Rädda skogen

Jag har just läst Maciej Zarembas artiklar om skogen i DN kultur. Om du inte läst dem ännu, gör det! Vilken upprörande läsning: att vi har en lagstiftning som påbjuder kalhyggen, en slapphänt myndighet, tjänstemän i knäet på industrin, att vår nära relation till skogen inte är ett legitimt argument för att förhindra en storskalig avverkning och att alla högtidstal om bevara vår skog (Europas sista urskog?) faktiskt är struntprat.

Hur har det blivit så här illa? I miljö- och jordbruksutskottet har vi fått all relevant information om det akuta läget för den svenska skogen. Naturskyddsföreningen har informerat oss, Skydda skogen, skogsindustrierna och Skogsstyrelsens Monika Stridsman likaså. Jag tror eg inte att det är brist på information.

Kanske vill politiker inte fullt ut ta in att det bara är en lite procent  kvar av vår urskog. Att de stora hyggena görs långt från Stockholm spelar nog också in. Vi ser helt enkelt inte alla skador som ett storskaligt kalhygge för med sig. Hade vi haft en nära relation till t ex Änokdeltat hade protesterna ljudit högt, som med almarna i Kungsan, Slussen och nu senast den s k TV-eken. Kanske är det också så att den svenska skogsskövlingen kan få fortgå för att skogsindustrin helt enkelt är duktiga lobbyister. Det är alltid gott om god och gratis mat och dryck när skogsindustrin bjuder upp till möten. Många riksdagspolitiker gillar dessa gratisluncher och är beredda att betala igen…

I höstas lade vi vår motion ”En hållbar skogspolitik” för att rädda skogen. Den behandlades i riksdagen nyligen, men tyvärr fick vi inte majoritet för våra förslag på hyggesfritt skogsbruk, översyn av skogsvårdslagen, naturbruksavgift, skydd av mer skog m m. Men vi ger oss inte. Vi kommer i framtiden driva på ännu hårdare för att rädda skogen.

Förresten, Skogstyrelsens svar idag till artikelserien gjorde mig tyvärr inte betryggad.