Högerextremism i EU-parlamentet

Jag har just anlänt till Strasbourg. Startade kl 13.15 hemma i Sthlm, flyg via Paris (måste byta flygplats, 1,5 timme på kringleden i bilkö, suck!) och kom fram vid 21.00. Suck, vad man wastar tid som EU-parlamentariker…

Kontrasten är stor från att i morse har varit med E på öppna förskolan, bytt blöjor och lekt på golvet till att komma hit ned där alla tilltalar en med ”Monsieur”, chaufförer, hotell och annat som vanligt folk inte sysslar med på en måndagkväll. Man kan verkligen leva ett glidarliv som EU-parlamentariker. Om man vill… Fast det vill jag inte…

Det är alltså dags för årets första Strasbourgsession. En ny ordförande ska väljas (i ett helt riggat val, återkommer om det), en ny partigrupp har bildats (extremhöger och rasister), ett 50-tal nya EU-parlamentariker från Bulgarien och Rumänien är med för första gången (välkomna!) och det kommer fattas beslut om bland annat europeisk transportpolitik (länder som ännu inte gått igenom avregleringsvansinnet kommer nu tvingas göra det – göra vågen, någon?). Det är business as usual här nere, med andra ord.

Det där att de högerextrema bildar en egen partigrupp är särskilt oroväckande. Den har officiellt just bildats härinne i parlamentet, och det innebär att de får en helt annan organisering än tidigare (då de ju var ”grupplösa” och i praktiken utan inflytande). Den nya gruppen som kommer heta ”Identitet, Tradition, Suveränitet” innehåller politiker från kända rasistiska partier som franska Front National, belgiska Vlaams Belang, bulgariska Attaka-partiet och rumänska Romania Mare. Bland medlemmarna i den nya partigruppen märks till exempel Benito Mussolinis barnbarn Alessandra Mussolini och Front Nationals Bruno Gollnisch som ifrågasatt förekomsten av gaskammare i koncentrationslägren under andra världskriget. Vår linje i vänstergruppen är att de ska isoleras så mycket det bara går. Se till att deras frågor inte vinner mark – Inget köpslående med högerextremisterna!

Men högerextremismen kommer tyvärr kunna fortsätta frodas så länge miljontals européer är i arbetslöshet och inte känner sig delaktiga i samhället. Kampen mot högerextremismen måste därför, förstås, kombineras med traditionellt försvar för välfärden. Och där finns det dessvärre en hel del att göra.