Idag hade EU-kritiska nätverket torgmöte i Stockholm med anledning av till EU-etablissemangets Romfördragsfirande.
Jag ifrågasatte hur fredligt fredsprojektet EU egentligen var. Visst, inget krig i Västeuropa. Fantastiskt! Men samtidigt som Romfördraget skrevs under 1957 var Frankrike i full färd med kolonialkrig i Indokina och Algeriet, Belgien i Kongo etc. Idag stödjer flera EU-länder USAs krig i Irak och Afghanistan, EU bygger murar mot omvärlden etc. Inte så fredligt det heller.
En större dos ödmjukhet från EU-etablissemanget skulle vara på sin plats.
Apropå ödmjukhet. Imorgon ska ju den s k Berlindeklarationen antas. Den som förhandlats fram under stort hemlighetsmakteri. Inte ens vi som EU-parlamentariker har fått veta vad som kommer att stå i den. Från den svenska regeringen har förhandlingarna skötts av en enda person moderaten Nicola Clase. Fantastiskt!
Utkastet till Berlindeklaration har läckt ut, trots detta. Läs det här: Berlin Declaration_draft.doc Höjden av snömos får man söka efter. Det står ju faktiskt ingenting alls i detta, mer än att EU verkar vara lösningen på världens alla problem. Så var det med den ödmjukheten… Man skriver exempelvis:
”Only together can we preserve our European social model in the future. That model combines economic success and social responsibility to the benefit of all citizens of the European Union.”
I Tyskland finns det numera sex miljoner personer under fattigdomsstrecket. Många andra EU-länder lider också av massarbetslöshet och massiva sociala problem. Men inte ett ord om detta. Inte ett uns självkritik.
En sak till: Den här formuleringen är knappast okontroversiell i länder som inte anslutits till EMU: ”The single market and the euro make us strong enough to mould increasing economic interlinkage and competition according to our values.”
Det som är mest slående med den texten och en massa andra EU-texter är bristen på ödmjukhet och den uppblåsta självgodheten. Den här formen av nationalism skulle, med rätta, aldrig tillåtas om Sverige skulle skriva sin historia. Men när EU gör det tycks det inte finnas några gränser.
Dessutom sägs inte ett ord om miljön i utkastet till Berlindeklarationen.
Tyvärr är det alldeles för få som törs säga öppet vad de vill med EU. Men här helt enkelt rädd för att sticka ut näsan för mycket och tappa i opinion. Det är därför vi förvägras en folkomröstning om den kommande konstitutionen (när den väl kommer upp, vilket den lär göra förr eller senare). Det är därför EUs Berlindeklaration hittills inte innehåller ett ord om hur konstitutionsfrågan ska lösas.
Experter på att snacka EU men inte säga ett dyft har också vår statsminister Fredrik Reinfeldt och EU-kommissionär Margot Wallström blivit. Se t ex dagens DN-debatt och Brännpunkt. Vad säger de egentligen? Inte ett skvatt. Bara en massa ord om hur fint EU är. Men vad vill de egentligen? Tala klarspråk, please.
Jag och Eva-Britt har iallafall formulerat en alternativ Berlindeklaration. Det är en början till ett i grunden annorlunda EU.