Nolltaxa

Vänsterpartiet lägger idag ett konkret förslag om att införa avgiftsfri kollektivtrafik i två län i Sverige, Uppsala län och Örebro. Vi har pengar för detta, och även för att investera i fler bussar och anställa fler chaufförer eftersom vi inte sänker skatterna som regeringen gjort. Tvärt om, vi höjer skatten på det som smutsar ned, bland annat koldioxidskatten. Då får man pengar över till annat. Om detta med nolltaxan faller väl ut vill vi gå vidare och införa det på fler ställen i landet. Visionen är nolltaxa över hela Sverige.

Vi har inspirerats av nolltaxan i Tallin, Estland. Läs gärna min krönika från senaste numret av tidningen RÖTT om just nolltaxan i Tallin. Läs gärna mitt inlägg från Tallinbesöket.

Ett första steg mot nolltaxa vore öppna spärrar
RÖTT, 4/2014
Den 1 januari 2013 införde Tallinn som andra europeiska huvudstad, efter Torshamn, avgiftsfri kollektivtrafik, även kallat nolltaxa. Nu ett drygt år efter införandet kan man dra en del slutsatser av nolltaxan. Resandet har ökat med nästan tio procent i kollektivtrafiken. I mindre välbeställda områden, har resandet ökat mer än så.

Första kvartalet efter nolltaxans införande gick bilresandet i Tallinn ned med 15 procent och bilresandet är fortfarande mindre idag, även om man sannolikt inte ligger kvar på samma låga nivå. Enligt undersökningar som utförts av Tallin stad är resenärerna nöjda med nolltaxan. Man tycker också att komforten har blivit bättre och att trygg-heten har ökat i resandet.

Nolltaxan gäller endast för de som är skrivna i Tallinn. Och det här är också den främsta finansieringskällan till reformen. Tallinn stad har fått ungefär 15  000 nya invånare sedan införandet av nolltaxa (Tallinn har drygt 400 000 invånare). Man räknar med att för varje tusental invånare får man in en miljon euro i skatte-intäkter årligen.

Sedan den 1 januari 2014 har man också kraftigt höjt p-avgifterna i Tallinns innerstad, något som ger betydande summor till kollektivtrafiken.

Och på tal om finansiering så finansierades kollektivtrafiken med nästan 70 procent redan innan nolltaxan infördes.  Då hade man också många olika avgiftsnedsättningar eller avgiftsbefrielser. Pensionärer och ungdomar reste exempelvis helt gratis. Ett av argumenten för nolltaxan var; om vi redan nu har en sådan stor skattefinansiering varför inte löpa linan fullt ut och skattefinansera hela trafiken?

Det finns förstås stora både sociala och miljömässiga fördelar med nolltaxa. I Vänsterpartiet vill vi fördubbla resandet med kollek-tivtrafiken och då är en avgiftsfri kollektivtrafik ett väldigt viktigt styrmedel. Vi har infört avgiftsfri kollektivtrafik i orter som Kiruna, Avesta och Hallstahammar. Men detta är mindre orter. Det vore spännande att kunna införa nolltaxa i ett större område, för att visa att det går.

I Vänsterpartiets budget till riksdagen avsätter vi därför 4,5 miljarder kronor för de kommande tre åren för att kunna genomföra nolltaxa i två län i Sverige. Den riktigt stora utmaningen skulle förstås vara nolltaxa i Stockholm. I dag finansieras kollektivtrafiken i Stockholm till hälften med skattemedel. Biljettintäkterna handlar om cirka 6,5 miljarder kronor per år. Det är alltså en rätt betydande summa. Men jag är rätt säker på att det går om man vill, men det kommer att ta en del tid.

Ett första steg i Stockholm vore att underlätta resandet genom öppna spärrar, lägre taxor och avgiftsfritt för vissa grupper, inte minst barn/ungdomar. Det är reformer som borde införas snarast efter en rödgrön valseger i höst. Men siktet borde vara att fortsätta  arbeta för införandet av nolltaxa.

När jag reser tillbaka till Tallinn om några år är jag rätt säker på att nolltaxan finns kvar. Jag skulle inte heller bli förvånad om nolltaxan har spridit sig till fler städer och kommuner.

Jens Holm
miljöpolitisk talesperson ( V)

Vi måste ta ansvar för framtidens katastrofer

Läs gärna min debattartikel i Dagens ETC, idag: Vi måste ta ansvar för framtidens katastrofer.

Vi måste ta ansvar för framtidens katastrofer
Dagens ETC, 2014-09-05
Branden i Västmanland ser nu ut att vara under kontroll. Då kan vi fortsätta som vanligt. Eller? Nej, nu är det dags att dra lärdomar av det som skett och se till att vi gör allt vi kan för att stå rustade mot framtida katastrofer, skriver Jens Holm (V).

Regeringen vill nu utreda räddningsinsatsen av skogsbranden. Det kan vara bra att utreda insatsen i sig, men inom området naturkatastrofer och extrema väderhändelser är det tämligen välutrett. Att vi kan vänta oss fler skogsbränder och överlag mer av extremt väder har konstaterats av ett flertal tunga utredningar, både i Sverige och internationellt. I dagsläget ser vi hur stora delar av Halland drabbas av akut översvämning, även det en plågsam påminnelse av vad som kan bli vanligare med ett förändrat klimat. En av slutsatserna från Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) var just att vi måste göra mycket mer för att anpassa Sverige till ett förändrat klimat.

Nästan allt återstår att göra för att Sverige på allvar ska kunna anpassa samhället till ett förändrat klimat. Det handlar om att värna samhällets viktigaste funktioner som dricksvattenförsörjning och tillgång till elektricitet, hur vi planerar våra städer samt hur vi i framtiden ska producera våra livsmedel och bedriva ett hållbart skogsbruk. Ska anpassningen verkligen komma i gång behövs ökade statliga resurser och en bättre koordinering.

Enligt rapporten ”Kommunernas arbete med klimatanpassning” (2012) från Sveriges kommuner och landsting anser ”en stor andel” av de tillfrågade kommunerna att de har för dåligt underlag för att kunna klimatanpassa sin kommun. Ett flertal kommuner har tagit fram lokala handlingsprogram för klimatanpassning, vilket är bra. På nationell nivå saknas dock ett handlingsprogram med nationella målsättningar för klimatanpassningen. Det finns inte heller en myndighet i Sverige med det samlade ansvaret för klimatanpassning. Det nationella kunskapscentrat för klimatanpassning vid SMHI är ett vällovligt initiativ, men har idag inte resurser och kapacitet för att spela den rollen.

Dessvärre har regeringen efter åtta år vid makten fortsatt att dra den viktiga frågan om att ställa om vårt samhälle till ett förändrat klimat i långbänk. Det är oacceptabelt. Vänsterpartiet vill därför ha en myndighet med det samlade ansvaret för klimatanpassningen samt en nationell handlingsplan för klimatanpassningen i Sverige. Vi avsätter mer pengar än regeringen i direkt klimatanpassningsstöd till våra kommuner och länsstyrelser. Vi vill dessutom inrätta Klimatprogrammet: en nationell investeringsfond för klimatinvesteringar i våra kommuner och landsting. Pengarna ska gå till minskade utsläpp och klimatanpassning. Vi avsätter en miljard per år, pengar som ökar ytterligare med lokal och regional medfinansiering.

Vi vill att mer pengar av försvarsmaktens budget ska gå till förebyggande arbete och klimatanpassning – mindre pengar till Jas. Försvarets försäljning av de tio helikoptrarna Vertol, utmärkta för just skogsbrandsbekämpning, i december 2012 är bara ett av flera exempel på hur vi idag har fått ett försvar som spelar en allt mindre roll för krisberedskapen. Det är fel. Försvarets stora utmaningar i framtiden är just ett förändrat klimat och mer av extrema väderhändelser.

Avseende de direkta hoten från skogsbränder behövs ett skonsammare skogsbruk, med mer varierad skog. Med en mer skoglig mångfald får vi ett bättre skydd mot framtida stormar eller bränder. Mer skog behöver också skyddas i form av till exempel naturreservat eller nationalparker. Vänsterpartiet har avsatt 1,7 miljarder kronor mer än regeringen för skydd av natur för de kommande tre åren. Många hotade växt och djurarter är beroende av störningar som skogsbränder. Därför krävs ökade statliga anslag för att ersätta intresserade skogsägare för ett framtida omfattande skyddat område i de aktuella brandhärjade skogarna i Västmanland. Vi behöver också bättre kontroll över de verksamheter som bedrivs i skogen. Innan ett företag startar en avverkning eller påbörjar markarbete måste de stämma av med en ansvarig myndighet så att man t.ex. inte riskerar nya bränder. Dagens devis för skogsbruket – och det av regeringen mycket omhuldade – ”frihet under ansvar” riskerar leda till ”frihet men inget ansvar”.

Det är hög tid att ta det förändrade klimatet på största allvar. Allt annat är att utsätta oss och våra framtida generationer för stora risker. Vänsterpartiet är beredda att axla det ansvaret. Frågan är hur länge till regeringen Reinfeldt tänker fortsätta att stoppa huvudet i sanden?

Jens Holm, Miljöpolitisk talesperson, Vänsterpartiet

Svar till Lena Ek

Miljöminister Lena Ek svarar på mitt öppna brev. Tyvärr var det många av mina frågor som förblev obesvarade. Se mitt svar nedan. Hoppas fortfarande på en offentlig debatt.

Ska inte alla miljömål uppnås?

Hej Lena

Tack för ditt svar.

Jag vill börja med att ge dig ett erkännande. Du har tvivelsutan ett stort engagemang i miljöfrågor, och det delar du med många andra centerpartister jag mött i valrörelsen. Men politik handlar ju inte bara om att vilja. Det är resultatet som räknas. Och där har de åtta åren av borgerligt styre inneburit åtta förlorade år för miljön.

Du nämner miljömålen och tycks vara nöjd med att regeringen i bästa fall uppnår två av de 16 uppsatta målen. Men, Lena, är inte tanken att alla miljömål ska uppnås till 2020? Att vi ska få frisk luft, levande skogar, ingen övergödning, ett rikt odlingslandskap och begränsad klimatpåverkan?, bara för att ta några exempel. När jag läste din och regeringens budget i höstas stod det så här angående de 16 miljömålen: ” Sammanfattningsvis bedömer Naturvårdsverket att endast ett miljökvalitetsmål, Skyddande ozonskikt, är möjligt att nå till 2020 med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020. Säker strålmiljö kan till stora delar nås med beslutade styrmedel och bedöms vara nära att nås. Resterande 14 miljökvalitetsmål bedöms inte vara möjliga att nå till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.” (Regeringens budget 2013, utgiftsområde 20, sid 17). Nu skriver vi slutet av 2014, det är alltså mindre än sex år kvar till 2020. I ert och de borgerliga partiernas valmanifest ser jag ingen utsikt till att alla miljömål ska nås.

Du kritiserar oss i Vänsterpartiet för att vi pratar mycket om välfärden i detta val. Jag tycker en god välfärd och miljö hänger ihop. Sänker man skatter för 140 miljarder kronor, där storbanker och höginkomsttagare är de stora vinnarna, ökar antalet utlandsresor, försäljning av dyra bilar, vattenskotrar och annan utsläppsdrivande konsumtion. Det blir mindre till skolan, kulturen och klimatinvesteringarna. Det är vare sig bra välfärdspolitik eller miljöpolitik.

Annars kritiserar du hellre socialdemokraterna än Vänsterpartiet. Vi har många år av gott samarbete bakom oss och vi driver bra rättvise- och miljöpolitik tillsammans i många kommuner runt om i Sverige. Men jag kan hålla med om att S lämnar en hel del övrigt att önska, men det är därför Vänsterpartiet behövs; för att driva på för rättvisa och miljöansvar.

Jag saknar också konkreta Centerförslag för ett hållbarare skogsbruk. Ni lägger inget förslag om mer vegetarisk och annan klimatsmart mat i våra skolor. Däremot har ni genomfört ett urholkat strandskydd, sänkt koldioxidskatt för kraftvärmen, klubbat motorvägen Förbifart Stockholm och sålt vårt överskott av utsläppsrätter. Och under de åtta åren ni har styrt har det inte blivit något klimatbistånd med nya additionella medel. Vilket svek mot världens fattiga!

Lena, det var många frågor du lämnade obesvarade. Och allt får förstås inte plats i en artikel. Du säger att du gärna debatterar, mitt erbjudande står därför fast: Låt oss ha en offentlig debatt, du och jag, om vilka som bäst företräder miljön.

Antar du utmaningen?

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Vänsterpartiets politik för hållbar konsumtion

Jag skriver idag hos Ecoprofile om varför miljöengagerade borde föredra mer av gemensam konsumtion framför privat. Läs där eller nedan.

Vänsterpartiets politik för hållbar konsumtion
Ecoprofile, 2014-09-04
Jag vet inte hur många miljödebatter jag varit med på där alla – från vänster till höger – varit överens om att vi alla måste ta vårt miljöansvar. Vi ska leva som vi lär, walk the talk och så vidare. Fortsättningen på det brukar handla om att vi ska konsumera hållbart. De som är lite extra radikala kanske till och med vågar säga att vi ska konsumera mindre, inte mer.

Men det där är i ärlighetens namn bara början på miljöarbetet. Nio miljoner konsumenter i Sverige kommer aldrig att kunna ställa om Sverige, ej heller sju miljarder i världen. Det behövs politiska beslut för att ställa om. Det är min bestämda uppfattning att om vi inte tar ett gemensamt ansvar kommer vi inte klara detta. Ja, då går jorden under. Inte minst som förälder är det en uppfattning skaver och oroar.

Medveten konsumtion i all ära, men det är genom en grundläggande förändring av det ekonomiska systemet vi kan lösa problemet med en allt varmare värld. Det är lätt att vara svepande i sådana här sammanhang. Som vänsterpolitiker kan man lätt skylla på kapitalismen och säga att med dess avskaffande kommer allt att lösa sig. Så, för att vara väldigt konkret hade jag tänkt att bara tala om en del av problemet med det ekonomiska system som vi lever under; offentlig och privat konsumtion.

Vad händer med ett land om man under åtta år sänker skatterna med 140 miljarder kronor? Jo, vi på vänsterkanten har varit duktiga på att berätta att; a) välfärden urholkas och våra skolor sjunker som stenar i mätningarna, b) att de är höginkomsttagarna i Danderyd och Vellinge som är de stora vinnarna, låginkomsttagarna har fått litet och de som inte jobbar har fått mindre och c) att skattesänkningarna har spätt på ojämställdheten när männen fått mer än kvinnorna.

Väldigt viktiga synpunkter att föra fram. Men hur ofta har vi som brinner för miljöfrågorna problematiserat hur skattesänkningarna påverkar miljön? De gångerna är tyvärr lätträknade. Det är konstigt, särskilt med tanke på att skattesänkningarna ökar en slags konsumtion och minskar en annan. Det är klart att det påverkar våra utsläpp. Är det någon som förvånas över att antalet stora bilar blir allt fler i Sverige, att flygresorna blir alltfler och längre, att det säljs fler vattenskotrar, platt-tv, surfplattor och så vidare än förut? Kort och gott, att lyxkonsumtionen har ökat. Detta har skett på bekostnad av den offentliga konsumtionen, antalet anställda i skolan, kvaliteten i äldreomsorgen, öppettiderna på biblioteket, städningen av våra gator och parker m m.

Vad leder till störst utsläpp, fler Thailandsresor och stadsjeepar eller längre öppettider på biblioteken och fri entré på våra museer? Även om allt vi gör belastar våra begränsade resurser tror jag nog ändå att de flesta håller med om kultur, skola och annan verksamhet inom offentlig sektor är snålare med utsläpp än ökad privat konsumtion. Som parantes kan nämnas att en stor del av utsläppen från den privata konsumtionen inte synliggörs eftersom nästan alla konsumtionsrelaterade utsläpp liksom utrikesresorna inte finns med i den officiella statistiken.

Därför är det också en miljöfråga att motsätta sig stora skattesänkningar och värna en större gemensam konsumtion. Miljörörelsen borde kunna göra gemensam sak med alla vi som säger att skatt efter bärkraft är en bra princip samt att det är bra att låta det offentliga växa på det privatas bekostnad. Med detta kan vi lägga grunderna för ett annat ekonomiskt system. Exakt hur det ska se ut kommer vi säkert vara oense om.

Men ett samhälle där vi anställer fler i äldreomsorgen, serverar vegetarisk och klimatsmart mat i våra skolor, får en kollektivtrafik som fungerar, ett sprudlande kulturliv, fri entré på våra muséer, längre öppettider på våra bibliotek samt parker och gator som är rena och prydliga, ja det är en början mot ett välfärdssamhälle med låga utsläpp.

Valet den 14 september borde handla om just det; hur vi bygger ett välfärdssamhälle med minsta tänkbara utsläpp.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson, riksdagsledamot

En ny regering borde säga nej till GMO

Jag blev så glad när jag såg Naturskyddsföreningen, Miljöförbundet jordens vänner och en mängd andra företrädare från svenska och norska civilsamhället som i Dagens Industri igår uppmanar  (se också här) den svenska lantbrukarrörelsen att inte öppna upp för genmodifierade produkter (GMO). Jag delar oron och hoppas att svenska bönder håller fast vid en GMO-kritisk linje. Men det finns också ett politiskt ansvar att utkräva i detta.

Genmodifiering är en relativt ny teknik som vi ännu vet mycket lite om. I dag används GMO främst i Nord- och Sydamerika och då i soja, majs och bomull. I övriga världen är odlingen mycket begränsad på grund av den stora osäkerheten kring riskerna. Där GMO används har trenden varit tydlig. Det har varit till förmån för storföretagen inom agribusiness. Bönder blir beroende av hela kedjan av produkter; utsäde, konstgödsel, bekämpningsmedel och andra kemiska insatsvaror. Makten över vår mat centraliseras till ett fåtal jordbruksjättar som Monsanto, BASF och Syngenta. Konsumenterna – som oftast är mycket GMO-kritiska – får ännu mindre insyn i livsmedelsproduktionen. Möjligheterna att bedriva ekologisk produktion kan äventyras när GMO-grödorna kontaminerar näraliggande odlingar.

Under den borgerliga regeringens åtta år vid makten har regeringen verkat för ett närmande av GMO-konceptet på ett mycket oroväckande sätt. För ett par år sedan drev landsbygdsminister Eskil Erlandsson igenom att GMO-potatisen Amflora skulle få odlas för kommersiellt bruk i Sverige (något som sedan slutade som ett fiasko). Den borgerliga regeringen har också på EU-nivå röstat emot att enskilda länder ska kunna införa nationella förbud mot GMO. Regeringen har också försvårat för den ekologiska odlingen genom att avskaffa de tidigare konkreta målsättningarna för ekologisk produktion och konsumtion. Vi kan också se att svenskt jordbruk alltmer ersätts att ett utländskt industrijordbruk. Idag är hälften av all mat som konsumeras importerad. I det här läget behövs en politik som gynnar den lokalt producerade livsmedlen, inte för ökad centralisering och import. Ett öppnande för GMO skulle kunna ödelägga en stor del av svensk livsmedelsproduktion.

Därför finns det ett politiskt ansvar att utkräva i detta. Jag hoppas verkligen att svenska lantbrukare håller fast vid en strikt GMO-linje. Men vi politiker måste också ta vårt ansvar. Alla undersökningar pekar på att svenska folket, precis som folk i de flesta andra länder, inte vill ha genmodifierad mat. Därför borde en ny regering efter valet också ändra kursen i jordbrukspolitiken. Länder i EU ska ha friheten att införa nationella förbud mot GMO. Sverige borde klart och tydligt säga att vi ska bedriva ett jordbruk utan genmodifierade produkter. Jordbrukspolitiken borde i större utsträckning inriktas mot att upprätthålla en större nationell försörjningsgrad av livsmedel och understödja övergången mot ett mer ekologiskt jordbruk.

Sju djurpolitiska frågor till Eskil Erlandsson

Jag skriver till landsbygdsminister Eskil ErlandssonNyheter24 om sveket mot djuren. Jag utmanar Erlandsson på en debatt om vilka som bäst representerar djuren. Kommer han anta utmaningen? Hoppas det. Vi behöver mer djurrättsdebatt i valrörelsen. Läs nedan eller hos Nyheter24.

Sju djurpolitiska frågor till Eskil Erlandsson
Nyheter24, 2014-09-02
Hej Eskil Erlandsson. Både du och jag har engagerat oss i politiken för att vi vill förändra. Jag noterar att du, precis som jag, ofta lyfter upp djuren i politiken. Det ska du ha ett erkännande för.

Men nu har du varit med och styrt i åtta år. När jag blickar tillbaka på den tiden blir jag djupt besviken på dig, Eskil Erlandsson. Din tid i den moderatledda regeringen har inte varit annat än ett långt svek mot djuren. Låt mig ta några exempel:

Ett av den borgerliga regeringens första beslut på djurområdet var att 2007 lägga ned Djurskyddsmyndigheten. En i världen unik myndighet med ansvar att se till att djuren skulle få det bättre i Sverige. När Vänsterpartiet i riksdagen har föreslagit en ny djuretisk myndighet har ditt parti röstat mot detta. Varför lade ni ned en världsunik myndighet för djuren, Eskil Erlandsson?

Varje år slaktas en dryg miljon minkar i den svenska pälsindustrin. De föds upp i minimala nätburar utan möjlighet till att utöva sitt naturliga beteende. 2006 hade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att färdigt förslag att stoppa detta lidande. Men den nyvalda borgerliga regeringen stoppade i sista stund det lagförslag som skulle gjort slut på lidandet inom pälsindustrin. Eskil, varför håller du en industri under armarna som så uppenbart strider mot djurens rätt till naturligt beteende?

Eskil Erlandsson, du ska ha en eloge för att du inom EU driver en gräns på åtta timmar för djurtransporter. Men även i Sverige finns mycket att göra. Varje år transporteras miljontals djur långa sträckor i vårt land. Tusentals svenska grisar skickas för intensivuppfödning respektive slakt i Polen och Tyskland. Resultatet blir långa djurtransporter i strid med svenska bestämmelser. Eskil, jag har bett dig agera mot detta men du har tigit som muren. Varför?

Kontrollerna av djurtransporter i Sverige är undermåliga. Enligt Jordbruksverket minskar nu återigen antalet djurskyddskontroller i Sverige. Jämfört med 2008 görs endast ungefär hälften så många djurskyddskontroller idag. Eskil, det är du som har ansvaret för denna nedmontering.

I februari i år röstade riksdagen för inrättandet av ett s k 3R-center, ett nationellt organ med syftet att finna alternativ till djurförsök i Sverige. Vi i Vänsterpartiet har länge drivit detta, men vi påpekade att det behövs pengar annars kommer det inte bli något 3R-center. Men det har uteblivit. Tusentals djur skulle kunna räddas men plågas nu istället i djurförsök.

Eskil, jag tycker ditt projekt ”Sverige – det nya matlandet” är intressant. Vi har förutsättningar att producera mer bra mat i Sverige. Men du vägrar att främja både den vegetariska maten och den ekologiska. Vänsterpartiet vill ha en handlingsplan för mer vegetariskt och mindre kött. Vi vill satsa på eko. Varför stoppar du detta?

I november 2011 lades utredningen om en ny djurskyddslag fram sitt betänkande (SOU 2011:75). Regeringen har lovat att man skulle lägga fram ett konkret lagförslag baserat på detta. Men det har uteblivit. Eskil Erlandsson, du har svikit även om en ny djurskyddslag. Varför?

Eskil, jag betvivlar inte ditt personliga engagemang i djurpolitiska frågor, men din tid vid makten har inneburit åtta förlorade år för djuren. Men det är hög tid att ifrågasätta regeringens neddragningar på djurområdet. Djur är kännande individer som förtjänar respekt.

Eskil Erlandsson, härmed utmanar jag dig på offentlig debatt om vilka som bäst företräder djuren. Jag hoppas vi snarast kan komma överens om en tid och en plats.

Djuren förtjänar bättre.

Jens Holm (V), djurpolitiskt ansvarig

Öppet brev till Lena Ek

Se mitt öppna brev ”Dags att debattera miljö” till miljöminister Lena Ek nedan eller läs det hos Miljöaktuellt. Det är hög tid att miljöfrågorna kommer upp på dagordningen i valrörelsen.

Dags att debattera miljö
Öppet brev till Lena Ek
Miljömagasinet, 2014-08-29
Hej Lena, Både du och jag är aktiva i politiken för att vi vill ha en bättre miljöpolitik. Vi satt båda i EU-parlamentet och förhandlade om nya utsläppskrav för personbilar, nytt klimatpaket och nya kemikalieregler. Vi nådde vissa framgångar, även om man skulle ha behövt gå mycket längre.

Jag noterar att du verkar nöjd med den borgerliga regeringens resultat på miljöområdet. Det tycker jag är mycket märkligt. Du och regeringen skriver själva i er budget från i höstas att regeringen inte kommer att nå 14 av våra uppsatta 16 miljökvalitetsmål. Hur kan man då vara nöjd?

Låt mig ta några exempel.

De är de fattiga som här och nu drabbas av våra och den rika världens utsläpp. Vi i Vänsterpartiet har flera gånger föreslagit ambitiösare klimatmål för Sverige och EU. Det har Centern röstat emot. I november 2013 utlovade du 300 miljoner kronor till FNs nya klimatfond. Alldeles för lite pengar, men nu visar det sig att inte ens den summan kommer betalas ut till klimatfonden. Vänsterpartiet vill ha ett klimatbistånd som är finansierat med nya additionella medel (det ska inte tas från det ordinarie biståndet). Du och regeringen motsätter er detta. Varför sviker ni världens fattiga, Lena Ek?

Du är nöjd över att Centern i regeringsförhandlingarna fått igenom en förlängning av den s k supermiljöbilspremien och en utredning som ett mer utvecklat system för miljöbilar. Det är ett litet steg framåt, men efter åtta år vid makten tänker ni fortsätta att utreda. Och 75 miljoner kronor per år till laddstolpar för elbilar är bättre än inget, men det innebär inte den storskaliga utbyggnad som behövs för att vi ska kunna resa med elbilar. Hur kommer det sig att det säljs lika många elbilar i Sverige som det görs på ett par veckor i Norge? Jo, norrmännen har förstått att satsa på elbilarna.

Elbilar i all ära, men de kan inte få ned alla utsläpp från transportsektorn. Vi måste göra det enklare och billigare för människor att resa kollektivt. Under er tid vid makten har det gått åt helt fel håll; det har blivit dyrare och krångligare. Staten måste skjuta till mer resurser för att öka resandet med buss och tåg. Varför gör ni så lite?

Den 21 februari 2013 sålde regeringen det svenska överskottet på 1,3 miljoner utsläppsrätter till investmentbanken Bank of America. Det här innebär att 1,3 miljoner ton koldioxid nu kan släppas ut någon annanstans. Dina expertmyndigheter, Energimyndigheten och Naturvårdsverket, avrådde från försäljning av dessa utsläppsrätter. Lena Ek, hur ska vi kunna ha trovärdighet för en regering som gör svenska folkets klimatansträngningar till en penningtransaktion?

Köttkonsumtionen har ökat med 40 procent sedan 1990. Detta leder till ökade utsläpp och att fler djur dödas. Vänsterpartiet har flera gånger lagt fram konkreta förslag för minskad köttkonsumtion. Vi vill t ex att skolorna ska få stöd för att ha vegetariska dagar och att vi ska anta en handlingsplan för minskad köttkonsumtion. Det har den borgerliga regeringen motarbetat. Varför, Lena Ek?

Skattesänkningar, privatiseringar och avregleringar har varit de bärande idéerna bakom den borgerliga regeringens politik. Tyvärr drabbar det också miljön. Vi skulle behöva ta ut högra miljöskatter för att minska utsläppen och få in större intäkter till miljöarbetet. Istället har ni både sänkt koldioxidskatten och avskaffat skatten på handelsgödsel. De stora avregleringarna som ni genomfört inom infrastrukturområdet har försvårat långsiktig planering och ett bra underhåll av våra järnvägar.

Lena Ek, jag är besviken på dig och den borgerliga regeringen. Er tid vid makten har inneburit åtta förlorade år för miljön. Istället för miljöansvar fortsätter ni att sänka skatter och tro att marknaden ska lösa våra stora utmaningar.

Nu är det dags för väljarna att bestämma sig. Hittills har det varit alldeles för tyst om miljön i valrörelsen. Därför utmanar jag dig på en förutsättningslös debatt om vilka som bäst värnar vår miljö. Hör av dig så kan vi bestämma tid och plats för debatten.

Slut med prat, vi vill ha resultat – för miljön.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson och riksdagsledamot

Marknaden minskar inte sopberget

Vem har inte gått och släpat stora kassar och kartonger med konservburkar, plastbyttor och tidningspapper. När man kommit fram till de gröna insamlingsbehållarna har de redan varit överfulla och smutsiga. Är det lätt att leva miljövänligt då? Nej.

Särskilt i ljuset av att vi svenskar producerar mer och mer sopor (vi slänger nu 450 kg/person = ökning med 50 procent de senaste 20 åren) borde alla politiker vara överens om att vi måste göra det lättare för svenska folket att sortera och bli av med sina sopor. Just förslag i den riktningen presenterades redan för exakt två år sedan i regeringens avfallsutredning ”Mot det hållbara samhället” (SOU 2012:56). Idag är det ”producenterna” (företagen) som ska se till att insamlingen sker. Som vi ser fungerar den insamlingen inte särskilt bra. Därför föreslog avfallsutredningen att kommunerna skulle ta över ansvaret för insamlingen av våra förpackningar och tidningar. Kommunerna samlar ju in allt annat avfall från hushållen, så det vore en helt logisk lösning på det hela.

Skulle kommunerna få ansvaret skulle de kunna se till att vi fick en s k fastighetsnära avfallsinsamling, d v s att du slänger dina metallburkar, plastbyttor eller tidningar i behållare utanför din dörr bredvid den ordinarie soptunnan och om du bor i lägenhet ska du kunna bli av med samma avfall i nära anslutning till din port.

I våras lovade också miljöminister Lena Ek att hon skulle lägga fram ett konkret förslag från denna utredning. Det gjorde hon aldrig. Nu har jag hört att hon idag kommer lägga fram ett förslag som går ut på att företagen ska fortsätta att samla in våra förpackningar och tidningar. Det är ett stort svek mot alla våra hushåll och miljön.

Och varför idag, två veckor innan valet? Om hon väntat så länge, varför inte låta en ny regering fatta det här viktiga beslutet?

Ser vi en ideologisk blockering här? Har vår borgerliga regering så svårt att erkänna att vissa saker sköts bäst av våra kommuner, i det här fallet all sopinsamling? Varför går man emot sin egen utredning? Varför går man emot en stor del av de tunga remissinstanserna? Varför underkänner man våra 290 hårt arbetande kommuner som är beredda att axla avfallsansvaret utifrån sina lokala förutsättningar? Varför sätter man återigen marknaden före miljön?

Självklart ska producenterna fortfarande ha det ekonomiska ansvaret för sitt avfall, i enlighet med principen om att förorenaren ska betala. Det kan lätt lösas genom att de betalar kommunerna för insamlingsjobbet. Dessutom krävs fler åtgärder för att minska den totala volymen av sopor. Mer pant på fler förpackningar, vore en lösning. Konkreta steg bort från konsumtionssamhället är den övergripande frågan som måste lösas. Dagens kortsiktiga marknadssystem har visat sig synnerligen olämpligt att axla den rollen. Därför behövs ett helt annat ekonomiskt system, baserat på helt andra premisser.

Se gärna min kollega Jacob Johnsons interpellationsdebatt från i höstas med Lena Ek om hennes svek i avfallsfrågan.