Ikväll hölls den sista överläggningen mellan EU-parlamentet (en representant från varje partigrupp), EU-kommissionen (både kommissionärerna Stavros Dimas och Günter von Verheugen var där) och ministerrådet (främst företrädda av det finska ordförandeskapet). Tanken var att vi skulle bli övernens om Reach, EU:s blivande kemikalielag. Men någon gång vid 21.00-snåret konstaterades att ingen överenskommelse kunde göras. För min del är det rätt uppenbart: ministerrådet har inte tillmötesgått oss i EU-parlamentet på i princip en enda punkt. Och är man inte beredd att förhandla blir det ingen deal. Svårare än så är det inte!
Nu ska varje partigrupp analysera situationen. Två vägar är möjliga: 1. Ministerrådet kryper till korset och tar några rejäla kliv åt det miljövänliga hållet. 2. Om inte det sker kommer vi i EU-parlamentet att fatta beslut i plenum den 13 december. Efter det kommer vi och ministerrådet att vara tvugna att enas i förlikning (en slags förhandling). Anledningen till att det är så rörigt som det kan verka är att Reach är en lag som klubbas gemensamt av kommissionen (som lägger fram förslaget) samt med parlamentet (som ändrar och fixar) och ministerrådet (som försämrar – iallafall i det här fallet).
Det som ska kommas ihåg är att ministerrådet egentligen inte är något annat än våra medlemsregeringar. Vår nuvarande regering
har alltså ett ansvar till att förhandlingarna nu har havererat (se min debattartikel mot Reinfeldt i tidigare inlägg).
Annars har det varit en upptagen dag som vanligt här i EU-parlamentet: Nedflygning från Bromma på morgonen, debatt och omröstning i miljöutskottet, Reachförhandlingar, journalistkontakter och mängder med mejl att besvara.
Förresten, läste en bra debattartikel på Europaportalen. Tyvärr är vi i dagsläget långt ifrån visionen för den artikeln.