Strasbourg, torsdag

7.45 Kliver upp. Sovmorgon. Det kan man behöva efter gårdagsnatten.
8.30 Checkar ut från hotellet och bokar in mig för nästa session. Jag får samma rum. Bra. Beställer en taxi, men det är väntetid 30 minuter (!). Promenerar till pålitliga spårvagnen istället.
9.10 I vanliga fall har vänstergruppen gruppmöte den här tiden, men idag är det inställt. Går upp till kontoret och år igenom mejlskörden.
10.05 I hissen till kafeterian träffar jag Ilsa Figueiredo, portugisiska och medlem i vänstergruppen. Vi har svårt att bestämma oss för vilket språk vi ska tala på (ett problem som inte är alltför ovanligt när formerna inte har satt sig). Vi testar: engelska, franska, portugisiska och spanska och landar på ”portuñol” – en blandning mellan spanska och portugisiska. Det funkar fint.
10.15 Käkar frukost med Lisa och pratar Reach och vilka miljöfrågor vi borde prioritera efter Reach.
10.45 På kontoret igen. Slår mig att gruppmötet börjar snart. Snabbläser förslag till röstlistor i en massa olika ärenden. Mejlar Daniel, min assistent, som nu är tillbaka i Bryssel, om lite olika grejer. Han ska hjälpa mig att skriva ett protestbrev till colombianska ambassaden. Får svar direkt. Känns effektivt.
11.28 Roger och jag springer till röstmötet. Man ska räkna med minst fem minuter för att ta sig till en annan plats i EU-parlamentet. Vi kommer bli sena.
11.32 Bara två minuter sena. Bra jobbat. Vi går igenom rapporterna som vi ska rösta om. Diskuterar en del hur vi ska ställa oss till ett ärende som förespråkar kvotering (män-kvinnor) på valsedlar. Kvotering är bra, men problemet är att formuleringen som vi ska rösta om inte är särskilt bra och kan misstolkas. Men alternativet från den konservativa gruppen är ännu sämre. Så vad att göra? Man hamnar nästan alltid i sådana här dilemman. Man kan förstås lägga ned sin röst, men då stödjer man ju inte kvoteringen. Vi beslutar att rösta för kvoteringsändringsförslaget i vart fall.
11.58 Klockan ringer in för votering. Vi är precis klara. Vi packar ihop våra papper och springer iväg. Egentligen ville jag ha ett minimöte med Eva-Britt, men det får vänta.
12.01 På plats i parlamentet. Voteringen ska snart börja. Esko muttrar över att det är så många ärenden att rösta om. ”Det här kommer att ta tid, en timme minst”, säger han. Margot Wallström talar om sin kampanj för att marknadsföra EU. Inte många röstar. Det är en otacksam uppgift att tala när folk förbereder sig för något annat. ”Där har vi EUs propagandaminister” fortsätter Esko muttrande.
12.05 Wallström slutar tala och voteringen startar omedelbart: Röstar nej till ett fiskeavtal mellan EU och Mauritanien (jag vill inte att europeiska fiskeflottor ska utarma havet utanför Afrikas västkust ännu mer), ja till en resolution om situationen i Gaza, ja till en konvention om biologiska vapen, för Stubb-betänkandet om en marin strategi för Östersjön och nej till den fruktansvärda Von Wogau-rapporten som handlar om en gemensam strategi för att bekämpa terrorism och andra hot. Jag tycker att det är Von Wogaus förslag om en gemensam europeisk vapenmarknad, nya strategiska vapen och att stärka EUs militära roll i Medelhavet som känns som det riktigt stora hotet. Jag förvånas över att en av de svenska socialdemokraterna röstar för det ena militaristiska kravet efter det andra (jag kan hålla koll för han sitter mitt framför mig). Tyvärr går betänkandet igenom med rungande majoritet: 314 för, 114 mot och 12 nedlagda. Den svenska sossen röstar förstås för. Hårresande!
12.45 Tittar över salen på Jean-Marie Le Pen i stol 615. Vi röstar nu om Bauerrapporten, som handlar om traffickning, prostitution m m. Han sitter djupt tillbakalutad i sin stol och röstar inte. Tyvärr är han inte den ende som inte bryr sig om att räcka upp handen till försvar för traffickens offer och annat. Men man märker engagemanget hos många andra, främst kvinnor, som skriker ”check” på var och varannan handuppräckning för att det ska bli elektronisk omröstning istället. Ändringsförslagen 23, 24 och 25 handlar om legalisering av prostitution. Jag har särskilt strukit under dom i min röstlista, så att jag inte ska rösta fel, d v s emot. Eva-Britt signalerar med tummen ned när 23, 24 och 25:an kommer upp. Jag trycker på minusknappen, men vi förlorar. EU-parlamentet har än en gång ställt sig positivt till legalisering av prostitution. Men det var jämnt: 246 röstade för 24:an och vi var 209 mot. Dessutom var min partigrupp emot, vilket den inte har varit tidigare. Vi (eller främst Eva-Britt) har alltså lyckas påverka vår partigrupp till en mer kritisk hållning mot prostitution (det kan tyckas självklart men det är det inte nere på kontinenten, där man gärna vill legalisera för att ge kvinnorna ett lagligt skydd). Bra!
12.52 En massa ledamöter har lämnat salen, de vill uppenbarligen käka lunch istället. Vi är bara drygt 500 som röstar, av totalt 732.
13.06 Kaos när ordföranden säger att vi röstar om §44 del 2 men röstmaskinen visar, del 1. Kan låta obetydligt, men viktigt. Folk skriker och protesterar, men talmannen tycker inte att det är något problem. Tillslut får han dock ge vika och vi röstar om.
13.15 Voteringen avslutad. Alla trängs mot utgången. Det gäller att få en bra plats i matsalen, eller…
13.20 Hittar Eva-Britt. Äntligen hinner vi snacka en del.
13.30 Går igenom de sista grejerna på kontoret. Daniel skickar iväg protestbrevet till colombianska ambassaden (läs brevet här:colombianamb_brev.doc). Eva-Britt skriver också under. Bra! Jag och Eva-Britt hinner också skicka iväg en fråga till ministerrådet om de senaste händelserna i Iran (läs frågan här:iran_fraga20061116.doc). Nya dödsdomar, fruktansvärt!
14.20 Packar ihop mina grejer och tar hissen ned till våning 01.
14.30 Jag ska bli skjutsad av Strasbourg stads bilservice till Basel (Schweiz), varifrån mitt plan ska gå 16.55. Men när jag kommer ned till garaget, där jag blivit utlovad att bilen ska stå, finns ingen bil där. Några chaufförsgubbar säger att jag ska gå till huvudingången ”vid flaggstängerna”. Stressad springer jag dit, men ingen bil där heller. Jag springer in i parlamentet igen. En snäll vakt visar mig vägen till upphämtningsplatsen. Hon är alltid så hjälpsam, den här vakten, tänker jag. När jag kommer dit får jag beskedet att bilen redan har gått. Nu blir jag rejält oroad! Och förbannad! Jag går till gubben som dirigerat mig ned i garaget. Han svär sig fri (tror han ja…) och mumlar om att han inte sagt något (trots att han gjorde det en halvtimme innan). Nu är han mig en svuren fiende, tills han bevisar motsatsen. Punkt! Yes, big full stop! En snäll kvinna som jobbar för Strasbourg stad ser till att jag kommer med i en annan bil som, tursamt nog, ska gå en halvtimme senare.
15.03 Går bilen från EU-parlamentet. Den unga chauffören ser bekymrad ut när jag förklarar att incheckningen stänger kl 16.20. ”Det hinner vi aldrig” säger han. ”Möjligen 16.30, men snabbare går inte.”
15.30 På motorvägen mellan Strasbourg och Mulhouse: Damen från Strasbourg stad ringer min mobil och meddelar att hon har checkat in mig telefonledes och att om jag bara kommer innan 16.30 så kommer jag med planet. Jag får direktnumret till incheckningen. Tack för det. Vi kör nu fort, mycket fort på motorvägen.
15.35 Något lättad ringer jag Onoff. Har tänkt o göra det flera veckor, för att lägga undan en bärbar Sony Vaio (de måste oftast beställas) som jag ska köpa i Sverige imorgon. När bilen rusar fram på motorvägen, längs den tyska gränsen och på väg mot Schweiz kommer jag tillslut fram. Jag lyckas förklara att jag vill lägga undan datorn och… sen bryts samtalet. Shit! Jag orkar inte ringa igen och stå i telefonkö igen. Ringer min kompis Toivo som sitter uppkopplad. Han skickar ett mejl till kundtjänsten. Förhoppningsvis kan jag hämta ut en 11 tums laptop på Onoff vid Hötorget imorgon. Coolt!
15.55 Chauffören suckar ljudligt. Jag också! Vägarbete. Vi kryper fram. ”Kan du inte ta ett annat flyg?”, frågar han. Nope, det här är det sista. Annars får jag spendera en natt i Basel. Och det vill jag inte!
16.05 Vägarbetet är passerat och nu går det fort igen. Superfort. Jag kan inte koncentrera mig på något annat än gps:en, klockan och vägen. Vi tittar på varandra ibland, sedan på gps:en, klockan, vägen. Det kan gå… Det kan verkligen gå, tänker jag. Basels flygplats ligger innan själva Basels centrum och de sista milen är inte särskilt trafikerade. Detta gör att slutspurten går himla snabbt. Det blir min räddning.
16.20 Jag ringer incheckningen och meddelar att jag borde vara där om fem minuter. ”Det är lugnt, du kommer med”, svarar de lugnande. Lättnad!
16.28 Passerar tullen och halvspringer mot gaten. Jag ser planet som inte har börjat att boardas ännu. Jag kommer att hinna! Jag hinner till och med bläddra igenom några helt ointressanta tyska, eller schweiziska magasin.
19.00 Köpenhamn: Planet är försenat. Jag käkar vegetarisk pasta. Skriver på min blogg (detta) och läser danska tidningar. Ringer hem. Längtar hem (igen).
20.00 Planet skulle gå nu, men har ännu inte ens fått besked om vilken gate det ska gå från. Suck!
20.45 Kliver på planet. Ser Nils Lundgren (Jl), som inte ser mig. Ser Åsa Westlund (s), som däremot ser mig. Vi säger hej och, typ, hej-då. Ser Aftonbladet, dessvärre. Lars Adaktusson har bytt jobb. I couldn´t care less. Läser ledaren som stödjer Segelénè Royal i de franska socialisternas internval. Jag håller inte med. Hon är för höger. Men går inte o komma förbi att lockas av det faktum att hon skulle kunna bli Frankrikes första kvinnliga president. DET vore nåt. Läser två artiklar om Petra Östergrens prostitutionsliberalism och tänker på dagens votering. Hon har fel, Östergren, tänker jag. Fast intentionerna är nog goda.
22.16 Landar. Ska ta Arlanda Express in till stan inom kort. Dags att lägga ned skrivandet för idag. Är dessutom omöjligt att skriva på planet med en 15 tumsdator. Ännu ett skäl för att införskaffa den där minilaptopen imorgon.