Vem vill egentligen ha datalagring?

På onsdag är det dags för beslut om datalagringsdirektivet. De borgerliga partierna och socialdemokraterna vill ju rösta igenom detta. Att Vänsterpartiet och MP är motståndare är ingen nyhet. Vi kommer göra allt för att vi ska slippa denna masslagringslag i Sverige. Imorse på P1 framgår det med önskvärd tydlighet att datalagringen kommer bli helt tandlös i kampen mot den grova brottsligheten. Den svenska telekomindustrin, som kommer åläggas att lagra vår data, protesterar.

Grova brottslingar kan lätt kommunicera genom s k anonymiseringstjänster/krypteringar och på så sätt går det inte att spåra vem som sagt vad till vem. Även användandet av kontantkort gör att man lätt kan kringgå datalagringen. De grova brottslingarna är inte dummare än att de förstås kommer att göra detta.

Intressant var också att höra ansvarig EU-kommissionär, Cecilia Malmström, vid lördagsintervjun i lördags. Hon menade där att datalagringsdirektivet var ett ”hastverk” (tror det var så hon uttryckte sig) och att det måste göras om för att det ska fungera bra. Den svenska regeringen har tidigare konstaterat att datalagringsdirektivet inte behövs eftersom vi redan har adekvata lagar och regler för att bekämpa grov brottslighet.

Telekombranschen vill inte ha det, regeringen säger att det inte behövs, ansvarig EU-kommissionär medger att datalagringsdirektivet inte är bra. Då återstår frågan: Vad ska vi då ha masslagring av data till? Det kanske inte är de grova brottslingarna man är ute efter. Kanske är det fildelarna man vill skrämma…

På onsdag kommer jag iallafall att göra allt för att stoppa datalagringsdirektivet, ännu ett steg mot övervakningssamhället.