Vår köttfrossa gör att grisarna lider

Vad bra att grisarnas situation har kommit upp i valrörelsen. Men jag saknar engagemanget för grisarna oavsett nationsgräns. Grisar lider även i Sverige. Därför vore en minskad köttkonsumtion det mest konkreta och bästa vi skulle kunna göra för djuren i vårt land och i hela världen. Läs mitt och Mikael Gustafssons inlägg i Aftonbladet idag. Och, ja, det gör stor skillnad vilket parti du röstar på i EU-valet. Vänsterpartiet vill minska köttkonsumtionen och ha ett starkare skydd för djuren, i EU och i Sverige.

Vår köttfrossa gör att grisarna lider
Aftonbladet, 2014-05-24
Vi gläds åt det stora engagemanget för grisarnas bästa. Men samtidigt går det inte att komma från känslan att det är lite av att kasta sten i glashus då brösttonerna höjs mot utländskt kött och det svenska grisköttet framställs i Sörgårdstermer. Sedan 1950 har köttkonsumtionen i världen mer än femfaldigats. Bara i Sverige har konsumtionen gått upp med 40 procent sedan 1990. Är det någon som tror att detta inte inverkar på hur vi behandlar våra djur? Hur de avlas fram? Hur de föds upp? Hur de transporteras? Hur de slaktas?

Uppfödningen av grisar i många EU-länder är värre än i Sverige. Att kapa grisarnas knorrar och att fixera suggor i bås under långa perioder är oacceptabelt och dessutom i strid med EUs lagstiftning. Detta förfarande måste upphöra. Vi har agerat både mot EU-kommissionen och den svenska regeringen för att något ska hända.

Men det går inte att komma ifrån att förhållandena för våra svenska 2,5 miljoner konventionellt uppfödda grisar inte heller lämnar något större utrymme för rätten till ”ett naturligt beteende” som vår svenska djurskyddslag slår fast. Några kanske har Djurrättsalliansens bilder för ett par år sedan kvar på näthinnan. Organisationen hade dokumenterat förhållandena på ett 90-tal svenska uppfödare som avslöjade en rent förfärlig behandling av djuren.

Svinproduktion är en högst centraliserad och industrialiserad företeelse. I Sverige föds den absoluta merparten av grisarna inomhus på betonggolv utan möjlighet till utevistelse (ungefär en procent är KRAV-grisar, och för dem gäller andra regler). Miljön är torftig och stimulansfattig. Diarré, magsår, luftvägssjukdomar och beteendestörningar är några vanligt förekommande åkommor. Hangrisarna kastreras utan bedövning. Det handlar om över 3000 griskultingar om dagen som får sina testiklar uppskurna. Utan bedövning. Unga grisar transporteras ofta iväg till en intensivuppfödning. Efter sex månaders torftigt liv väntar en ny djurtransport med minimalt utrymme till ett slakteri. I Sverige trängs två fullstora grisar per kvadratmeter på djurtransporten.

Grisar är intelligenta och sociala djur. Får de leva ett naturligt grisliv går de utomhus och bökar, bygger bon och lever i grupper. Att böka är en del av deras grundläggande beteende. Men dagens intensiva produktion omöjliggör detta.

På sistone har det också blivit vanligt att svenska grisproducenter skickar grisar både för intensivuppfödning och för slakt i andra länder, främst Polen och Tyskland. Djurtransporten blir längre än den svenska gränsen, åtta timmar. Det är grisarna som får betala priset i form av ökat lidande.

Här finns det mycket att göra. Våra offentliga upphandlare ska kunna ställa höga djurskyddskrav i upphandlingen av livsmedel. Handeln måste också ta ett mycket större ansvar och utesluta kött som producerats på ett alltför oetiskt sätt. Vi vill också ha en obligatorisk ursprungsmärkning av allt kött, inklusive de sammansatta varorna.

Men vi kommer aldrig att lösa dessa systematiska missförhållanden om vi inte klart och tydligt uttalar att vi måste konsumera mindre kött. Det är den snabbt ökande köttkonsumtionen som fört med sig den intensiva produktionen där djurens rätt till naturligt beteende inte respekteras. Med en minskad köttkonsumtion minskar vi inte bara våra utsläpp av växthusgaser, vi får också bättre förutsättningar att behandla djuren på ett mer anständigt sätt. EUs subventioner till köttindustrin måste därför avskaffas, EUs normer för djurskydd måste höjas, vi vill också ha en djurskyddsgaranti så att alla länder kan gå före på djurområdet och vi behöver en handlingsplan för minskad köttkonsumtion och mer vegetariskt i Sverige och i EU.

Jens Holm (V), riksdagsledamot
Mikael Gustafsson (V), EU-parlamentariker

En socialist bör rösta socialistiskt

Igår skrev ETCs Johan Ehrenberg att han kommer att rösta på MP i EU-parlamentsvalet. Det får han förstås göra. Men jag tycker han gör fel. En socilist borde rösta på Vänsterpartiet. Det är kritiker som verkligen kan göra skillnad för miljön. En union som förhindrar medlemsländerna att föra en progressiv politik måste kritiseras. Läs mitt svar i ETC eller nedan. 

En socialist bör rösta socialistiskt
ETC, 2014-05-23

Johan Ehrenberg får förstås rösta på vilket parti han vill. Men han har fel när han skriver att MP i egenskap av att de släppt EU-motståndet kan driva klimatpolitiken med ”en helt annan trovärdighet”. Jag är den förste att hålla med om att MP har en bra klimatpolitik, men det är också som Ehrenberg konstaterar att i Sveriges riksdag har Vänsterpartiet föreslagit mer långtgående klimatmål och avsevärt mer pengar till klimatinvesteringar. Men blir man inte bättre på klimatpolitik i EU om man bejakar EU istället för att vara motståndare? Nej, jag tror snarare tvärt om.

Johan Ehrenberg är en varm anhängare av förnybar energi. Det är – som bekant – vi också. I Sverige var Vänsterpartiet (tillsammans med S och C) med och införde det s k elcertifikatsystemet för förnybar energi. Alla som producerar förnybart i lite större omfattning kan räkna med att de stora energibolagen köper upp energin i form av elcertifikat. Detta är välfungerande system som borde byggas ut och kompletteras med direkta stöd. Men nu vet vi inte hur det kommer att gå. Och det är EUs fel. EU-domstolen håller nämligen på att granska det svenska elcertifikatsystemet efter en anmälan av ett åländskt företag. Och i januari i år kom EU-domstolens generaladvokat (Mål C 573/12) med ett utlåtande där man säger att det svenska systemet med elcertifikat strider mot EUs princip om fri rörlighet för varor och tjänster. Om svenska företag har rätt till elcertifikat måste andra europeiska företag också ha det. Skulle generaladvokatens beslut gå igenom i den högsta instansen, EU-domstolen, skulle det sannolikt få helt förödande konsekvenser för vårt elcertifikatssystem och därmed för utbyggnaden av den viktiga förnybara energin. Här kan tilläggas att domstolen i de flesta fall följer generaladvokatens förslag.

Förnybar energi i ett land står mot principen om en fri marknad i EU. Vilket ska väga tyngst? För en socialist, klimataktivist och EU-kritiker borde svaret förstås vara att marknaden aldrig ska få förhindra länder att gå före på miljöområdet.

Vi kan ta ett annat exempel. Både jag och Johan Ehrenberg brinner för egen el. Och Ehrenberg känner väl till att den borgerliga regeringens förslag på området med ett skatteavdrag istället för regelrätt nettodebitering är uselt. Ehrenberg känner också till att regeringen motiverar sitt förslag med att de är förhindrade av EUs momslagstiftning att lägga fram ett förslag om nettodebitering. Jag tycker förvisso att regeringen borde lägga fram det ändå (och ett par EU-länder har ju nettodebitering), men vi ser att EUs momslagstiftning försvårar, inte underlättar, ett progressivt förslag om nettodebitering. Återigen; EU-harmonisering står mot progressiv miljöpolitik i medlemsländerna. Här behövs EU-kritiker som just tar upp det bisarra att progressiv klimatpolitik förhindras av EU.

Det här är inga enskilda exempel. Inom EU råder marknadsfundamentalismen. Den är inskriven i EUs fördrag. När jag gick igenom domstolens domar under en femårsperiod från 2004 i fall där miljö stod mot den inre marknaden vann marknaden varje gång. Ja, i alla 19 fall. 19-0 till marknaden alltså (se gärna min bok ”EU inifrån” sid 48). Sedan dess har domstolen dömt ett fåtal gånger till miljöns fördel, men inriktningen är fortfarande klar. Marknaden är överordnad progressiv miljöpolitik. Som bekant gäller det också för arbetsrätten och andra viktiga värden.

Vänsterpartiet vill förstås ändra på allt detta. Vi vill ha ett socialt protokoll för att garantera arbetsrätten och förhindra lönedumpning. Vi vill ha en miljögaranti som tydligt slår fast att miljö alltid måste vara överordnad marknadskraven. Vi vill ändra detta på EU-nivå. Om vi inte skulle vara bakbundna av EUs marknadsfundamentalism skulle vi förstås ha bättre möjligheter att föra en mer progressiv politik.

Dessutom kompromissar vi inte med vår välfärd. Varken den eller miljön är till salu.

Det tycker jag är rätt goda argument för en socialist att rösta just socialistiskt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Debatt om minskad köttkonsumtion

En minskad köttkonsumtion skulle kraftigt kunna minska våra utsläpp av växthusgaser och skapa förutsättningar för att föda upp djur på ett mer anständigt sätt. Jag har därför krävt en extra debatt om minskad köttkonsumtion. Läs min interpellation nedan eller på länken. Fredag den 13 juni vid kl 9.00 äger debatten rum i riksdagens kammare.

Den är ställd till miljöminister Lena Ek, men hon har lämnat över debatten till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

Interpellation 2013/14:486 Minskad köttkonsumtion
Till Lena Ek
Av Jens Holm
Sedan 1950-talet har världens köttkonsumtion mer än femfaldigats. Enligt FAO-rapporten Livestock´s Long Shadow står den globala animalieindustrin för 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Svenskarna äter i dag mer kött än någonsin. Sedan 1990 har konsumtionen ökat med 40 procent, från 60 kilo per person och år till 85 kilo år 2012 (Köttkonsumtionen i siffror, Jordbruksverket, rapport 2013:2). Även den svenska animaliekonsumtionen har en stor miljöpåverkan. Enligt Trends in greenhouse gas emissions from consumption and production of animal food products (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sonesson – Animal, July 2012) har utsläppen från den svenska konsumtionen av animalier ökat till 10 miljoner ton CO2e. 10 miljoner ton är nästan lika mycket som utsläppen från Sveriges 4,4 miljoner personbilar. Forskarnas slutsats är att möjligheterna att minska utsläppen med en effektivare produktion är begränsade. Om världen ska lyckas att begränsa den globala uppvärmningen till max två grader Celsius måste konsumtionen av animaliska produkter minska, menar man (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sonesson – Animal, July 2012).

I januari 2013 publicerade Jordbruksverket rapporten Hållbar köttkonsumtion. Vad är det? Hur når vi dit? (Jordbruksverket, rapport 2013:1). I den lyfter de upp den snabbt ökande konsumtionen av animalier och vilka konsekvenser den kan få. Man konstaterar att köttkonsumtionen måste minska av klimatskäl samt att det med en minskad köttkonsumtion också följer bättre möjligheter att förse hela jordens befolkning med föda. I rapporten lägger man fram en serie förslag på åtgärder/styrmedel som skulle kunna bidra till en minskad köttkonsumtion. I sammanfattningen skriver man: ”Vi i västvärlden behöver äta mindre kött för att utsläppen av växthusgaser från livsmedelsproduktionen ska minska. I synnerhet nötkött bidrar med stora utsläpp av växthusgaser. Vi behöver också äta mindre kött för att jordens resurser ska räcka till att producera mat åt alla. Det gäller alla köttslag.” (Jordbruksverket, 2013, sammanfattningen, s. 5).

Precis som Klimatberedningen (SOU 2008:24) har konstaterat saknas det styrmedel inom jordbrukssektorn som är direkt riktade mot att minska utsläppen av växthusgaser. En ansvarsfull hållning vore därför att anta ett nationellt mål om en minskad köttkonsumtion. Vänsterpartiet verkar för det. Vi anser också att flera av de förslag för en minskad köttkonsumtion som Jordbruksverket har resonerat kring är intressanta och bör övervägas noggrannare av riksdag och regering. Vi behöver en handlingsplan för minskad köttkonsumtion. Subventioner till animalieindustrin borde fasas ut, skolor och andra offentliga inrättningar borde stimuleras att servera mer vegetarisk mat och information och utbildningsinsatser behövs också för en minskad köttkonsumtion, för att ta några exempel.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Lena Ek:

  1. Avser miljöministern att verka för en minskad köttkonsumtion?
  1. Avser miljöministern att verka för en handlingsplan för mindre kött och mer vegetabilier?

För en progressiv offentlig upphandling

Så här gör vi den offentliga upphandlingen rättvis och miljöinriktad. Läs mitt, Ann-Margarethe Livhs och Malin Björks inlägg i Dagens Samhälle idag. Läs det där eller nedan (obs, inte den rubrik jag skulle ha valt).

Låt inte Alliansen bromsa EUs krav på kollektivavtal
Dagens Samhälle, 2014-05-20

Den offentliga upphandlingen av varor och tjänster i Sverige omfattar över 600 miljarder kronor, eller mer än 15 procent av landets BNP. Det är stora summor pengar som måste användas så att de garanterar kvalité, hållbar utveckling och respekterar fackliga rättigheter.

Vi måste därför säkra att den svenska implementeringen av EU-direktivet, det vill säga genomförandet av den nationella lagstiftningen, om offentlig upphandling blir glasklar.

Det gamla EU-direktivet fastslog i princip att det lägsta priset alltid måste väljas. Det gjorde det svårt för landsting och kommuner att ställa kvalité- och miljökrav i sin upphandling. Inte heller gavs möjlighet att kräva att företagen som anlitades skulle ha kollektivavtal för sina anställda. I Sverige valde regeringen att dessutom tolka direktivet extremt hårt. I den vetenskapliga rapporten Upphandling och arbete i EU (Ahlberg/Bruun, Svenska institutet för europapolitiska studier, 2010) konstaterades att Sverige ”i mindre grad än i Danmark, Finland, Frankrike och Tyskland betonat möjligheten att beakta sociala hänsyn vid tilldelningen av kontraktet”. De noterade också att bland orsakerna till detta fanns ”en brist på politisk vilja att utnyttja de möjligheter som finns samt låg motivation hos konkurrensmyndigheterna att driva frågan”.

Med andra ord är det avgörande vilken regering som lägger fram propositionen för den svenska implementeringen. Regeringen Reinfeldt, som sett till att Sverige haft den sämsta tolkningen av det förra dåliga direktivet, kommer inte att klara av denna uppgift. Det behövs en röd/grön regering som lyssnar till den samlade fackliga rörelsen. Nyligen krävde ordförandena för LO, TCO och SACO i en gemensam debattartikel (Dagens Samhälle 9/4) att den nya lagstiftningen utformas så att all upphandling bland annat ställer krav på kollektivavtal för de anställda som utför arbetet och respekt för ILO:s kärnkonventioner.

Vi anser dessutom att en ny svensk lagstiftning bör fastslå att meddelarskydd ska gälla alla anställda. Det vill säga rätten att larma medier om missförhållanden utan risk för repressalier från arbetsgivaren. Den nya lagstiftningen måste också vara tydlig vad gäller miljö och hållbarhetsprinciper och till exempel klargöra att man i upphandlingen också kan kräva rättvisemärkning, ekologiska produkter och god djurhållning.

Stockholms stad måste också anta en ny policy med tydligare kriterier för den konkreta upphandlingen. Också här behövs ett maktskifte. Ett Stockholm styrt av röd/gröna partier borde snarast anta en ny policy som tar sin utgångspunkt i Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservationer i fullmäktige vid det senaste beslutet om upphandlingspolicy.

Med en sådan ny policy gör staden det också möjligt att ha kriterier som skulle gynna utförare som till exempel har miljö- eller hållbarhetsprinciper för sin produktion, har kvalitetssäkrad och transparent policy för att återinvestera vinster, som gynnar kommunen genom att till exempel hålla med ungdomspraktikplatser eller annan arbetsintegrering, som består av brukare/konsumenter organiserade i kollektiv i form av exempelvis pensionärsorganisationer. Dessutom bör man så långt som möjligt, av klimatskäl, eftersträva upphandling i närområdet.

Vi avvisar dessutom regeringens nedläggning av Miljöstyrningsrådet, våra upphandlares rådgivningsorgan för en progressiv upphandling. Det är för oss helt obegripligt hur regeringen kan lägga ned denna välfungerande och mycket uppskattade verksamhet. Med Vänsterpartiet i en framtida regering kommer Miljöstyrningsrådet att återinrättas.

Det är också viktigt att ha tillräckligt med personal på upphandlingsenheten. Annars är risken stor att det alltid blir stora upphandlingar som gynnar storföretag, som ibland också kan vara ägda av riskkapitalbolag. Med mer personal på upphandlingsenheten ges större möjlighet för småföretag, kooperativ och värderingsbaserade organisationer. Stockholms stad kan också lära mer av andra kommuner i vår region som kommit betydligt längre i de här frågorna.

Allt hänger ihop. Beslut om regler för offentlig upphandling i EU lägger fast ramarna för regeringens förslag och riksdagens beslut. I förlängningen handlar det också om kommunernas egna aktiva val att agera sunt och klokt i upphandlingen. På alla nivåerna är det avgörande vem som sitter vid makten. Och det är i år som vi väljer.

En progressiv majoritet i EU-parlamentet kan bli ett faktum den 25:e maj. Rödgrönt styre i Sverige och i Stockholm kan bli verklighet den 14:e september.

Ann-Margarethe Livh, gruppledare (V) Stockholms stad
Jens Holm, riksdagsledamot (V), Stockholm
Malin Björk, etta på Vänsterpartiets lista till EU-parlamentet

Befria EU från köttkomplexet

Idag har jag och Micke Gustafsson ett inlägg på SvT-debatt. Läs det där eller nedan.

2014-05-17

Befria EU från köttkomplexet
Alla vet det, men ändå är det så kontroversiellt. Att äta mindre kött. I världen står köttindustrin för 18 procent av de totala utsläppen av växthusgaser och i Sverige bidrar vår konsumtion av animalier med lika stora utsläpp från våra 4,4 miljoner personbilar. Dessutom leder köttindustrin till att miljontals djur föds upp, transporteras och slaktas under förfärliga omständigheter.

Att vi ska köra mindre bil är vi alla överens om. En hel del politiska beslut har också fattats i den riktningen. Men när skolor inför vegetariska dagar är köttlobbyn snabbt utanför och delar ut kött. Senast såg vi hur LRF delade ut hamburgare utanför ingången till Gripenskolan i Nyköping. Skolan hade beslutat om en vegetarisk dag i veckan. När Way out west i Göteborg serverade endast vegetarisk mat på sin musikfestival gjorde Göteborgstidningen allt för att förlöjliga detta och delade ut korv och köttbullar hamburgare utanför området. Tyvärr märker vi samma opportunistiska motstånd när vi lägger förslag i riksdagen och EU-parlamentet om minskad köttkonsumtion. Alla lägger huvudet på sned och instämmer i att klimat- och djurrättsfrågan är viktig. Men vem vill egentligen göra någonting åt detta?

Självklart får var och en bestämma vad de vill ha på sin tallrik. Men på samma sätt som att vi måste göra något åt de snabbt växande utsläppen från transportsektorn borde vi också kunna vara överens om åtgärder för en minskad köttkonsumtion.

EU är tyvärr en del av problemet. EU subventionerar animalieindustrin med miljardtals kronor varje år. I vår rapport ”Djurindustrin och klimatet – EU blundar och förvärrar” (2007) konstaterar vi att EU understödjer kött- och mejeriindustrin med ungefär 30 miljarder kronor per år i form av s.k. interventioner och direktstöd, en summa som sannolikt har ökat de senaste åren. Dessutom ger EU 400 miljoner kronor i stöd till marknadsföring av olika djurprodukter, så att försäljningen av dem därmed ska öka. Även svenska företag har fått pengar för att göra reklam för ökad köttkonsumtion.

Det är hög tid att ta ett politiskt ansvar för de växande problem som den ökande köttkonsumtionen medför. Alla Sveriges skolelever, festivalarrangörer, forskare, politiker och andra som verkar för en minskad köttkonsumtion har rätt. Köttlobbyn och EUs subventionsindustri har fel.

Vi kommer att verka för att alla EUs köttsubventioner fasas ut, att EU antar en handlingsplan för minskad köttkonsumtion samt att det införs en gräns på max åtta timmar för EUs djurtransporter. Vi kommer också att verka för högre klimatmål på EU-nivå. En minskad köttkonsumtion skulle radikalt underlätta för att nå dessa mål.

Vi vill inte bara driva detta politiskt. Vi vill också visa att det går att äta utmärkt vegetariskt mat. Därför kommer vi att bjuda på vegetariska hamburgare och informera om den vegetariska matens fördelar idag på Medborgarplatsen, Stockholm.

Med mindre kött kan vi minska utsläppen av växthusgaser. Med en minskad köttkonsumtion får vi också bättre möjligheter att föda upp djuren under anständigare villkor. Dessutom är mer vegetarisk mat bra för folkhälsan; vi mår alla bättre av att äta mindre kött.

Så, vad väntar vi på? Vi ses på Medis på måndag!

Mikael Gustafsson (V), EU-parlamentariker

Jens Holm (V), riksdagsledamot och f d EU-parlamentariker

EU inifrån, förord

Min bok EU inifrån – berättelser från EU-parlamentet 2006-2009 kom ut i en nyutgåva som e-bok förra veckan. Mycket kul tycker jag. Ladda gärna ned den från Bokus för 39 kronor. Nedan mitt helt nyskrivna förord till boken. Det får ni läsa helt gratis :-)

Enskede, 2014-05-06

Förord, tredje utgåvan: EU inifrån
Det har hänt en del sedan första och andra utgåvan av EU inifrån – berättelser från EU-parlamentet 2006-2009, 2009. Finanskrisen briserade med full kraft precis när EU inifrån kom ut för första gången, 2009. Idag har länder som Irland, Spanien, Portugal och inte minst Grekland tvingats igenom veritabla stålbad under EUs och IMFs ledning. När vi EMU-kritiker varnade för s k assymetriska chocker med ett och samma valutaområde anklagades vi för att vara teoretiska och svårbegripliga. Vi har nu tyvärr blivit sannspådda. På Irland behövde man kyla av den upptrissade spekulationsekonomin i slutet av 00-talet, medan Greklands ekonomi helt och hållet hade stagnerat och behovet av stimulanser var enorma. Inget av det kunde göras, utan ränte- och penningpolitiken styrdes från EMUs centralbank i Frankfurt. EU skriver ut ett och samma recept oavsett vilken åkomma patienten lider av; nedskärningar, nedskärningar och mer nedskärningar. Det här var just den här formen av svältkurer som vi EMU-kritiker varnade för. Idag har vi ett Europa med ännu högre arbetslöshet och klyftor än 2009.

Man kan fråga sig varför den s k trojkan (centralbanken, EU-kommissionen och IMF) har gått så hårdhänt fram när det gäller nedskärningar men samtidigt ägnat så stor omsorg om att rädda spekulerande storbanker. Ett kapitel i EU inifrån heter just ”Lobbyismen”. Och är det några som verkligen flyttat fram sina lobbypositioner så är det bank- och finanssektorn. Under det senaste decenniet har finanslobbyisterna vuxit fram till en av de absoluta tyngsta maktfaktorerna i Bryssels korridorer. Enligt rapporten ”The Fire Power of the Financial Lobby” (CEO m fl, april 2014) har bank- och finanssektorn numera 1700 lobbyister i Bryssel och de lägger mer än 120 miljoner euro årligen på att lobba fram sina krav. Är det någon som är förvånad över att EU räddar banker men raserar välfärd?

Som alltid när man diskuterar EU finns det alltid någon mirakelkur som vi absolut inte får hålla oss undan. Själva EU-anslutningen framställdes som en sådan. EUs nya fördrag; Lissabonfördraget, och EMU är andra exempel på s k sine qua non. Att motsatsen är sannare visar inte minst Sveriges nej till EMU och Euron. Det senaste i raden av mirakelkurer är handelsavtalet mellan EU och USA, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership). Handelsministern lovar 1700 kronor direkt i plånboken per svensk och från EU-kommissionen framställs avtalet endast som något som ska göra det enklare att skicka varor och tjänster över Atlanten. Men alla handelsavtal har en harmoniserande effekt, d v s de pressar aktörerna att närma sig i lagstiftning och standards. Detta gäller i synnerhet ett så omfattande avtal som detta. Att USA har en helt annan nivå än vi när det gäller t ex konsumentskydd, miljölagstiftning eller välfärdspolitik är väl känt. Vad händer när dessa traditioner krockar? I nuvarande avtalsförslag ska tvister avgöras i specialdomstolar vid sidan av det ordinarie rättsväsendet. Endast företag får anmäla stater, inte tvärt om. Är det någon som tror att detta är till gagn för en progressiv lagstiftning så räck upp en hand… Jag tror – och hoppas – att det kommer att mobiliseras minst lika mycket mot TTIP som tidigare inför globala avtal. Och här har vi en del positiva exempel på vad global mobilisering kan leda till; exempelvis MAI-avtalet (som stoppades), WTO-rundor (som nu gått i stå) och nu senast ACTA-avtalet (som också stoppades). Kommer TTIP att tvingas gå samma öde till mötes? Jag hoppas det.

Vad gör stängda skolor och vårdcentraler med ett samhälle? Kraftigt ökade klyftor och en arbetslöshet på nästan 30 procent? Dessvärre är det en fruktbar grogrund för extrem politik på den högerextrema sidan. Dessvärre är det inte bara i Grekland vi ser högerextremismen och främlingsfientligheten breda ut sig. Problemet finns dessvärre i de flesta europeiska länder, inklusive vårt eget. Här är det viktigt att ett finns en EU-kritik som är progressiv och konstruktiv. En av tankarna med EU inifrån var just att avslöja EU som det etablissemangsprojekt det är, men också peka på konkreta lösningar. Dessa borde alla stavas mindre makt åt Bryssel och mer demokrati och öppenhet. Om man i slutändan helt och hållet vill lämna EU eller bara vill att EU ska syssla med mindre behöver inte avgöras idag. Det är riktningen som är det viktiga. Jag hoppas att den här tredje utgåvan av EU inifrån kan hålla liv både kritiken av dagens EU och behovet av ett annat Europa.

Sedan 2009 har FNs klimatpanel, IPCC, presenterat tre vetenskapliga rapporter som alla pekar åt samma håll: Det är bråttom att rädda klimatet, men det går. Den rika världen har ett historiskt ansvar att pressa ned sina utsläpp och att hjälpa utvecklingsländerna med pengar och ny teknik. Vad spelar EU för roll i detta sammanhang? Är det inte ett ödets ironi att samma dag, den 22 januari 2014, som EU-kommissionen presenterade sina klimatmål för 2030 (som inte är tillräckliga) lanserade man också ett förslag till ”industriell pånyttfödelse” i EU (där lovades bl a att den inre marknaden skulle stärkas liksom tillgången till råvaror). Det är EU i ett nötskal; det finns en ambition om att möta de stora miljöutmaningarna, men för varje progressivt förslag finns minst tre dåliga. I EU inifrån hittar jag en av förklaringarna till denna schizofreni i det jag kallar för marknadsfundamentalismen. Den inre marknaden är överordnat all progressiv lagstiftning.

Varje förslag till att stärka miljö- och klimatpolitiken ska förstås backas upp. Men det är med en verklig miljögaranti, d v s att miljökrav alltid är överordnade den fria marknaden, som vi verkligen skulle kunna få till stånd en ambitiös miljö- och klimatpolitik både i EU och i de respektive medlemsländerna. Och det är bråttom. IPCC pekar på att de kommande åren kommer att vara helt avgörande för om vi lyckas förhindra en okontrollerbar klimatförändring. Då måste vi verka på alla nivåer. Vi måste möte lobbyism med att tillgängliggöra politiken för alla som vill delta. Vi måste möte främlingsfientlighet med demokrati, öppenhet och solidaritet. Vi måste ställa om våra samhällen till hållbarhet och jämlikhet.

Jag hoppas att tredje utgåvan av EU inifrån kan bidra med detta. Jag vill också tacka Telegram Bokförlag för att de ger ut EU inifrån.

Jens Holm

P S Läser du detta innan den 25 maj? Vill du ha en lösning på klimatkrisen, att folket ska räddas – inte bankerna, att vi ska få rättvis handel och inte storföretagens handelsavtal? Då borde du rösta vänster i EU-parlamentsvalet.

Sverige ska verka för ursprungsmärkning av allt kött

Idag har riksdagen röstat igenom betänkandet MJU21. Där kräver riksdagen att regeringen ska verka för en ursprungsmärkning av alla köttprodukter, inklusive sammansatta produkter, som korv, skinka och köttfärs. Kravet är en följd av den så kallade ”hästköttsskandalen” och andra matrelaterade skandaler, där riksdagen nu kräver en bättre ordning. Förslaget på en fullständig ursprungsmärkning kommer från Vänsterpartiets motion ”Respekt för djuren”. Läs nedan mina kommentarer (från vårt pressmeddelande).

- Jag är mycket glad över att hela riksdagen nu står bakom vårt krav på ursprungsmärkning av allt kött, säger Jens Holm (V), riksdagsledamot. Med detta kommer det att bli svårare att fuska med mat och vi får större incitament för mer lokalproducerat och helt enkelt bättre mat.

Inom EU pågår förhandlingar om en ny EU-förordning om bättre livsmedelsinformation till konsumenterna. Vissa framsteg har nåtts, men betänkandet anser att EUs förslag inte går tillräckligt långt.

- Regeringen har länge haft en avvisande inställning till obligatorisk ursprungsmärkning. Med en enig riksdag i ryggen förutsätter jag att Sverige kommer att agera blåslampa för en bättre ursprungsmärkning. Jag hoppas att denna lagstiftning kan vara på plats på EU-nivå från och med nästa år, säger Jens Holm.

- Men det behövs fler åtgärder för att stoppa matfusket. Vi behöver hårdare straff för brott mot livsmedelslagen, bättre kontroll av våra livsmedel och ökade satsningar på ekologisk mat, säger Jens Holm.

Det aktuella betänkandet finns här:

Tillkännagivandet lyder:
”Med anledning av ett motionsyrkande föreslår utskottet ett tillkännagivande om att regeringen inom EU i alla relevanta sammanhang driver frågan om obligatorisk ursprungsmärkning av alla köttprodukter inklusive sammansatta produkter.”