Dags att agera, Romson

Jag är nu på väg till Lima, Peru, för att vara med under sista veckan på klimattoppmötet COP20/CMP10. Hoppas att Sverige driver på för steg framåt mot ett rättvist avtal, som minskar klyftor mellan rika och fattiga och som kraftigt minskar våra utsläpp. Idag har jag en debattartikel på det temat i ETC. Läs den där eller nedan.

Dags att agera, Romson
ETC, 2014-12-08
Idag inleds den sista veckan av det stora klimattoppmötet, COP20, i Lima, Peru. Mötet är det sista toppmötet innan mötet i Paris nästa år, då ett nytt bindande klimatavtal måste komma till stånd. Från Sverige reser klimat- och miljöminister Åsa Romson, tjänstemän samt några av oss från riksdagen.

Det bästa sättet att säkerställa att bra avtal kommer på plats är att alla länder skärper sina inhemska klimatambitioner. Det gäller inte minst oss i den rika delen av världen. Det är vi som historiskt sett släppt ut den största delen av växthusgaserna. Men de är de fattiga länderna som drabbas värst. Vi var många som förväntade oss skarpare klimatmål av den nya SMP-regeringen. Men hittills har regeringen inte presenterat några sådana. I Lima förväntar jag mig att Romson visar på högre ambitionsnivåer än tidigare regeringar och att våra utsläppsmål ska uppnås helt och hållet på hemmaplan utan uppköp av osäkra utsläppskrediter i andra länder.

Jag vill också påminna om löftet från klimattoppmötet i Köpenhamn där de rika länderna utlovade 100 miljarder dollar årligen i klimatfinansiering till utvecklingsländerna. Det är djupt olyckligt att de borgerliga partierna och SD nu har röstat igenom en budget där man drar ned på stödet till de fattigaste länderna. Samtidigt finns ett klimatstöd på fyra miljarder fastslaget i regeringen tilläggsbudget. Här måste klimatministern se till att pengarna verkligen betalas ut, utan att det innebär neddragningar av det ordinarie biståndet.

Industriländerna har åtagit sig att överföra ny modern teknik till utvecklingsländerna i syfte att minska utsläppen. Utvecklingsländerna ska kunna få den senaste tekniken utan att tvingas betala dyra licenser till monopolföretag i de redan rika industriländerna. Idag sker tyvärr det motsatta. Indiens utbetalningar av royalties och licenser för användandet av teknik har ökat nästan åttafalt de senaste tio åren. Detta bara som ett exempel. Det är inte acceptabelt att fattiga länder ska tvingas betala så mycket pga vår rigida patentlagstiftning. Sverige borde därför driva på för en storskalig tekniköverföring till utvecklingsländerna. Det skulle bland annat kunna göras genom en reform av bestämmelser kring patent och immaterialrätt på vissa utvalda miljötekniker. Detta krav drivs av de fattigaste länderna, men motarbetas i dagsläget av USA och EU.

I utkastet till EU-slutsatser inför toppmötet tas jämställdhet tas upp som en viktig dimension för både utsläppsminskningar och anpassning (punkt 21). Det är mycket positivt. Kvinnors delaktighet i klimatarbetet är en förutsättning för lyckade och långsiktiga lösningar på klimatproblemet. Det är också kvinnor i utvecklingsländer som i större utsträckning drabbas av extremväder, minskad matproduktion och växande konflikter. Sverige måste därför se till att jämställdheten lyfts upp på toppmötet och blir annat än bara en läpparnas bekännelse.

FNs klimatpanel, IPCC, presenterade sin femte utvärderingsrapport om läget för klimatet för ett par veckor sedan. Det är skrämmande läsning som pekar på att effekterna av klimatförändringen sannolikt kommer att bli värre än vad vi tidigare föreställt oss. Vi får nu också rapporter om att 2014 troligen kommer att registreras som det varmaste året någonsin sedan mätningar började göras. För de fattiga länderna är detta inte ett oroväckande scenario för framtiden, utan översvämningar, ökenutbredning, brist på färskvatten och konflikter som en följd av ändrade naturgivna förutsättningar är redan nu ett faktum på det södra halvklotet. IPCC-rapporten konstaterar också att det går att rädda klimatet, men att det är mycket bråttom. Och det är vi i den rika delen av världen som har ansvaret för detta.

Världen behöver länder som tar klimatansvar och visar på att det är fullt möjligt med kraftiga utsläppsminskningar och samtidigt upprätthålla en hög välståndsnivå. Vi i Vänsterpartiet vill att Sverige just ska vara ett sådant land. I dagsläget är vi det inte. I Lima har klimat- och miljöministern chansen att visa att Sverige ska vara det.

Jens Holm (V), klimat- och miljöpolitisk talesperson som idag reser till klimatmötet i Lima

Vad dagens votering handlar om

Svensk politisk rapportering domineras av det faktum att Sverigedemokraterna kommer att rösta på de borgerliga partiernas budget och den regeringskris som uppstått iochmed detta. Om ett par timmar röstar vi i riksdagen. Just nu pågår debatten i riksdagen kammare.

Det är frustrerande att SD får så mycket medieutrymme i denna fråga och att så myckte fokuseras på spelet kring detta; kan Stefan Löfvén regera vidare? Vad gör borgarnas när deras budgetramar vinner? Avgår regeringen? Blir det extraval?

Det är förstås inte konstigt att man spekulerar kring detta. Den uppstådda situationen är ju helt unik för vårt land. Sverigedemokraterna kommer alltså att rösta på de borgerliga partiernas budget. Detta efter att deras egen har fallit (och då har ju praxis varit att man har lagt ned sina röster). Det handlar alltså inte om en misstroendeomröstning, för eller emot regeringen, utan vilka budgetramar som ska gälla; regeringens+Vs eller de borgerligas. Och tyvärr är det alldeles för få som ställer SD till svars för varför de röstar för en budget som innebär mängder med uteblivna reformer.

Några av de reformer som finns i regeringens+Vs budgetförslag som SD och borgarna nu röstar emot är:
Lägre skatt för Sveriges pensionärer
Två miljarder extra för mer personal i äldreomsorgen
Riktade satsningar mot arbetslösheten (totalt 4,5 miljarder)
Stora satsningar på skolan
100 miljoner kronor i extra bidrag Sveriges kvinnojour
Höjd föräldraförsäkring (200 miljoner kr)
Höjd a-kassa (430 miljoner kr)
Lägre taxa i Kulturskolan (100 miljoner kr)
Upprustning av miljonprogrammens bostäder (200 miljoner kr, som sedan höjs kraftigt kommande år)
Gratis inträde på statens muséer
Något rättvisare skatter, föreslagen flygskatt, skatt på handelsgödsel och vägslitageavgift på långtradartransporter.
Stopp för vinstjakten i välfärden (uppgörelse som förvisso ligger utanför budgeten)
På mitt eget område, miljö- och klimat, föreslår som bekant regeringen+V de största satsningarna på mycket länge. Några exempel:
Ca en miljard kr mer till skydd av värdefull natur (naturreservat m m)
Klimatinvesteringar i kommuner och landsting för minskade utsläpp (200 miljoner kr)
Klimatanpassning (50 miljoner kr mer än borgarna)
Nästan 200 miljoner kronor mer till sanering av miljöförstörda områden
500 miljoner kronor årligen till FNs klimatfond (borgarna har 0 kronor)
100 miljoner kronor extra till solenergi.
Stora investeringar i järnvägstrafiken.

Detta bara som några exempel på vad borgarna med stöd av SD nu kommer att rösta bort.

Vi får inte bara ett land med regeringskris, vi får också ett orättvisare och ohållbarare Sverige med dagens budgetvotering. Tacka M, FP, C, KD och SD för det.

Sveriges klimatpolitik inför Lima

Klimattoppmötet, COP20/CMP10, inleddes igår i Perus huvudstad, Lima. Dessvärre handlar all politisk rapportering här hemma om vår budgetomröstning imorgon. Det är viktigt det också. Går borgarnas budget igenom får vi exempelvis 1,7 miljarder mindre till det viktiga klimat- och miljöarbetet. Bara som ett exempel.

Förra veckan debatterade jag Sveriges politik inför klimattoppmötet med klimat- och miljöminister Åsa Romson. Jag ville bland annat ha ett klart besked om vilka klimatmål som Sverige kommer att redovisa på toppmötet. Att regeringen inte föreslagit en höjning av målen såsom vi i Vänsterpartiet vill är klargjort och mycket olyckligt. Och jag hade hoppats på ett tydligt klargörande att våra inhemska klimatmål helt och hållet ska göras i Sverige. Nu sa Romson att ”Regeringens grundläggande princip är dock att klimatmål ska nås genom inhemska utsläppsminskningar.” Det får väl åtminstone tolkas som ett steg framåt, men det är inte tillräckligt bra.

Men SMP-regeringen lämnar mycket övrigt att önska vad det gäller överföring av ny bra miljöteknik till utvecklingsländerna. Att hänvisa till WTO och att ”industriländerna” inte vill röra patent och immaterialrätt är mycket olyckligt. Utvecklingsländerna ska kunna få den senaste tekniken utan att tvingas betala dyra licenser till monopolföretag i de redan rika industriländerna. Indiens utbetalningar av royalies för användandet av teknik har ökat nästan åttafalt, från 300 miljoner dollar till 2300 sedan 2002. Detta bara som ett exempel. Det är inte acceptabelt.

Åsa Romson öppnar för att Sverige ska driva jämställdhetsfrågor på klimattoppmötet. Det är däremot mycket bra. Där har Sverige stor trovärdighet och kan påverka åt rätt håll.

Läs min interpellation nedan och se hela debatten via länken ovan.

På måndag reser jag till klimattoppmötet, så det kommer bli mer rapportering här och via mitt nyhetsbrev (som alla som vill kan prenumerera på).

Interpellation 2014/15:123 Klimatpolitiken inför toppmötet i Lima 
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Mellan den 1 och 12 december äger klimattoppmötet COP 20/CMP 10 rum i Lima i Peru. Klimat- och miljöministern samt ett antal riksdagsledamöter, inklusive undertecknad, kommer att delta. Mötet är det sista toppmötet innan klimattoppmötet i Paris nästa år, då ett nytt bindande klimatavtal förväntas komma till stånd. Sverige kan förhoppningsvis spela en pådrivande roll för att vi ska få ett ambitiöst och rättvist avtal som garanterar att klimatförändringen inte blir okontrollerad och farlig.

Det bästa sättet att säkerställa att bra avtal kommer på plats är att enskilda medlemsländer går före och skärper sina inhemska klimatambitioner. Hittills har vi inte sett att den nya regeringen lagt förslag om högre klimatmål, utan ligger kvar på den tidigare regeringens mål om minskade utsläpp med 40 procent till 2020. Vänsterpartiet föreslår att Sveriges klimatmål höjs till minus 52 procent och att allt ska göras på hemmaplan.

Jag vill också påminna om löftet från klimattoppmötet i Köpenhamn där de rika länderna utlovade 100 miljarder US-dollar årligen i klimatfinansiering till utvecklingsländerna. Jag välkomnar att regeringen nu lovar 4 miljarder kronor till FN:s gröna klimatfond. Men pengarna är inte helt nya och additionella, utan tas från den ordinarie biståndsbudgeten. Vänsterpartiet vill ha ett klimatbistånd som helt och hållet är finansierat med nya och additionella medel. Vi vill också att Sverige ska vara pådrivande för att skapa nya kreativa finansieringskällor som både ger klimatnytta och intäkter till de FN-baserade klimatfonderna.

Industriländerna (Annex 1-länderna) har åtagit sig att överföra ny modern teknik till utvecklingsländerna i syfte att minska utsläppen. Jag har tagit del av utkastet till EU-position inför COP 20 samt den svenska regeringens ståndpunkter och noterar bristen på konkreta förslag på tekniköverföring till utvecklingsländerna (icke-Annex 1-länderna) både i EU-slutsatserna och i den svenska positionen. Ett center för tekniköverföring har visserligen inrättats (CTCN i Köpenhamn), men det saknas konkreta politiska initiativ för att underlätta tekniköverföringen. Sverige borde ta sådana initiativ och driva på EU och andra industriländer så att en storskalig tekniköverföring kan komma till stånd. Det skulle bland annat kunna göras genom en reform av bestämmelser kring patent och immaterialrätt på vissa utvalda miljötekniker.

I utkastet till EU-slutsatser inför toppmötet tas jämställdhet upp som en viktig dimension för både utsläppsminskningar och anpassning (punkt 21). Det är mycket positivt. Kvinnors delaktighet i klimatarbetet är en förutsättning för lyckade och långsiktiga lösningar på klimatproblemet. Sverige måste därför se till att jämställdheten lyfts upp på toppmötet och blir annat än bara en läpparnas bekännelse.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
1.Avser klimat- och miljöministern att verka för skarpare klimatmål i Sverige till 2020?
2.Avser klimat- och miljöministern att verka för nya finansieringskällor till FN:s klimatfonder, och i så fall vilka?
3.Avser klimat- och miljöministern att verka för att lagar och bestämmelser kring patent- och immaterialrätt reformeras för att underlätta tekniköverföring?
4.På vilket sätt avser klimat- och miljöministern att driva jämställdhetsfrågorna på klimattoppmötet?

Klimatpolitiken inför toppmötet i Lima

Den 1 december inleds klimattoppmötet i Lima, Peru. Jag kommer att vara på plats den sista veckan och ser fram emot att verka för ett ambitiöst klimatavtal. Jag hoppas att regeringen är av samma uppfattning. Därför min interpellation till klimat- och miljöminister Åsa Romson. Läs nedan. Debatt torsdag den 27 november.

Interpellation 2014/15:123 Klimatpolitiken inför toppmötet i Lima 
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) 
Mellan den 1 och 12 december äger klimattoppmötet COP 20/CMP 10 rum i Lima i Peru. Klimat- och miljöministern samt ett antal riksdagsledamöter, inklusive undertecknad, kommer att delta. Mötet är det sista toppmötet innan klimattoppmötet i Paris nästa år, då ett nytt bindande klimatavtal förväntas komma till stånd. Sverige kan förhoppningsvis spela en pådrivande roll för att vi ska få ett ambitiöst och rättvist avtal som garanterar att klimatförändringen inte blir okontrollerad och farlig.

Det bästa sättet att säkerställa att bra avtal kommer på plats är att enskilda medlemsländer går före och skärper sina inhemska klimatambitioner. Hittills har vi inte sett att den nya regeringen lagt förslag om högre klimatmål, utan ligger kvar på den tidigare regeringens mål om minskade utsläpp med 40 procent till 2020. Vänsterpartiet föreslår att Sveriges klimatmål höjs till minus 52 procent och att allt ska göras på hemmaplan.

Jag vill också påminna om löftet från klimattoppmötet i Köpenhamn där de rika länderna utlovade 100 miljarder US-dollar årligen i klimatfinansiering till utvecklingsländerna. Jag välkomnar att regeringen nu lovar 4 miljarder kronor till FN:s gröna klimatfond. Men pengarna är inte helt nya och additionella, utan tas från den ordinarie biståndsbudgeten. Vänsterpartiet vill ha ett klimatbistånd som helt och hållet är finansierat med nya och additionella medel. Vi vill också att Sverige ska vara pådrivande för att skapa nya kreativa finansieringskällor som både ger klimatnytta och intäkter till de FN-baserade klimatfonderna.

Industriländerna (Annex 1-länderna) har åtagit sig att överföra ny modern teknik till utvecklingsländerna i syfte att minska utsläppen. Jag har tagit del av utkastet till EU-position inför COP 20 samt den svenska regeringens ståndpunkter och noterar bristen på konkreta förslag på tekniköverföring till utvecklingsländerna (icke-Annex 1-länderna) både i EU-slutsatserna och i den svenska positionen. Ett center för tekniköverföring har visserligen inrättats (CTCN i Köpenhamn), men det saknas konkreta politiska initiativ för att underlätta tekniköverföringen. Sverige borde ta sådana initiativ och driva på EU och andra industriländer så att en storskalig tekniköverföring kan komma till stånd. Det skulle bland annat kunna göras genom en reform av bestämmelser kring patent och immaterialrätt på vissa utvalda miljötekniker.

I utkastet till EU-slutsatser inför toppmötet tas jämställdhet upp som en viktig dimension för både utsläppsminskningar och anpassning (punkt 21). Det är mycket positivt. Kvinnors delaktighet i klimatarbetet är en förutsättning för lyckade och långsiktiga lösningar på klimatproblemet. Sverige måste därför se till att jämställdheten lyfts upp på toppmötet och blir annat än bara en läpparnas bekännelse.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
1.Avser klimat- och miljöministern att verka för skarpare klimatmål i Sverige till 2020?
2.Avser klimat- och miljöministern att verka för nya finansieringskällor till FN:s klimatfonder, och i så fall vilka?
3.Avser klimat- och miljöministern att verka för att lagar och bestämmelser kring patent- och immaterialrätt reformeras för att underlätta tekniköverföring?
4.På vilket sätt avser klimat- och miljöministern att driva jämställdhetsfrågorna på klimattoppmötet?

Nagoyaprotokollet ska bli svensk lag 2015

Klimat- och miljöminister Åsa Romson har svarat på min fråga om ratificering av det s k Nagoyaprotokollet. Glädjande nog lovar hon att protokollet ska ratificeras, d v s införas i svensk lag, under 2015. Detta borde ha skett mycket tidigare, men bättre sent än aldrig. Med en ratificering kommer utvecklingsländerna att få bättre skydd för sina biologiska resurser och kunna få ersättning för användandet av dessa. Nedan min fråga i sin helhet och ministerns svar (Romsons svar finns ännu inte på riksdagen.se).

Fråga 2014/15:42 Ratificering av Nagoyaprotokollet 
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)  
På FN:s toppmöte om miljö och hållbar utveckling i Rio de Janeiro i Brasilien år 1992 enades världens länder om FN-konventionen om biologisk mångfald, det vill säga Convention on Biological Diversity (CBD). Konventionens övergripande mål handlar om att verka för en global samordning för bevarande av biologisk mångfald, ett hållbart nyttjande av naturresurser samt att skapa en jämlik och rättvis fördelning av tillgången till och nyttan med genetiska resurser.

Vid partsmötet i Nagoya år 2010 (COP 10) antogs den så kallade Nagoyaplanen där världens länder ställer sig bakom ambitiösa mål för att rädda den biologiska mångfalden till år 2020. Kopplat till detta finns också ett omfattande åtgärdspaket. I Nagoya kom man även överens om det så kallade Nagoyaprotokollet, som sätter internationella regler för hur genetiska resurser ska få samlas in och hur vinster från nyttjandet ska fördelas. Inte minst för utvecklingsländerna är det viktigt att protokollet omsätts i handling så att länderna kan få bättre kontroll över de genetiska resurser de förfogar över.

Nu har det gått mer än fyra år sedan toppmötet i Nagoya. Än så länge har Sverige inte ratificerat Nagoyaprotokollet. En mängd andra länder har däremot gjort det, bland annat vårt grannland Norge.

I våras införde EU en förordning om ingående av Nagoyaprotokollet. Sveriges tidigare miljöminister har i svaret på min skriftliga fråga 2013/14:618 konstaterat att dåvarande regering analyserade frågan om ratificering av Nagoyaprotokollet och EU-förordningen kring detta.

Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:

När avser klimat- och miljöministern att lägga fram ett förslag till riksdagen om ratificering av Nagoyaprotokollet?

Svar på fråga 2014/15:42 av Jens Holm (V) Ratificiering av Nagoyaprotokollet
Jens Holm har frågat mig när jag avser att lägga fram ett förslag till riksdagen om ratificering av Nagoyaprotokollet.

Nagoyaprotokollet om tillträde till och rättvis fördelning av vinster från nyttjande av genetiska resurser antogs vid det tionde partsmötet för konventionen för biologisk mångfald i Nagoya 2010. Vid samma möte antogs den Strategiska planen för biologisk mångfald med de 20 s.k. Aichi¬målen. Ett av Aichimålen anger att protokollet ska vara i kraft och tillämpas i överensstämmelse med nationell lagstiftning senast 2015.

Inom EU genomförs Nagoyaprotokollet till stor del med Europaparla-mentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014. EU-förordningen som är direkt tillämplig genomför främst den del av Nagoyaprotokollet som rör åtgärder för användarnas efterlevnad. Förordningen innebär i huvudsak att den som använder en genetisk resurs eller en s.k. traditionell kunskap som rör en genetisk resurs måste visa tillbörlig aktsamhet i fråga om att följa de eventuella regler om tillträde som gäller i det land varifrån resursen eller kunskapen hämtas och visa tillbörlig aktsamhet i fråga om fördelning av den nytta som användningen av resursen eller kunskapen medför. Syftet med förordningen är att uppnå största möjliga harmonisering inom EU och därmed förenkla för användare som kan tänkas använda genetiska resurser i unionen.

Förordningen trädde i kraft den 12 oktober i år men väsentliga delar av förordningen börjar inte gälla förrän den 12 oktober 2015.

Medlemsstaterna är skyldiga att se till att förordningen genomförs på rätt sätt, bl.a. genom att införa sanktioner för användare som inte uppfyller förordningens krav och genomföra nödvändiga kontroller av användarnas efterlevnad samt ge råd och stöd till användarna.

Regeringskansliet analyserar för närvarande hur EU-förordningen ska kompletteras i svensk rätt och om ytterligare lagstiftning behövs nationellt med anledning av Nagoyaprotokollet. Arbetet är långt framskridet och en departementspromemoria med förslag till lagändringar med anledning av Nagoyaprotokollet och EU-förordningen kommer att skickas ut på remiss inom kort. Min ambition är att Sverige ska ratificera protokollet under 2015 i enlighet med målsättningen från Nagoya.

Jag avser att återkomma till frågan om ratificering i samband med att regeringen lämnar förslag om nödvändiga lagändringar för att genomföra protokollet.

Stockholm den 12 november 2014
Åsa Romson

 

Klimatanförande

En av fördelarna när debatterna i riksdagens kammare blir på kvällen är att man faktiskt hinner skriva sina anföranden. Ikväll blev en sådan kväll. Läs mitt anförande nedan, och titta gärna på riksdagen.se

Allmänpolitisk debatt klimat och miljö
FNs klimatpanel, IPCC, presenterade häromveckan sin femte utvärderingsrapport om läget för klimatet. Det är skrämmande läsning som pekar på att effekterna av klimatförändringen sannolikt kommer att bli värre än vad vi tidigare föreställt oss. För de fattiga utvecklingsländerna är detta inte ett oroväckande scenario för framtiden, utan översvämningar, ökenutbredning, brist på färskvatten och konflikter som en följd av drastiskt ändrade naturgivna förutsättningar är redan nu ett faktum på det södra halvklotet. Rapporten konstaterar också att det går att rädda klimatet, men att det är mycket bråttom. Och det är den utvecklade delen av världen som har ansvaret för detta. Det är industriländerna som historiskt sett har släppt ut den största delen av de växthusgaser som IPCC refererar till som den globala utsläppsbudgeten.

Om några veckor inleds det stora klimattoppmötet i Lima, Peru. Det bästa sättet att driva på klimatförhandlingarna är att enskilda länder går före och antar ambitiösare klimatmål. Jag hoppas att Sverige kommer att bli ett sådant land.

Men istället sitter vi still i båten och är inte särskilt pådrivande. Det gällde inte minst den förra borgerliga regeringen som förlade en tredjedel av sina utsläppsminskningar i andra länder och som inte bidrog till högre utsläppskrav på EU-nivå. Istället för att ta tag i klimatutmaningarna staplade den tidigare regeringen utredning på utredning.

Vi i Vänsterpartiet hade stora förhoppningar efter valet att en ny icke-borgerlig regering skulle kunna fatta de nödvändiga besluten. Och visst finns det en del betydande miljö- och klimatsatsningar i den nya regeringens förslag till statsbudget. Vissa menar att detta är den starkaste miljöbudgeten någonsin.

Men jag måste säga att det är en stor besvikelse att regeringen faktiskt ligger kvar med samma klimatmål som den tidigare borgerliga regeringen; att utsläppen ska minska med blott 40 procent till 2020. Och om jag har förstått regeringen rätt ska en stor del av detta kunna göras med uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter.

Det här är inte OK.

Därför har vi i Vänsterpartiet, i vår motion Klimaträttvisa, lagt fram förslag på nya ambitiösare klimatmål för Sverige. Vi vill att utsläppen ska minska med drygt 50 procent – ned till strax under 40 miljoner ton – till 2020 och att detta ska göras helt och hållet i Sverige. Vi ska dessutom hjälpa andra länder att minska sina utsläpp och anpassa sig till förändrat klimat med ett klimatbistånd finansierat med nya och additionella medel. Vi måste ställa om energisystemet till 100 procent förnybar energi. Här i Stockholm tar den rödgrönrosa ett välkommet beslut nu då man skyndar på avvecklingen av koleldningen på fjärrvärmeverket i Värtanverket. Vi måste investera i hållbara transporter och inte bygga nya dyra motorvägar som Förbifart Stockholm. Miljöskadliga subventioner måste fasas ut och det som belastar miljön måste kosta mer i form av höjda miljöskatter och avgifter. Vi i Vänsterpartiet har flera år föreslagit konkreta åtgärder för en minskad köttkonsumtion. Utsläppen från animaliekonsumtionen ökar kraftigt i Sverige och världen därför måste vi istället stimulera de vegetariska alternativen.

På det här sättet kan Sverige vara ett land som tar klimatansvar och lever inom de ramar som naturen har satt upp. Ett land som visar på att det är fullt möjligt med kraftiga utsläppsminskningar och ett välstånd som kommer alla till del.

Vi brukar kalla det röd politik för grön omställning. Är detta möjligt? Ja, det är klart att det är. Det handlar om prioriteringar. Det handlar om politik. Och politiken det är vi.

Jens Holm (V)