Miljö- och klimatanförande

Snart är det dags för riksdagens debatt om utgiftsområde 20 i statsbudgeten. Området handlar om statens insatser för miljö och klimat. Med den borgerliga budgeten, med stöd av SD, innebär det dessvärre drygt 1,5 miljarder i satsningar som uteblir. Nedan det anförande som jag kommer att hålla.

UO20, anförande
I söndags kom jag hem från klimattoppmötet COP20 i Lima, Peru. Återigen missade världens länder möjligheten att fatta de nödvändiga besluten för att förhindra att vår planet går emot en okontrollerad och rent utav farlig klimatförändring. Egentligen är det här är inget som sker någon gång i framtiden. På många platser är faran redan här. Tuvalus premiärminister Enele Sopoaga, som talade på mötet, menade att för hans land handlade klimatförhandlingarna om att välja mellan liv och död. Sopoaga sa i sitt anförande, till hela klimattoppmötet: ”För mitt land handlar det här om huruvida vi ska få finnas kvar som land eller om vi kommer att försvinna.”

Ja, det låter dramatiskt, men klimatfrågan handlar om just liv och död. Jag kunde ha citerat många andra Syd-företrädare. Men jag tror, och hoppas, att alla härinne förstår att läget är akut och vi måste handla nu.

Det är frustrerande att de globala klimatförhandlingarna inte levererar de nödvändiga besluten. Å andra sidan finns det inget som hindrar oss i Sverige att snabbt ställa om till minskade utsläpp och att anpassa vårt samhälle till ett förändrat klimat. Och det var just det som var vitsen med den budget som regeringen lade fram och som hade Vänsterpartiets stöd. Budgeten innehöll några av de största satsningarna på miljö och klimat på mycket länge. En höjning av det här utgiftsområdet, nr 20 med drygt 1,5 miljarder bara för nästa år. Det här omintetgörs nu efter det att de borgerliga partierna och SD röstade ned regeringens budget den 3 december.

Med de lokala investeringsprogrammen – 200 miljoner kronor from nästa år, och 600 miljoner kr årligen from 2016 – skulle kommuner, landsting och företag få stöd för lokala investeringar i förnybar energi, hållbara trafiklösningar, energieffektivisering, åtgärder för beteendeförändringar och allt annat som skulle minska våra utsläpp och dessutom skapa många nya gröna jobb. Att lokala investeringsprogram har varit framgångsrikt tidigare visar utvärderingarna från tidigare klimatinvesteringsprogram. Det här stoppas nu av de borgerliga partierna+SD.

Vi skulle också ha gett ett välbehövligt bidrag – ungefär 200 miljoner kronor under mandatperioden – till att anpassa Sverige till det förändrade klimatet. Det här var satsningar som skulle ha handlat om att bygga om delar av våra städer, skydda oss mot havsnivåhöjningen och extremväder, säkerställa fortsatt livsmedelsförsörjning, skydda vårt grundvatten och att förhindra farliga skred. Ja, det är några exempel på det viktiga arbetet med klimatanpassning, som länge varit eftersatt i Sverige, som nu uteblir nu pga de borgerliga partierna och SD.

Våra myndigheter, t ex Naturvårdsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, skulle ha fått ökade anslag för att koordinera arbetet med minskade utsläpp och anpassning. Det uteblir nu pga de borgerliga partierna och SDs budgetgenomröstning.

I Lima underströk alla länder vikten av vi gör vår hemläxa, särskilt vi i den industrialiserade delen av världen, vi som skapat klimatförändringen. Hur ska Sverige nu kunna göra detta med den borgerliga+SD-budgeten? Den som innebär neddragningar på över 1,5 miljarder kronor redan nästa år. Jag vill fråga Johan Hultberg M, Lena Ek C, Fredrik Malm FP, Magnus Oscarsson KD och Martin Kinnunen SD vad är er plan? Hur ska Sverige nu kunna vara trovärdiga på klimatområdet? Varför äventyrar ni våra barns framtid? Varför äventyrar ni livsbetingelserna för de miljontals människor som här och nu drabbas i världens små östater, i Bolivia, i Bangladesh, i Botswana och alla andra länder som är extra hotade av det förändrade klimatet? Johan Hultberg M, Lena Ek C och Martin Kinnunen SD, ni har talat innan mig, så jag kan inte ta replik på er, så ta replik på mig och berätta hur ni ska lösa detta. Det är här och nu vi måste föra denna viktiga debatt.

Vi vet att med nuvarande beslut och styrmedel kommer inte Sverige att nå 14 av våra 16 uppsatta miljömål. Våra miljömål är i praktiken hela det svenska miljöarbetet. Den biologiska mångfalden är en grundbult i detta. Någon liknade biologisk mångfald med ett flygplan. Det är mängder med små komponenter som tillsammans utgör en helhet. Alla delar behövs, annars kan inte flygplanet flyga, iallfall inte på ett säkert sätt. Vem skulle vilja sätta sig i ett flygplan där tre eller fyra viktiga komponenter inte fanns med? Det är där vi befinner oss idag i den svenska naturen. Skogsbruket drivs av enfald istället för mångfald. Sjöar och Östersjön växer igen. Djur- och växtarter dör ut. Kemikalier och utsläpp smutsar ned vår natur. Hela ekosystem hotas. Därmed riskeras hela grunden för vår välfärd – naturen.

Det var därför som vi lade fram ett fullt finansierat förslag i budgeten med de största satsningarna på mycket länge för att skydda mer av vår natur, för att sanera förstörda områden, för att rena Östersjön. Tack vare de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna blir det inget av det. Om vi lägger vår rödgröna budget bredvid den borgerliga+SDs ser att skillnaden i miljöansvar är påfallande. Jag vill nämna några exempel på satsningar som inte blir av, och nu talar jag bara 2015: 660 miljoner till skydd av värdefull natur. Nej säger borgerliga+SD. 350 miljoner för åtgärder för värdefull natur. Nej säger borgerliga+SD. 183 miljoner extra till sanering av förorenade områden. Nej säger borgerliga+SD. 75 miljoner extra till miljöövervakning. Nej säger borgerliga+SD. 75 miljoner extra till havs- och vattenmiljösatsningar. Nej säger borgerliga+SD. 35 miljoner extra till Naturvårdsverket. Nej säger borgerliga+SD. 20 miljoner extra till Havs- och vattenmyndigheten. Nej säger borgerliga+SD.

M, C, FP, KD och SD. I er budget kan banker, storföretag och Sveriges allra, allra rikaste räkna med mer pengar i plånboken. Alla andra får mindre; pensionärer, arbetslösa, låginkomsttagare och till detta kan vi också lägga vårt hårt sargade miljö. Det här är högerpolitik när den är som värst: Åt den som har skall varda givet. Det finansieras med ökade klyftor och miljösvek.

Jag har träffat mängder med företrädare från Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, Greenpeace, biståndsorganisationer, företagare inom miljöteknikbranschen, vindkraftsbolag, miljöengagerade lokalpolitiker och många andra som tar miljö- och klimatfrågorna på stort allvar. De frågar mig; kan det verkligen vara sant att riksdagen avfärdar ökade satsningar på miljö- och klimatområdet. Varför?, frågar de. Det undrar jag också; varför gör ni så här; M, C, FP, KD och SD? Varför sviker ni miljön? Vi vill ha svar.

Jens Holm (V)

Svag uppgörelse i Lima

JensHolmCOP20

Klimattoppmötet i Lima är nu över och jag är tillbaka på riksdagen. Idag har vi utskottsmöte där de borgerliga partiernas+SDs förslag om neddragningar på 1,5 miljarder kr på miljö- och klimatbudgeten väntas gå igenom. Inte kul :-(

Beslutet i Lima innebär att det fyrasidiga dokumentet som gick igenom konstaterar att man vill ha ett avtal i Paris och att man ska fortsätta att förhandla om det under 2015 (alltså ingen nyhet). Texten uppmanar länderna att i börjar av 2015 (första kvartalet) rapportera in sina frivilliga förslag om bidrag (contributions) till utsläppsminskningar. Det handlar alltså om frivilliga bidrag (contributions), inte bindande åtaganden (committments). Alla andra stora frågor, som anpassning, finansiering, tekniköverföring samt förluster och skador som en följd av klimatförändringen tas upp i en 37-sidig bilaga. I den bästa av världar kommer det vara en del av de bra texterna i denna bilaga som kommer att ligga till grund för avtalet i Paris. Men just nu känns det inte som att vi lever i den bästa av världar…

Jag skulle önska att dessa toppmöten kunde organiseras på annat sätt, och jag har tidigare föreslagit en permanent parlamentarisk klimatförsamling för att driva på förhandlingarna. Fram tills att det finns på plats skulle man kunna tänka sig att de länder som verkligen vill göra något genom att man helt enkelt lämnar de som motsätter sig allt utanför ett eventuellt avtal. Idag blir det ju så absurt så att de fåtal som bromsar kan bromsa upp hela processen. Då måste man vid nåt tillfälle säga vänligt men bestämt; vill ni inte vara med är det OK, men vi andra tänker nu anta denna överenskommelse om att rädda planeten.

Se vårt pressmeddelande om Limabeslutet och mitt inlägg i Expressen.

 

COP20 – så här långt

Idag är det formellt sett den sista förhandlingsdagen på klimattoppmötet, COP20, i Lima, Peru. Stalltipset är dock att det förlängs till att bli klart någon gång imorgonkväll (svensk tid). COP20 huserar på Cuartel General del Ejercito, en gigantisk militärförläggning i Lima. Krigshelikoptrar, flygplan och en och annan drönare (!) cirkulerar ovanför oss i luften. Jag vet inte om jag känner mig så mycket tryggare av det.

Den korta versionen av om hur förhandlingarna går är; alldeles för sakta. Viktiga frågor kvarstår att fatta beslut om. Dessa är:
* Utsläppsminskningar –s k mitigering. Ska minskningar endast göras av i-länderna eller ska de omfatta alla världens länder? Ska det vara bindande krav eller frivilliga? Hur ska man följa upp att åtaganden verkligen uppfylls?
* Klimatfinansiering – att de rika länderna ska betala för de fattigas utsläppsminskningar och anpassningsåtgärder. Hur mycket pengar ska betalas till klimatfonden, anpassningsfonden och andra fonder som inrättats för syftet? Här i Lima är många glada över att man nu lovat sammanlagt 10 miljarder dollar till klimatfonden, men det är långt från vad som räcker.
* Tekniköverföring – hur ska de fattiga länderna kunna dra nytta av den senaste miljötekniken utan att tvingas betala för det? Är patent och immaterialrätt för denna överföring?
* Skador och förluster (”loss and damages”) – hur ska de länder i Syd som här och nu drabbas av klimatförändringens effekter få hjälp att hantera det? Även här behövs enorma summor. Vem ska betala det och hur?
* Marknad eller inte – i vilken utsträckning ska man använda sig av s k marknadsmekanismer (utsläppshandel m m) för att uppnå målsättningarna.

Sent igår kväll kom en text som försöker svara på dessa frågor. Men texten spretar åt många håll och innehåller flera alternativa formuleringar. Nu ska plenaförhandlingarna inledas, men det är nog en bra bit kvar innan man kan gå till beslut. Min gissning är att många texter kommer att lämnas utan beslut. De kommer då lämnas till att bli tjänstemannabeslut på något av de inplanerade mötena under 2015. De svåraste frågorna skjuts helt och hållet till klimatmötet i Paris i december 2015.

Mycket av konflikterna handlar om Nord mot Syd. Syd-länderna tycker med all rätt att de rika länderna smiter från tidigare löften vad det gäller finansiering, teknik och minskningsåtaganden. Å andra sidan hävdar EU m fl att även länder som Kina och Indien måste ta klimatansvar. Kanske skulle det underlätta om EU m fl verkligen levde upp till sina löften om pengar och tekniska innovationer till Syd…

Läs gärna intervjun med mig i Dagens Arena där jag svarar på frågor om klimattoppmötet och min debattartikel i Expressen idag.

Kommer Romson agera brobyggare mellan Nord och Syd?

Jag skriver idag på Klimatförhandling.se om att Sverige borde alliera sig med utvecklingsländerna nu under klimatförhandlingarna i Lima, Peru. Läs den där eller nedan. Missa inte heller intervjun med mig idag på Supermiljöbloggen.

Kommer Romson agera brobyggare mellan Nord och Syd?
Klimatförhandling.se 2014-12-11
Igår genomfördes den stora klimatmanifestationen i Lima. Omkring 10 000 demonstranter hoppade, dansade, sjung, marscherade och skanderade på Limas sommarheta gator. Intressant och hoppingivande med demonstrationen var att den samlade en stor bredd av rörelser; ursprungsbefolkning, kvinnoorganisationer, gruvarbetare, bönder, biståndsorganisationer, religiösa organisationer, Frälsningsarmén (jodå) och förstås en massa olika miljöorganisationer från världens alla hörn. ”Vi kräver rättvis klimatpolitik – nu”, skulle man kunna sammanfatta den övergripande parollen som.

Men det fanns också motsättningar. En betydande grupp av ursprungsbefolkning från Amazonas valde tillslut att ta en annan demonstrationsväg när det gick rykten om att Bolivias president Evo Morales skulle få tala vid demonstrationen, något som tillslut aldrig skedde.

Detta kan ses som uttryck för det växande motståndet mot det som brukar benämnas som ”extrativismen” (utvinning av naturresurser) i den andinska regionen. Tidigare populära vänsterledare som Eva Morales (Bolivia), Ollanta Humala (Peru) och Rafael Correa (Ecuador) blir allt mer ifrågasatta av ursprungsbefolkning och miljörörelse. Man har tröttnat på löften om att miljöansvar och ursprungsbefolkningens rättigheter ofta får stryka på foten för storskalig utvinning av olja, gas och mineraler. Några aktuella fall från Ecuador och Peru där miljöaktivister och ursprungsfolk har utstått stenhård repression för sina protester har spätt på motståndet.

Men det är helt klart hoppfullt när rätt olikartade rörelser som vid gårdagens demonstration gör gemensam sak med miljörörelsen. För oss svenskar på toppmötet COP20 var tajmingen på demonstrationen inte den bästa när den krockade med klimat- och miljöminister Åsa Romsons anförande inne på toppmötet. Men jag hoppas att budskapet om att tusentals människor igår var på Limas gator och krävde konkret handling av förhandlarna inne på toppmötet har gått fram.

Att rättvisa och ansvarsfull klimatpolitik hänger samman blir allt tydligare även inne på COP20. Även om vissa utvecklingsländer nu ökar sina utsläpp snabbt står de industrialiserade länderna för merparten av de historiska utsläppen. Bindande utsläppsminskningar för Nord, klimatfinansiering med nya och additionella pengar, tekniköverföring och den senaste stridsfrågan om hur de fattiga länderna ska kompenseras för förluster och skador (loss and damages) som en följd av den rika världens utsläpp är de främsta knäckfrågorna.

Åsa Romson ska förstås tydliggöra hur svensk klimatpolitik syftar till att lösa dessa stora utmaningar, men på ett toppmöte handlar det också om att se till att låsningar bryts upp. Här tror jag att Sverige skulle kunna spela en nyckelroll som brobyggare mellan Nord och Syd.

Det vore kanske att hoppas på för mycket att tro att alla dessa stora frågor skulle lösas här i Lima, men Sverige borde i alla fall kunna se till att det tas steg i rätt riktning. Då måste man våga utmana konservativa krafter inom EU och inte bara flyta med strömmen. De sista dagarna blir avgörande. Har klimat- och miljöministern en plan för brobyggande mellan Nord och Syd? Vi får hoppas det.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson på plats i Lima

Hoppfull klimatdemo i Lima

Igår arrangerades en stor klimatdemonstration i Lima. Inspirerande att det var så mycket folk och att de kom från så olika kretsar; kvinnoorganisationer, kyrkor, gruvarbetare, bönder, ursprungsbefolkning och förstås en massa miljörörelser från hela världen. Det gemensamma kravet var rättvis klimatpolitik. Många demonstranter var tydligt kritiska till falska löften som marknadsmekanismer, utsläppskrediter och kapitalismen i sig. ”Ändra systemet inte klimatet”, skanderade många. Synd bara att demonstranterna inte fick tillstånd att demonstrera ändå fram till toppmötet COP20. Nu blev det Lima down-town som fick lära sig att det var tusentals ute och krävde rättvis klimatpolitik. Inte illa det heller.

Demonstrationen var en rätt stor kontrast mot kvällens mottagning på svenska konsulatet i Lima där man hade dekorerat lokalen med logotyper från de stora svenska exportbolagen. Var det inte klimatet som skulle stå i fokus undrade man…

Jag besparar er den bilden och lägger istället nedan upp lite foton från klimatdemon.

klimatdemo_lima_1 klimatdemo_lima_5

klimatdemo_lima_3   klimatdemo_lima_2

klimatdemo_lima_6

 

Stoppar EU, USA och Sverige effektiv tekniköverföring?

Har nu avverkat min första dag på klimattoppmötet COP20 i Lima, Peru. Det finns förstås mycket att säga. Jag håller mig till ett fåtal saker.

Två konkreta textförslag har kommit. Det i sig kan ses som ett framsteg. Texterna ska dels samla upp tidiga beslut och se till att de blir av (om man förenklar grovt), dels blicka framåt mot toppmötet i Paris nästa år det det förhoppningsvis ska antas ett avtal med krav på utsläppsminskningar (vilka länder som ska omfattas, ambitionsnivåer och om det ska vara bindande eller bara frivilligt är just sådana saker som diskuteras för fullt).

Jag har ju skrivit tidigare om behovet av att föra över den senaste miljötekniken till utvecklingsländerna. Det är ett åtagande som de rika länderna redan har förbundit sig till från tidigare toppmöten. Som jag också skrivit tidigare är en av de känsliga punkterna dagens regim kring immaterialrätt och patent. Många utvecklingsländer anser att i-ländernas stora teknikövertag är orättvist och att det är orimligt att de ska tvingas betala för endast användandet av teknik som är låst i olika former av patent. Det finns stort behov av flexibla lösningar, anser många.

Glädjande nog tas den frågan upp i en av texterna, den s k element-texten (ADP 2-7, ”Elements for a draft negotiating text”, sid 17, 54.3). Man skriver där att immaterialrätt (intellectual property rights, IPRs) kan vara ett hinder för tekniköverföring och att det måste lösas. Man talar också om flera möjligheter att sprida teknik som ligger utanför den traditionella immaterialrättsliga regimen.

Men i texten finns också ett alternativt stycke. Det är kort och gott formulerat så här: ”IPRs are not to be addressed in this agreement.” Formuleringarna finns nedan.
IPR_text

Och det som är riktigt oroväckande är att det är USA och EU som driver på för att patenten och immaterialrätten ska tas bort. Sverige är tyvärr inte någon hjälp för utvecklingsländerna i det här avseendet. Vi följer lojalt det som USA och EU säger att vi ska göra.

Det här är inte OK och jag hoppas verkligen att tekniköverföringen får en bra lösning.

EvoMorales Jag lyssnade förresten på Bolivias president Evo Morales tidigare. Ett långt, inspireranade och mycket ideologiskt tal. Morales pekade helt korrekt på problemen med kortsiktigt profittänk och tron på att marknaden ska lösa klimatproblemet. Han kritiserade de rika länderna för att inte ta sitt ansvar och talade känslosamt om hur fattiga människor här och nu drabbas av våra utsläpp. ”Det handlar om att rädda klimatet och Moder jord – inte vinsterna och kapitalismen”. Det har han helt rätt i.

Morales var förresten den förste land-representanten som fick tala på det s k högnivåsegmentet (då en stor del av hela toppmötet lyssnar), direkt efter FNs generalsekreterare Ban ki-Moon. Ett litet resultat av att det är deras andinska grannland, Peru, som är värdar för COP20 kanske?

Imorgon är det demonstration på Limas gator för att rädda klimatet. Klart man kommer vara med.

 

 

Dags att agera, Romson

Jag är nu på väg till Lima, Peru, för att vara med under sista veckan på klimattoppmötet COP20/CMP10. Hoppas att Sverige driver på för steg framåt mot ett rättvist avtal, som minskar klyftor mellan rika och fattiga och som kraftigt minskar våra utsläpp. Idag har jag en debattartikel på det temat i ETC. Läs den där eller nedan.

Dags att agera, Romson
ETC, 2014-12-08
Idag inleds den sista veckan av det stora klimattoppmötet, COP20, i Lima, Peru. Mötet är det sista toppmötet innan mötet i Paris nästa år, då ett nytt bindande klimatavtal måste komma till stånd. Från Sverige reser klimat- och miljöminister Åsa Romson, tjänstemän samt några av oss från riksdagen.

Det bästa sättet att säkerställa att bra avtal kommer på plats är att alla länder skärper sina inhemska klimatambitioner. Det gäller inte minst oss i den rika delen av världen. Det är vi som historiskt sett släppt ut den största delen av växthusgaserna. Men de är de fattiga länderna som drabbas värst. Vi var många som förväntade oss skarpare klimatmål av den nya SMP-regeringen. Men hittills har regeringen inte presenterat några sådana. I Lima förväntar jag mig att Romson visar på högre ambitionsnivåer än tidigare regeringar och att våra utsläppsmål ska uppnås helt och hållet på hemmaplan utan uppköp av osäkra utsläppskrediter i andra länder.

Jag vill också påminna om löftet från klimattoppmötet i Köpenhamn där de rika länderna utlovade 100 miljarder dollar årligen i klimatfinansiering till utvecklingsländerna. Det är djupt olyckligt att de borgerliga partierna och SD nu har röstat igenom en budget där man drar ned på stödet till de fattigaste länderna. Samtidigt finns ett klimatstöd på fyra miljarder fastslaget i regeringen tilläggsbudget. Här måste klimatministern se till att pengarna verkligen betalas ut, utan att det innebär neddragningar av det ordinarie biståndet.

Industriländerna har åtagit sig att överföra ny modern teknik till utvecklingsländerna i syfte att minska utsläppen. Utvecklingsländerna ska kunna få den senaste tekniken utan att tvingas betala dyra licenser till monopolföretag i de redan rika industriländerna. Idag sker tyvärr det motsatta. Indiens utbetalningar av royalties och licenser för användandet av teknik har ökat nästan åttafalt de senaste tio åren. Detta bara som ett exempel. Det är inte acceptabelt att fattiga länder ska tvingas betala så mycket pga vår rigida patentlagstiftning. Sverige borde därför driva på för en storskalig tekniköverföring till utvecklingsländerna. Det skulle bland annat kunna göras genom en reform av bestämmelser kring patent och immaterialrätt på vissa utvalda miljötekniker. Detta krav drivs av de fattigaste länderna, men motarbetas i dagsläget av USA och EU.

I utkastet till EU-slutsatser inför toppmötet tas jämställdhet tas upp som en viktig dimension för både utsläppsminskningar och anpassning (punkt 21). Det är mycket positivt. Kvinnors delaktighet i klimatarbetet är en förutsättning för lyckade och långsiktiga lösningar på klimatproblemet. Det är också kvinnor i utvecklingsländer som i större utsträckning drabbas av extremväder, minskad matproduktion och växande konflikter. Sverige måste därför se till att jämställdheten lyfts upp på toppmötet och blir annat än bara en läpparnas bekännelse.

FNs klimatpanel, IPCC, presenterade sin femte utvärderingsrapport om läget för klimatet för ett par veckor sedan. Det är skrämmande läsning som pekar på att effekterna av klimatförändringen sannolikt kommer att bli värre än vad vi tidigare föreställt oss. Vi får nu också rapporter om att 2014 troligen kommer att registreras som det varmaste året någonsin sedan mätningar började göras. För de fattiga länderna är detta inte ett oroväckande scenario för framtiden, utan översvämningar, ökenutbredning, brist på färskvatten och konflikter som en följd av ändrade naturgivna förutsättningar är redan nu ett faktum på det södra halvklotet. IPCC-rapporten konstaterar också att det går att rädda klimatet, men att det är mycket bråttom. Och det är vi i den rika delen av världen som har ansvaret för detta.

Världen behöver länder som tar klimatansvar och visar på att det är fullt möjligt med kraftiga utsläppsminskningar och samtidigt upprätthålla en hög välståndsnivå. Vi i Vänsterpartiet vill att Sverige just ska vara ett sådant land. I dagsläget är vi det inte. I Lima har klimat- och miljöministern chansen att visa att Sverige ska vara det.

Jens Holm (V), klimat- och miljöpolitisk talesperson som idag reser till klimatmötet i Lima

Klimatpolitiken inför toppmötet i Lima

Den 1 december inleds klimattoppmötet i Lima, Peru. Jag kommer att vara på plats den sista veckan och ser fram emot att verka för ett ambitiöst klimatavtal. Jag hoppas att regeringen är av samma uppfattning. Därför min interpellation till klimat- och miljöminister Åsa Romson. Läs nedan. Debatt torsdag den 27 november.

Interpellation 2014/15:123 Klimatpolitiken inför toppmötet i Lima 
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) 
Mellan den 1 och 12 december äger klimattoppmötet COP 20/CMP 10 rum i Lima i Peru. Klimat- och miljöministern samt ett antal riksdagsledamöter, inklusive undertecknad, kommer att delta. Mötet är det sista toppmötet innan klimattoppmötet i Paris nästa år, då ett nytt bindande klimatavtal förväntas komma till stånd. Sverige kan förhoppningsvis spela en pådrivande roll för att vi ska få ett ambitiöst och rättvist avtal som garanterar att klimatförändringen inte blir okontrollerad och farlig.

Det bästa sättet att säkerställa att bra avtal kommer på plats är att enskilda medlemsländer går före och skärper sina inhemska klimatambitioner. Hittills har vi inte sett att den nya regeringen lagt förslag om högre klimatmål, utan ligger kvar på den tidigare regeringens mål om minskade utsläpp med 40 procent till 2020. Vänsterpartiet föreslår att Sveriges klimatmål höjs till minus 52 procent och att allt ska göras på hemmaplan.

Jag vill också påminna om löftet från klimattoppmötet i Köpenhamn där de rika länderna utlovade 100 miljarder US-dollar årligen i klimatfinansiering till utvecklingsländerna. Jag välkomnar att regeringen nu lovar 4 miljarder kronor till FN:s gröna klimatfond. Men pengarna är inte helt nya och additionella, utan tas från den ordinarie biståndsbudgeten. Vänsterpartiet vill ha ett klimatbistånd som helt och hållet är finansierat med nya och additionella medel. Vi vill också att Sverige ska vara pådrivande för att skapa nya kreativa finansieringskällor som både ger klimatnytta och intäkter till de FN-baserade klimatfonderna.

Industriländerna (Annex 1-länderna) har åtagit sig att överföra ny modern teknik till utvecklingsländerna i syfte att minska utsläppen. Jag har tagit del av utkastet till EU-position inför COP 20 samt den svenska regeringens ståndpunkter och noterar bristen på konkreta förslag på tekniköverföring till utvecklingsländerna (icke-Annex 1-länderna) både i EU-slutsatserna och i den svenska positionen. Ett center för tekniköverföring har visserligen inrättats (CTCN i Köpenhamn), men det saknas konkreta politiska initiativ för att underlätta tekniköverföringen. Sverige borde ta sådana initiativ och driva på EU och andra industriländer så att en storskalig tekniköverföring kan komma till stånd. Det skulle bland annat kunna göras genom en reform av bestämmelser kring patent och immaterialrätt på vissa utvalda miljötekniker.

I utkastet till EU-slutsatser inför toppmötet tas jämställdhet upp som en viktig dimension för både utsläppsminskningar och anpassning (punkt 21). Det är mycket positivt. Kvinnors delaktighet i klimatarbetet är en förutsättning för lyckade och långsiktiga lösningar på klimatproblemet. Sverige måste därför se till att jämställdheten lyfts upp på toppmötet och blir annat än bara en läpparnas bekännelse.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
1.Avser klimat- och miljöministern att verka för skarpare klimatmål i Sverige till 2020?
2.Avser klimat- och miljöministern att verka för nya finansieringskällor till FN:s klimatfonder, och i så fall vilka?
3.Avser klimat- och miljöministern att verka för att lagar och bestämmelser kring patent- och immaterialrätt reformeras för att underlätta tekniköverföring?
4.På vilket sätt avser klimat- och miljöministern att driva jämställdhetsfrågorna på klimattoppmötet?

Klimatanförande

En av fördelarna när debatterna i riksdagens kammare blir på kvällen är att man faktiskt hinner skriva sina anföranden. Ikväll blev en sådan kväll. Läs mitt anförande nedan, och titta gärna på riksdagen.se

Allmänpolitisk debatt klimat och miljö
FNs klimatpanel, IPCC, presenterade häromveckan sin femte utvärderingsrapport om läget för klimatet. Det är skrämmande läsning som pekar på att effekterna av klimatförändringen sannolikt kommer att bli värre än vad vi tidigare föreställt oss. För de fattiga utvecklingsländerna är detta inte ett oroväckande scenario för framtiden, utan översvämningar, ökenutbredning, brist på färskvatten och konflikter som en följd av drastiskt ändrade naturgivna förutsättningar är redan nu ett faktum på det södra halvklotet. Rapporten konstaterar också att det går att rädda klimatet, men att det är mycket bråttom. Och det är den utvecklade delen av världen som har ansvaret för detta. Det är industriländerna som historiskt sett har släppt ut den största delen av de växthusgaser som IPCC refererar till som den globala utsläppsbudgeten.

Om några veckor inleds det stora klimattoppmötet i Lima, Peru. Det bästa sättet att driva på klimatförhandlingarna är att enskilda länder går före och antar ambitiösare klimatmål. Jag hoppas att Sverige kommer att bli ett sådant land.

Men istället sitter vi still i båten och är inte särskilt pådrivande. Det gällde inte minst den förra borgerliga regeringen som förlade en tredjedel av sina utsläppsminskningar i andra länder och som inte bidrog till högre utsläppskrav på EU-nivå. Istället för att ta tag i klimatutmaningarna staplade den tidigare regeringen utredning på utredning.

Vi i Vänsterpartiet hade stora förhoppningar efter valet att en ny icke-borgerlig regering skulle kunna fatta de nödvändiga besluten. Och visst finns det en del betydande miljö- och klimatsatsningar i den nya regeringens förslag till statsbudget. Vissa menar att detta är den starkaste miljöbudgeten någonsin.

Men jag måste säga att det är en stor besvikelse att regeringen faktiskt ligger kvar med samma klimatmål som den tidigare borgerliga regeringen; att utsläppen ska minska med blott 40 procent till 2020. Och om jag har förstått regeringen rätt ska en stor del av detta kunna göras med uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter.

Det här är inte OK.

Därför har vi i Vänsterpartiet, i vår motion Klimaträttvisa, lagt fram förslag på nya ambitiösare klimatmål för Sverige. Vi vill att utsläppen ska minska med drygt 50 procent – ned till strax under 40 miljoner ton – till 2020 och att detta ska göras helt och hållet i Sverige. Vi ska dessutom hjälpa andra länder att minska sina utsläpp och anpassa sig till förändrat klimat med ett klimatbistånd finansierat med nya och additionella medel. Vi måste ställa om energisystemet till 100 procent förnybar energi. Här i Stockholm tar den rödgrönrosa ett välkommet beslut nu då man skyndar på avvecklingen av koleldningen på fjärrvärmeverket i Värtanverket. Vi måste investera i hållbara transporter och inte bygga nya dyra motorvägar som Förbifart Stockholm. Miljöskadliga subventioner måste fasas ut och det som belastar miljön måste kosta mer i form av höjda miljöskatter och avgifter. Vi i Vänsterpartiet har flera år föreslagit konkreta åtgärder för en minskad köttkonsumtion. Utsläppen från animaliekonsumtionen ökar kraftigt i Sverige och världen därför måste vi istället stimulera de vegetariska alternativen.

På det här sättet kan Sverige vara ett land som tar klimatansvar och lever inom de ramar som naturen har satt upp. Ett land som visar på att det är fullt möjligt med kraftiga utsläppsminskningar och ett välstånd som kommer alla till del.

Vi brukar kalla det röd politik för grön omställning. Är detta möjligt? Ja, det är klart att det är. Det handlar om prioriteringar. Det handlar om politik. Och politiken det är vi.

Jens Holm (V)

Höj klimatambitionerna

FNs klimatpanel, IPCC, har presenterat sin femte vetenskapliga rapport. Det går att förhindra en farlig och okontrollerbar klimatförändring, men det är bråttom, är ett av huvudbudskapen. Klimat- och miljöminister Åsa Romson har helt rätt när hon talar om vikten av att öka ambitionerna i Sverige; med ökade investeringar i minskade utsläpp och till kimatanpassning. Det är också bra att regeringen utlovar pengar till FNs nya gröna klimatfond, som nu är helt och hållet operativ.

Men jag saknar högre ambitioner i närtid för den svenska klimatpolitiken. Den nya S-MP-regeringen har ju tagit den borgerliga regeringens klimatmål rakt av, med utsläppsminskningar på 40 procent till 2020 och där den 1/3-del kan göras med uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter. Det är inte OK. Vi i Vänsterpartiet vill ha högre klimatmål redan till 2020 och har föreslagit minskningar med drygt 50 procent helt och hållet utan uppköp i andra länder. Vi vill också ha ett nytt och additionellt klimatbistånd, finansierat vid sidan om biståndsbudgeten. Även EU måste skärpa sina klimatmål.

Dessa och flera andra förslag på hur klimatpolitiken kan skärpas presenteras i vår motion Klimaträttvisa som vi lämnade in till riksdagen förra veckan.

IPCCs klimatrapport kräver högre klimatambitioner!