Handel, klimatet och mänskliga rättigheter

Idag diskuterade miljöutskottet mitt yttrande om handel och klimat. EU-parlamentet har bestämt sig för att ha en ståndpunkt i frågan. Egentligen är det ett annat utskott som är huvudutskott, men miljöutskottet får komma med ett kort tyckande. Det är alltså det som är mitt yttrande. Det går att läsa här: handel_klimat_yttrande666407sv.pdf  (som pdf)

Den stora diskussionspunkten blev hur EU ska agera mot USA, som vägrar att skriva under Kyotoprotokollet samtidigt som man är världens största utsläppare av växthusgaser. Som väntat var EU-kommissionen väldigt anti. Får kommissionen bestämma ska man nog bara fortsätta med business as usual och inte ställa några krav alls på USA.

Glädjande nog var en relativt stor del av EU-parlamentarikerna – från vänster till höger – positiva till att EU ska trycka på USA mycket hårdare för att de ska leva upp till Kyotokraven. Det innebär att jag förhoppningsvis får igenom mina krav på tullar på koldioxidintensiva produkter (som importerats från länder som inte skrivit under Kyoto) och att EU ska ta en strid mot USA inom WTO för att USA subventionerar sin industri med miljardtals dollar varje år genom att inte skriva under Kyoto, och låta dem släppa ut mycket mer än europeiska företag.

I utskottet för internationell handel skulle vi idag ha en utfrågning med Peter Mandelson, EUs handelskommissionär, och en av hans närmsta sekreterare. Jag ställde två frågor:
   1. När EU förhandlar med de asiatiska länderna har man exkluderat Burma, på grund av deras övergrepp på de mänskliga rättigheterna. Det är nog helt rätt. Men varför etablera ett handelsavtal med Colombia? I Colombia dödas och hotas ju flest fackföreningsaktivister i världen? Borde inte EU ställa hårdare krav innan man sluter ett avtal med landet.
   2. Israel har redan ett mycket förmånligt handelsavtal. I detta avtal, som alla andra EU-avtal, finns omfattande krav på respekt för de mänskliga rättigheterna. Men Israel bryter ju mot nästan alla tänkbara konventioner och krav på mänskliga rättigheter, ändå får man ha kvar handelsavtalet, trots att det skulle garantera mänskliga rättigheter. I fallet Uzbekistan bröt EU handelsavtalet oktober 2005 p g a övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, men varför inte med Israel.
 
Först svarade Mandelsons sektreterare att – och det var riktigt häpnadsväckande –handelspolitiken helt inte skulle handla om mänskiga rättigheter utan bara om handel. Det var ju intressant, EU brukar alltid annars framhålla att handelsavtal är ett sätt att verka för mänskliga rättigheter och andra progressiva reformer. Mandelson själv fick korrigera sin kollega en aning och sa att särskilt arbetarnas rättigheter ska skyddas, och i de fall något land bryter mot ILOs konventioner kommer han agera stenhårt. Det var ju positivt iallafall. Dessvärre tordes han inte nämna vare sig Israel eller situationen i Colombia. Granskningen av EUs handelspolitik får gå vidare…