Producera etanol eller spannmål för att mätta människor?
Köttskatt löser problemet
EU har som krav 5,75 procents innehåll av biobränsle för transportsektorn år 2010. År 2020 är målsättningen av 10 procent av allt bränsle ska vara biobränsle. Många befogande farhågor har rests för att dessa krav kommer att leda till att mer mark måste tas i anspåk för att odla exempelvis sockerrör för etanol eller raps, palmolja, vete, majs eller andra grödor som kan användas till att framställa förnyelsebart bränsle. Vad vi vet är att inte särskilt mycket mer mark finns kvar att ta i anspråk i världen. Inte heller kan odlingsmetoderna bli särdeles mycket effektivare. Det vi måste göra är att helt enkelt använda de odlingsarealer som vi har idag på rätt sätt.
En ofta bortglömd fråga i debatten är att det är köttindustrin som står för den riktigt stora spannmåls och arealanvändningen, inte biobränsleproduktionen. Köttindustrin använder en dryg tredjedel av världens spannmål, i EU handlar det om 70-80 procent. Talar vi om ytanvändning går den största delen av världens jordbruksmark till djurindustrin. Biobränsleanvändningen står för mikroskopisk andel (även om den växer kraftigt) om vi jämför med köttindustrin.
En av knäckfrågorna är alltså: givet EUs biobränslemålsättningar hur mycket mer odlingsmark behövs till 2010 respektive 2020? Samt: Varifrån ska detta ytrymme tas? Kristina Mohlin – magisterstudent på Chalmers i Göteborg – ger oss ett alldeles ypperligt och välunderbyggt svar på detta i hennes purfärska uppsats: Taxation of animal food in the EU (som pdf). Hennes slutsats är: Om vi beskattar köttet kommer köttkonsumtionen och därmed köttindustrins arealanspråk att minska. Hennes förslag är en köttskatt på cirka 15 kronor kilot för nötkött, och lägre för andra köttslag.
Mohlin konstaterar att 5,75 procentsmålsättningen kommer leda till krav på mellan 3,7 till 8,6 miljoner hektar (beroende på vilket biobränsle som används) ny odlingsmark. För 10 procentsmålet gäller 6,4 till 15 miljoner hektar ny odlingsmark. Det här är tvivelsutan stora arealer. Den totala jordbruksytan i EU är exempelvis 120 miljoner ha, i Sverige tror jag den samlade jordbruksarealen ligger på 3 miljoner ha.
Men det intressanta med Mohlins rapport är att hon just föreslår att mindre mark ska användas till foderproduktion för animalieindustrin. Detta alltså gehom en skatt på animalieprodukter. Genom en köttskatt på 15 kronor (1,7 euro) på nötkött och lägre på andra köttslag skulle vi frigöra 7,3 miljoner odlingsbar yta. Vi skulle på så sätt kunna uppnå 5,75 procentsmålet. För att nå 10 procentsmålet måste köttskatten vara något högre.
Man bör också tillägga att en inte oanselig del av framtidens biobränsle borde kunna komma från restprodukter inom celluosaindustrin. På så sätt borde ytkravet kunna minskas ytterligare. Dessutom borde ökade satsningar göras på tåg och kollektivtrafiken för att minska den totala andelen av trafikvolymer. Så kan vi minska den totala bränsleförbrukningen, vilket egentligen är det viktigaste kravet att driva.
Nu finns faktiskt lösningen. Så här kan vi undvika konflikten mellan livsmedelsförsörjning och biobränsle. Gör köttet dyrare! Inte bara miljön skulle vinna på det, utan också alla djur som slapp slaktas samt att vi själva skulle må bättre av en minskad köttkonsumtion.
Har rapporten blivit läst av vår miljöminister, Andreas Carlgren? Av jordbruksministern, Eskil Erlandsson? Annars är det hög tid.
P S Skrämmande fakta:
1 kg nötkött = 24kg CO2 (räknat i CO2ekvivalenter)
1kg nöt (fr mjölkind.) = 15kg CO2
1 kg fläsk = 5,5kg C02
1 kg ägg = 5,5 kg CO2
1 kg kyckling = 4,6kg CO2
1kg mjölk = 1,2kg CO2
Läs också de två utredningar som vänsterpartiet i riksdagen beställt om köttkonsumtion och köttskatt: RUT-kottskatt.doc RUT-kottkonsumtion.doc samt min och Toivo Jokkalas rapport Djurindustrin och klimatet.
Jens Holm 
Kommentera