Nagoyaprotokollet ska bli svensk lag 2015

Klimat- och miljöminister Åsa Romson har svarat på min fråga om ratificering av det s k Nagoyaprotokollet. Glädjande nog lovar hon att protokollet ska ratificeras, d v s införas i svensk lag, under 2015. Detta borde ha skett mycket tidigare, men bättre sent än aldrig. Med en ratificering kommer utvecklingsländerna att få bättre skydd för sina biologiska resurser och kunna få ersättning för användandet av dessa. Nedan min fråga i sin helhet och ministerns svar (Romsons svar finns ännu inte på riksdagen.se).

Fråga 2014/15:42 Ratificering av Nagoyaprotokollet 
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)  
På FN:s toppmöte om miljö och hållbar utveckling i Rio de Janeiro i Brasilien år 1992 enades världens länder om FN-konventionen om biologisk mångfald, det vill säga Convention on Biological Diversity (CBD). Konventionens övergripande mål handlar om att verka för en global samordning för bevarande av biologisk mångfald, ett hållbart nyttjande av naturresurser samt att skapa en jämlik och rättvis fördelning av tillgången till och nyttan med genetiska resurser.

Vid partsmötet i Nagoya år 2010 (COP 10) antogs den så kallade Nagoyaplanen där världens länder ställer sig bakom ambitiösa mål för att rädda den biologiska mångfalden till år 2020. Kopplat till detta finns också ett omfattande åtgärdspaket. I Nagoya kom man även överens om det så kallade Nagoyaprotokollet, som sätter internationella regler för hur genetiska resurser ska få samlas in och hur vinster från nyttjandet ska fördelas. Inte minst för utvecklingsländerna är det viktigt att protokollet omsätts i handling så att länderna kan få bättre kontroll över de genetiska resurser de förfogar över.

Nu har det gått mer än fyra år sedan toppmötet i Nagoya. Än så länge har Sverige inte ratificerat Nagoyaprotokollet. En mängd andra länder har däremot gjort det, bland annat vårt grannland Norge.

I våras införde EU en förordning om ingående av Nagoyaprotokollet. Sveriges tidigare miljöminister har i svaret på min skriftliga fråga 2013/14:618 konstaterat att dåvarande regering analyserade frågan om ratificering av Nagoyaprotokollet och EU-förordningen kring detta.

Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:

När avser klimat- och miljöministern att lägga fram ett förslag till riksdagen om ratificering av Nagoyaprotokollet?

Svar på fråga 2014/15:42 av Jens Holm (V) Ratificiering av Nagoyaprotokollet
Jens Holm har frågat mig när jag avser att lägga fram ett förslag till riksdagen om ratificering av Nagoyaprotokollet.

Nagoyaprotokollet om tillträde till och rättvis fördelning av vinster från nyttjande av genetiska resurser antogs vid det tionde partsmötet för konventionen för biologisk mångfald i Nagoya 2010. Vid samma möte antogs den Strategiska planen för biologisk mångfald med de 20 s.k. Aichi¬målen. Ett av Aichimålen anger att protokollet ska vara i kraft och tillämpas i överensstämmelse med nationell lagstiftning senast 2015.

Inom EU genomförs Nagoyaprotokollet till stor del med Europaparla-mentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014. EU-förordningen som är direkt tillämplig genomför främst den del av Nagoyaprotokollet som rör åtgärder för användarnas efterlevnad. Förordningen innebär i huvudsak att den som använder en genetisk resurs eller en s.k. traditionell kunskap som rör en genetisk resurs måste visa tillbörlig aktsamhet i fråga om att följa de eventuella regler om tillträde som gäller i det land varifrån resursen eller kunskapen hämtas och visa tillbörlig aktsamhet i fråga om fördelning av den nytta som användningen av resursen eller kunskapen medför. Syftet med förordningen är att uppnå största möjliga harmonisering inom EU och därmed förenkla för användare som kan tänkas använda genetiska resurser i unionen.

Förordningen trädde i kraft den 12 oktober i år men väsentliga delar av förordningen börjar inte gälla förrän den 12 oktober 2015.

Medlemsstaterna är skyldiga att se till att förordningen genomförs på rätt sätt, bl.a. genom att införa sanktioner för användare som inte uppfyller förordningens krav och genomföra nödvändiga kontroller av användarnas efterlevnad samt ge råd och stöd till användarna.

Regeringskansliet analyserar för närvarande hur EU-förordningen ska kompletteras i svensk rätt och om ytterligare lagstiftning behövs nationellt med anledning av Nagoyaprotokollet. Arbetet är långt framskridet och en departementspromemoria med förslag till lagändringar med anledning av Nagoyaprotokollet och EU-förordningen kommer att skickas ut på remiss inom kort. Min ambition är att Sverige ska ratificera protokollet under 2015 i enlighet med målsättningen från Nagoya.

Jag avser att återkomma till frågan om ratificering i samband med att regeringen lämnar förslag om nödvändiga lagändringar för att genomföra protokollet.

Stockholm den 12 november 2014
Åsa Romson

 

Vi vill skydda det brandhärjade området

Jag skriver idag på DN-debatt om att Vänsterpartiet vill skydda det område som drabbades av skogsbranden i Västmanland. Vi har avsatt pengar i vår budget. Med ett regeringensskifte och med Vänsterpartiet i regeringen kan vi se till att det blir verklighet. Läs på DN-debatt eller nedan.

Vi vill skydda det brandhärjade området
DN debatt, 2014-09-08
21 namnkunniga professorer föreslår på DN-debatt 8/9 att det stora brandhärjade området i Västmanland ska skyddas som ett naturreservat. Det är ett mycket bra förslag, som vi i Vänsterpartiet föreslog redan för två veckor sedan (se VLT ”Vi måste lära oss av skogsbranden” 23/8).

Skogsbranden i Västmanland är den största i modern tid i Sverige. Debattörerna har helt rätt i att vi behöver skydda mer skog, inte minst i södra Sverige. Branden i sig är förstås tragisk på många sätt, men det positiva den har fört med sig är möjligheterna att kunna skapa ett stort sammanhängande område där flora och fauna får växa fram utifrån sina naturliga förutsättningar. Idag saknas just detta, när nästan all skogsmark är produktionsskog skapad av de stora skogsbolagen.

Vi noterar att statliga Sveaskog andra privata skogsägare verkar intresserade av att skapa någon form av skydd i området där branden tidigare drog fram. Men ska vi verkligen kunna skydda det eldhärjade området krävs politisk vilja. Professorerna riktar sig mot alla politiska partier, och även till miljöminister Lena Ek. Det är bra, eftersom området naturvård har fått lida hårt av regeringens neddragningar. Ska vi få ett naturskyddat område värt namnet krävs att regeringen anslår extra ekonomiska medel till dagens knappa anslag för skydd av värdefull natur.

Vi i Vänsterpartiet prioriterar miljö och välfärd framför stora skattesänkningar. Därför kan vi avsätta ökade anslag på 1,7 miljarder mer än regeringen för de närmaste tre åren för skydd av natur. Vi har alltså både den politiska viljan och har gjort de ekonomiska prioriteringarna för att kunna skydda det eldhärjade området i Västmanland.

Det är min förhoppning att svenskarna röstar fram en ny majoritet som kan bilda en regering där naturvården prioriteras långt högre än tidigare. Ett skydd av det brandhärjade området i Västmanland kommer då att vara högt på dagordningen.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Skydda skogsbrandsområdet

Läser inlägget från de 21 professorerna på DN-debatt som uppmanar oss politiker att bilda naturreservat av det eldhärjade området i Västmanland. Jag håller med fullt ut. För två veckor sedan föreslog jag och Vasiliki Tsouplaki (V) Västmanland just detta. Jag noterar att även statliga Sveaskog och en del privata skogsägare går i samma tankar. Kul att våra idéer sprider sig.

Men kommer det att bli av? Knappast med den borgerliga regeringens skrala budget för skydd av viktiga naturområden. Det gäller att rösta på ett parti som ser skogen som något mer än en virkesåker för industrin. Det gäller att rösta på ett parti som lägger de pengar vi behöver för att skydda vår natur. En röst på Vänsterpartiet är en röst på just detta.

Hög tid att sätta mål för eko

Läs gärna mitt inlägg i ETC om ekologisk mat och regeringens svek.

Hög tid att sätta mål för eko
ETC, 2014-03-26
Om man inte vet vart man ska blir det som bekant lite si och så med var man hamnar. Om en grupp människor inte har ett mål för sin färd blir det ännu mer problematiskt. Det är precis där vi är idag när det gäller ekologiska livsmedel. Fram till 2010 hade Sverige som mål att 20 procent av jordbruksarealen skulle vara ekologiskt certifierad samt att 25 procent av maten i offentlig sektor skulle vara ekologisk. Det var bra med nationellt satta mål. Hela Sverige; branschen, lokalpolitiker, lantbrukare och privatpersoner hade något att sträva efter: Mer eko.

Men 2010 upptäckte den borgerliga regeringen att man inte nådde målen för ekologiska livsmedel. Vad gjorde man då? Satsade extra på det ekologiska? Spetsade till målen för att skynda på processen? Nej, ingetdera.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson har helt och hållet avskaffat målet om ekologisk mat i offentlig sektor. Och han tycker att det räcker med att endast 20 procent av jordbruksarealen är ekologisk till 2020. Alltså samma mål som egentligen skulle ha varit uppfyllt för redan fyra år sedan.

Dessutom avskaffar regeringen Miljöstyrningsrådet, vårt främsta verktyg för rådgivning kring hållbar offentlig upphandling, nu till sommaren. Regeringen tycker istället att endast Konkurrensverket ska få berätta för våra kommuner och landsting hur de ska upphandla. Samma konkurrensverk som gång efter annan sagt att det främst är fri konkurrens och lägsta pris som ska gälla vid offentlig upphandling.
Men det går att göra annorlunda. Se på Danmark där man konsumerar dubbelt så mycket ekologiska livsmedel som i Sverige. Där har regering och folketing satt upp målsättningar. Och där har man en strategi för mer eko. Det är hög tid att vi gör detsamma i Sverige. Vänsterpartiet vill att minst 30 procent av vår jordbruksmark ska vara certifierat ekologisk (idag ca 15 procent) och vi vill att hälften av all mat i offentlig sektor ska vara ekologisk till 2020 (idag ca 20 procent).

Mer ekologiskt är inte bara bra för den egna hälsan (att man slipper de flesta tillsatser och kemikalier). Eko är också ett sätt att nå våra 16 miljömål; mål som regeringen idag inte når. Ekologiska livsmedel kan spela en helt avgörande roll för att exempelvis nå målen om ”giftfri miljö”, ”ingen övergödning”, ”levande sjöar” och ”ett rikt odlingslandskap”, för att ta några exempel. 

Därför behöver vi ha tydliga målsättningar för eko. Det är genom att sätta upp gemensamma mål vi tillsammans kan röra oss åt rätt håll. Att lämna över ansvaret till den enskilde individen räcker inte.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson och riksdagsledamot

Klimat- och miljöanförande

Vi har just haft debatt om utgiftsområdet 20 i budgeten (jag vet, det låter tråkigt, men viktigt…). Läs gärna mitt anförande nedan.

Utgiftsområde 20, anförande
När jag läser i det här betänkandet börjar jag fundera kring regeringens prioriteringar. Det här är utgiftsområde 20 i regeringens budget. Det rör klimatet, biologisk mångfald, kemikalier, övergödning av våra hav och mycket annat. Vad ska vara viktigare än detta? I regeringens budget avsätter man knappt fem miljarder kronor till detta viktiga område. Då tänker jag på regeringens omfattande skattesänkningar under de sju år man har styrt. Totalt har man sänkt skatterna för 140 miljarder kronor. Med det s k femte jobbskatteavdraget blir det 12 miljarder till. Banker, storföretag och höginkomsttagare har särskilt kunnat dra nytta av detta. 140 miljarder jämfört med detta anslag på 5 miljarder. Det är nästan 30 gånger mer pengar till skattesänkningar. Är det verkligen en rimlig prioritering?

Jag säger det eftersom ni säkert vet att Vänsterpartiet vill anslå väsentligt mycket mer till miljö och klimatområdet i budgeten tillsammans med våra rätt ambitiösa satsningar på vård, skola och omsorg samt att skapa nya jobb till de som idag är arbetslösa. Jag säger det därför folk frågar ibland; hur kommer det sig att vänsterpartiet kan satsa så mycket mer pengar både nya jobb och på miljön? Jo, vi avvisar regeringens skattesänkarpolitik. Vi låter också det som smutsar ned få betala mer i form av höjda avgifter och skatter på utsläpp.

Det finns en röd tråd i vänsterpartiets politik, det är rättvisa och omtanke. Och det gäller även på miljöområdet. Vi vet att det är vi i den rika världen som skapat klimatkrisen. Det är vi som stått för över 70 procent av de historiska utsläppen. Därför måste Sverige och andra länder ta ansvar för detta. Därför lägger Vänsterpartiet fram förslag på nya skarpare klimatmål för Sverige och EU. Vi vill att utsläppen ska bringas ned till under 40 miljoner ton till 2020. Vi driver också att EU ska minska sina utsläpp med 40 procent till 2020. Vi gör inte som regeringen, som lägger över en tredjedel av vårt klimatansvar på andra länder, genom uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter. Vi gör allt på hemmaplan. Därutöver föreslår Vänsterpartiet ett nytt klimatbistånd med nya additionella medel, totalt fyra miljarder för de kommande tre åren.

Rättvisa och omtanke präglar också Vänsterpartiets politik alla andra områden i detta betänkande. Allt ifrån att sanera våra marker från gamla miljösynder, att skydda mer skog och mark, satsa mer pengar på miljöforskning, bättre skydd av vår havs- och vattenmiljö, mer klimatanpassning och mer pengar till internationellt klimatsamarbete. Ja, min uppradning skulle kunna bli ganka lång på allt inom miljö- och klimatområdet där vi tycker att regeringen inte gör tillräckligt och där Vänsterpartiet lägger konkreta förslag på vad som behöver göras. Egentligen kan väl allt sammanfattas i det faktum att regeringen skriver själv i den budget som vi nu debatterar att Sverige inte kommer att nå 14 av våra 16 miljömål med ”idag beslutade eller planerade styrmedel” (citat från budgetprop UO 20, s 54 samt fler andra ställen). Vi når inte miljömålen med idag beslutade eller planerade styrmedel… Borde då inte mer göras? Jo, självklart. Varför gör då inte regeringen mer? Min enda slutsats är att man prioriterar annat. Skattesänkningar är viktigare än att rädda vår miljö, enligt den borgerliga regeringen.

Så, helt avgörande är prioriteringar och resurser. Och här är skillnaden stor mellan den borgerliga regeringen, uppbackade av Sverigedemokraterna. Men jag tror också det handlar om något annat. Hela synen på hur miljöarbetet ska bedrivas. Jag tänkte på det när jag häromdagen genomförde den ritual som miljontals andra svenskar gör ungefär en gång i veckan. Jag tog mina gamla mjölkpaket, plastbyttor och konservburkar – travade allt i kartonger och papperspåsar och lastade på allt på cykeln och cykelvagnen och rullade iväg till återvinningsstationen. Ni vet, dessa gröna iglos som finns alldeles för långt bort från där människor bor. De är ofta överfulla och smutsiga. Ja, det är överlag krångligt att vara miljövän och lämna tillbaka förpackningar för återvinning. Men det skulle inte behöva vara så krångligt. För drygt ett år sedan lades ett utredningsförslag fram till regeringen om en mer resurseffektiv avfallshantering. Regeringen har lovat att i år lägga fram ett konkret lagförslag, en proposition, baserat på denna utredning. Men något sådant lagförslag har inte kommit. Och i ärlighetens namn, det kommer inte att komma innan valet heller. Varför?

Jag tror att det har att göra med att utredningen föreslår att kommunerna ska få ansvaret för insamling av förpacknings- och tidningsavfall från hushållen. Kommunerna skulle alltså kunna samla in detta tillsammans med den ordinarie insamlingen av annat hushållsavfall. Men regeringen vill inte detta. Regeringen vill istället att marknaden, producenterna, ska fortsätta att ha ansvaret. Man hoppas att producenterna ska kunna bygga upp en marknad för detta avfall. Regeringen vill inte ha en kommunalisering av ansvaret, trots att vi vet att resultatet skulle bli mycket bättre, i likhet med det som föreslagits av regeringens egen utredning. Jag tycker detta är ett exempel på hur regeringen sätter formen före innehållet i miljöpolitiken. Det är viktigare att hoppas på marknaden än att göra det rationellt och enkelt för svenska folket att bli av med sitt avfall. Det är inte acceptabelt. Men tyvärr är inte det här området det enda där regeringen hoppas på marknadens osynliga hand istället för att genomföra det som behövs för miljön.

Jag lyssnade igår på Internationella energiorganets, IEA, chefsekonom Fatih Birol. Han berättade bland annat att världens subventioner till fossil energi i fjol uppgick till 544 miljarder US dollar. Subventionerna till förnybar energi låg under samma tid på 101 miljarder USD. Alltså mindre än en femtedel. Det här är något som jag tror alla vi i den här kammaren ogillar. Så mycket pengar till det som smutsar ned. Så förhållandevis lite till det som är förnybart, framtidens rena energi. Men även vi i Sverige är en del av det här problemet. Naturvårdsverket går i rapporten ”Potentiellt miljöskadliga subventioner” (rapport 64559 igenom de svenska s k miljöskadliga subventionerna. Räknar man samman dessa landar de för svensk räkning på hela 50 miljarder kronor. Miljöminister Lena Ek har lovat en kartläggning och utfasning av dessa. Detta är också ett åtagande vi har från den stora konferensen om biologisk mångfald i Nagoya, Japan, 2010. En någorlunda bra kartläggning har vi redan. Men vad hände med utfasningen? Det är därför vi har lyft utfasning av de miljöskadliga subventionerna i vår reservation nummer 5. I svaret på vår reservation i detta betänkande kan vi läsa att regeringen arbetar med detta. Det står att regeringen arbetar med de ”icke skatterelaterade miljöskadliga subventionerna”. Regeringen har genom att skriva icke-skatterelaterade uteslutit en stor del av de miljöskadliga subventionerna, t ex nedsättningen av koldioxidskatten. Varför har man gjort denna omdefinition? Och jag undrar också varför själva utfasningen tar så lång tid. Varför det händer så lite? Därför bifall till vår reservation nummer 5.

Motioner 2013-2014

Den s k allmänna motionstiden är nu över. Det är då vi har möjlighet att skriva motioner om egentligen vad vi vill. Annars kan man endast lägga motioner på lagförslag – propositioner -från regeringen. Under denna AMT har vi i Vänsterpartiet lagt 127 motioner. En stor del av dessa rör miljö, klimat och djur på olika sätt. Några av våra bästa motioner finner du nedan.

Klimaträttvisa inför Warszawa och dess efterföljare klimaträttvisa
Vår stora klimatmotion där det mesta finns med: nya klimatmål för Sverige och EU, hur klimat, rättvisa och genus hänger ihop.

100 procent förnybart förnybart
Ställ om energisystemet till 100 procent förnybart senast 2040. Storsatsningar på vind, solenergi, energieffektivisering.

Kollektivtrafik kollektivtrafik
Fördubbla det kollektiva resandet, ökade statliga anslag, mer kollektivtrafik på vatten, alla trängselintäkter till kollektivtrafiken.

Hållbara matlandet – Sverige hållbmatlandet
Så här äter vi hållbarare i framtiden och stimulerar lokal och hållbar livsmedelsproduktion.

Minskad köttkonsumtion köttkonsumtion_minskad
Vänsterpartiet vill minska köttkonsumtionen både av miljö- och klimatskäl och för djurens skull.

Respekt för djuren djuren_respekt
Skärp djurskyddslagen, ge möjlighet till utevistelse för fler djur, minimera antalet djurtransporter, förre djurförsök, inför en djuretisk ombudsman, driv djurfrågor på det internationella planet.

Minkfarmning minkfarmning
Bort med pälsindustrin!

Biologisk mångfald biomångfald
Inför mål för ekologisk produktion (30 procent av jordbruksarealen och 50 procent av den offentliga konsumtionen till 2020), återinför stoppregeln, nationellt mål för bevarande av jordbruksmark, avskaffa miljöskadliga subventioner.

En långsiktigt hållbar skogspolitik skog_hållbar
Skydda mer skog, främja alternativa skötselmetoder, naturvårdsavgift, främja skogs- och naturturism, stoppa intensifieringen av skogsbruket.

Havsmiljö och fiske havsmiljö
Stärk Helcom, främja selektiva fiskemetoder, förbjud bottentrålning, ersätt de nykoloniala fiskeavtalen med hållbart lokalt fiske.

Hållbar sjöfart sjöfart
Bättre kväverening i Östersjön, förnybara bränslen, förarbevis för vattenskotrar.

Trafiksnål samhällsplanering samhällsplanering
Använd IT för minskade utsläpp, öppna nätverk, fri programvara, avståndsbaserat reseavdrag, mindre extrenhandel.

Kemikalier i vår omvärld kemikalier
Förbjud bisfenol a, stärk Reach, grönt kemikalieinstitut, förbjud azofärger, begränsa transfetter, gå före på nationell nivå, inga farliga leksaker.

Gruvnäringen gruvnäringen
Hårdare miljökrav på gruvindustrin, höj mineralavgiften.

AP-fonderna AP-fonderna
Nya etiska placeringskrav på AP-fonderna, främja förnybart, en av fonderna till en investeringsfond för klimatet.

Avveckla kärnkraften kärnkraften_avveckla
Vi börjar med minst två reaktorer nästa mandatperiod, sedan tar vi resten.

Utgiftsområdesmotioner
Detta är motioner på olika utgiftsområden (UO) i regeringens budget. Rätt tekniska motioner, men viktiga sådana eftersom vi skriver exakt hur mycket mer pengar än regeringen vi anslår till olika åtgärder.

UO7 uo7
Vår satsning på ett nytt additionellt klimatbistånd på 4 miljarder kronor på tre år.

UO20 uo20
Våra satsningar på miljö, klimat, biologisk mångfald m m.

UO21 uo21
Energi, miljöteknikfond, 100 procent förnybart m m

UO22 uo22
Kommunikationer: inga nya motorvägar – pengarna till kollektivtrafik, järnväg och cykeltrafik. Vi lägger 8 miljarder mer än regeringen redan nästa år.

UO23 uo23_560
Areella näringar: Hur jordbruket ska ställas om, Hållbara matlandet – Sverige, färre djurtransporter och handlingsplan för färre djurförsök.

Ojnareskogen

Förra veckan besökte jag Ojnareskogen, en gammal skog på norra Gotaland där företaget Nordkalk vill starta ett gigantiskt kalkbrott. Brottet ska bli 170 hektar stort och 25 meter djupt. Det tänkta området ligger mitt emellan två naturskyddsområden, Bräntings haid och Bästeträsk. Bästeträsk är Gotlands största sjö och en viktig dricksvattentäkt för norra Gotland. Ett storskaligt kalkbrott skulle garanterat äventyra kvaliteten på vattnet i sjön.

Hanteringen kring kalkbrottet är märklig och i sig oacceptabel. Tidigare fanns en s k stoppregel för att skydda områden med höga naturvärden från att bli täkter likt det Nordkalk nu vill starta. Men 2009 lyckades regeringen få

riksdagen att rösta igenom ett borttagande av den dåvarande stoppregeln (Vänsterpartiet var det enda partiet som röstade emot). Snart därefter fick Nordkalk tillstånd för kalkbrottet.

Ärendet har nu stoppats och väntar på besked från Högsta Domstolen. En dom väntas komma nu på tisdag kl 8.45.

För Vänsterpartiet är saken klar. Vi vill värna den unika natur som finns i Ojnareskogen samt lokalbefolkningens rätt till rent vatten.

Nedan några bilder från mitt besök:

ojnare_skövlat

Nordkalk har redan skövlat 15 ha skog

ojnare_snokmyren

Snokmyren

ojnare_grupp

Jag tillsammans med fältbiologer och lokala vänsterpartister

Ont om vårtecken i budgeten

Finansminister Anders Borg har presenterat regeringens vårbudget. För alla oss som sysslar med politik är en budget alltid lite av en högtidsstund. Nu måste regeringen bekänna färg och berätta hur de tänker lösa vår tids stora utmaningar. Men den här budgeten var ännu tunnare än väntat. En vårbudget ska främst innehålla kompletteringar till den budget som redan har lagts (i höstas). Och nog kan man tycka att det finns skäl till att göra en del kompletteringar.

1. Vi ser att arbetslösheten fortsätter att öka. Tidigare har Anders Borg talat om att arbetslösheten skulle minska nu i år. Så blir det inte, den fortsätter att öka. Var finns de stora investeringarna som knyter ihop att rädda klimatet och att också skapa nya jobb? Inte i den här budgeten iallafall. Är det inte märkligt att ha en regeringen som menar att lösa arbetslösheten är deras viktigaste fråga så händer det ändå så otroligt lite?

2. Förra veckan debatterade jag de missade miljömålen med miljöminister Lena Ek. Sverige har 16 s k miljökvalitetsmål. De ska vara uppnådda fram till 2020. I praktiken kan man säga att miljömålen omfattar hela vår miljöpolitik (även om jag skulle vilja ha haft med ett mål om vår miljöpåverkan i andra länder, för den är betydande), allt från skogen, till havet, kemokalier, biologisk mångfald och att rädda klimatet. Naturvårdsverket har konstaterat att med gällande beslut och styrmedel kommer inte 14 av de 16 miljömålen att nås till 2020. Det innebär i praktiken att verket säger att miljön inte kommer att kunna räddas. Naturvårdsverket kom dessutom med en liknande rapport redan förra året, med samma budskap: miljömålen nås inte! Detta borde förstås få regeringen på tåna och föreslå en mängd nya åtgärder för miljön. Vad skulle kunna vara ett bättre tillfällen än i vårbudgen?
     Men när jag söker i vårbudgeten hittar jag en riktigt ny satsning på miljöområdet och det är de 700 miljoner kronor som regeringen anslår extra till underhåll och drift av järnvägen. Det är bra. Men allt det andra då? Ingenting.

Det är tyvärr ont om vårtecken i budgeten.

Skogen och klimatet

Jag har just debatterat med landsbygdsminister Eskil Erlandsson om skogens roll som kolsänka eller källa till utsläpp. Jag ville veta om regeringen var beredda att avsätta pengar för skonsammare skogsskötsel, t ex i form av s k kontinuitetsskogsbruk (plockhygge, inte totalavverkning). Jag frågade också Erlandsson vad han hade för vetenskaplig bas för det s k trakthyggesbruk (kalhyggen) som är den helt klart dominerande skogsskötseln idag. Erlandssons svar gick mycket ut på att vi måste hugga mer skog för att vi behöver mer biomassa. Han kunde inte ge något vetenskapligt stöd för miljövinsterna med trakthyggesbruket, å andra sidan menade han att det inte rådde konsensus om de alternativa metoderna. Det senare kan jag möjligen instämma i, men om det inte finns väldigt goda skäl för de storskaliga avverkningarna, borde man inte vara lite försiktigare då? Och borde man inte anslå resurser för att hjälpa de skogsägare som vill ställa om sin skogshantering? Vi i Vänsterpartiet anslår ex vis 100 miljoner kronor per år för omställningsstöd till kontinuitetsskogsbruk.

På tal om vetenskapliga belägg. I fjol skrev flera professorer från Lunds universitet ett intressant inlägg på DN-debatt direkt riktat till Eskil Erlandsson där de menade att de svenska kalhyggena (hela 200 000 hektar per år) kan bidra till utsläpp på så mycket som 18 miljoner ton varje år. Det är drygt en fjärdedel av Sveriges totala utsläpp av koldioxid! Symptomatiskt nog valde Erlandsson att inte svara på den kritiken (som jag refererade nu i debatten). I fjol kom det en rapport i tidskriften Geosciences där forskare från bland annat Göteborgs universitet menade att utsläppen blir mycket större vid det konventionella skogsbruket än vid alternativa metoder. Detta handlar inte minst om att utsläppen av lustgas (som är 300 ggr starkare än koldioxid) blir mycket större samt att kalhyggen inte binder metan på samma sätt som om stora delar av skogen får stå kvar.

Eskil Erlandsson valde istället att upprepa som ett mantra att det är ”frihet under ansvar” som gäller i skogen. Skogen består av hela två tredjedelar av Sveriges yta. Det är nog ingen överdrift att säga att vi svenskar älskar vår skog. Barnen lekar i den och klättrar i dess träd, vi joggar och går ut med hunden i den, vi plockar bär och svamp, vi bjuder in våra utländska vänner och berättar stolt om floran och faunan i skogen, vi mediterar i skogen eller så betraktar vi den helt enkelt bara andäktigt. I ljuset av detta borde vi fråga oss om inte skogen borde ha en högre status inom politiken. Vi skulle aldrig säga att frihet under ansvar räcker för att ha kontroll över våra industrier och trafiken – för att ta två exempel. Men skogen. Då räcker det uppenbarligen med att lita på skogsägarnas goda intentioner. Och det finns ofta sådana. Men det finns också ett profitintresse i den andra vågskålen. Självklart kan man tjäna stora pengar på att snabbt hugga ned alla träd i en skog. Av det skälet räcker förstås inte frihet under ansvar.

Därför vore det inte så dumt med:

1. Skarpare lagsftiftning för att skydda skogen.
2. Mer resurser för att stimulera alternativa metoder.

Tyvärr blev svaret av det negativa slaget från landsbygdsministern. Men vi fortsätter att driva dessa frågor. Inte minst med vår motion En långsiktigt hållbar skogspolitik.

Läs också tidigare inlägg om skogen, där jag bland annat tar upp Maciej Zarembas viktiga artiklar i DN.

Pris på miljön?

Tillbaka efter ett mega-långt juluppehåll. Laddad med ny energi för att jobba för klimatet, djuren och global rättvisa, för att ta några exempel…

Lyssnade idag på lunchen på P1 om att sätta ett pris på s k ekosystemtjänster, något som drivs bland annat av Gretchen Daily, professor i biologi vid Stanford i USA. Oj, vad den här frågan är svår. Å ena sidan har vi klagat över att den traditionella ekonomiska teorin inte räknar in miljöpåverkan i ekonomiska kalkyler etc, å den andra, om man gör det sätter man ett pris på miljöförstörelse. Men vad händer om man kan betala för det priset? Ska man då kunna fortsätta att förstöra och föröda? Inplicit i prissättningen finns ju att något betalar, och när man har betalat ska problemet, enligt teorin, vara löst.

Och hur ska priset sättas? Troligen av en ekonomkår som jag överlag har ett lågt förtroende för (ekosystem är inte deras starka sida). Och priset sätts, som man diskuterar i dagsläget, utifrån ekosystemens bäring för människan. Det kan innebära värdet av fisken längs en kust eller träden i en skog, hur mycket de är värda i form av virke eller framtida papper. Vad vad är ett rent hav värt för fiskarna i havet eller en orörd skog för de djur som lever där eller för de människor som gillar att jogga eller meditera där? Går det öht att prissätta? Jag tycker att Mark Budolfsson, professor i biologi, Stanford, har viktiga invändningar i radioprogrammet. Detta talar för vad viktigt det är att ha med samhällsvetare – filosofer, sociologer, historiker m fl – i klimatomställningen, inte bara naturvetare eller ekonomer.

Frågan handlar så mycket om varför vi ska värdesätta miljön/naturen/ekosystemen. Om det görs för att vi sedan ska kunna tuffa på som vanligt (men betala ett pris för det) eller om det görs för att vi ska kunna visa på  värdet av miljön och att det i sig blir ett verktyg i ambitionen att skydda den bättre. Ja det är lite av knäckfrågan. Jag står för den senare linjen.

Bra iaf att vara tillbaka. Nästa vecka blir det ett spännande besök i Köpenhamn, måndag och tisdag, med Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Vi ska träffa Enhetslistan och Socialistiskt Folkeparti, bland annat. På torsdag blir det interpellationsdebatt med Lena Ek om regeringens klimatvision inför 2050.