i Sverige sedan 1990 – kan endast tillfredsställas genom en ännu mer fabriksmässig och intensiv djuruppfödning.

Trots det finns det också ett tydligt politiskt ansvar att utkräva. Sedan borgarna kom till makten och centerpartisten Eskil Erlandsson blev jordbruksminister har förbättringar för köttindustrin varit ett genomgående tema, inte att värna om djuren. Några exempel på den borgerliga regeringens försämringar för djuren:

* En av Eskil Erlandssons första åtgärder som jordbruksminister var att lägga ned djurskyddsmyndigheten. En i världen helt unik myndighet med ett trettiotal anställda, med syftet att se till att djuren skulle behandlas väl och att djurskyddslagen skulle efterlevas.

* Från och med i år gäller Erlandssons nya organisation för djurskyddsinspektioner i Sverige. När ansvaret flyttades över till länsstyrelserna skjöt Erlandsson inte till tillräckliga resurser för att en god djurkontroll skulle kunna utföras. Resultatet har inte låtit vänta på sig. I de flesta länen hinner djurskyddsinspektörerna inte göra mer än det absolut akuta. I år görs färre inspektioner än tidigare år. I Skåne, där en stor del av de svenska grisarna föds upp, har exempelvis inte en enda rutinkontroll gjorts. Erlandsson säger nu att län med många djur ska få mer pengar, de med färre mindre. Men varför tillämpades inte den finansieringsmodellen redan från början? Redan innan förändringen påpekade många länsstyrelser korrekt att invånarantalet inte står i paritet med antalet kontrollobjek, d v s hur många djur som föds upp i länet. Erlandsson avfärdade emellertid dessa invändningar och ströp tilldelningen till län med intensiv djuruppfödning.

* Med hänvisning till den svenska köttproduktionens konkurrenskraft har Erlandsson avskaffat de avgifter djurskyddsinspektörerna tidigare kunde ta för inspektionerna. Detta har ytterligare underminerat möjligheten att ha en god ekonomi för att utföra en fullgod djurkontroll.

* Erlandsson har också gång efter annan uppmanat svenska konsumenter att konsumera mer svenskt kött, med hänvisning till att köttet är etiskt producerat. I ljuset av den senaste tidens avslöjanden är det uppenbart att vår jordbruksminister har bidragit till att föra de svenska konsumenterna bakom ljuset.

* Jag har tidigare kritiserat Erlandsson för att han vid ett flertal tillfällen har röstat för höjda exportbidrag för kött på EU-nivå. Detta innebär att skattebetalarnas pengar går till att gynna ökad djuruppfödning och köttproduktion.

* Jag tror att Erlandsson och jag är överens om att den svenska djurskyddslagen, bland annat med kravet på att djur ska kunna ”bete sig naturligt” (§4), är en av de bättre i världen. Därför är det inte utan en viss förvåning och oro jag noterar att Erlandsson nyligen har tillsatt en utredning om just djurskyddslagen och det naturliga beteendet. Jag är inte ensam om att hysa oro för att den folkpartistiska utredaren kommer att rikta udden mot just det naturliga beteendet.

Djuruppfödning och köttproduktion är som vilken industri som helst, men med en viktig skillnad. Det som tillverkas är inte skruvar och muttrar, utan det handlar om levande kännande individer. Det handlar om Djur. I Sverige slaktas 80 miljoner kycklingar, drygt tre miljoner grisar och en halv miljon nötkreatur varje år. Bara för att ta några exempel. I det här läget är det synnerligen viktigt med en politisk motkraft som värnar djurens intressen. En jordbruksminister som sitter i industrins knä och uppmanar till ökad köttkonsumtion, lägger ned djurskyddsmyndigheten och skapar kaos i tillsynen har ett stort ansvar på sina axlar. Dags för en ny regering som tar ansvar för djuren.