Annullera alla utsläppsrätter

Regeringen har lagt fram en proposition för hur Sverige ska kunna tillträda Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod, till 2020. Det hela är egentligen inga större konstigheter. Att Kyotoprotokollet skulle förlängas beslutades på klimattoppmötet i Doha 2013. Det som är anmärkningsvärt är att det tagit så lång tid för Sverige att ratificera (anta här i Sverige) Kyotoprotokollets förlängning. Skälet till det är att regeringen sagt att man måste vänta in EU, och EU har i sig dragit benen efter sig. Men nu är det iallafall dags och det är bra.

Men i nämnda proposition finns också en genomgång över Sveriges uppfyllande av Kyotoprotokollets första period, 2008-2012. Sverige har minskat utsläppen mer än vad FN har krävt, och det är förstås bra. Detta har gjort att Sverige har fått ett stort antal utsläppsrätter i överskott, närmare bestämt 76 miljoner ton koldioxidekvivalenter (detta tas upp i tabell 3.4 i propositionen). Av dessa avses 65 miljoner ton att annulleras, alltså skrotas. Det är bra.

Men det är olyckligt att regeringen inte annullerar det samtliga överskottet av utsläppsrätter. Kvar finns nämligen 10,5 miljoner ton som härrör från de flexibla mekanismerna CDM (Mekanismen för ren utveckling) och JI (Gemensamt genomförande). 10,5 miljoner ton motsvarar en femtedel av Sveriges totala utsläpp eller mer än de samlade utsläppen från Sveriges personbilsflotta under ett år. Därför kräver Vänsterpartiet nu att även detta överskott av utsläppsrätter ska annulleras. Att ens öppna upp för en försäljning sänder helt fel signaler.

Dessutom kräver vi också att hela det svenska klimatmålet ska uppnås genom åtgärder här i Sverige och inte genom uppköp av utsläppskrediter i andra länder. Där har den nya S-MP-regeringen hittills varit otydlig.

Vår motion (som finns på länken ovan) kommer att behandlas nu under våren.

Svik inte om Vattenfall, MP

Idag skriver jag på Dagens Arena om Vattenfall och det tyska brunkolet. Regeringen har chansen att förhindra utsläpp av hundratals miljoner ton koldioxid. Läs där eller nedan.

Svik inte om Vattenfall, MP
Dagens Arena, 2015-03-31
Det var få som gick miste om Gustav Fridolins kolbit i valrörelsen. Med kolbiten i högsta hugg lovade MP-ledaren att partiet skulle verka för att Vattenfall skulle avveckla brunkolsverksamheten i östra Tyskland och att inga nya kolgruvor skulle öppnas. Detta var att ta ansvar för klimatet och vår gemensamma framtid.

Man undrar hur det ansvarstagandet beskrivs idag? För Fridolin och de andra MP-ministrarna tycks nu ha svängt 180 grader och är i stället öppna för en försäljning av Vattenfalls tyska verksamhet.

I dag står Vattenfalls fyra brunkolskraftverk i östra Tyskland för större utsläpp än vad hela Sverige gör. Dagbrotten som förser kraftverken med brunkol är enorma till ytan och ödelägger landskapet för alltid. Byar har flyttats, skogar huggits ned och vattendrag smutsats ned. Anläggningarna är en global och lokal miljökatastrof. Skulle det dessutom öppnas nya dagbrott, något som Vattenfall har planerat för, talar vi om hundratals miljoner ton koldioxid, ja kanske så mycket som en miljard ton, i utsläpp under de kommande decennierna.

Så stora utsläpp är något som vår redan hårt prövade planet inte klarar av. Att successivt avveckla den nuvarande brunkolsverksamheten, avstå från att öppna nya dagbrott och låta kolet ligga kvar i marken torde vara det viktigaste klimatbeslutet som S-MP-regeringen kan fatta under den här mandatperioden.

Att regeringen tar så lättvindigt på frågan om Vattenfalls brunkol är därför förbryllande och oroväckande. Den främsta spekulanten av Vattenfalls kolkraftverk är det tjeckiska energikonsortiet EPH Energy. De ägs i sin tur av det investmentbolaget J&T. J&T misstänks just nu för penningtvätt och korruption i ögruppen Turks och Caicos i Västindien.

J&T är också baserade på Barbados och Cypern, typiska brevlådedestinationer för att underlätta kreativ skatteplanering. Känns det här som en ansvarsfull ägare? Nej, J&T är ett tveksamt företag helt utan miljöambitioner. Borde inte detta få S- och MP-ministrarna på andra tankar?

Vid en försäljning kan vi alltså räkna med en fortsatt drift av kolkraftverken och en mycket sannolik utbyggnad av nya kolgruvor och därmed kraftigt ökande utsläpp av växthusgaser och en än mer förstörd lokal miljö.

Detta skulle gå helt stick i stäv med Socialdemokraternas och Miljöpartiets överenskommelse från oktober i fjol om Vattenfall, där partierna lovade att expansionen av brunkol skulle avbrytas. Hur ser S och MP på det löftet idag?

Självfallet måste en avveckling av kolen ske i samarbete med de tyska myndigheterna. Tyskland har kanske Europas mest långtgående klimatmål. Den så kallade Energiewende har gjort att det förnybara växer så att det knakar. Man förbereder också nya och tuffare bestämmelser mot kolkraften i landet.

Allt detta talar för att en avveckling av brunkolen är realistisk och det enda ansvarsfulla att göra gentemot klimatet. Lägg till detta att energipriserna i dagsläget är historiskt låga och att en snabb försäljningsaffär sannolikt vore en riktigt dålig affär rent ekonomiskt för Vattenfall.

S-MP-regeringen har nu alla förutsättningar för att Sverige ska ta vårt historiska klimatansvar. Det görs inte genom en snabb pengatransaktion och att låsa fast utsläppen för decennier framöver. Det förfärliga militära samarbetsavtalet med diktaturen Saudiarabien stoppades efter ett enormt opinionstryck i samhället. Jag hoppas vi kan åstadkomma detsamma med brunkolen.

Låt oss se till att Vattenfall successivt avvecklar brunkolsverksamheten i Tyskland. Och att Gustav Fridolin inte behöver gå till historien som mannen som svek om kolbiten och sålde utsläppen till ett tjeckiskt investmentbolag utan miljöambitioner.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Samtalet med Snowden

Idag pratade jag med Edward Snowden på telefon. Det var ett kort samtal, men ändå. Spännande! Han sa att han inte ångrade någonting av sina avslöjanden. Jag sa att han hade varit modig och att jag var tacksam för och hyste största respekt för honom för allt han har gjort. Utan Edward Snowden skulle vi veta väsentligt mycket mindre om det övervakningssamhälle som NSA och deras allierade har byggt upp. Han skulle göra om det han gjort om han kunde, berättade han för mig när jag satt i taxibilen i Moskvas kaotiska trafik. Jag sa att han var välkommen till Sverige och att tala i riksdagen, något han tackade för.

Dessutom berättade jag för honom att jag suttit inspärrad på Sheremetyevo-flygplatsen i Moskva i 22 timmar. Jag sa att det hade varit förfärligt, men att det antagligen inte var någonting alls i jämförelse med de 39 dygn som han satt inspärrad där. Han skrattade.

Ja, det var en lätt surrealistisk känsla att sitta på Sheremetyevo-flygplatsen i Terminal F, samma flygplats och terminal som Snowden tvingades tillbringa 39 dygn i efter att han lämnat Hong Kong, sommaren 2013 och läsa Luke Hardings ”The Snowden files” och kapitlet där Snowden just var i det geopolitiska limbot på flygplatsen.

Men om man betänker att mitt samtal med Snowden hade föregåtts av 22 timmars försök att få tillstånd till inträde in i Ryssland blir det lite mindre roligt. Jag har nämligen just nu kommit hem från en delegationsresa till Ryssland med Right Livelihood Foundation samt riksdagsledamöterna Mathias Sundin (FP), Cecilia Magnusson (M) och Jakob Dalunde (MP).

Syftet var att träffa den ryska människorättsorganisationen Memorial och, som första parlamentariska delegation någonsin, träffa Edward Snowden. Men väl på flygplatsen tog det stopp. I min tidigare kontakten med ryska ambassaden i Stockholm fick jag information att jag inte behövde visum eftersom jag har ett blått tjänstepass utfärdat av UD. Men vid flygplatsen hävdade de att det krävdes diplomatstatus, något jag inte hade. Här har det skett ett gigantiskt missförstånd.

Jag kontaktade omgående svenska ambassaden, UD och riksdagen och en lång process inleddes med syfte att övertyga ryssarna om att utfärda ett expressvisum till mig. Kl 15.00 dagen efter – 22 timmar senare – efter förhör om mina debattartiklar om Ojnareskogen, interpellationsdebatter med ministrar, Colombianätverket och en massa annat som jag engagerat mig i och som ryska UD hade översatt till ryska; ja kort och gott en helt surrealistisk och kafkaartad upplevelse – fick jag mitt expressvisum och kunde lämna flygplatsen.

Men istället för direkt möte med Snowden hann jag prata i telefon med honom. Att det känns bittert är ett understatement. Men det var i alla fall ett bra samtal.

Det blir lätt en stor hype kring personen Edward Snowden. Låt oss aldrig glömma den stora insats som Edward Snowden har gjort för vår värld och alla oss som enskilda individer. Det var också nmågot han underströk idag vid mötet med den svenska delegationen; fokusera inte på mig som person utan på sakfrågan.

Snowden offrade ett bekvämt liv och ett välbetalt jobb för att berätta för omvärlden om NSAs övervakningsprogram PRISM där IT-bolag som Apple, Google, Facebook och andra har hjälp NSA att samla information om vad vi gör på nätet. Om de Quantum operations där NSA sätter in program/malwares i våra datorer och kan få kontroll över allt vad vår dator gör. Att NSA har massinsamlat mejl, telefonsamtal och sms från miljontals personer, inklusive internationella organ och ett 30-tal stats- och regeringschefer. Och att svenska FRA är en av NSAs absolut mest strategiska allierade och har sedan 2011 kontinuerligt lämnat information till NSA direkt från våra internetkablar. Och att detta samarbete pågår i detta nu…

Helt enkelt att NSA och deras allierade har byggt upp ett globalt övervakningssystem med kapacitet att kontrollera i stort sett allt vi gör på internet och rätt mycket därtill. Edward Snowden är tacksam för att människor driver hans sak; att han ska bjudas in till olika länder, få asyl etc. Men hans tydliga budskap till oss idag i Moskva var att fortsätta att sätta fokus på det övervakningskomplex som har byggts upp. Att han inte ensam ska behöva vara integritetens och våra rättigheters riddare.

Edward Snowden tog särskilt upp det aktuella förslaget om ett särskilt skydd för visselblåsare som nu under våren diskuteras i Europarådet. Han ville att vi skulle driva på för att resolutionen går igenom och sedan att medlemsländerna gör den till svensk lag. Ett mycket bra och konkret förslag tycker jag.

Jag och Vänsterpartiet kommer att fortsätta att driva integritetsfrågorna. För några veckor sedan krävde vi exempelvis att FRA-lagen skulle rivas upp och att FRAs och NSAs samarbete ska avbrytas samt att NSAs övervakningsverksamhet ska granskas av en parlamentarisk kommission likt den som finns i Tyskland. I november 2013 såg vi till att det arrangerades en aktuell debatt i riksdagen om NSAs övervakning.

Varför räddar inte regeringen Ojnareskogen?

Idag skriver jag i ETC om att klimat- och miljöminister Åsa Romson och regeringen med ett enkelt regeringsbeslut skulle kunna rädda Ojnareskogen på Gotland. Läs nedan el hos ETC.

Varför vill miljöministern inte rädda Ojnareskogen?
ETC debatt, 2015-03-25
Jag välkomnar inlägget i Dagens ETC (17/3) från ett antal företrädare från miljörörelsen om vikten av att skydda de unika naturvärden som finns på norra Gotland i form av Bästeträsk och Ojnareskogen. Men jag förvånas över att det är så tyst från regeringen, inte minst miljöminister Åsa Romson (MP).

Jag vet inte hur många gånger frågan har debatterats i medierna och i riksdagens kammare. Det har alltid varit såväl mitt partis som Miljöpartiets att de omistliga naturvärdena (ett antal så kallade rödlistade arter, grundvattnet, sjön Bästeträsk och själva Ojnareskogen) måste väga tyngre än företaget Nordkalks intresse av att starta ett kalkbrott.

Men nu är Åsa Romson tyst. Det är beklagligt eftersom det är här och nu hon verkligen skulle kunna göra skillnad. Länststyrelsen på Gotland har lämnat förslag om ett antal områden som föreslås få skydd i form av så kallade Natura 2000-områden. Ett av dessa områden är just Bästeträsk, i det område där Nordkalk vill starta ett stort kalkbrott.

En bortglömd dimension i debatten är det särskilda skydd mot täkter som tidigare fanns i svensk lagstiftning för områden med höga naturvärden, till exempel Ojnareskogen. Detta skydd, i form av den så kallade stoppregeln i Miljöbalken, avskaffades av den tidigare borgerliga regeringen 2009, med stöd av alla partier utom Vänsterpartiet. Nu lägger vi fram förslaget om att återinföra stoppregeln. Det skulle undanröja framtida konflikter mellan utvinning och naturskydd. Naturen skulle helt enkelt få det skydd den förtjänar i lagen. Men hittills har vi inte fått någon som helst indikation på stöd för detta från något annat parti, inte ens MP. Jag förvånas över detta och hoppas på ändring tills när vi röstar om detta i riksdagen om några veckor.

Jag hoppas också att regeringen nu sätter ned foten och bejakar länsstyrelsens förslag om att låta Bästeträsk, det vill säga området kring Ojnareskogen, bli ett Natura 2000, precis som de angränsade områdena redan är. Jag ställde just den frågan till Åsa Romson den 4 mars i riksdagen, men dessvärre utan positivt besked.

Det är märkligt och beklagligt, i synnerhet när det kommer från samma Åsa Romson som krävde just detta av dåvarande miljöminister Lena Ek. Romson sade följande i Sveriges radio 31/8 -12: ”Du borde i dagsläget utpeka detta till ett skyddat område. Varje dag på den här regeringens bord har ju möjligheten funnits att skydda området.”

Nu har Åsa Romson möjligheten i sin hand. Nu finns det dessutom ett konkret förslag från ansvarig myndighet. Det är ett enkelt regeringsbeslut det handlar om, men vi skulle ta ett stort steg framåt för att definitivt rädda Ojnareskogen och dricksvattnet på Gotland. Peka ut Bästeträsk som Natura 2000. Se sedan också till att stoppregeln återinförs i miljöbalken så att konflikter som denna inte ska behöva uppstå i framtiden.

Framtida generationer kommer att tacka en framsynt regering.

Recept – vegetarisk vecka

Idag var jag med i Nordengren och Epstein i P1 och pratade om Vänsterpartiets miljöpolitik. Jag och Lars Tysklind (FP) hade fått göra varsin veckomatsedel. Det blev ett bra samtal kring mat och klimat.

jensholm_epstein_p1

Min matsedel var förstås helt vegetarisk och såg ut så här

Jens Holm, Vänsterpartiet
Måndag: Potatis- och purjolökssoppa, med kikärter och bröd
Tisdag: Vego pasta carbonara (med kidneybönor i stället för bacon), med rivna morötter och äpple.
Onsdag: Koriandercurry, med ingefära och ris, med bön- och majssallad.
Torsdag: Tzaispett med klyftpotatis, jordnötssås och sallad (grönsallad och tomat). Pannkaka och sylt till efterrätt

Koriandercurryn, som är en slags linsgryta (men det låter mindre gott), hittar man receptet till ovan. Soppan lagar jag idag och lägger härmed ut (de andra recepten kanske kommer senare):

Potatis- och purjolökssoppa (4 pers):
600 gram purjolök
400 gram potatis
4 tärningar grönsaksbuljong
2 l vatten
två vitlökar
en kruka färsk koriander (om man vill)
lite skal från ekologisk apelsin (om man vill)
en halv burk med välsköljda kikärter

Hacka purjon (hacka hela, även den gröna blasten som går utmärkt att äta) och stek försiktigt med mycket olivolja, salt och vitlöken. Stek inte för länge; det får inte blir bränt. Skala potatisen och skär upp i mindre bitar. Lägg i och stek nån minut. Lägg i koriandern. Häll på vattnet och låt puttra (ca 20 min) tills potatisen blivit mjuk.

Har du barn? Mixa isåfall soppan så att den blir slät (annars gör du som du vill förstås). Sannolikheten för att barnen äter är större då. Häll i kikärterna och strimla i apelsinskalet. Smaka av med salt och vitpeppar.

Avnjut gärna med bröd. Smaklig måltid!

P S Varför apelsinskal? Jo, det är en enormt bra krydda som ger en fantastisk fräschör åt soppan. Ekologisk är bra av många skäl, men i synnerhet när man har i skal vill man inte ha en massa äckliga kemikalier i skalet. Man kan också pressa ut lite apelsinjos från apelsinen.

Varför kikärter? Det ger lite extra protein till soppan. Jag mixar dem inte när det ger lite för brödig smak och gör soppan för tjock. Ett annat proteinalternativ är att ha hummus till mackorna.

Om barnen tycker att soppan är för varm (vilket de alltid tycker), låt de pluppa i ett antal isbitar. Det blir både kul och soppan svalnar lite.

Vattenfall och ansvaret

Kväll kommer jag vara med på SVTs Agenda, om Vattenfalls brunkol i Tyskland. Vattenfall håller på att försöka göra sig av med sina fyra brunkolskraftverk med tillhörande gruvor till någon potentiell köpare. För det har de regeringens fulla stöd. Det är helt fel väg att gå.

Vattenfall äger vi helt och hållet tillsammans. Det innebär att vi kan bestämma vad vi ska göra med företaget. Att köpa kolkraftverk i Tyskland i början på 2000-talet var fel, likaså det holländska kraftbolaget Nuon tio år senare. Men det går inte att stoppa huvudet i sanden och tro att om man nu säljer sina kolinnehav så har man trollat bort problemen. De flyttar bara någon annanstans. Det enda raka vore därför att successivt avveckla brunkolsverksamheten och i samma takt investera i förnybar energi.

De främsta spekulanterna på Vattenfalls brunkol är det tjeckiska energibolaget EPH Energy. EPH ägs i sin tur av investmentbolaget J&T, med huvudsäte i Prag, Tjeckien. J&T är också registrerade på Barbados och Cypern, typiska brevlådedestinationer för företag som vill undvika att betala skatt. J&T är överlag ett tveksamt bolag. Förutom skatteuppläggen var de nyligen involverade i en skandal i Västindien med misstankar om mutor och penningtvätt. Och framför allt; J&T har inga som helst miljöambitioner.

Skulle J&T köpa brunkolen är ambitionen att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det gör de genom att expandera verksamheten och öppna de nya kolgruvor som Vattenfall redan börjat planera för. Med dessa nya kolgruvor låser man fast energiverksamheten i ett fossilberoende för decennier framöver och med utsläpp som kommer att räknas i hundratals miljoner ton (Sveriges samlade utsläpp för ett år är knappt 60 miljoner ton).

Är det något vi vet så är det att vår redan hårt sargade planet inte klarar av så stora utsläpp. Utsläppen måste minska, och det är fort. Vi i Sverige, Tyskland och Europa har skapat den globala uppvärmningen, så vi har ett extra stort ansvar (inom klimatförhandlingarna talar man om den industrialiserade världens ”historiska ansvar”). Här har vi en möjlighet att förhindra att hundratals miljoner ton växthusgaser kommer att förpesta vår planet för decennier framöver. Det är klart att vi ska ta den.

Vattenfalls brunkol kan inte stängas ned över en natt. Men den borde rimligen kunna vara avvecklad till ungefär 2030. Då hinner man också bygga ut alternativen och satsa på en effektivare energianvändning. Man undviker faktiskt också att göra en ekonomiskt sätt dålig affär, något som en försäljning i dagsläget skulle bli.

Det förvånar mig att S-MP-regeringen inte ger Vattenfall just det uppdraget; en successiv avveckling av den tyska brunkolen. Inför valet lovade S och MP att Vattenfall skulle ”avbryta expansionen av brunkol”. Nu riskerar det att bli tvärt om. Det kan knappast vara en hållbar politik.?

Se också min interpellationsdebatt om detta med näringsminister Mikael Damberg från den 3 mars i år.

Ska TTIP säljas in med halvsanningar och lögner?

Förhandlingarna om handels- och investeringsavtalet TTIP förs som bekant i total lönndom. En av de känsliga frågorna rör maten. Vi vill ju inte ha försämrad mat, tvärt om finns det stora behov av att skärpa nivåerna för hur mat produceras. Många är rädda för att Europa kan komma översvämmas av genmodifierad mat, hormonbehandlat kött och klordoppat kycklingkött från USA om handeln släpps helt och hållet fri, som är tanken med TTIP.

EUs handelskommissionär Cecilia Malmström påstod för mig och Jonas Sjöstedt att GMO och hormonbehandlat kött var undantagna från TTIP-förhandlingarna. Se skärmdumpen nedan från hennes svar på twitter den 26/2 i år.

Malmström_TTIP_undantag Stämmer detta? Igår träffade vi (EU-nämnden och Näringsutskottet) Michael Punke, USAs vice-handelsminister och USAs regerings ansvarige för TTIP-förhandlingarna. Jag refererade just till vad Malmström sagt om GMO- och köttundantagen. Är det så att GMO och hormonkött är undantagna från TTIP?, frågade jag Punke. Handelsministerns tydliga svar till mig gick inte att ta minste på; ingenting är undantaget, inte GMO, hormonkött eller något annat. Punke menade att USA också har flera känsliga frågor som de kanske skulle vilja undanta från förhandlingarna, exempelvis ”Buy American”-kampanjen där man i USA uppmanar till uppköp av varor och tjänster som kommer från USA, något USA vill fortsätta med men EU anser vara i strid med frihandeln. Punke menade också att det var i strid med amerikansk lagstiftningstradition att undanta saker och ting.

Hur kan det komma sig att Malmström påstår att det finns undantag för vissa saker i TTIP? Man undrar i sitt stilla sinne varför EUs handelskommissionär påstår att några av de mest känsliga sakerna inte har med TTIP att göra? Är det verkligen med halvsanningar och rena lögner det här investerings- och handelsavtalet ska säljas in? Malmström borde förklara.

Intressant var också våra diskussioner kring investeringsskyddsklausulen, ISDS, i TTIP. Michael Punke inledde med att mena att det främst är EU som vill ha ISDS. USA har aldrig varit de största påskyndarna. Han menade också att det var europeiska länder som först kom på idén med investeringsskydd för företag i handelsavtal när man började med detta i slutet av 1940-talet. Enligt Punke har europeiska länder idag 1400 olika ISDS-avtal med olika länder, USA har endast ett 40-tal (tror jag han sa).

Denna distansiering från ISDS, som Michael Punke gav uttryck för, tycks följa ett generellt mönster. Ingen vill ta ansvar för att storföretag ska kunna stämma välfungerande rättsstater. Igår kunde vi läsa i Dagens Nyheter hur Cecilia Malmström fram till nyligen inte visste vad ISDS var för något och att hon är kritisk mot flera av de stämningar som storföretag lämnat in med just investeringsskydd som grund.

Om nu ingen vill ta ansvar för storföretagens möjlighet att stämma stater varför då ihärda med att ha kvar ISDS i TTIP?

Skydda Ojnareskogen

Jag har just fått svar från klimat- och miljöminister Åsa Romsonmin fråga om att inrätta ett Natura 2000-område i Bunge Ducker, nordöstra Gotland, där Ojnareskogen ligger. Länsstyrelsen på Gotland har föreslagit att området ska bli ett skyddat Natura 2000-område och regeringen skulle nu kunna bejaka det förslaget. Skulle man göra det skulle Ojnareskogen med största sannolikhet kunna räddas från att förvandlas till ett gigantiskt gigantiskt kalkbrott som skulle föröda naturen och grundvattnet för överskådlig tid.

Åsa Romson drev – med all rätt – tidigare just att området skulle bli ett naturreservat. Vad svarar hon mig nu? Tyvärr bara att hon vill avvakta? Jag undrar hur länge? För varje dag som går ökar risken för en dom som ger företaget Nordkalk klartecken för ett storskaligt kalkbrott. För drygt två år sedan sa Åsa Romson till dåvarande miljöminister Lena Ek ”Du borde i dagsläget utpeka detta till ett skyddat område. Varje dag på den här regeringens bord har ju möjligheten funnits att skydda området” (Sveriges radio, Studio ett, 31 augusti 2012).

Just det, varje dag har regeringen möjlighet att skydda området. Varför tar inte Åsa Romson den möjligheten?

Jag kommer lyfta frågan inom kort igen. Tyvärr är det nödvändigt.

Min fråga och Romsons svar nedan.

Fråga 2014/15:273 Ojnareskogen och bevarande av höga naturvärden

av Jens Holm (V)

till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

På Gotland finns naturtyper som tillhör Sveriges absolut mest artrika områden. Några av dessa har internationellt unika förekomster av olika naturtyper och arter. Det nuvarande skyddet av dessa områden är i dag bristfälligt, och ett antal befintliga Natura 2000-områden hotas dessutom av verksamheter som kan antas skada naturvärdet inom respektive berört område. Vår bedömning är att åtgärder skyndsamt behöver vidtas av regeringen. EU-kommissionen har även kritiserat Sverige för brister när det gäller Natura 2000-områden och att vissa naturtyper skyddas i för liten utsträckning. Inte minst berör detta unika naturtyper på Gotland.

I november 2014 underrättade Naturvårdsverket regeringen om tre verksamheter som berör utvinning av kalk på Gotland och som kan antas skada naturvärdet. En av dessa är Bunge Ducker (innefattande bland annat Ojnareskogen). Mark- och miljööverdomstolen handlägger just nu två ansökningar om utvinning av kalk på norra Gotland. Huvudförhandlingar kommer att hållas i dessa ärenden i slutet av mars och i mitten av april.

Länsstyrelsen på Gotland har för närvarande förslag på ytterligare områden att ingå i nätverket Natura 2000. I förslaget ingår bland annat utvidgning av Natura 2000-området Bästeträsk, innefattande Ojnareskogen. Förslagen är på remiss till den 5 mars och ska i slutet av månaden skickas till Naturvårdsverket för att sedan redovisas för regeringen, som anmäler områden till EU-kommissionen. Processen riskerar därmed att dra ut på tiden. Om regeringen uppdrar åt Naturvårdsverket att påskynda processen kan ett ökat skydd för hotade biotoper och arter påskyndas. Goda förutsättningar kan då även skapas för att i framtiden bilda nationalpark i de känsliga områdena runt Bästeträsk.

Med anledning av ovannämnda vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:

Avser klimat- och miljöministern att påskynda processen med bildande av nya och utvidgade Natura 2000-områden eller på annat sätt skyndsamt verka för skydd av de unika naturområden vars värden hotas av exploatering på norra Gotland?

Miljö- och energidepartementet
Klimat- och miljöministern samt vice statsministern
Till riksdagen

Svar på fråga 2014/15:273 av Jens Holm (V) Ojnareskogen och bevarande av höga naturvärden

Jens Holm har frågat mig om jag avser att påskynda processen med bildande av nya och utvidgade Natura 2000-områden eller på annat sätt skyndsamt verka för skydd av de unika naturområden vars värden hotas av exploatering på norra Gotland.

Norra Gotland hyser några av Sveriges mest skyddsvärda naturområden som inte har någon motsvarighet på andra ställen i Sverige. Redan idag ingår flera av dessa i det europeiska nätverket Natura 2000. För att möta resultat från Europeiska kommissionens utvärdering av den svenska delen av Natura 2000-nätverket samt för att identifiera nationella brister i nätverket gav regeringen i januari 2014 i uppdrag till länsstyrelserna att lämna förslag till nya Natura 2000-områden och kompletteringar av redan föreslagna områden. Uppdraget ska genomföras i enlighet med riktlinjer från Naturvårdsverket och redovisas till Naturvårdsverket senast den 27 mars 2015. Naturvårdsverket kommer efter att de är klara med sin analys att redovisa materialet till regeringen, som då bereder ett förslag till beslut om att föreslå nya områden och justeringar i redan föreslagna områden till Europeiska kommissionen. Länsstyrelsens arbete är i sin slutfas och jag anser inte att det nu är möjligt att förkorta redo-visningstiden.

Naturvårdsverket kommer också enligt uppgift att under mars besluta om en reviderad genomförandeplan för nationalparker 2015 – 2020, där det skulle kunna ingå förslag om nya nationalparker på Gotland.

Jag ser fram emot att få ta del av Naturvårdsverkets reviderade genom-förandeplan för nationalparker samt de förslag som länsstyrelserna

arbetat fram och kommer att aktivt ta del i den vidare processen med att färdigställa vår svenska del av Natura 2000-nätverket.

Stockholm den 11 mars 2015

Åsa Romson