Stefan Löfven

Röken har stigit upp upp från Sveavägen 68. Efter dagar av vånda har Socialdemokraternas ledning beslutat att Stefan Löfvén ska vara det namn som ska torna upp på himlen. För mig är det obegripligt att S inte väljer att ha en öppen process och välja en person som får bredast möjliga förankring. Men S är inte mitt parti, och jag får hoppas att Löfvén blir bra. Stefan Löfvén är mest av allt ett stabilt namn, en person som inte har några lik i garderoben. Han står för integritet och trovärdighet när det handlar om Socialdemokraternas politik. Vi får hoppas att det här blir bra.

Men Stefan Löfvéns starka tilltro till kärnkraften oroar mig. Nu har visserligen Socialdemokraterna beslut om att kärnkraften ska avvecklas. Men en partiordförande har förstås stor makt. Så här sa Löfven till Miljöaktuellt i höstas:

”Vår industri har en viktig uppgift att bidra till finansieringen av vår välfärd. En bred energiöverenskommelse är därför viktig för Sverige och i en sådan måste kärnkraften finnas med som en viktig del i vårt elproduktionssystem.”

Illavarslande.

Annars känns Stefan Löfven som ett oskrivet ark när det handlar om miljö- och klimatfrågor. Man får hoppas att han ser möjligheterna i att t ex binda samman en politik för nya jobb med progressiva investeringar i förnybar energi, miljöteknik och hållbara transporter. Sverige behöver en New Green Deal och ett grönt folkhem. Stefan Löfven skulle kunna åta sig att lansera detta.

Det faktum att Löfven inte sitter i riksdagen kan vara både bra och dåligt. Det är fantastiskt att han har den fackliga basen som han har. All erfarenhet från arbetsgolvet och hur det ser ut i verkligheten.

Men det kan också vara ett problem. Tyvärr. Utan riksdags- eller regeringserfarenhet kan lätt  ge honom ett mindervärdskomplex i debatter med ministrar som Reinfeldt och Borg. Då måste han visa att han är ”ansvarstagande” och kan han lätt hoppa i galen tunna och gå med på dåliga regeringsuppgörelser. Att S nu svängt till ett stöd för Europakten är mycket illa och kan vara ett symptom på just detta. Låt oss hoppas att detta är en engångsföreteelse, även om sveket i frågan är gigantiskt. S och Stefan Löfven sviker svenska folkets Nej från 2003! Här kommer kritiken från oss vara stenhård. Var så säkra.