Kommer Erlandsson rösta emot fiskeriavtalen i fortsättningen?

EU-kommissionen har nyligen lagt fram ett förslag på hur EUs fiskepolitik ska kunna reformeras. Fisket ska bli mer hållbart och kopplat till vad vetenskapen kräver, enligt kommissionen. Det är små steg i rätt riktning, men långt ifrån vad som krävs. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson är därför rätt ute när han igår på DN-debatt kräver att EU måste gå mycket längre. Erlandsson kritiserar bland annat EUs fiskeriavtal med länder utanför unionen, oftast fattiga länder i Afrika, och kräver att avtalen reformeras. Även detta låter bra, men dessvärre är det inte den politik Erlandsson driver i praktiken.

Fiskeriavtalen kostar EU cirka 1,5 miljarder kronor årligen och möjliggör för hundratals europeiska båtar att fiska i de afrikanska ländernas vatten. Avtalen har varit hårt kritiserade då de ofta lett till ett storskaligt rovfiske och att det inhemska fisket har slagits ut. Till detta bör tilläggas att förhandlingarna mellan EU och avtalsländerna är mycket ojämlik. Avtalsländerna är ofta beroende av bistånd från EU och EU:s medlemsländer såväl som av EU som exportmarknad. Mocambique, Gabon, Seychellerna och andra fattiga länder tvingas ta det som EU ger dem.

Trots detta har Eskil Erlandsson gett sitt stöd till avtal efter avtal. När jag har ifrågasatt varför regeringen ger sitt stöd till fiskeavtalen har Eskil Erlandssons svar varit: ”om inte EU fiskar där gör någon annan det.” Det är verkligen ett uppgivenhetens argument! Jag hoppas därför att detta kommer att bytas mot en aktiv kritisk hållning där Sverige inte bara i teorin utan också i praktiken verkar för att fattiga länders fiskevatten inte ska tömmas av europeiska fiskeflottor.

Kanske är den svenska hållningen på väg att bättras. Idag på EU-nämnden meddelade Erlandssons statssekreterare att Sverige röstade mot två fiskeriavtal på ministerrådsmötet den 12/7, de med Sao Tomé och Principe samt Seychellerna. Inte för att Erlandsson själv ville det, utan för att en majoritet i riksdagens EU-nämnd hade krävt detta (i Erlandssons positionspapper stod det att han skulle rösta för).

Efter denna hjälp från oss riksdagsledamöter har Erlandsson chansen att driva progressiv fiskepolitik i praktiken och alltid gå emot dessa nykoloniala fiskeriavtal. Tänker Erlandsson göra det? På så sätt kan Sverige ta ledningen i Europa för att EU:s fiskeriavtal i verkligheten omvandlas till utvecklingsprojekt för hållbart fiske i utvecklingsländerna.