Ikväll har jag hållit ett anförande om läget i euroområdet (det som smidigt kallas García-Margallo y Marfil-rapporten). Läs mitt anförande nedan eller ladda ned som wordfil: Euroomr tal EP 2006-11-13
Tyvärr fick jag inget konkret svar på min fråga. Däremot gick moderaternas Gunnar Hökmark till hård attack på mitt anförande. Han tyckte att allt var finfint i euroområdet och att vi skulle vara tacksamma över de låga räntorna (men såvitt jag vet har EUs centralbank höjt sin ränta kraftigt det senaste året…). Tyvärr får man inte ta repliker i sådana här debatter. Men kul iallafall med mothugg och att det blir motsättningar i debatten.
Jag hoppas återkomma med mer info från Strasbourg och EU-parlamentet inom kort. Nu är det sen kväll och jag MÅSTE äta middag. Har spanat in en rest som heter Gandhi, de måste väl ha veganmat…
2006-11-13
Anförande EU-parlamentet
Euro area, García-Margallo y Marfil
Ordförande, EU-parlamentariker, kommissionen och alla åhörare,
Jag vill börja med att tacka José Manuel García-Margallo y Marfil för den här rapporten, om läget i euroområdet. Jag kommer att återkomma med en konkret fråga till honom.
Rapportören konstaterar att prognoserna för euroområdet ser bättre ut än på länge. Ja, det beror förstås på vilken ekonomisk politik man tänker föra. Den förda politiken har ju inte varit någon succé precis. Stora delar av Europa befinner sig i social och ekonomisk kris. I Europas största ekonomi, Tyskland, lever sju miljoner personer i fattigdom, enligt ny statistik. En av orsakerna till detta är just det ekonomiska och monetära samarbetet, EMU, som har världens mest inflationskonservativa centralbank och en stabilitetspakt som bakbinder den ekonomiska politiken. Som Europafacket, ETUC, nyligen konstaterade i en rapport är det inte mer av denna oflexibla politik Europas folk behöver. Europa behöver istället en aktiv finanspolitik och en omorganisering av EMU.
Som ni vet är mitt eget land, Sverige, inte anslutet till euroområdet. En klar majoritet röstade nej till EMU 2003. Därför blir jag oroad när jag läser rapporten. Rapporten konstaterar att euroområdet fr o m 2007 omfattar 13 medlemsstater, men, och nu citerar jag: ”samordningen av den makroekonomiska politiken och den inre marknaden kommer att omfatta samtliga 27 medlemsstater.” Vad betyder detta? Jag vore tacksam om jag kunde få ett tydligt besked från både rapportören och närvarande kommissionär: Innebär detta att Sverige som har röstat nej till EMU – förr eller senare – måste anslutas till valutaunionen? Jag vore tacksam för ett klart ja eller nej-svar.
Jens Holm, GUE/NGL