Ta ansvar för klimatanpassningen

Branden i Västmanland ser nu ut att vara under kontroll. Gott så. Då kan vi fortsätta som vanligt. Eller?

Nej, nu är det dags att dra lärdomar av det som skett och se till att vi gör allt vi kan för att stå rustade mot framtida extrema vänderhändelser och naturkatastrofer.

Att vi kan vänta oss fler skogsbränder och överlag mer av extremt väder har konstaterats av ett flertal tunga utredningar, både i Sverige och internationellt. En av slutsatserna från Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) var just att vi måste göra mycket mer för att anpassa Sverige till ett förändrat klimat. Risk för fler och mer omfattande skogsbränder togs upp i både det betänkandet samt i rapporten ”Skogsbränder under ett förändrat klimat – en forskningsöversikt för ökad brandrisk i våra skogar” (2009, som pdf) från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Nästan allt återstår att göra för att Sverige på allvar ska kunna anpassa samhället till ett förändrat klimat. Det handlar om att värna samhällets viktigaste funktioner som dricksvattenförsörjning och tillgång till elektricitet, hur vi planerar våra städer samt hur vi i framtiden ska producera våra livsmedel och bedriva ett hållbart skogsbruk. Ska anpassningen verkligen komma i gång behövs ökade statliga resurser och en bättre koordinering.

Enligt rapporten Kommunernas arbete med klimatanpassning (2012) från Sveriges kommuner och landsting anser ”en stor andel” av de tillfrågade kommunerna att de har för dåligt underlag för att kunna klimatanpassa sin kommun. Ett flertal kommuner har tagit fram lokala handlingsprogram för klimatanpassning. På nationell nivå saknas dock ett handlingsprogram med nationella målsättningar för klimatanpassningen. Det finns inte heller en myndighet i Sverige med det samlade ansvaret för klimatanpassning. Det nationella kunskapscentrumet för klimatanpassning vid SMHI är ett vällovligt initiativ, men har idag inte de resurser och kapacitet för att spela den rollen.

Jag har tagit upp den här frågan ett antal gånger med miljöminister Lena Ek (se också denna debatt där jag ställer konkreta frågor om klimatanpassning till Ek). Svaren jag fått har alltid varit svepande. Miljöministern brukar tillstå att klimatanpassning är viktigt men hon bollar ansvaret till någon annan; oftas våra kommuner och ibland länsstyrelserna. Det är rätt anmärkningsvärt och under inga omständigheter OK. Därför har jag nu skickat in en skriftlig fråga till Lena Ek. Jag vill veta om hon avser inrätta en separat myndighet för klimatanpassning samt om hon kommer att verka för att det antas en nationell handlingsplan.

Vänsterpartiet avsätter långt mycket mer pengar till klimatanpassning än regeringen, både direkt till våra kommuner och landsting i form av ökade anslag främst inom ramen för Myndigheten för samhällsberedskap. Vi vill att mer pengar av försvarsmaktens budget ska gå till förebyggande arbete och klimatanpassning – mindre pengar till JAS och vapen. Vi har en hel miljard kronor per år i klimatinvesteringspengar som ska gå till anpassning och minskade utsläpp i våra kommuner och landsting (detta blir i praktiken mer än en miljard eftersom samarbetspartnerna också går in med resurser). I Vänsterpartiet är vi beredda att rusta Sverige för ett förändrat klimat.

Självklart ska SJ sälja utlandsbiljetter

Läser intervjun med SJs VD Crister Fritzson idag. Det låter hoppfullt att SJ ska återuppta tågen till Oslo (men varför vänta så länge?) och att restiderna till Göteborg har kortats. Men jag är djupt oroad för SJs utveckling överlag. Precis som SJs tidigare ordförande moderaten Ulf Adelsohn har SJ och tågresandet varit en lekstuga för för avregleringsivrare under alltför lång tid. Resultatet av detta blir att alla företag vill trafikera de sträckor som många reser, men ingen tar ansvar för helheten. Alla vill plocka russinen ur kakan.

Det senaste exemplet på detta är att SJ nu har slutat att sälja utlandsbiljetter. Skälet är antagligen att man tycker att det är krångligt och att det inte är nånting man tjänar pengar på. Och tjänar man inte pengar är det bara att sluta med det… Nej, absolut inte. SJ ska vara mer än en kassako för staten. SJ ska vara hela folkets järnväg. Då ska man trafikera även de sträckor som inte så många resor. Och man ska självklart kunna köpa en biljett till Berlin, Paris, Warszawa eller Bilbao från SJ.

I somras reste jag och min familj på en luff genom Europa. Vi reste i Danmark, Tyskland, Österrike, Slovenien och Kroatien. En fantastisk resa! Vi köpte inget tågluffarkort eftersom det blev billigare att köpa lösa biljetter. Vi köpte allt innan. En stor fördel om man vill slippa att lägga tid på planering och biljettköp under själva resan. Vi köpte våra biljetter via tyska Deutsche Bahn och via svenska SJ. Och det gick finfint. Jag kom ihåg när jag ringde SJ utland och bad om en biljett från Ljubljana (Slovenien) till Pula (Kroatien). ”Visst, inga problem. Vill du ha den hemskickad.”

Om Vänsterpartiet blir en del av en regering efter valet i september lovar jag att vi ger SJ nya ägardirektiv. Att köpa utlandsbiljetter kommer vara en del av detta. Att ta bort kortsiktigt marknadstänkande och att SJ ska bli ett bolag för hela Sverige kommer vara en annan del. Vi kommer också satsa betydligt mycket mer på underhåll och järnvägsutbyggnad än vad som ligger i planering just nu.

Det ska vara enkelt och billigt att resa tåg i Europa. Tågresan slutar inte alltid vid gränsen. Går det att boka flygbiljetter kors och tvärs över hela världen måste det självklart gå att göra detsamma med tågresor. Och SJ ska vara en del i detta. Så funkar det för andra statliga tågbolag i Europa. Självklart ska svenska SJ inte vara sämre.

Miljön vann mot marknadsfundamentalismen

Ah, vilken lättnad. I tisdags kom EU-domstolens dom i ärendet C573/12. Företaget Ålands vindkraft AB hade stämt Sverige för att de inte fick ta del av det svenska elcertifikatsystemet. EU-domstolens generaladvokat hade i ett förhandsutlåtande sagt satt det svenska systemet stred mot EU-rätten och skulle behövas öppnas upp för hela den europeiska marknaden. Det skulle sannolikt blivit dödsstöten för vårt system med elcertifikat som framgångsrikt fått fram mycket förnybar energi.

Jag kan konstatera att domstolen inte var riktigt så marknadsfundamentalistisk som jag befarat. Domstolen slår bland annat fast:
”Medlemsstaterna är inte skyldiga att stödja produktion av energi från förnybara energikällor i andra stater inom unionen.”

Det är bra. För en gångs skull har miljön vunnit över marknadsfundamentalismen i EU. Det är ovanligt.

Nu kan vi fortsätta med våra elcertifikat och se till att systemet blir bättre så att vi kan fortsätta utbyggnaden av förnybar energi i Sverige. Vi ska självklar verka för mer förnybart även i andra länder, men det får bli med system och målsättningar som är riggade för för detta (vilket vårt elcertifikatssystem inte är).

Almedalen 2014

Snart är det dags för Almedalsveckan på Gotland. Jag kommer vara där tisdag till lördag. Mitt program är rätt späckat. 19 schemalagda aktiviteter på fyra dagar! Nedan de offentliga debatter/seminarier som jag medverkar i (obs! jag har annat inbokat också, men det är inte offentliga möten). Kom gärna förbi!

Ti 1/7
9.00-11.00 Miljöaktuellt. Grillning av politiker. Fornsalen Gotlands Museum
12.00-12.50 Fossilfri fordonsflotta. Fornsalen Gotlands museum.
13.30-15.00 Hagainitiativet, Mer action i klimatfrågan, Teaterskeppet
14.45-16.15 The Sea as a Resource. Almedalsbiblioteket.
16.30-17.00 Bilen i framtiden. Debatt mot Lars Tysklind (FP), Skeppsbron. Arr: Bil Sweden.
18.00-24.00 Studiebesök till Stora Karlsö med bl a WWF.

On 2/7
7.45-9.45 Exploatering av alunskiffer. Debatt. Arr: SNF m fl. Strandgatan 18.
10.00-11.00 VD med fika. Hagainitiativet, hamnplats 209. Sofia Arkelsten (M), Jens Holm (V) frågar ut företagsledare om miljö.
11.00-12.00 Mod som förändrar världen. Högskoland, B24.
13.00-14.30 Östersjön 2020 – vad vill de politiska partierna göra för att nå miljömålen? Debatt. Almedalsbiblioteket
15.05-15.20 Debatt miljö- och skogspolitik. Jens Holm (V) Karin Karlsbro (FP). Arr: SNF. Strandgatan 25.
16.00-17.45 Djurfrågor i fokus. Debatt. Arr: Djurens Rätt. Högskolan, B23.
17.00-18.45 Så når vi fossilfri fordonsflotta. Strandgatan 18. Obs! Jens Holm från kl 18.00.

To 3/7
14.00-15.45 Debatt om koldioxidlagring. Arr: Heidelberg group, Cementa, Bastor m fl. Miljöaktuellts arena.
16.00-17.00  WWFs granskning av partiernas miljöpolitik. Arr WWF. Teaterbåten.
17.00-18.45   Vi är laddade – är ni klara? Eon, Sweko, Gröna bilister, m fl, Strandg 18, Sjöbergs bakgård,
19.30         Stora Miljökvällen. Gotlands museum, Strandgatan 14.

Fre 4/7
Vänsterpartiets dag!
10.25-11.00 Sveriges Radio debatt
11.30-12.00 Sveriges Radio. Intervjuas av P5.
14.00-14.30 Vägval Europa: Vilka frågor vill Vänsterpartiet driva på EU-nivå? ARR: EU-kommissionen. Strandvägen, H522.
19.00 Jonas Sjöstedt talar i Almedalen.

Lö 5/7
Hemresa till Stockholm.

Sätt åt matfuskarna

Att vi ska kunna lita på den mat vi äter borde vara något av det mest självklara som finns. Men det är det inte. DN berättar idag om det som är en trend runt om i Europa, nämligen att det finns organiserad brottslighet bakom matfusket. Matfusket är utbrett. Och det finns stora pengar att tjäna. Straffen är nästan obefintliga.

2006 tog riksdag och regering bort fängelsestraffet för den som fuskar med mat. Idag döms endast böter för brott mot livsmedelslagen. Så här i efterhand kan vi konstatera att det var ett mycket dåligt beslut. Vänsterpartiet vill därför skärpa straffen mot de som fuskar med mat. Det är något som dessutom Livsmedelsverket krävt vid upprepade tillfällen av regeringen.

För ett par veckor sedan tog jag upp frågan med både landsbygdsminister Eskil Erlandsson och justitieminister Beatrice Ask. De har inte stängt dörren helt för hårdare sanktioner i livsmedelslagen, men det borde ha kommit för länge sedan och ännu har regeringen inte lagt fram något konkret förslag. Det behövs kanske en ny regering för att det ska bli av… 

Se mina debatter; med Erlandsson och med Ask.

Allt talar mot Förbifart Stockholm

Idag har jag och flera andra ett inlägg mot Förbifart Stockholm, i Dagens ETC. Läs det där eller nedan.

Allt talar mot Förbifart Stockholm
Dagens ETC, 2014-06-23
Tanken bakom Förbifart Stockholm är att den trafik som ska förbi staden inte ska köra igenom. Så tror de flesta ännu i dag men ”Förbifarten” blir ingen förbifart enligt Trafikverkets beräkningar. Högst tre procent av trafiken är genomfartstrafik. Övriga 97 procent är trafik som ska till eller från mål i regionen. Det innebär ökade köer i de centrala delarna – inte tvärtom.

I dag sker 50 procent av arbetsresorna kollektivt. Klimatkrisen kräver ett stopp för utsläpp av växthusgaser. Alla experter hävdar att bilismen därför måste minska kraftigt. Glädjande nog planar nu bilanvändningen ut i hela världen och mycket tyder på en framtida minskning. En utplaning har vi redan sett i bland annat Sverige, Japan och USA.

Förbifart Stockholm bidrar enligt alla prognoser till att bilandelen och utsläppen av växthusgaser ökar. Helt oavsett utvecklingen i övrigt.

Vägprojektet innebär en miljömässig katastrof för Skärholmen och områdena runt Järvafältet.

Samtidigt dras den i tunnel i villaområden och på kungens och Wallenbergs marker på Lovön. I stadens låginkomstområden, redan allvarligt skadade av E4 och E18, förstörs det som är kvar.

Förbifart Stockholm skadar Grimsta och Hansta naturreservat och Natura 2000-områden. Skog huggs ner och vattennivån sänks, vilket torkar ur bäckar och våtmarker. Detta går enligt Miljöförvaltningen inte att kompensera.

Hamnar för byggandet förstör också miljön och skapar buller som stör många människor under den tioåriga byggtiden.

Motorvägen orsakar allvarliga luftföroreningar. I hela tunneln och vid mynningar och ventilationstorn är gifthalterna upp till 100 gånger högre än fastställda gränsvärden för uteluft.

Enligt Trafikverket kommer 20 personer varje år att dö en för tidig död till följd av den dåliga luften i tunneln. Flera tusen kommer att skadas. Även i bilar och bussar kan halterna bli 10-20 gånger över gränsvärdena.

Det är absurt att bygga detta trafikmonster för minst 50 miljarder kronor i en tid när bilismen måste minska, växthusgasutsläppen upphöra, kollektivtrafiken förstärkas och cyklandet öka.

Det vi behöver i dag är inte motorvägar för några få – det är ett kraftfullt regionalt cykelvägnät och en utbyggd och väl fungerande kollektivtrafik för alla.

Vissa tror att det inte går att stoppa mastodontprojektet Förbifart Stockholm. Det är fel. Det är klart att det går. Alla argument talar mot Förbifart Stockholm: miljön, folkhälsan, Stockholms socio-ekonomiska integration och kollektivtrafikens framtida behov. Därför ska Förbifart Stockholm inte byggas. Alla resurser borde gå till kollektivtrafiken och cykeltrafiken.

Jens Holm (V)
riksdagsledamot, bor i Enskede

Ann-Margarethe Livh (V)
gruppledare Stockholms stad, bor i Rinkeby

Läge för omtag av EU-politiken

Jag har ett inlägg i Flamman. Läs det där eller nedan.

Läge för omtag av EU-politiken
Flamman, 2014-06-04
Valresultatet i EU-parlamentsvalet var nog den sista smärtsamma bekräftelsen på att Vänsterpartiet håller på att bli irrelevant som politisk kraft i EU-sammanhang. Det är mycket oroväckande och åtgärder borde vidtas. Vänsterpartiet fick 6,3 procent av rösterna och visst är det en liten framgång jämfört med tidigare val. Men när vi har en högst ouppskattad borgerlig regering och när det blåser vänstervindar borde Vänsterpartiet förstås kunna prestera bättre.
Men det som stör mig mest är att det som tidigare varit vårt trumfkort allt mer håller på att bli en kvarnsten; EU-motståndet. Jag är EU-motståndare. EU-fördraget kräver fri rörlighet för företagen och de tjänster som de vill bidra med. Miljöpolitik, arbetsrätt och andra progressiva grundbultar i politiken är satta på undantag. EU är odemokratiskt; endast tjänstemannaorganet EU-kommissionen får lägga fram förslag till nya lagar, lobbyismen är institutionaliserad och över det hela vakar EU-domstolen som korrigerar alla länder med dryga böter om de inte följer påbuden från Bryssel. EU:s politik gentemot omvärlden är nykolonial, vilket avspeglar sig i såväl fiskepolitik och handelsavtalen som flyktingpolitiken. EU:s gemensamma jordbrukspolitik är en gigantisk byråkratisk pengaslukande och kemikaliepådrivande koloss. Dessutom bygger EU i det fördolda upp en militär komponent, som är mycket oroväckande.

Men i EU-valet vill väljarna veta vad partierna vill göra i Bryssel. Vänsterpartiet har gjort allt för att tala om det. Vi har taggat ned på EU-motståndet, svenskarna har trots allt sagt ja till EU. Men det där förstår inte väljarna. Är man progressiv tycker man att Vänsterpartiet i grunden har goda värderingar, men rösten får istället falla på MP, som inte har motståndet i vägen för sig. Om man dessutom är mer än bara progressiv upplevdes Fi i detta val som ett mer systemkritiskt alternativ och många röster gick därför dit.
Att Vänsterpartiets partistyrelse (PS) dessutom valde att nedprioritera miljön och klimatet; den fråga som väljarna upplevde som viktigast i EU-valet, var ett gigantiskt misstag. Hur kunde PS göra en sådan missbedömning? Att driva ”Inte till salu” funkade inte heller (även om handelsavtalet TTIP kom som en liten men otillräcklig räddningsplanka).

Men valet är passerat och vi kommer att repa oss. Vänsterpartiet har ett gyllene läge inför valen i höst och allt talar för en stor valframgång.
Men vad det gäller EU-frågan måste partiet ta sig en rejäl funderare. Jag vill att Vänsterpartiet, i egenskap av EU-kritiker, ska kunna spela en relevant roll i alla EU-sammanhang. Hur skulle det kunna se ut? Senast 2017 kommer Storbritannien att folkomrösta om sitt EU-medlemskap. Storbritannien har redan nu samtal på gång med Bryssel om möjliga förändringar i avtalet med EU. Man kommer med andra ord att kunna se till att man får långtgående förbättringar i relationen med EU, allt för att britterna ska rösta ja i folkomröstningen. Det här kan Vänsterpartiet dra nytta av. Det är nu läge för en omförhandlad relation till EU även för Sverige.

Kanske skulle Vänsterpartiet kunna lägga fram några förslag på förbättringar av EU. Vi skulle kunna säga: Vi vill ha ett socialt protokoll, en miljögaranti det vill säga att miljö (även folkhälsa och djurskydd) ska överordnas marknaden samt ett bindande undantag från EMU. Om vi får detta släpper vi vårt EU-motstånd, antingen för gott eller för överskådlig framtid.
Detta vore att placera sig i centrum för EU-debatten. Det vore också att faktiskt kunna få igenom något positivt gentemot EU. Och vilka skulle vara bättre skickade att ställa dylika krav än de som just är kritiska till EU.
Skulle vi få igenom våra krav? Jag vet inte, men vi skulle garanterat placera där vi ska vara och påverka. I centrum för EU-debatten.

Jens Holm (v)